Mellandagsfredag
En dag kvar på året.
Fick ordning på bilägarskapet idag iallafall. Teknikens under är ju bra ibland iallafall. Vi gjorde ägarbytet över nätet. Han hade fått hem rätt papper med behörighetskoden. Vi satt vid varsin dator och skrev via messenger och han tog mina körkortsuppgifter så han kunde knappa in ägarbytet från sig. Vips var det klart. O försäkring kan man också teckna över nätet på 5 minuter utan att prata med någon levandes varelse.
Slängde in kollohunden i duschen idag o skrubbade in honom från topp till tå med såpvatten. Såpa sägs ha läkande effekt på sår och ska vara både antibakteriellt och antiseptiskt. De har faktiskt gjort tester med såpa för att läka bensår och det är så effektivt att såren läker för fort och inte hinner läka ut från botten och utåt. Iallafall var han lagom nöjd med behandlingen men jag lät mig inte bevekas. Jag förstår inte hur det kan vara jobbigare att stå i en dusch med tempererat vatten än att simma runt i vatten som bara är hälften så tempererat.
(bilden är från i våras när han gladeligen simmade runt i den lilla pölen i mossen)
Åkte in till stan och shoppade lite smått till i morgon. Vi tänkte tacos som mat och mandeltårta som efterrätt. O så lite nötter och chips som snacks. Ostbågar till katten. Haha, ja faktiskt. Enza är galen i ostbågar och varenda gång hon hör en snackspåse prassla så tror hon att det är ostbågar och kommer som ett skott och ska ha. Det känns så elakt de gånger som det visar sig bara vara lättsaltade chips. Jag gillar också ostbågar såklart men den här gången åkte påsen ner i korgen för kattens skull främst. Jag har nämligen en påse lättsaltade chips här hemma redan som kommer att räcka åt mig i morgon också.
Borde natta mig själv nu. Men jag har lyckats vända dygnet lite halvt sådär. Inser att nattjobb vore det bästa för mig. O med tanke på att jag ska trappa upp till 50 % om en dryg vecka så kanske det kan bli aktuellt snart. Jag får slänga ut lite krokar här och där o se om jag får nåt napp.
Mellandagstorsdag
Okej. Jag fick huvudet upp och fötterna ner och så sparkade jag den där ångesten nånstans där solen aldrig skiner. Det funkade såpass att den kröp undan en stund iaf.
Jag tog en koppelpromenad med kollohunden. Ja han ville inte hålla sig så jag såg var han var annars och han har fortfarande dille på att slicka, slicka, slicka. Som ni kan se på första bilden. Armbågarna ska också putsas.
Efter den korta promenaden (ja för isbarken låg visst kvar) så släppte jag honom i ena hästhagen och så fick han leta efter saker som jag hade lagt ut där innan vi gick på promenad. Tyvärr ingen bild på inkommande hund med sak i munnen jag hade lite svårt att fokusera på att göra två saker samtidigt.
För att hålla ångesten stången och hjärnan lite sysselsatt så har jag också luftat färgpennorna och målat lite i vuxenmålarboken.
Och igår provade jag ett recept som jag hittat HÄR.
Äggakaka med stekt fläsk och lingonsylt. Idag blev det resterna från igår. Som jag stekte upp i stekpannan med en rejäl klick smör. Nästan godare idag än igår.
Blah
Gårdagen var en blaha-dag.
Isbark över hela gården så man kunde knappt gå. E åkte till sin far o sen åker hon raka vägen hem igen idag.
Ångest över allt idag. Men pengar mest.
Jag får skylla mig själv för att inte ha orkat ta tag i fk o deras ansökningar hit o dit. Det blev gjort för sent o jag fick ersättning för fem (5) dagar.
Vet ni hur lite pengar det är? Förbaskat lite pengar är det.
Men som sagt. Jag kan inte skylla på någon annan.
Det finns ett talesätt.
Om problemen kan lösas, varför oroa sig.
Om problemen inte kan lösas, varför oroa sig.
Jag är i vad jag är. Det kan jag inte fysiskt påverka här o nu så varför dränera mig själv på ALL energi? Ptja, varför ...
Jag känner mig som om jag hade skygglappar modell LARGEdeluxe (tänk typ kika genom en bakvänd tratt) och stelopererad så jag inte kan vrida på huvudet och alltså bara går jag rakt fram. Kommer ett hinder ivägen så står jag där o trampar mot hindret och kan inte korrigera. Ett träd blir samma hinder som en hög lång mur. Jag ser inte skillnaden och heller inte lösningen.
Idag är det iallafall inte lika kallt så kanske isbarken blåst bort så jag kan gå ut o röra på fläsket.
årskrönika
Dags att sammanfatta året som gått kanske.
2016 har varit ett riktigt omvälvande år för mig. Det har hänt massor.
En hel massa av sånt som är mindre roligt eller rent av riktigt skit. Men även sånt som är roligt och bra.
Gick in i det nya året med att ändra min status på fb till "singel" men jag valde att inte basunera ut det så det var nog inte många som märkte något.
Ptja, inte mycket värt att skriva om. Jag mådde piss och skit kort sagt.
Alla hjärtans dag var ångestladdad men jag försökte boosta med ett hjärthalsband.
Mars:
Jag fyllde år. Jag lekte påskhare och lämnade ett födelsedagspaket.
Jag försökte boosta mitt mående med att pyssla inne och ute.
Kollohunden tog sitt pick och pack och flyttade in. Permanent.
Jag följde med svägerskan till Öckerö några dagar. Våren hade kommit bra mycket längre än här hemma.
Maj:
På det stora hela en skitmånad men sprang vårruset och för första gången varvade jag inte jogga och gå utan sprang hela. Mors dag och peppande presenter av dotra.
Juni:
Semestermånad. Åkte på spontanresa till Öckerö med brorsan.
Bakade kakor och tårtbottnar till sommarfesten vi hade med jobbet och brukarna.
Juli:
Ödeshög och upplevelsehelg. Målade, qi-gongade, mediterade, vandrade ....
Kycklinglycka i hönshuset.
