En, två, tre, fyra, fem ... sitt still då

Efter många om och men har jag nu äntligen tagit tag i att räkna ihop mina småbunnisar. Det är inte så lätt att räkna när två är röda, två är vita och sen en hel hööög med svarta eller gråaktiga som inte är stilla. Men hur som haver. De mörka är åtta till antalet så 12 kaninbebisar blev det. 
 
Jag försökte fota lite påskkort. Men svårt när man måste passa så inte liten smiter o försvinner. De sitter rätt still när man väl parkerat dem. Eller ja, den här cremeröda gjorde det iaf. Har bara 10 kvar att fota nu då. 
Den här svarta med vit nos (Vitnos kanske då) var ute på upptäcktsfärd i stallet för hundrafemtioelfte gången. Jag vetetusan var de tar sig ut men ut kommer de. De kanske faktiskt hoppar en meter upp och går ut så även om mamma kanin aldrig gjort det? Annars är det pyttigt små hål de tar sig  igenom. 
Alltså, jag tror jag dör sötdöden. 
 

Säg tulipanaros (eller att åldras med stil och elegans)

Tulpaner är vackra genom alla stadierna. Även när de är så långt gångna att många skulle ha slängt dem redan.
 
De här står på köksbänken fortfarande men i morgon får de lämna plats åt ett nytt gäng med lite mer spänst i kronbladen. 
 
Jag har manipulerat bilden lite för den var på tok för mörk i original. Jag har bara lekt med datorns egna bildredigering och dragit i några spakar hit och dit. Men jag gillar det. Lite blekt pastelligt sådär.
 
Det är nog det jag är bäst på. Att se det stora i det lilla. För hur många tittar in i mitten av en tulpan och förundras över vad den gömmer helt öppet? 
 
Världen skulle vara en vackrare plats om alla stannade upp ibland och bara såg sig omkring. Lyft blicken, eller sänk den. Titta där du normalt sett aldrig ser. Världen är inte tvådimensionell. 
 
Sätt dig på huk och byt perspektiv. 
 
 

veckans fotochallenge

veckans ord att tolka i en bild eller flera är "LIKA"
 
Jag grunnade länge på hur jag skulle ta mig an uppgiften. Till slut kom jag på det.
 
Jag har ärvt dalahästar av min faster. De är ju lika. Fast olika. Beroende på när, var och hur. 
 
Fota inomhus blir aldrig riktigt lika bra som utomhus. Så prydnadshästarna fick komma ut i solskenet en stund. 
Det blåste rackarns så snåla vindar så det blev ett snabbjobb och sen in igen.
 
Men jag har ju fler som är lika fast olika i min samling.
Fyra missar. Köpta i nån billigbod för många år sen. Men jag gillar dem. 
 
Här är en bild från inomhusfotograferingen. De stod visserligen mer stilla inne än ute. Jo, de konstrade så konstgjorda de är. Svansarna på kissemissarna tog vind och de föll som dominobrickor. Men inne blir aldrig lika kul som ute.
 
 
 
För fler tolkningar på temat kolla in här.
 

djur x4

Jag gick ut och blev på aningens bättre humör. 
 
Jag passade på att snickra ihop en bolåda åt Bunny.
Ja det är inte det snyggaste jag snickrat. Men inte det värsta heller. Huvudsaken är att den är funktionell. Jag tog vad jag hade hemma helt enkelt. Och att brädorna är av olika längd beror på att jag fått en hög med ändsnuttar av brorsan att elda med och nu fick några sådana bli väggar och tak till lådan.
 
Siri satt och mös i solen.
 
Och kollohunden ville bara leka.
 
Jag tog ut Mjupp-Mjupp i solen för att ta ett par bilder av henne. Sen fick hon självklart gå raka vägen in igen. Allt pga fågelinfluensan.
Min svartkammade och ulliga Hedemorahöna. Hon kan knappt flyga alls eftersom hennes fjädrar är så spretiga. Jag tror att hon skulle vara rasande grann om hon hade haft ofrissiga fjädrar. Hon är fin nu också såklart. Se bara på de blåa kindplåtarna.
 

Sko

Veckans fotoutmaning från Gemsweekly har temat SKO
 
Tre gamla skor från Lilleman. De låg på en dammig hylla i stallet. 
Vart den fjärde tagit vägen? Kanske det är den som ligger ute i en rabatt?
Ja, jag vet. Jag är lite eljest när det kommer till dekorering i trädgården. Men sånt som andra oftast bara ser som skräp kan jag se potential i. 
 
