Jag försöker träna åtminstone en gång i veckan. Jag blir glad när jag märker ett tydligt resultat. Det kanske inte syns på kroppen men jag känner skillnaden. Nu kan jag ju faktiskt hålla ut i vissa övningar som tidigare var omöjliga.

Jag tackar core-träningen för det. Den är faktiskt så rolig att jag knappt märker att jag tränar samtidigt.

 

Lång väg kvar för än finns övningar som jag går bet på men peppande är det.

Eller snarare ett vykort nerstoppat i ett kuvert.

 

Orden fyller ytan effektivt och brutalt. Inte en millimeter har sparats tom i onödan.

Tätt tätt virvlar orden och galenskapen. Som i dans med olika turer. Börjar lugnt men fortsätter snabbare o snabbare, vildare o vildare...

 

Jag visste ju detta innan jag ens öppnade brevet. Och ändå kunde jag inte låta bli att öppna det till slut.

 

Besvikelsen tog luften och gaisten ur mig och sakta lägger jag ifrån mig papperet medan blicken hastigt grumlas och allt blir suddigt

 

 

 

Nej mamma inte heller denna gång tänker jag slå upp någon av de olika bibelhänvisningar du nogsamt präntat ner åt mig.

Men tack för att du kom ihåg min födelsedag.

Släppte ut pojkarna i sommarhagen en stund och de passade på att njuta av ytor utan smäcklera. Fröken buffel fick tyvärr inte följa med men så går det när man inte kan respektera staketet i den hagen. Hon fick beta lite smått på gräsmattan istället i grimma o grimskaft.

Ledig från jobb men finns o göra ändå.

 

Röja o städa till hästarna står på agendan..

 

Igår blev det en tur med Lillen

för det var faktiskt min födelsedag ;)

Vi behöver ju inte orda så högt om åldern. Ålder är ju ändå bara en siffra :)

 

Dagen blev hursomhaver helt okej. Fick ledigt från jobbet också så jag gjorde väl inte så mkt mer än det jag ville.

 

Firades med paket på sängen innan E skulle till skolan

Blah säger jag åt vädret och väglaget när jag åkte hem från jobbet idag

Jag hade tänkt baka ikväll men det föll bort.

 

Sonen har prao den här veckan och är med mig på jobbet. Jag tror han tycker det är rätt trist helt ärligt. Förra veckans pangstart på trädgårn har totalt avstannat iom att vintern tågade in över landet igen.

 

Nåja få är de som dött av tristess

 

Några bilder från idag

Vintern kom tillbaka med besked.

Snö, kallt och allmänt eländigt men i växthuset finns det ändå färgklickar som piggar upp lite.

Roade mig med att fota godis igårkväll

Min första vecka på det nya jobbet är snart till ända. En dag kvar.

 

Hur går det då??? Jorå, rätt bra faktiskt. Börjar bli varm i kläderna nu och det går lättare när jag står i kassan också. Svårast är att hålla priset på de olika blommorna i huvudet. 

 

Jag har dessutom fått visa framfötterna vad gäller mina tekniska skills då det är helt nytt med kortbetalning och alltså är ingen i butiken ett endaste dugg van med att hantera programvaran eller hela processen. Jag har redan fått klura ut lösningar på olika problem ett antal gånger.... 

 

I morse började dagen med att chefens mor hade lyckats fippla bort själva appen till betalterminalen från paddan. Då jag är alldeles väldigt ovan med allt som har ett äpple som logga så lyckades jag inte fixa tillbaka ikonen i systemet (visade sig senare vara en annan app som blockade) och som nödlösning fick jag låna ut min androidmobil (samsung) och ladda ner appen och koppla ihop med själva dosan och logga in på butikens sida. Allt går bara man vill typ. 

 

Jag skojade med chefen om att nästa gång det händer kanske jag ska ta ett "lönesamtal" när den ömma modern är närvarande. Hahaha 

 

Sen nån timme efter det så började kassaapparaten protestera och pipa när vi skulle registrera summorna. Och innan vi fick fart på det..... haha ja det är tur att det finns telefonsupport. Och vi sa att okej idag är det en sån dag helt enkelt.

 

Så iom att min mobil var lite låst till kassan så fick jag helt enkelt hålla mig kring den när jag fotade dagens jobb

Tränade på kvällskvisten. 

Ett pass zumba och sen coremix på det. Men jag var inte alls alert idag. Kände mig kraftlös och huvudvärk fick jag mitt i allt också. 

 

Har verkligen inte lust med att bli sjuk nu. Men somnade en stund efteråt. Frös gjorde jag o trött var jag. Fortfarande om jag ska va ärlig. 

 

Natta pållar o sen hopp in i duschen för inte ens det har jag gjort än. Slocknade med filten över mig framför tv:n.

 

Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter - vi satsar på det hörni

Ledig idag

Men humöret inte på topp

 

Upptäckte igår att herr J o hans kompis röjt efter skogskanten. Helt okej om de bara hållt sig UTANFÖR hästhagen.

 

Har varit så nöjd med granarna som gett skydd åt hästarna i hagen i gränsen mellan vallen och skogsdelen av hagen.

 

Javisst att det månne ser slarvigt o ovårdat ut men för hästarna gav det ovärderligt skydd. De älskade att trycka i grandungen där träden stod så tätt att de trampat upp en stig i mitten bara.

 

Jag blev så arg och ledsen när jag såg det. 

 

Och inget går att göra åt saken. Jag måste få sörja min perfekta skogshage i min egen takt.