Brorsbarn och fastertid. Vi åkte till en självplock.
Två små fröknar flyttade hem hit.
En kompis drog mig med på utflykt till Botaniska i Uppsala.
E flyttade till Falun för att börja högskolan.
Månaden började bra med en semesterresa till Zakynthos. Grekland.
Fortsatte mindre bra med ett knivhugg i ryggen. Sanningar som inte berättats tidigare när de hade gjort mindre skada, sänkte mitt mående så pass att jag tappade livslusten HELT.
Besök på psykakuten och tillbaka på ruta ett med hel sjukskrivning. Bodde hos min bror med familj i en vecka för att inte behöva vara ensam med tankar om avslut.
Roligheter med jobbarkompisar. Turridning och god mat på restaurang
Satte stenar i rullning och fick ur mig en del mentala hang-ups. Började jobba så smått igen. Tänkte skaffa får men insåg mina begränsningar och lämnade tillbaka baggen som bott här ett tag.
Sömnregistrering som visade att jag HAR sömnapné och som kan förklara min trötthet.
Min vän och kollohundens matte bjöd mig på cirkus.
12 ägg lämnades till en kompis för att kläckas.
5 kycklingar blev det. Varav EN är rasren.
Sökte annat jobb, slutade med min ssri-medicin och mådde riktigt pyton.
Fick det ultimata erkännandet som ändå kändes som ett nederlag.
Julkalendern här hemma bestod av att försöka göra nånting varje dag i hemmet inför julen.
Anmälde mig till körsång. Som visserligen inte börjar förrän i mars.
Julklappsbyte på jobbet.
Föreläsning genom jobbet.
Årsdagen av ett nedrigt svek.
Kollohunden fixar sin julklapp med ett besök hos veterinären dan före julafton.
Året är inte slut än. Några få flämtande dagar kvar. Det här året är snart bakom mig nu. Det första året med alla "första gången ..."
Nästa år kan bara bli bättre?
Det är mitt mål iallafall. Att nästa år ska bli ett bättre år. MITT år.
safety first
Kollohunden gillar inte att man pillar på hans ädlare delar. Kollohunden vill få sköta det själv men med viss övertalning så får jag på nåder hjälpa honom.
Nästan så man kunde tro att de utgick från kollohunden när de skapade looken till Hannibal Lecter i "När lammen tystnar".
Ett stort tack till E som tålmodigt fotat när jag bett om bildbevis på våra förehavanden.
Vi måste ju ha bildbevis att visa matte. Kanske borde sända ett till veterinären också. Haha.
Munkorgen är för att han är en sån sort som reagerar först och frågar sen. Jag vill slippa ha DEN diskussionen varje gång också. Räcker med den där jag förklarar tålmodigt att jag inte är ute efter att göra saker värre.
När vi sen är klara med tvättandet och smörjandet så gosar vi en stund. Lite godis och klapp o så bara myser vi i soffan. Jag tror att den stunden väger upp för allt det andra. Han har inte så bråttom ner direkt.
Helt ärligt tror jag att han tänker: vad får man inte utstå för att få mami helt för sig själv i soffan en stund.
Julklapp
Min dotter köpte plåster åt mig. Som jag kan använda när inte hon finns i närheten för att trösta och stötta. <3
Temporära tatueringar med motiverande citat och uppiggande ord.
Min son köpte en ask choklad. Och choklad är också kärlek. Iallafall om det är en choklad som jag tycker om. Och dumlekolor gillar jag.
Juldagen
Dotra ville gå på bio med mig så vi åkte till V-ås och tittade på "Fantastic beasts and where to find them".
Den höll vad trailern lovade.
Kollohunden mår efter omständigheterna okej. Inte samma sorglösa filur som vanligt. Han är bakskygg och ser ut som om man just lovat att strimla honom och servera i pitabröd. Dessutom vägrar han tro på vettens ord att han skulle ha slickat sig till det där alldeles på egen hand.
Två gånger om dagen har vi diskussioner om utifall jag ska få peta, kolla, tvätta och smörja. Tratten är också väldigt obehaglig och han ser så förvirrad och ledsen ut
Tur i oturen att jag är ledig hela veckan så jag kan vara hemma o passa på honom.
Ett missinasseninlägg.
Ready or not ...
Nu tänker jag ta natt. Det som inte är gjort, är inte gjort.
Janssons frestelsen får snickras ihop imorgon på fm. O griljera skinkan.
Julen sa: ready or not, here i come.
Så god jul då.
Dan före dopparedan
Man kan roa sig och man kan roa sig.
Vad roar man sig helst med såhär dan före dopparedan?
Man kan åka till djursjukhuset i Falun med kollohunden som tydligen slickat sig så noggrant att han irriterad pungpåsen och fått fukteksem.
Nåja hellre en svälld pungpåse pga eksem än pungbråck. Något som tydligen ska vara väldigt ovanligt på kastrater enligt veterinären.
Kollohunden skötte sig med bravur inne på undersökningsrummet. Väntrummet däremot innehöll en del skumma typer (läs hundar) som verkligen behövde skällas ut.
Jag besparar er bilden på den djupt olyckliga kelpien med tratten PÅ huvudet.
2 ggr om dagen ska han nu tvättas med klorhexidin och sen smörjas med hydrokortison.
Det fanns en oral behandling också men vi börjar såhär.
Vetten var osäker på om han skulle gå att behandla med salva dock efter att han markerade mot min hand när jag skulle visa upp problemet. Men det var mer situationen just där än vår relation som matte och hund för han finner sig i vad jag gör om jag bara tar det på rätt sätt. Inte pang bom.
Ja så min dag i städa och fixandets tecken blev inte mkt med.
Torsdag eller fire and gasoline
Åkte o julhandlade med barnen och exet. Mindre bra kombo att åka med exet men det var han som frågade mig. Hade inte tänkt åka egentligen.
Låt mig bara konstatera att han har noll koll på när han häller bensin på en glödhärd.
Iaf så åt jag och E vår lunch på sushirestaurangen i gallerian.
