Lördag

Sista dagen innan jag åker hemåt igen. 
 
Solsken och vindstilla. Öckerö visar sig åter från sin bästa sida. 
 
Idag besöker vi svägerskans kusin. Men alla bor ju inom gåmgavstånd till varandra. 
 En kall cider i skuggan medan barnen leker
 

Fredag

Så surt.
 
I förrgår tog jag en hel massa fina bilder på segelbåtar och krabbor o så. Och så laddade jag över dem till datorn - trodde jag. Så igår raderade jag bilderna från minneskortet för att kunna fota fler bilder. 
 
Ikväll när jag skulle kolla på bilderna efter att ha laddat över nya bilder så var den mappen tom. Åh så surt det känns.
 
Där var riktigt fina närbilder på krabbor i sanden och på berghällen. 
 
Men men. Shit happens ...
 
I morrn kommer min bil ner hit. Jag gissar att hemresan kanske blir först på söndag. Men jag hinner nog inte fota nya krabbilder imorrn. Väder och vind måste klaffa. Samt att det kanske inte ens blir sådana aktiviteter imorrn ändå. 
 
Idag har jag iaf gått två runt i två slingor. Jungfruslingan på Hönö och Hälsöslingan på .... *trumvirvel* Hälsö såklart då. 
 
Sen bjöd guiden mig på fika vid ett kafe i hamnen på Hälsö. Jösses en sån god hallon- och björnbärspaj jag åt. To die for.
Jag kan rekommendera Eva's på Hälsö för den som har vägarna förbi. 
 
 

Flauet

Igårkväll strax innan solnedgången vandrade jag upp på Öckerös högsta berg "Flauet" med en kompis till min svägerska som guide. Det var häftigt att stå och blicka ut över ön och havet. Jag tog några bilder med systemkameran men de får ni kanske se senare. Har inte tillgång till wifi på den just nu. 
 
Min guide tog några bilder på mig med sin mobil. 
Jag hittade en fasanfjäder på stigen medan vi gick dit. Därav den indianinspirerade bilden.
 
Hon tog även en 360° bild med mig som blev himla läcker men den gör sig kanske mindre bra i bloggen. Men svägerskan tipsade mig om att göra en förstoring av delar av den just pga hur läcker den blev med ljuset.
 
Sen vandrade vi vidare ut bland berghällarna och hamnade på en annan plats som hon också ville visa mig och där inväntade vi solnedgången.
 
Dagen igår innehöll krabbfiske, första faktiska doppet i havet och så promenaden sen då innan vi sen blev sittandes med en kopp kaffe och hönökaka med ost och pratade i flera timmar om livet. Jag kom i säng strax före 02.30. 

Måndag

Typiskt att man ska bli sjuk på semestern. Ont i halsen o matt i kroppen. 
 
Blir ju lagom mkt vila när man sover i en husvagn med 3 ungar som härjar varje vaken sekund. Vi har tillbringat dagarna med svägerskans föräldrar och ätit mat där mitt på dan men det blir dålgt med egentid och chans till vila och avkoppling. 
 
Det kom nog som ett brev på posten iom det. 
 
Fick hem såna här iaf nu. 
 
Blir att lyssna på kroppen o vila idag.
 
Sen i tisdags har jag väntat på att sköterskan ska ringa mig angående en sak vi talade om vid mötet. I torsdags ringde jag och efterlyste samtalet. Det hjälpte ju sådär. 
 
Skulle inte förvåna mig om hon gått på semester nu. 

Några bilder från krabbfisket i "kulongeviga"

En hel strand helt för oss själva. Det var bara att gå lite längre ut bland klipporna och bort från den kommunala badstranden längst in i viken där folk låg som packade sillar. 
 
Vi fick förvisso rensa bort ett lager av torkat sjögräs (sk "kludder" som de säger lokalt) från sanden. 
Jag lyckades fånga två små krabbor efter en hel massa misslyckade försök. De var inte alls i den storlek som på bilden här ovan. Snarare var den första i storlek av en tumnagel och den andra bara aningens större. 
 