I mitt dammiga vitrinskåp har jag ett par lackskor som E fick av min faster när hon var liten. Storlek 22. Hon ville aldrig använda dem, de var väl för knöliga för så små fötter. 
 
Hmm, den röda tråden blev visst dotra. Det är hennes ponny och det är hennes gamla lackskor.
 
Klicka här för att se andras tolkningar på ordet SKO
 
 
 
 
 
 
 

Aj som F

Jag lyckades ramla ner från höloftet idag.
 
Ja, faktiskt.
 
Tur att det inte är så högt. Jag skulle gå ner för stegen och en gång i tiden var den monterad med gångjärn och så kunde man fälla upp den när man inte använde den. Mitt stall är en gammal lagård och stegen och luckan upp finns över foderbordet. Tyvärr har gångjärnen gått sönder och jag har tänkt länge att jag måste byta gångjärn och se till att stegen står stadigt. 
 
Tankar men inga handlingar ...
 
Jag hade tagit ett par steg ner när det plötsligt gled iväg under mig och jag lyckades sträcka vänsterarmen när jag for genom luckan. Jag brukar ju hålla i mig i golvet på höloftet och nu fick den sig en knäck. Höger smalben slog i stegen och för en kort sekund var jag rädd att jag skulle bryta mig men jag landade på fötterna och alla lemmar är förhållandevis hela. 
 
Jag höll på att städa i stallet när jag for i golvet. Jag hade precis föst ner halm i ett annat hål. 
 
Jag hittade iallafall gångjärnen som jag köpt för just det här ändamålet. De låg i stallet så fint så och bara väntade på att min tumme skulle tas ur arslet. 
 
Nåja, de väntar än. För jag behöver hjälp när de ska skruvas upp. Jag har bara två händer. Kanske bara en nudå för det gör ont att göra vissa rörelser, och jag behöver nån som håller stegen när jag skruvar.
Det var vackert väder idag iallafall. Jag passade på att lufta kameran också. Den är snöhästen kom till när jag skulle fota snögubbar. Det var för kallt att bygga några så jag fick rita dem istället. På min fotoblogg kommer nog resultatet upp så småningom i kategorin 365 foton.
 
Fjant hittade en pinne.
En STOOOR pinne
Det är iallafall skönt att se honom piggelin igen. 
 

Bli stilla en stund i begrundan

Alltså, den här platsen!!!! Jag bara äääälskar den. 
 
Och strax intill ligger den här bryggan.
 

Vatten

Vatten på två sätt. Snön som föll från himlen och landade i vattnet från dammen som här på bilden rinner ner vidare i ån.
 
Bilden togs i måndags på min och kollohundens promenad. Men sen hände en massa annat. På tisdagen blev han dålig och vi fick ta en sväng förbi djursjukhuset. Där fick han bland annat lite dropp som också är en form av vatten (fast med en massa nyttigheter i också).
 
Sala, de vita broarnas stad. På den här platsen har det legat en kvarn en gång i tiden. 
 
 
 
 
 
 
Och såklart poppade en låt upp i huvudet den här gången också.

V.4 fotochallenge

Okej, ljuset hann försvinna lite innan jag kom ut och kom igång med fotandet. Men det blev 142 bilder tagna ändå. De flesta bara skit förstås men det är ju det som är tjusningen med digitalfoto. Man kan slösa och ta mååånga bilder utan att det kostar något. Mer än tid förstås.
 
Den här gynnaren står inte stilla många sekunder. Det fanns HUR mycket som helst som skulle undersökas. Men mellan varven stannar han upp och väntar in mig och kollar av om jag faktiskt tänkt gå den vägen. 
 
Den här snutten skog hänger nog på en skör tråd. Den är väl perfekt mogen för avverkning när som helst skulle jag gissa på. Det gör mig så ledsen för snart finns det ingen gåvänlig skog kvar i mitt grannskap. 
 
En tall som står mitt i granskogen. 
 
En spade som står lutad mot en sten och väntar på bättre tider. Väntar på våren och nya grävuppdrag.
 