Städade hallen när jag kom hem. O letade efter ett specifikt papper som jag inte hittade. Så köket är INTE städat. Där ser det ut som en bomb exploderat. Satte mig på köksgolvet med en hög papper o nu behöver det sorteras typ. Eller inte. Kanske bara ska rafsa ihop brötet o låtsas som ingenting. Ah, jag röstar för det alternativet tror jag.
Papperet jag sökte är den blåa delen av registreringsbeviset på den bil jag använder men som står på exet. Vi skulle göra ägarbytet men jag är rätt säker på att just den halvan redan finns hos honom. Oavsett vad han säger om saken. Om jag finner den gula delen och hundrasjuttioelva andra gula och blå papper så borde rimligtvis det här papperet ligga i samma hög. Om det är här vill säga.
När jag säger hundrasjuttioelva så menar jag hundrasjuttioelva.
ett ögonblick
När man inser att man raderat bilder från kameran utan att ha sparat ner dem på datorn.
F-N F-N F-N
Så går det när man ibland inte laddar ner bilderna först utan direkt laddar ner till bloggen bara. Så TROR man att man har sparat dem också. BAJS
Jag skulle ha en bild och skicka till min moster tänkte jag.
För att inte tala om de bilderna där jag fotade mitt hus med lååång slutartid och en bild hamnade på fb bara. Och inga andra bilder blev sparade till eftervärlden. Där kollohunden faktiskt stod så stilla att han fastnade och blev tydlig.
Aja, sånt är livet. Men det rubbar MINA cirklar.
Flat out
Efter läkarbesöket tog jag en promenad i stan med kollohunden. Försäkringskassan ringde också. Jag har haft sån ångest men ändå inte fixat att ringa.
Jo, jag vet mkt väl att bara man tar tag i det så är det klart sen. O man slipper ha ångest. Tyvärr funkar det inte så irl.
För mig, just nu, är varje sån här sak som att klättra uppför ett berg av glansis. Jag får inget fäste o halkar obönhörligt nedåt igen.
Men nu är det fixat iaf. Jag gick in på fk's serviceställe (ett litet hål i väggen inne på arbetsförmedlingen) och bad dem hjälpa mig. De drog ut papperna o kryssade i där det skulle kryssas o så skrev jag under. Klart.
Hade inte ens en tanke på att det där servicestället existerade. Sen de tog bort försäkringskassans lokalkontor har jag inbillat mig att man bara kunde gå dit vissa tider o typ bokat tid innan. Min handläggare tipsade mig att gå dit.
Ångesten rev o slet i mig medan jag stod där. Jag ville helst bara fly o inte hjälpte det att jag fick stå vid en disk o prata så vem som helst kunde höra. Hjärnan slutade funka så på sista papperet fyllde jag i datum o sen var det stopp. Jag kom inte ens på hur fasen jag skulle skriva, och att det var min namnteckning som skulle dit. Handen väntade på en order men hjärnan kopplade inte. Det var bara tomt o tyst i skallen. SCARY
När jag sen kom hem så kollapsade jag o sov tre timmar som vore jag klubbad. Under dubbla täcken och yllefiltar.
Resten av den här dagen lär ju bli rätt slö.
Hi-Lo
När man ska på återbesök hos läkaren men måste kissa först.
Kedja och hänglås på fönstret. Så inte patienterna rymmer. Eller nåt.
Försöka öka "pocenten" framöver. Vägen tillbaka är krokig och lång. Blicka framåt.
Läkaren tyckte att det var strongt gjort att sätta ut medicinen pang bom som det råkade bli när de tog slut o jag sen valde att inte ta hem mer eftersom jag kände mig klarare (eller hur jag ska uttrycka det) utan. Tänk en bild med eller utan skärpan. Mina utsättningdproblem var inte roliga. Yrseln, febern, drömmarna, paranoian var nog alla tecken på utsättningsproblematiken.
Vi missade madrstestet men ah. Jag inbillar mig att jag inte mår sämre iaf.
wake up call
Tog fram min kortlek och blandade om.
Innan jag blandade så kollade jag vilka två kort som låg i botten. Eftersom jag aldrig tittade sist av nån anledning.
Kraftfulla kort låg där. Tsunami och Dragonfly.
När jag hade blandat och kuperat så tog jag det översta kortet och Tsunamikortet dök upp. Ja, med tanke på mitt mående för ett år sen prick, och mitt mående när minnena väller fram så var det bara så passande.
När jag kollade vilket kort som låg i botten så låg Dragonfly där.
Ett år
På gott och ont.
Ett år idag sen han stack kniven i min rygg och vred om.
Ett år idag sen han klev ut genom dörren för att aldrig återvända.
Ett år
Fantastic baby
Jag drog ett kort. Och svaret på min tysta inte helt uttalade fråga var det här kortet. Jag förstår exakt vad som menas fastän frågan var luddig. Svaret är mindre luddigt.
Jag blandar alltid och kuperar leken innan jag drar mitt kort. För skojs skull kikar jag i princip alltid på korten underst i leken också.
Vulkanen låg där och vårdagjämningen alldeles under. Precis som de gjorde INNAN jag blandade om och kuperade.
Jag säger ju det. It freaks me out a little bit.
Den här låten poppade upp i mitt huvud så snart jag såg danskortet. Från 40 sekunder in i videon så förstår ni varför om ni lyssnar på texten. Mmmm det är K-pop så de sjunger delar av texten på koreanska men hey låt inte det hindra er från att våga klicka på videon.
O ja, jag kanske är aningens hjärntvättad av min dotters musiksmak.
961216
Igår var det första gången som jag inte tillbringade min förstföddas födelsedag tillsammans med henne. Hon var i Falun och jag var hemma och jobbade.
När hon sände en bild på en prinsessbakelse över snap så sved det till i mammahjärtat.
Bf var den 20 dec men hon hade bråttom och valde att titta ut den 16 istället. Så den 20 dec åkte vi hem från BB som en liten familj med en mamma, en pappa och ett litet barn.
Kvällsjobb
Jobbar kväll ikväll. 16-22
Chiefen har varit hit med våra julklappar.