Den sista krabban jag försökte få upp var en så kallad "poliskrabba". De kallade den för det eftersom den var mörk i skalet men har tre vita prickar längst fram. Jag förstod precis vad de menade när jag fick se den. Tyvärr ville den inte låta sig luras att fångas. Och jag hade inte kameran med mig till stenen jag satt vid och fiskade så ingen bild. 

Paus

Det blev några dagars miljöombyte.
 
I torsdags drog vi till Öckerö. Jag och svägerskan med 4 ungar. Stundvis var det lååånga mil då det var high life i bilen hela tiden.
 
Husvagnsliv i en vecka sisådär.
 
Hemma sköter sonen djuren. Med lite assistans från sin far om han behöver.
 
 Idag var vi ner till stranden och fiskade krabbor med snöre och bete. Bilderna är på kameran så de får vänta till en annan dag när jag har tillgång till wifi på datorn.
 
Det har iaf varit en strålande fin dag med sol från en klarblå himmel men imorrn har de lovat regn. 
 
 
 
 
 

Lemniskata*

När monstren försöker äta upp logiken, det sunda förnuftet och sinnesnärvaron så är det enda rätta att försöka slå dem bortom vett och sans mellan två stenar i trädgården. 
 
Jag har försökt jobba mig trött med att grepa bort kvickrot och nässlor i det som ska bli något rabattliknande vid stenmuren som byggdes tidigare i våras. Massvis med sten som ligger gömt under jordmassorna och jag har grävt fram så gott jag kunnat. Tyvärr tänker man alldeles förbaskat bra medan man gräver ogräs. Och nu var det ju få tyst på hjärnspökena som var målet. Men man måste koncentrera sig om man ska kunna balansera stenar på varandra. Och när man koncentrerar sig så tänker man mindre hej vilt och mer fokuserat. 
 
Nu är det dags för en dusch innan jag försöker sova. I morgon ska jag träffa sköterskan igen för en stunds samtal om livet och allt som rör sig i min skalle. 
 
Jag känner det lite som att jag fastnat i en loop och jag finner mig göra samma misstag om och om igen utan någon som helst insikt i var jag ska gå in och bryta. Men kanske att prata om det kan få mig hitta nya verktyg och faktiskt hitta ut ur loopen.
 
Lite som att ha fastnat i vinkelvolten.
 
*Lemniskata är namnet på oändlighetssymbolen ∞ (den liggande åttan)
 

Summer in the city

Gårdagskvällen tillbringades i Västerås på Summer meet. Det som tidigare var Power Big Meet innan ägaren av namnet flyttade den tillställningen till Lidköping i år.
 
Men det fanns bilar och andra fordon att titta på ändå. 
 
Jag och min kompis var där i ganska precis 5 timmar innan minneskortet på kameran var fullknökat med mer eller mindre bra bilder och vi var trötta och började längta hem igen.
 
Det fanns både tvåhjulingar (som framfördes stundom på ett hjul), trehjulingar och fyrhjulingar. 
 
Bilar på lut ...
 
Iögonfallande bilar ...
 
Stora fordon ...
 
Små fordon ...
 
En del passade på att gifta sig.
 
Andra tog tillfället i akt att ha trevligt ändå.
 
 
När vi vandrade tillbaka mot parkeringen där vi ställt vår högst ordinära bil så fortsatte Västerås att festa i många timmar till.
 

torsdag

Ångesten har hängt och flåsat mig i nacken mest hela dagen. 
 
Jag har försökt mota bort den genom att gräva ogräs i trädgården. Men inte ens tistlar och kvickrot har rått på herr Ågren. Och orken har inte varit den bästa eftersom att jag har inte känt hunger på flera dagar.
 