Jag städar aldrig mina rabatter på hösten. Nej jag låter alla växter stå över vintern och sprida sina frön och bli mat och skydd för små djur. Och så kan man fota fina motljusbilder med dem i förgrunden medan man väntar på bättre tider. Här är det ett kungsljus som står och sprider sina millioners trillioners frön för vinden medan vi alla väntar på våren. 
 
Temat för alla bilderna är såklart STÅ (stand). 
 
Medan jag gick runt och letade motiv till temat så ploppade såklart en melodi på temat upp också.
 
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Röd

Gemsofmylife weekly photochallenge vecka 3 är temat RÖD.
 
Sorry för mer spam av bilder från min resa ...
 
Jag har nog aldrig ätit så mycket fisk som jag gjort under den här veckan.
Det finns lite rött med på tallriken. Och fisken var riktigt god. Den här krogen gick vi till två kvällar i rad. Farsan kallade honom för "gubben" fastän han själv var äldre än krögaren. Förvisso inte allt för många rätter på menyn men som en viss Gordon Ramsay lär ha sagt (enligt farsan) så är det bättre med ett lite mindre antal rätter som man gör bra än många som man gör dåligt. 
 
En bougainvillea som förvisso inte är rödRÖD men orangeröd duger väl? Jag gick längs en gata där de hade sopat ihop blomfnaset som ramlat på gatan och fyllt flera sopsäckar med bara färgglada hyllen från bougainvillea. Tänk så vackert. Drivor av färgglada blomblad på gatorna.
 
Tänk så mäktigt att se det vi har som krukväxter växa hejvilt och tuktade med häcksax. Just den här hibiskusen slapp växa som häckväxt och fick stå som solitär.
 
 
För att se vad andra bloggat om ordet RÖD kika in här
 

Playan

Havsbadet avklarat.
 
Ett dopp i vågorna och sen upp igen. 
 
Havet ville ta mig kvar. Att stå pall för inkommande vågor var en sak men när vattnet drog sig ut igen så ville det ha mig med.  
 
Playa de jardin.
 
Underbart vackert. Blommor och palmer. 
Bougainvillea som formklippta häckar. Julstjärnor som träd. 
Snart dags för kvällsmat. Igårkväll hittade vi en kvarterskrog alldeles runt hörnet. Det blir nog dit vi styr kosan ikväll också. Men jag skippar kaffet. Beskt som vore det bryggt av lava. Möjligen att jag kan ta en irish coffee om det kniper.
 

På en ö i Atlanten

 Efter en kylig morgon kom solen och värmde lite. 
 
Vi tog en promenad mot stranden.
Sandstranden med sand svart och kornig som kaffesump. 
 
 Sen styrde vi stegen mot strandpromenaden. Tittade i en souvenirbutik och tog en fika i solen.
 
 Blev uppvaktade av gatuförsäljare som alla ivrigt ville ha våra pengar.
 
 Jag blev alldeles för kär i det här lavastens-och korallarmbandet för att riktigt kunna säga nej tack trovärdigt. Prutade för dåligt men fick ett magnethals/armband med på "köpet".  
 
Vi fortsatte vår promenad mot en gammal försvarsmur. 
Jag tog en selfie med en fiskarflicka innan vi tog lunch. 
 
De här kärlekslåsen fanns vid en mur. Det gröna graverade hänglåset var så romantiskt. Gissar att de förlovade sig där just då, eller nåt.
 
På eftermiddagen tog vi en till promenad till sandstranden. 
Vågorna gick högre nu kändes det som. Jag letade skatter bland stenarna. Fann både slipat glas och släta stenar. Passar jag mig inte får jag betala för övervikt på vägen hem. Haha
 
 I en liten kyrka fanns den här julkrubban.
 
Palmer, palmer, palmer ...
 
La upp den här bilden på fejjan och skojade om att skoghuggaren lämnar stubbar efter sig överallt och att han smugglat med sig Jonsereden i handbagaget.
 
Vi avslutade med att fika på "Cafe de Paris" innan vi styrde stegen hemåt igen.
 
 Kvällen har tillbringats på hotellrummet. Jag har läst och farsan sovit den schletnes sömn. Han fryser o undrar om han ska bli sjuk. Huhuh. Nåja, inte ta ut oro och sorger i förväg. Isåfall är det ju tur att resebolaget finns. 
 