Nu dags att göra ett ryck igen. Än så länge har jag droppat en ögondroppe i ett öga. Men nu så, nu blir det kvällsfika, uppbäddning, stödstrumpeborttagning o lite sånt ett tag framöver. Vore det inte slask o plask ute hade jag gärna cyklat runt här på byn men nu får det bli bilen istället.
sur surare ...
Morr och mutter...
Hata kylan. Hata bilar som flödar bränsle och surar ner sig om man råkar glömma att de måste gå en stund vid förflyttning i kall väderlek.
Japps, audin är sur. Och jag är sur för att audin är sur. Och audin är sur för att jag är en tankspridd nöt som glömmer att det inte går att bara starta bilen och flytta den 10 meter och sen slå av tändningen direkt.
När jag skulle hämta sonalyckan vid bussen så startade jag bilen, gick ur för att skrapa rutorna och bilen dog. för att sen inte vilja starta mer. Jag kände ju när jag startade den att den luktade sur bil men kunde inte koppla ihop ett och ett och få det till två.
Så tekniskt sett är jag sur på mig själv för att jag är glömskare än Doris i hitta Nemo. Jäkligaste är att jag var tvungen o krypa till korset och ringa herr J o be om hjälp att skruva ur tändstiften så den slutar vara sur. Jag har lite hang-ups när det gäller att skruva med tändstift på nåt så dyrbart som en bilmotor. Det är lagom kul att råka skruva gängpaj där.
Om nån vill veta mer om fenomenet sur bil så klicka här ---> vetja.
...
Ty fusan så kallt det var där ute. Det blev ingen lång runda. Dels för kylan men mest för att han var lite varm om ena baktassen när jag skulle kratsa hovarna. Jag försökte klämma o känna o lät han gå runt mig på långrep men jag såg ingen direkt markering. O efter att ha gått runt i snön så var han inte lika varm längre. Så jag tog en kort runda och då kändes han inte riktigt ren mellan varven. Så nåt skit är det. Men har han sträckt sig i hagen vid bus? Eller har han nåt annat skit på G. Jag får hålla koll och så ska han få sova inne ett tag. De går ju ute på lösdrift normalt sett.
Började röja lite i stallet också. Det ser för D-vligt ut på ren svenska. Men kylan gjorde att jag inte orkade så länge som jag hade kunnat gjort annars. Kalla fötter och kalla händer är ingen höjdare. Då kan man inte riktigt göra nån nytta.
Suddig mobilbild
ut på tur, aldrig sur
Brrr kallt som sagt. Men jag hade tänkt rida på tjockisponnyn idag. Han behöver röra på sig. Speciellt som jag börjat utfodra dem en gång om dagen i hagen med en rejäl hög hö som jag drar ut på en presenning. Han är ju lite matfixerad och står sen gärna klistrad vid hötappen tills det är tomt. Ja, beroende på hur mkt ork och tid jag har så delar jag upp dagsransonen på många högar ändå. Lägger i skogen och över buskar för att fördröja tiden tills det är nere i magarna på dem.
Anledningen till att jag ändå fodrar bara en gång om dagen är ju för att jag är ensam med ansvaret sen E flyttade till Falun och jag är utbränd. Sonalyckan kanske iofs skulle göra det om jag bad honom men det är ju inte hans hästar.
Nu är ju temperaturen uppe i lite trevligare minusgrader än i morse när solen var på väg upp. Tempen är alltid lägst precis innan soluppgången sägs det. -5º är ändå betydligt bättre än -11º och solen skiner så det kanske kan bli en alldeles utmärkt syssla. Humöret är fortfarande lite svängigt och jag antar att fullmånen har sin påverkan. Det optimala hade väl varit om jag kunnat ta med kollohunden också men jag gissar att då blir det bara spektakel av hela grejen. En pålle som har för mkt fritid och därför försöker påstå att det är läskigt med snötäckta grejer efter vägen och en hund som vill valla hästen och som inte längre sitter fast vid mig i ett två meter osynligt koppel. Nähej tack, jag tror vi sparar grannarna den synen. Haha. Och mitt humör.
Här ser man ju tjockisponnyns prioriteringar jämfört med småttingarnas prioriteringar.
klistrad som sagt var. Kunde inte bry sig mindre om deras upptåg på utsidan av hagen.
Tjing tjing
Och i sista sekunden innan jag skulle trycka på publicera så plingade mobilen till ... YAYY jag har fått paket. Eller, jag beställde några pocketböcker häromdagen till bra pris. De finns att hämta på lokala affären i byhålan.
Kanske jag skulle kunna få tummen ur och skruva ihop mina billybokhyllor och fixa mitt lilla bibliotekshörn i övre delen av trappen nurå. Jag ser i mitt huvud hur bra det skulle kunna bli. Men å andra sidan så tar mina visioner ingen hänsyn till verkliga mått och centimetrar. Jag har för litet hus helt enkelt.
Nurå, tjing tjing för andra gången.
Torsdag
Texas ramlade ur hagen när jag skulle ge frukosten. Han smet helt enkelt ut genom grinden när jag kom med hö. Det tyckte Dallas var så orättvist att han var tvungen att hoppa över trådarna. Tyvärr är han inte lika bra hopphäst som han vill inbilla sig så översta tråden (elband) gick av såklart.
Platserna där jag matar småfåglarna är smaskiga att stanna vid.
De hade hur kul som helst. Det hade inte jag då. Kallt o jäkligt och jag ville inte vara ute längre än nödvändigt.
O den här herren som gärna är med och tycker nåt när det ska springas. Han var inte till mycken hjälp. OM han åtminstone höll dem kvar på en plats tills jag hann dit och fånga nån. Men näe... han släppte dem lika fort som han motat dem o kom till mig. Vilket gjorde att pållarna drog tio varv till på gården. En vända var de iväg på grusvägen mot byn också. Tur att de kom på att det inte skulle finnas käk där så de vände hemåt igen lika fort.
När den chokladbruna kelpien inte är chokladbrun längre. Då är det lite kallt va? Eller så flåsar han för mycket helt enkelt.
mångalen
Tog med mig kameran ut i månljuset och försökte fånga fullmånen.
