Jobb mellan 11-16 idag.

 

5 timmar.

 

5 besök på dessa 5 timmar. 

 

Allt hade varit okej om samordnarna hade kunnat samordna jobbens upplägg på ett schysst sätt.

 

Men att lägga in en matlådehämtning med starttid  5 min innan köket stänger o tar bort lunchen. NOT ok. Att lägga besöket som låg direkt innan hos en brukare 6 km bort ... ännu mer inte ok. Att lägga det föregående besökets sluttid 15 min innan starttiden på mathämtningen ... mest INTE fucking jävla ok.

 

Bränn min hjärna. Gör det. Få mig att bli så stressad att jag inte ens kan förmedla mig i köket så att någon (inklusive mig själv) förstår vad jag vill ha sagt. 

 

Jag fick med mig lådan till brukaren. Men vad hade jag gjort om de hunnit stänga matserveringen? Om de hunnit ta bort maten o slängt den. Vad hade hänt om besöket direkt före hade dragit ut ännu mer än 8 min? 

 

Ja, jag vet logiskt att hjälpen är inte längre bort än ett telefonsamtal. Men min hjärna vet inte det, där och då. 

 

Tack för att ni fick mig att gråta där jag satt i bilen på väg till brukaren med matlådan på sätet bredvid mig. Tack för att ni fick mig att känna mig totalt värdelös. Tack för att min hjärna tog time-out nu ikväll och fick mig att sova bort hela kvällen.

 

Ja, en samordnare är också bara en människa. Men det är jag med.

B a r a   en människa. En utbränd människa. Med en hjärna som inte klarar den sortens stress längre.

 

Hur ska jag någonsin kunna bli en fungerande individ igen? 

 

Verksamhetschefen (råkade först skriva enhetschef) frågade en kollega angående de höga sjuktalen vad vi i gruppen kunde göra för att minska frånvaron. Chefens chef gjorde alltså som de "alltid" gör. Vänder på frågan o kastar vårt rop på hjälp tillbaka på oss själva.

 

Detta i anslutning till att senaste helgen var kaos med en medarbetare som bröt mot arbetstidlagen när hon tog på sig att hoppa in o täcka upp och kollegan ifrågasatte uppåt vad som gjordes för att förhindra att sånt här händer. Eftersom att inbeordring på helg där en kollega ska beordra in en annan kollega inte fungerar. Folk svarar inte i telefonen helt enkelt. För att de VET att då ryker deras lediga dag/kväll/helg.

 

Tillbaka till vad som kan göras i preventivt syfte. 

BRÄNN INTE UT ER FÖRBANNAT LOJALA PERSONAL, som bara vill få arbetet att flyta så det inte drabbar de oskyldiga. De oskyldiga som är människor med basala vårdbehov. Det är ingen *piiiip* fabrik där man bara kan stänga av det löpande bandet när det blir knas i maskineriet. 

 

Personal inom hemtjänst får inte strejka för att försöka få bättre avtal. En pilot kan sätta sig på rumpan o vägra flyga en meter o det drabbar ingens liv och lem. Strejkrätten är till och med inskriven i grundlagen. Men en undersköterska kan inte sätta hårt mot hårt. Vi får helt enkelt inte det. 

 

Min hjärna har dock gått ut i strejk. Den bryr sig inte om några avtal mellan arbetsgivare och fackförbund. Faktum är att jag tror att den planerar för att packa o flytta. Utan att lämna uppgifter om sin nya adress.

 

Tack o hej

Leverpastej

 Fun fact: imorgon ska jag hämta matlåda åt samma brukare 10 minuter innan köket ens öppnar. That'll be fun.