Återskapade ett foto

Året var 1988.

 

I min ungdom, jag var 14 år, tog min farmor ett kort på mig med min kamera. 

Hon ville såklart att jag skulle stå bredvid drivbänken där de alltid odlade västeråsgurkor. Hunden hette Roy, var min fars, och var en blandras av Samojed och Jämthund har jag för mig. Jag hade ett gammalt linne som var stort nog att ha som klänning. Mitt ute i skogen vid vägs ände kan man se ut lite som man vill utan att nån behöver bry sig. Och man ser att jag redan då var ett barfotabarn som sprang barfota mest hela dagarna där ute. Varje sommarlov spenderades där, minst ett par veckor. 

 

29 år senare ...

Efter duschen på förmiddagen idag konstaterade jag att linnet jag tog på mig funkade som klänning och jag drog mig till minnes ett svart långt linne från en ungdoms sommar. Jag ställde upp min systemkamera på stativ och försökte hitta ungefär samma ställe. Jag har snickrat en ny drivbänk där jag iår har en misshandlad nätmelonplanta som växer. Hunden är en annan och han behöver inget koppel för att stanna. Trädgården är definitivt inte lika välskött som när farfar skötte den. Skogen bakom logen har växt några meter. Taket på logen är bytt.

 

Men jag är kvar på gården och går fortfarande barfota om jag kan och jag bryr mig fortfarande inte hur jag är klädd vid vägs ände. 

Häftigt att se förändringen som blivit under dessa år.. Kraam 💕

Häftigt att se förändringen som blivit under dessa år.. Kraam 💕

Men va fantastiskt! Vilken känsla!!

Vad kul du tog ett nytt likadant foto, kul och se vad som händer med saker runt omkring :)

Åh vilket roligt inlägg :)
vem bryr sej om hur man ser ut i vägens slut?
Barfota är skönt, men sen jag skaffade höns är det oftast skor på...för rätt som det är så ska jag in i hönshuset...dit går jag inte barfota

haha..ja det gör det ju, men jag är lite pedantitisk (hur man nu kan vara det i detta huset) och det räcker att hunden kommer in med hönsskit på tassarna ibland...hehe