Kallt var det. Och mitt humör är fortfarande inte så strålande. Jag var fortfarande osams med mig själv. Men jag tog kameran och stativet och morrade fula ord medan jag försökte rensa hjärnan med lite fokus på bildskapande.
Sen tog jag bilen och for ner till fyrvägskorsningen. Ja visserligen bara knappa kilometern dit men jag var inte på humör för mörkerpromenad med ett tungt kamerastativ i famnen.
Fel objektiv för att få nån bra skärpa. Det är för stort med sina 70-210 mm. Men jag ville kunna komma nära månen. Inte för att det blev några bra bilder med den heller... för mörkt runt omkring.
Och NEJ, det är inte månen som syns på bilderna. Det är reflexer i linsen. Men lite läckert ändå kanske?
Grannens ekonomibyggnad vid fyrvägskorsningen.
Zzzz
Jag frös, gick o la mig o sov bort dagen med ett par katter som sällskap.
Så kan man också göra. Inte optimalt men kanske vad mitt sinne behövde efter jobbdag och föreläsning igår.
Årsdagen närmar sig. Hjärnan har sin alldeles egna städning och har börjat bläddra bland random minnen. Blah
One of those days
Pisshumör idag. Tur att jag inte ska jobba. Nerverna utanpå. Allt irriterar. Till och med jag irriterar mig själv idag.
Mmm osams med mig själv. O jag vet inte vad jag gjort för att reta upp humöret.
As a man thinketh
Jag var på en föreläsning i dag genom jobbet. Om bemötande men även om inställningar och service.
En trevlig stund med en del igenkänning.
Föreläsaren var en man som bott i vår lilla stad de senaste 12 åren (tror jag det var). Han har skrivit en bok. Eller ja, han har översatt en bok som skrevs ursprungligen 1902 och som sista knorr fick vi veta att vi skulle få den boken med oss därifrån. De som ville fick den även signerad och han hade ritat upp ett balanshjul som vi skulle fundera lite på under den där en och en halv timme som föreläsningen pågick.
Hjärtat symboliserade relationer. Tårtbiten med ett hjärta var om man var i eller inte var i ett förhållande. Den andra biten stod för barn, annan släkt och vänner osv.
Dollartecknet symboliserade status typ. Tårtbiten med huset stod för saker man hade och den andra tårtbiten med dollartecknet var reda pengar typ fonder, aktier o annat.
Klocksymbolen stod för tid. Tårtbiten med klockan stod för fri-tid. Tårtbiten med dollarteckenslappen symboliserade arbetad tid typ.
Den sista symbolen föreställer ett hjärtslag och symboliserar hälsa. Fysisk hälsa och tårtbiten med huvudet symboliserar psykisk hälsa.
Vi skulle tänka på varje tårtbit och hur vi ville poängsätta dem utifrån våra egna tankar och känslor. Ju mer poäng desto fylligare hjulbit. Och så skulle vi tänka över vad vi vill förbättra under 2017 och så skulle han skriva i det i boken ihop med signeringen.
Jag sa att jag behövde nog jämna till alla tårtbitarna lite o få bättre balans på allt.
Han inledde ju med att berätta om hur det kom sig att han översatte den här boken till att börja med. Och jag tänkte att det skulle va intressant att få läsa boken och så kom det som en liten bonus på slutet att vi skulle få varsitt ex.
Nästan som när man ser på tv på alla de här talkshowerna där Oprah, Ellen o alla de andra har överraskningar till sin publik i slutet av programmen.
Som alltid finns det ju folk som går på föreläsningar och har skyddsrustningen på och går ut med samma attityd som de gick in. Så trist kan jag tycka. Att hela tiden ha taggarna utåt och hela tiden fundera på vad baktanken med det här är då. De där som varit med i 100 år, som alltid vet bäst och här ska ingen komma och tala om hur de ska förändra sitt sätt att tänka för ingenting kommer nånsin bli bättre ändå.
Mind is the Master power that moulds and makes,And Man is Mind, and evermore he takesThe tool of Thought, and, shaping what he wills,Brings forth a thousand joys, a thousand ills: —He thinks in secret, and it comes to pass:Environment is but his looking-glass.
Måndag
Lyssnar på gamla godingar och bakar bananchokladmuffins som jag fick en idé att twista till med lite karamelliserad mjölk i mitten. Jag vet ännu inte hur resultatet kommer att bli. De är för varma fortfarande.
Ute lyser månen nästan full. Och den visar sig från sin bästa sida. Himlen brinner rosa och månen syns så nära.
Earth Magic
Okej, det här freaks me out lite grann.
Det HÄR kortet har legat längst ner i leken varje gång jag tittat. Ja, självklart efter att jag använt leken och både blandat och kuperat den.
Skogsälvorna vill mig något. Inte förrän ikväll kom jag mig för att läsa om vad kortet står för eftersom det legat längst ner och jag bara råkat se det när jag flyttat leken i eller ur sin ask.
När jag började blanda korten ikväll så mer eller mindre kastade det här kortet sig ur leken. Jag förstod ganska direkt vad det ville säga mig.
Mmm det är mycket nu.
bus i snön
Alltså, jag vet inte. Syns bilden som en GIF? Jag la nämligen ihop två bilder och Lilleman ska lipa. Det verkar inte funka. Det syns på min dator när jag kollar bloggen men inte på min mobil. Och bilden verkar inte visa sig som rörlig när jag lägger den på fb. Hmmm skumt.
Nåja, man kan inte få allt här i världen.
En liten bildserie med kollohunden och shettisarna. Först ut är Dallas och kollohunden där kollohunden gör vad kollohunden är avlad för. Eller ja, han gör så gott HAN kan. Dvs, springer runt och skäller. Haha
Men lika fort som han försöker valla pållar. Lika fort är det han som blir vallad.
Dallas och Texas går ihop och vänder på steken.
Jag vet inte vem som har roligast. Hunden eller pållarna.
Värt att påpeka. Inget djur tar skada eller mår psykiskt dåligt av det här och de har gott om utrymme att gå undan på. Kollohunden försöker aldrig valla eller ens gå nära en ponny om inte jag är med, och skulle jag säga stopp så slutade han omedelbums.