Smile

Jag hittade en blogg med fotoutmaningar. En per vecka. Första utmaningen för 2017 och första för mig blir vecka 1 - leende.
 
Min brorsdotter på studsmattan i somras. Hon log när jag fotade henne. Jag ler i hjärtat när jag ser henne. 
 
En suddig kollohund som definitivt log när han busade runt med pinnen i munnen.
 
OM man har svårt att hitta leendet så kan man följa min enkla instruktion här nedan.
 
 
 
 

Ursäkta mig men kan jag få komma in?

Alltså den där kollohunden ... 
Han har lite problem med halvstängda dörrar. Ibland iallafall. Dörren till toaletten lärde han sig snabbt att kränga upp med nos och kropp för att komma åt godislådan (kattlådan) så där monterade jag en sån där stormhasp som ska vara till fönster. Då kan katterna komma in men inte han. 
 
Man ser tydligt på de här bilderna att det är något som irriterar i kroppen. Han har såna blemmor på nosen och vid ena ögat. Jämfört med den här bilden tagen för bara någon månad sen.
Jag försöker förtvivlat leta i mitt minne vad som kan ha orsakat reaktionen. Nu vet jag att igår fick han ett tuggis av matte när han var med mig till jobbet. Det var bara ett hörn kvar men han satte ju i sig det rätt snabbt. Och jag har ju gett en hel del tuggben ett tag. Skulle ju kunna vara så enkelt? Ihop med att jag fick fel smak på torrfodret näst sist jag köpte en säck. Istället för kyckling blev det kött. Iaf, tillbaka till tuggiset igår, han var oroligare i kroppen igen igårkväll så kanske. Man märkte att något störde/killade för han skakade sig och kliade armbågarna. 
 
Eller så är det bristen på kattskit som gör obalansen (haha man måste ju få skoja).
 
Tillbaka till bildserien med den halvstängda dörren ...
Förnedringen när en katt satte sig i vägen också. OCH en fotande mami.
Ja, jag blir bara så varm i hjärtat när jag ser att det inte är några som helst problem mellan katterna och hundarna. Mina första katter var inte vana med hundar och då skapade det en obalans där katterna fäktade för sina liv så fort en hund kom närmare än 1,5 meter. Och hunden gick i försvar mot vassa klor såklart. Det var min första egna hund då också. Lukas, en omplacering som kom hit när han var 6 år. Svårt att lära så gamla hundar att sitta lugnt och ignorera katterna. Jag var ung och dum(mare). Men att ta över en sönderstressad "rondellhund" ... ja ingen enkel korsning där inte utan 5 raser. Schäfer, labrador, bordercollie, drever och dvärgpincher hade de lyckats klämma in i en o samma jycke. Den stackarn kunde inte bara ligga stilla inne och vila. Han låg och vibrerade som en motor hela tiden om man inte stängde in honom i ett hörn.  Man ska ju kunna säga åt sin fyrbenta vän att nu händer det inget mer så gå o lägg dig en stund och så gör hunden det. Hunden ska ju kunna få koppla av ifrån att ständigt ha kontroll på allt och alla omkring den. 
 
Nåja, jag lärde mig massor och fick en del insikter till nästa hund som blev Ricko. Också en omplacering men så mycket yngre och en helt annan inställning till livet.
 
Hmmm se där ja, helt plötsligt blev det ett helt inlägg om en hel massa hundar. Och katter.

mångalen

Tog med mig kameran ut i månljuset och försökte fånga fullmånen. 
 
Kallt var det. Och mitt humör är fortfarande inte så strålande. Jag var fortfarande osams med mig själv. Men jag tog kameran och stativet och morrade fula ord medan jag försökte rensa hjärnan med lite fokus på bildskapande.
 
Sen tog jag bilen och for ner till fyrvägskorsningen. Ja visserligen bara knappa kilometern dit men jag var inte på humör för mörkerpromenad med ett tungt kamerastativ i famnen. 
Fel objektiv för att få nån bra skärpa. Det är för stort med sina 70-210 mm. Men jag ville kunna komma nära månen. Inte för att det blev några bra bilder med den heller... för mörkt runt omkring. 
Och NEJ, det är inte månen som syns på bilderna. Det är reflexer i linsen. Men lite läckert ändå kanske?
Grannens ekonomibyggnad vid fyrvägskorsningen. 