Eller rättare sagt. Min kropp har lite försynt påpekat att det är tomt och att jag borde fylla på men jag har inte känt lust att äta nånting. Idag sa den till lite mer på skarpen och jag gjorde väl motvilligt som den sa och lagade till riktig mat. Torskrygg och potatis fick det bli. Det gick bättre än förväntat att få ner. Men ångesten har fortsatt topprida mig.
 
Nu ikväll gav jag den en liten match för en stund iallafall. Jag tänkte att om jag ska ha adrenalinpåslag så kan jag väl ändå kanalisera det i något som kanske rensar ut det ur systemet också. 
 
Jag drog på mig träningskläderna och gav mig ut på en liten (ja ytterst liten) löprunda. Jag tog sikte på en kraftledning som går en bit upp i skogen rakt över grusvägen och bestämde att jag skulle springa dit och tillbaka utan att stanna. På vägen hem försökte jag öka så att det verkligen skulle höja min puls. Fast det var flera timmar sen jag åt så kändes det som att fisken låg kvar och bromsade i magen. 
 
 
 

bits and pieces

På min fotoblogg under temat "förlora" ligger den här bilden. Vill ni läsa motiveringen så gå in där. 
 
 
 
I don't want to talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play
 

bara vara vänner

 
... Och jag ska aldrig stänga in
någonting igen men idag har jag
suttit timme ut och timme in - inne här

Jag har suttit för länge för alla små
begrepp blir svåra och hålla isär

Jag har suttit för länge för att allt som
är kvar här är ett fotografi
Och alldeles utanför flyger hela
livet förbi

Och bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara - vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
med varann ...

Sorteras under: saker jag kan relatera till.
 

onsdag

Vad du ser på sociala medier behöver inte alltid vara hela sanningen. 
 
Man väljer ju vad man vill sätta ut och visa offentligt. Man kanske inte fläker ut hela sin sorgliga byk på facebook liksom. Eller jo, en del gör. Mer eller mindre. 
 
Att jag skriver ut ett haha när jag delar ett idiotiskt test jag nyss gjort på fb behöver ju inte betyda att jag faktiskt är glad. Ett skrivet ord är platt. Det finns inga nyanser, inga tonlägen, ingen kan höra om jag skrattar bittert, med sorgsen ton eller uppriktigt glatt över det jag nu kommenterar. 
 
Hursomhaver. Vad är jag ute efter att få fram med det här? 
 
Ptja, kanske inte så mkt mer än att idag är det en sån där dag där jag måste hjälpa mig lite med att få upp mungiporna.
 
 
Igår införskaffade jag mig äntligen den där hängmattan som ett facebooktest sa att jag skulle koppla av i förra månaden. Hmmm mmm men jag är lite efter jag. 
 
Kanske att den kommer upp idag. Semester betyder väl ändå att man ska ligga ute och höra vinden genom löven på träden och kanske slumra en stund i skuggan med en bok i handen man tänkt försöka läsa i. 
 
 
 
 

Återskapade ett foto

Året var 1988.
 
I min ungdom, jag var 14 år, tog min farmor ett kort på mig med min kamera. 
Hon ville såklart att jag skulle stå bredvid drivbänken där de alltid odlade västeråsgurkor. Hunden hette Roy, var min fars, och var en blandras av Samojed och Jämthund har jag för mig. Jag hade ett gammalt linne som var stort nog att ha som klänning. Mitt ute i skogen vid vägs ände kan man se ut lite som man vill utan att nån behöver bry sig. Och man ser att jag redan då var ett barfotabarn som sprang barfota mest hela dagarna där ute. Varje sommarlov spenderades där, minst ett par veckor. 
 
