Ångesten har hängt och flåsat mig i nacken mest hela dagen. 

 

Jag har försökt mota bort den genom att gräva ogräs i trädgården. Men inte ens tistlar och kvickrot har rått på herr Ågren. Och orken har inte varit den bästa eftersom att jag har inte känt hunger på flera dagar.

 

Eller rättare sagt. Min kropp har lite försynt påpekat att det är tomt och att jag borde fylla på men jag har inte känt lust att äta nånting. Idag sa den till lite mer på skarpen och jag gjorde väl motvilligt som den sa och lagade till riktig mat. Torskrygg och potatis fick det bli. Det gick bättre än förväntat att få ner. Men ångesten har fortsatt topprida mig.

 

Nu ikväll gav jag den en liten match för en stund iallafall. Jag tänkte att om jag ska ha adrenalinpåslag så kan jag väl ändå kanalisera det i något som kanske rensar ut det ur systemet också. 

 

Jag drog på mig träningskläderna och gav mig ut på en liten (ja ytterst liten) löprunda. Jag tog sikte på en kraftledning som går en bit upp i skogen rakt över grusvägen och bestämde att jag skulle springa dit och tillbaka utan att stanna. På vägen hem försökte jag öka så att det verkligen skulle höja min puls. Fast det var flera timmar sen jag åt så kändes det som att fisken låg kvar och bromsade i magen.