Måndag

Lyssnar på gamla godingar och bakar bananchokladmuffins som jag fick en idé att twista till med lite karamelliserad mjölk i mitten. Jag vet ännu inte hur resultatet kommer att bli. De är för varma fortfarande.
 
Ute lyser månen nästan full. Och den visar sig från sin bästa sida. Himlen brinner rosa och månen syns så nära.
 
 

bus i snön

Ett gäng hästar på bildbloggen. Bara ett ---> klick iväg.
 
Alltså, jag vet inte. Syns bilden som en GIF? Jag la nämligen ihop två bilder och Lilleman ska lipa. Det verkar inte funka. Det syns på min dator när jag kollar bloggen men inte på min mobil. Och bilden verkar inte visa sig som rörlig när jag lägger den på fb. Hmmm skumt.
 
Nåja, man kan inte få allt här i världen. 
 
En liten bildserie med kollohunden och shettisarna. Först ut är Dallas och kollohunden där kollohunden gör vad kollohunden är avlad för. Eller ja, han gör så gott HAN kan. Dvs, springer runt och skäller. Haha
Men lika fort som han försöker valla pållar. Lika fort är det han som blir vallad.
 
Dallas och Texas går ihop och vänder på steken.
 Jag vet inte vem som har roligast. Hunden eller pållarna.

Värt att påpeka. Inget djur tar skada eller mår psykiskt dåligt av det här och de har gott om utrymme att gå undan på. Kollohunden försöker aldrig valla eller ens gå nära en ponny om inte jag är med, och skulle jag säga stopp så slutade han omedelbums. 
 

Lördagssysslor

Bildbloggen är, tro det eller ej, uppdaterad. Ja den för en tynande tillvaro tyvärr.
 
Idag tog jag med mig kameran ut en stund för lite luft. Det var ju faktiskt riktigt fint ute. Nysnö som gjorde allt lite ljusare. 
 
Jag försökte mig på att få till några bilder som kanske kunde funka som julkort eller nåt. Eller ja, kollohunden lär ju kanske skicka ett till matte o husse iaf. 
 
Han själv valde det här.
Jag sa att vi kanske kan välja nåt annat kort som är lite mindre tänder och lite mer charm och stil.
Okejrå sa kollohunden.
Är det här charmigt nog?
 
Det är ju bra om man kan se att det är du iallafall sa jag.
 
*mutter mutter* att det ska vara så krångligt
 
Nu då, knäpp så vi blir klara o kan gå vidare till väsentligheterna såsom springa, springa och SPRINGA.
Och springa gjorde han,
Och jo, det är på det stora hela helt andra bilder på den andra bloggen. 
 

I vår herres hage

Nu fyller de 4 veckor de små fjunisarna. Att de inte har samma pappa är inte svårt att se.
Fastän de alla kommer ur samma storlek på ägg så är syskonen sååå mkt större än den lilla gula.
Fastän uppenbara bastarder så är de söta ändå. Mina små kråkor. De ser ut som korpungar eller nåt. Och det ska bli så spännande att se hur deras fjäderdräkt kommer se ut när de växer upp. 
Den ena gråa har tydliga tecken redan av brun krage. Jag hoppas att det är en höna. Tycker mig kunna se att det är rundade fjädrar i kragen. Månne det är Ettan, den som kläcktes först. Störst är den iallafall.
 
Den här bilden är väl en riktigt skön bild. Hahaha
Snacka om att få skit för att vara för energisk med kamerablixten. 

Hiss eller diss

Vaktelägg
 
Sååå pyttiga. 
Ser ni att vaktelhönan hade slut på färg i skrivaren ena dan? Två hönor två olika nyanser på äggen. Den ena lägger mer brunfärgad botten och den andra mer grönfärgad botten.
 
Ser ni exakt VAD jag använt som äggkartong?
Pyttepytt.
Jag fick en idé för ett tag sen som jag fotade men sen blev bilderna liggandes i kameran.
 
Jag gjorde strutar av cellofan (hur f-n man nu kan få för sig något sånt då det är ett jävulusiskt material att försöka jobba med), och fyllde dem med vaktelägg. Skrev små söta tag's och knöt fast. 
 
Vad tycker ni? Som presentidé? Hiss eller diss?
 Som jämförelse: Ett vanligt hönsägg och vaktelägg.

Tidigare inlägg
RSS 2.0