29 år senare ...
Efter duschen på förmiddagen idag konstaterade jag att linnet jag tog på mig funkade som klänning och jag drog mig till minnes ett svart långt linne från en ungdoms sommar. Jag ställde upp min systemkamera på stativ och försökte hitta ungefär samma ställe. Jag har snickrat en ny drivbänk där jag iår har en misshandlad nätmelonplanta som växer. Hunden är en annan och han behöver inget koppel för att stanna. Trädgården är definitivt inte lika välskött som när farfar skötte den. Skogen bakom logen har växt några meter. Taket på logen är bytt.
 
Men jag är kvar på gården och går fortfarande barfota om jag kan och jag bryr mig fortfarande inte hur jag är klädd vid vägs ände. 

Bara en massa fågel

Jag åkte till min kompis idag och hämtade hem två små humlor. Nej vaktlar såklart. Men de är ju inte mkt större än humlor. Tänk att på 6 veckor går de från yttepytte till att vara könsmogna och redo att göra nya små humlor. Helt sinnessjukt egentligen om man tänker på det. 
En vaktelkyckling är bra mkt mindre än en dvärgkyckling. Så lika men ändå så olika. Och de är ganska precis lika gamla. 
Den gula var först ut. Tyvärr blev de ju bara två. 
 
Sen var det ju ett gäng ägg från mina höns. Men de kycklingarna ska hon ha kvar själv.
Den här svarta med pingvinteckning liknar den som kläcktes under min höna för snart en månad sen nu då. 
Min för en knapp månad sen och här nedan idag.
 
Nästan alla har fjädrar på fötterna. Så lite sabelpoot är det i dem nästan hela högen. Och chans på blommiga höns.
Den här svarta kommer ur ett grönt ägg och är från min grönvärpare. Jag var osäker på om det skulle vara något i det ägget då hon är så bossig och inte låter sig bli påstigen hursomhelst. Det var bara islandstuppen som inte frågade om lov utan sprang över halva gården för att få tag på henne. Och här är resultatet. En svart skönhet med trolig rosenkam. 
Och så var vi och hälsade på de tre gynnarna som fick flytta hem till henne när hennes kläck gick åt skogen och bara ett ägg var befruktat.
Är hen inte vacker så säg? 
Ja, chansen att den här individen hinner växa upp till en stor och ståtlig fågel ökade ju markant när den fick flytta till henne iaf. 
 
Jag är glad att hon ramlade ner i hönsträsket. För hon är minst lika (om inte mer) nördig som jag och det är så kul att ha en riktigt nördig kompis att snacka fågel med. 
 
Hennes sambo var bra imponerad av de små vaktelbäbisarna så jag ger mig tusan på att inom ett år så har de också vaktlar. Haha speciellt som hon lovat att kläcka fram fler åt mig vid tillfälle.

nattligt party

Jag var ner till helvetet och vände igår kväll.
 
Ångesten bjöd in sin storebror Panikångest och de hade party hos mig kan man säga. Bit ihop, bryt ihop och kom igen var det enda jag kunde tänka för att hålla mig över ytan. Så lätt det hade varit att gå till medicinskåpet  och ta en lugnande och trycka undan ångesten för stunden. Men vad hjälper det att stänga in i garderoben? Förr eller senare måste jag öppna dörren igen och då väntar den ju där, obearbetad och pigg på nya äventyr. För det är så lugnande funkar. Man dövar bara känslorna för stunden. De försvinner inte. De finns kvar när effekten gått ur kroppen.
 
 
Idag är en ny dag. En annan dag. Ett oskrivet blad. Jag kanske får besök idag igen. Det vet jag ingenting om. Jag ska fylla på i mentala chipsskålen ifall det blir nattligt partyparty.
 
Dagens skämt, all time high, måste väl ändå vara att någon är så desperat att den är villig att bli som jag. Allt för att passa in. Jag vet inte om det ska tas som en komplimang eller en förolämpning. 
 
Men (och inte för att jag tror att du är här och snokar men man vet ju aldrig) ett tips från coachen: Ljug mindre så blir det bra ska du se. 
 

RSS 2.0