Lördagssysslor
Idag tog jag med mig kameran ut en stund för lite luft. Det var ju faktiskt riktigt fint ute. Nysnö som gjorde allt lite ljusare.
Jag försökte mig på att få till några bilder som kanske kunde funka som julkort eller nåt. Eller ja, kollohunden lär ju kanske skicka ett till matte o husse iaf.
Han själv valde det här.
Jag sa att vi kanske kan välja nåt annat kort som är lite mindre tänder och lite mer charm och stil.
Okejrå sa kollohunden.
Är det här charmigt nog?
Det är ju bra om man kan se att det är du iallafall sa jag.
*mutter mutter* att det ska vara så krångligt
Nu då, knäpp så vi blir klara o kan gå vidare till väsentligheterna såsom springa, springa och SPRINGA.
Och springa gjorde han,
Och jo, det är på det stora hela helt andra bilder på den andra bloggen.
Och i hans fönster hänga julgranssaker och hästar, grisar och pepparkakor ...
Här hänger vi. Haha
Jag MÅSTE rensa min mobil. Jag har visst fyllt minnet till 100 %
Ångest som lurar i bakgrunden. SkitÅgren som inte gör nån nytta.
Igår var E hem en sväng. Hämtade sin vinterjacka och sina fodrade vinterkängor. O så lånade hon några pepparkaksformar av mig. Jag har ju så några så vet inte riktigt hur jag ska kunna baka några själv nu. Hahaha o nu ljög jag så jag sprack. Eftersom de ändå skulle luftas så passade jag på att räkna dem. Jag började med att sortera upp de djurformade i en hög och det visade sig att nästan hälften av mina metallformar är hästar, grisar eller nåt annat som typ giraff eller elefant.
Bara djurpepparkaksformar på den här bilden. Har man för många när man inte ens packat upp dem ur sina förpackningar? Och det är mer än ett år sen man köpte dem?
Tankar aldrig tänkta
Ja, det är bra konstigt.
En del människor kräver att deras kompisar ska tjata åt dem för att ta ställning för endera parten o annars är vänskapen rejält naggad i kanten.
Andra blir istället sura när tjathjälp kommer från oväntat håll.
O vad är det egentligen med en viss årgång på folk? Pfft. Snöar in sig på gamla repriser som egentligen aldrig borde få sändas igen för att bäst-före-datumet har passerat.
O allt började när Leo di Caprio fick en Oscar? Eller var det kanske när Finland vann eurovision song contest och helvetet frös till is?
Inlägget sorteras under: snillen spekulerar
Och där ...
K-pow
Går o gräver ner mig. En kniv i ryggen ba sådär.
G'natt
I vår herres hage
Nu fyller de 4 veckor de små fjunisarna. Att de inte har samma pappa är inte svårt att se.
Fastän de alla kommer ur samma storlek på ägg så är syskonen sååå mkt större än den lilla gula.
Fastän uppenbara bastarder så är de söta ändå. Mina små kråkor. De ser ut som korpungar eller nåt. Och det ska bli så spännande att se hur deras fjäderdräkt kommer se ut när de växer upp.
Den ena gråa har tydliga tecken redan av brun krage. Jag hoppas att det är en höna. Tycker mig kunna se att det är rundade fjädrar i kragen. Månne det är Ettan, den som kläcktes först. Störst är den iallafall.
Den här bilden är väl en riktigt skön bild. Hahaha
Snacka om att få skit för att vara för energisk med kamerablixten.
Tvätt pågår
Kattvätt pågår.
Jag blev kablonktrött efter jobbet och somnade som en klubbad oxe.
Orvar väckte mig o ville ut. Sen fick jag sällskap av den här sköna bönan.
Julklappsbytet på jobbet
Det här var vad paketet innehöll. Två glöggmuggar, en skål att ha gotter i, en ljuslykta och en skyddsängelsmagnet.
Vad jag fick i mitt paket? En plåtburk i form av ett hjärta med julmotiv. Och burken innehöll gott och blandat precis i min smak. Kakor och godis.
Av en slump föll det sig så att jag fick paketet som mottagaren av mitt paket hade givit.
julklappsbyte
Jag har fixat ett paket till julklappsbytet på jobbet. Vad det är i? Det kan jag ju inte säga heller. Kan ju va nån som läser och får veta i förväg då ju.
När man bara ska slå in något enstaka paket så är det roligt att lägga ner lite pyssel med själva inslagningen. Ja, jag vet, jag är knäpp. Lägga ner en massa energi på nåt som bara rivs sönder. Men det är ju mkt roligare att få ett fint paket än ett som bara är ihopslängt så det knappt hänger ihop i skarvarna.
Suddig bild på snörena. Det står GOD JUL på dem.
Kraftpapper är så snyggt att slå in paket i. Enkelt och back to basic.
All in
För ett tag sen beställde jag hem lite grejer till mig själv.
Mumbo jumbo kanske en del väljer att säga om saken. Jag vet inte alltid själv vad jag tycker om det. Men jag vet att jag vill hitta en balans i mig själv. Jag har alltid känt mig dragen till naturen och djuren. Min vän M sa en gång till mig att hon förknippade mig med jordemor och livets träd. Inte jordemor i benämningen barnmorska utan mer som en klok gumma eller nåt. Jag vet också att jag landar o känner lugnet inom mig när jag får påta i jorden, gå i skogen, krama ett träd, springa barfota över gräset och stenarna.
Iallafall, jag beställde hem lite grejer och idag kom paketet. Wihooo.
Älskar att de klistrade på ett hjärta på adresslappen.
En av de saker jag beställde var den här kortleken.
Den tänker jag sätta mig ner och känna lite på och se vad som kanske ploppar upp.
Som ni kan se i hörnet av bilden så kom en annan kortlek också medi beställningen. Men när jag höll i båda för en stund sen så var det alltså den här som drog mest.
En magnet som har ett nog så viktigt budskap fick också komma med.
Så sanna ord till mig som har levt livet lite för fort och för mycket ett tag.