 

 

jobbet.

 

Omtumlande och roligt so far.

 

Har tagit betalt i kassan på löpande band. Kul med kundkontakt

Dags att gå o lägga mig för natten så jag är pigg i morgon.

 

Det börjar fladdra lite av fjärilar i magen...

 

Äh det blir nog bra bara jag kommer dit. 

 

iiiiiiihhhhhh

 

 

 

O så ett litet citat som jag hittade på nätet

 

 

 

Segheten kom ikapp mig o slog mig hårt i skallen

 

Såååå det blidde inte så mkt av dagen. Men vi bjöd grannarna på en sen lunch iaf. Kyckling- o nudelwok. Och ris med kyckling för de som inte ville ha thaiinspirerad wok.

 

Sen somnade jag kablonk i vardagsrummet när jag la mig o vila en stund

 

Idag mår jag som jag förtjänar - som en prinsessa :D

 

Utgång igårkväll med goda vänner och vi åt och drack gott.

 

Vaknade för en timme sen och har hunnit äta lite frulle. O'boy och kanelknäcke med bregott på satt fint.

 

Nu ska jag fånga dagen och njuta av allt. 

Vi får se vad jag hittar på

Kanske motionera en pålle, kanske motionera mig själv eller kanske att snabeldraken får se sig motionerad till och med. Leran som kommer med in med stövlarna är inte nådig må jag säga

Okej...

 

X antal dagar har förflutit sen senast.

 

Vad har hänt sen sist?

 

Vad har inte hänt???

 

 

 

Massor!!

 

 

 

Idag var hursomhaver sista arbetsdagen innan jag prövar mina vingar på nya äventyr.

 

Jag hade lovat att baka bananchokladmuffins och bjuda på. Så på förmiddan gjorde jag det. Och en hel hög med lediga arbetskamrater ramlade in för att få fika en stund med mig. 

Ja tre iaf. Hahaha resten jobbade ju typ redan.

 

Klev in på lokalen och det första som mötte mig var den här synen.

Igår var jag till tandläkaren igen...

 

Ett besök, ett felstick, en bedövning som gick fel och allt jag jobbat för är förgäves.

 

Det var lugnt så länge jag satt i bilen och transporterade mig. Var ute i god tid och hade 20 min till godo. Ångesten kittlade till när jag närmade mig rätt stadsdel och började tänka på hur lugn jag faktiskt var. 

Satt hyfsat lugn i väntrummet och gick lugnt efter tandläkaren in i behandlingsrummet. Hon frågade hur det hade varit i munnen sen sist jag var där. Om jag haft ont eller om det varit okej.

 

Allt kändes okej ända tills jag satte mig ner i stolen. Från noll till hundra i puls och stresspåslag på 0,1 sekund.

 

Det enda som höll mig från att flippa ut och som fick mig att ändå behålla fattningen var insikten om varför ångesten kom över mig. 

Förståelsen för att jag är rädd att det ska hända igen fick mig att ändå aktivt jobba på lugnet. Att inte tillåta mig att hyperventilera värre än vad jag nu gjorde.

Hörde mina tunga suckar och förstod plötsligt till fullo brukaren vars suckar brukar låta e x a k t lika dant. 

 

Hörde mig själv babbla på om nonsens och till slut fick jag ur mig att stresspåslaget var enormt. 

 

Allt gick bra och jag var förvånad att det räckte med EN (1) bedövningsspruta och att den gjorde verkan. Brukar bli så stressblockerad att den inte verkar utan att det krävs minst en påfyllning och sen när jag raglar ut från mottagningen så slår bedövningen till och gör mig halvt ansiktsförlamad för resten av dagen.

 

Belönade mig själv med ett fint krimskramsarmband från Dollarstore när jag var klar.

 

Idag är det fettisdagen och jag har självklart ätit en smaskig semla. 

Tänk hur lite som behövs.

 

En känsla framkallas så lätt från minnenas arkiv. Minns känslan från när jag som liten tänkte rymma hemifrån. Jag skulle flytta till den snälla granntanten i huset bredvid hade jag bestämt. 

 

Jag var arg på mamma o pappa o gick resolut ut genom dörren, ned för trapporna och ut på gården. Gick snett över gården och in i porten.

Fast jag helt säkert aldrig varit in till henne räknade jag ut var dörren borde vara. Men jag vågade inte ringa på. Tyst stod jag där och tvekade, gläntade på brevinkastet och lyssnade...

 

Plötsligt öppnades dörren och granntanten såg förvånat på mig. Står du här?

Vi har gäster så du kan inte komma in (säkert trodde hon att jag ville leka med hennes son) men vill du ha en kaka?

 

Snopet lunkade jag hem igen tuggandes på kakan.

 

Skämdes som en hund för att jag inbillat mig att jag skulle kunna få vara där.

 

Enda segern var när jag klev in genom dörren där hemma o både mamma o pappa undrade var jag fått kakan ifrån

 

Den känslan ploppar upp ibland nu också. Inte mindre obehaglig för att jag är vuxen.

Jag fick ett ryck och började städa i vardagsrummet. Murgrönan i ena fönstret har totalt invaderat och jag började röja bort allt annat som stod inbäddat i snårdjungeln.

Nu är frågan om jag ska beskära och ta bort allt risigt och gammalt men alltså offra de gröna sköna lianerna som svingar sig upp i gardinstången eller om jag ska låta det vara som det är

 

Dagens I-landsproblem