Minns ni hur jag skrev ner en dröm förut där jag kunde känna förnimmelsen av att ha hört en låt, så starkt att jag nästan kunde ta på känslan?
Det har hänt igen. För några dagar sen vaknade jag och hörde ekot av Guns'n'Roses - Patience tona ut medan mitt sinne vaknade till liv.
Rätt häftigt ändå. Hur nånting vill låta sig sägas. Och funkar inte det ena sättet så testas ett annat sätt.
Sen är det bara jag som ska tolka mina egna budskap också ...
Uppenbarligen betyder musik väldigt mycket för mig. Jag vet ju det. Jag älskar att sjunga. Jag har inte alltid haft modet att sjunga hej vilt hur som helst men jag har ändock alltid gillat att få ta ton. Så nu ikväll anmälde jag mig till en kör i V-ås. Huvva. När jag har en kör hemma i hålan. O körledaren bor i samma del av hålan som jag. Haha nåväl. Jag kanske kan göra det riktigt rejält och gå på två körer samtidigt. Först ingen alls i hur många år som helst och sen bara all-in. Gick väl i kören på mellan- eller högstadiet senast.
as days go by
Jag hade en vän över igår.
Yep, den vännen. Min vän M.
Självklart drack vi kaffe och te ur de här kopparna också.
Självklart drack vi kaffe och te ur de här kopparna också.
Det blev prat om allt och inget mellan himmel och pannkaka.
Nä, när jag tänker efter pratade vi nog inget om pannkakor men endera hade vi högt i tak eller väldigt lågt. Hrmmm typ under byxlinningenlågt. Haha ja, vår humor är sån. Inget är för fint eller fult för att skämta om. Och prata allvar kring också för den delen.
Jag bullade upp med lussekatter, riktiga katter, godis och en värmande brasa i köket.
Tyvärr inga bilder från det så får bjuda på några favoriter i repris.
Sen skjutsade jag hem henne till Kolbäck och vi mellanlandade på Max för lite kvällsmat.
Kollohunden fick följa med också. Och hon har en vän "down under" och eftersom jag har en hund med ursprung från "down under" så tog hon ett par bilder o skickade till vännen. Som sa att det var en fin kelpie jag har.
Efter att ha väckt hälften av hennes grannar genom att skälla för att han fick ett akut "miss my mama" när jag lånade hemlighuset så åkte vi hemåt igen. Den där Dogmanleksaken är kollohundens nya favoritleksak. Att jag har den i bilen och alltså bara tillgång till den i samband med att han åkt bil så ska den bäras runt på som en snuttetrasa. Haha sötnöten.
Idag är det lite avslaget. Trött efter gårdagen. Innan jag hämtade M så städade jag av lite i vardagsrummet så man kunde släppa in nån där. Och jag har kommit på att det får vara min julkalender med nedräkning till jul. Att varje dag göra nån liiiten grej som för huset närmare jul. Haha som sagt var. Det kan vara att torka av några av skåpluckorna i köket. Behöver inte vara allt på en gång liksom. Igår röjde jag lite i vardagsrummet. Idag kanske jag orkar röja klart där och våttorka golvet. Eller inte. Kanske jag bara sätter mig på köksgolvet och torkar några köksluckor till. Eller byter filt på kökssoffan till en med juligare färg. Det visar sig.
Jag pratade en stund med M på messenger idag och jag fick en fotoidé som jag skulle vilja genomföra med henne. Den idén innehåller pusselbitar och när jag sen skulle lägga in mer ved i köksspisen så titta vad jag plötsligt höll i handen.
Ett tydligare tecken än så behövs väl inte.. .jag är på rätt spår.
goMåndag på er.
goMåndag på er.
saturday
Blev väckt av grannen. Inte samma granne som sist utan en annan granne som bor mer rätt över skogen liksom.
Han undrade om jag saknade en ponny. Hmmm inte direkt för jag har inte tittat ut än för idag svarade jag. Sen muttrade jag lite om att de inte brukar knata iväg ensamma och jag såg ju från ytterdörren till hagen att jag hade åtminstone två som gick kvar där.
Jag lovade att komma o hämta den förlorade pållen och drog igen dörren för att ta något i magen först.
När jag sen hade klätt mig för promenad ner till byn och gick ut så vem sjutton stod inte på gräsmattan och letade gamla äppelrester sen i höstas? Jo, den förlorade ponnyn. Sååå endera var det inte min ponny som var hemma hos dem. Eller så tröttnade min ponny på att vänta på att matte kommer och gick hem själv. Så kan det ju också va.
Söt som socker iallafall. Bilden är från förut en dag. Mer snö idag.
Det blev lite fix i hagen iallafall. Försökte täppa till alla hål där ponnyn ramlar ut. Sträckte trådar som slackat och en och annan isolator hade tappat tråden så det blev åtgärdat. Sen drog jag ut en rejäl hög med hö på en presenning och fördelade ut i skogsdelen av hagen för att de ska ha lite o pyssla med.
Värmde en burk köttsoppa över vedspisen. Ja jag hällde den i en kastrull först såklart. En ostmacka kändes som rätt tillbehör. När jag lite vårdslöst hivade fram osthyveln på köksbordet från besticklådan så lyckades jag i ett blink samla alla fyrbenta som var inne. Swosch så ville de också ha ost. Haha klassisk betingning tror jag det kallas.
Nu ikväll så fryser jag igen och har en riktigt irriterande huvudvärk. Och näsan har börjat kännas aningens täppt. Ögonen är torra och kliar.
Jag hade tänkt åka iväg en sväng o shoppa men tiden rusade för fort och jag är som en sengångare i sirap. Nu är det ju ingen idé att åka till storstan (läs shoppingcenter i V-ås).
När jag sitter framför vedspisen i köket så känner jag att det vore najs med en kamin i sovrummet. Att elda en mysbrasa inför natten bara. Inget slår vedeldad värme. Det finns en murstock och en gång i tiden stod där en kamin men det är många år sen. Gissar att sotaren lär hit och provtrycka om man ska montera en kamin där igen.
Anything you can do, I can do better
När man får det ultimata erkännandet men det ändå känns som det ultimata nederlaget.
Kort sagt: jag är tydligen bäst men jag drog lotten som gav ständig andraplats i kön. Och jag vill inte stå på nån jävla reservplats.
Dagen för övrigt då?
Fick tummen ur och fick äntligen på de nya mattorna i köket efter att jag såpskurat golvet. O så tände jag det första adventsljuset som inte blev tänt förra helgen.
Siri är alltid med. Alltid.
Fredagsmys. Jag hämtade hem sushi åt mig och unge herr J.
Sååå gott.
O nu ikväll då så fotade jag ett ljus som brinner i båda ändarna bara för att liksom ...
DIY julgrupp
Jag knåpade ihop en julgrupp med belysning.
Det här använde jag:
Det här använde jag:
En kruka höstglöd (vitblommande)
En kruka med 3 hyacinter (vitblommande)
Zinkbalja som jag hade sen tidigare
Lecakulor i botten
Jord
Mossa (jag hämtade mossa från min egen skog)
Batteridriven ljusslinga med timerfunktion (köpte min på Lidl o ska egentligen vara pappersstjärnor om lamporna)
Jag lät krukorna stå i vattenbad en stund så att jordklumparna skulle dra åt sig ordentligt med vatten. Sen ställde jag helt sonika ner blommorna med krukorna kvar på ett lager leca. Fyllde upp med mer leca för att staga upp krukornas placering gentemot varandra och överst lade jag ett lager jord. Smartast är om man sen ringlar runt ljusslingan INNAN man petar dit mossan men så smart var såklart inte jag. Haha. I allafall så försökte jag gömma sladden så mkt som möjligt och se till att lamporna stack upp ur mossan.
Resultatet blev helt okej faktiskt.
Och den får stå ute i hallen där det är lite svalare så att inte hyacinterna får hybris och slår ut alldeles på took för tidigt innan jul. Men skulle det ändå hända så är det ju lättare att byta ut den plantan mot en med mindre utslagna blommor när krukan är kvar. Bara o försöka lyfta ur klumpen ur krukan där den sitter i gruppen.
juggle struggle
Jag känner mig som en elefant som balanserar på den berömda spindeltråden. Men jag vet inte om jag tycker att det är så roligt direkt.
Det är inte så roligt när jag inte ser något skyddsnät under och spindeltråden befinner sig högt upp i luften.
Två dagar med vardera 5 timmar jobb.
Gårdagens bekymmer bloggade jag om i förra inlägget. <--- klicka för att komma direkt dit.
Det sista jag gjorde innan jag åkte hem igår var att kolla dagens planering. Tror ni det var samma lika planering när jag kom till jobbet idag då? Nä, tänk för det var det inte. Rubbade det mina cirklar? Ja, tänk för det gjorde det.
Jag bet i det sura äpplet och gjorde förhoppningsvis vad jag skulle. Ja jag skriver förhoppningsvis för helt ärligt har jag inte hundra koll.
(klicka på bilden för att se hela seriestrippen med en relaterbar twist)
Såå många gånger har jag förklarat hur illa det är. Hur beroende jag är av att kunna bara jobba utan att behöva tänka, utan att behöva stressa. Utan att behöva fatta en massa snabba beslut på egen hand. Av att kunna veta att jag på armlängs avstånd har en back-up jag kan lita på.
Jag vet inte hur många gånger under de här två dagarna som jag har setat i jobbarbilen med tårarna brännandes i ögonvrån och paniken lurandes strax under ytan.
Jag ramlade in i slutet av arbetsdagen på lokalen med tre minuter till godo som min kollega sa. Hmmm, mmmm fast jag har inte mailat den här än, sa jag och viftade med inköpslistan från en brukare.
När jag väl hade fått göra det och mailat samordnarna och chefen om hur jag har upplevt den här arbetsveckan så hade en hel timme gått.
Jag kände mig gnällig och obekväm när jag författade mailet. Krävande och bitterfittig med frökenfasoner.
Döm själva:
Hej
De här två dagarna har varit lite röriga för mig. Dels strulade intraphone för mig i går onsdag. Det visade sig vara appen som behövde uppdateras men före det så segade programmet och vägrade skicka iväg mina loggningar samt att låta mig kolla bakåt om det fanns viktig dokumentation att läsa.
Sen till det andra ”problemet”. Jag hade N.N's lunch onsdag, inplanerad med start 5 minuter innan köket stänger och tar bort maten. Besöket innan var beläget i S-hed (6 km ifrån Vfbo)med en sluttid 15 min innan N.N's lunchhämtning. Av olika anledningar blev jag sen ut ifrån det besöket med 8 minuter.
Idag torsdag: 2 stycken för mig nya brukare där jag inte visste exakt var de bodde mitt ute i ingenstans. Min intraphone vill inte samarbeta med mig och visa vägen via gps. Vet inte om det är/ska vara så numera men pga min stresskänslighet klarade jag inte heller av att aktivera gps:en utanför intraphone heller. Jag fick köra dubbelt med min egna privata telefon och surf för att få en vägbeskrivning.
Nu har jag lyckats jobba över med en timme pga att jag dels mailat X.X's inköpslista till Ica då det är svårt att nå dem per telefon, och dels för att jag nu mailat detta.
Jag förstår att det är svårt att helt och hållet anpassa jobben utifrån mina nuvarande förutsättningar men det känns som att den här veckans planering var utformad för att maxa mitt stresspåslag. Jag har haft flera rejäla black-outer där min hjärna stängt ner. Bland annat klarade jag inte ens av att förklara för kökspersonalen att jag hade glömt matkupongen vi byter mot en matlåda kvar på lokalen.
Även om jag inte arbetar många procent för närvarande så vågar jag gissa att även det lilla jag jobbar är något värt när det är brist på vikarier och vi får beordra in varandra för att få ut jobben. Därför vore det ju såklart allra bäst om jag kunde få känna att jag fixar mina jobb utan att klappa ihop.
Nu är den här arbetsveckan slut för min del och jag ska åka hem och ladda mina batterier inför nästa veckas utmaningar.
Med Vänlig Hälsning
M
