I hemmets lugna vrå

Innanför hemmets fyra väggar är det enkelt att bara blunda. Inte känna efter och bara vara. 

Inget som ställer några krav på prestation. Bara lulla runt med en känsla av bomull innanför skallbenet. När det inte längre finns nån energi är det så enkelt att bara vila en stund. Slumra och på sätt och vis bearbeta i det fördolda. Drömma konstiga drömmar.

 

Äter när hungern river i buken men inte komma ihåg att äta i förebyggande. 

Ambivalens. Ser saker som jag vet skulle få mig att må bättre men kommer mig inte för att göra dem.

Jag har fullt upp med att överleva på första steget känns det som vissa dar.

 

En vecka på måndag sen jag gick hem från jobbet. 

 

Ringde för att få en läkartid. Tonvis med ångest inför samtalet. Bet ihop för att inte bryta ihop. Och när jag la på luren sköljde känslorna över mig och jag grät. Sorg och skam sköljde över mig. Skam över att behöva visa mig sårbar och att jag varit så nära att börja gråta i telefon. Sorg över att jag känner som jag känner just nu. Sorg över att jag inte är så stark som jag vill vara.

 

Huvudvärken kom som ett brev på posten. 

 

Jag gjorde ett självskattningstest i början av veckan. Då fick jag 22 poäng. 

 

Idag gjorde jag om testet och fick 18 poäng. 

Det går åt rätt håll ... eller nåt.

 

Idag har jag knappt varit utanför dörren. Dotra som fortfarande är hemma från skolan med feber fixade hästarna. Själv sov jag till 13.30 sisådär.  

 

Men jag tog tag i och laddade över bilder från kameran till datorn idag så jag kunde tömma minneskortet. Det var duktigt gjort av mig med tanke på att jag tänkt tanken hela veckan men inte kommit längre än till att tänka tanken.

 

Det är nog faktiskt det enda produktiva jag gjort idag. Om man bortser från att ringa vårdcentralen. 

 home sweet home

säg mig ditt namn

Jag ramlade in på en blogg som skrev lite om sina hästars namn och vad namnen betyder och jag blev lite nyfiken på att söka på mina pållars namn. Även om jag inte trodde mig finna så mycket med tanke på hur de är namnade. 

 

Hah, så fel man kan ha.

 

Ja Gnistra då förstås. Betydelsen är ju inte så dold egentligen så jag fann inte mer än synonymer och det är väl gott nog. Söt som socker som hon är fastän en riktig fröken buffel. Så ja, namnet passar henne. ;)

 

Dallas - En sökning gör gällande att namnet har keltiskt ursprung och en betydelse skulle vara "Dwells by the waterfall - bor vid vattenfallet. 

 

Texas ska visst härröra från ordet tejas (Táysha) som på cadospråk (ett indianspråk) betyder vänner eller allierade.

 

Lilleman hittar jag inget om. Men det är ju precis som Gnistra ganska beskrivande. Även om just den här lille mannen är störst storleksmässigt i den här skaran av pållar.

(jag bläddrade bakåt i fotoarkivet och hittade den här riktigt härliga bilden på E och lilleman från 2009 när han var sommarhäst hos oss och fortfarande var ridskolehäst alltså)

 

Jag blev faktiskt lite överraskad. Hade ingen tanke på att speciellt D och  T's namn kunde ha nån djupare betydelse. Vid namngivningen av ponnysarna så var det bara namn på en stad och en delstat i USA.

 

knowing your limits

För vilken dag i ordningen vet jag inte men jag vaknar och är stel och öm i nacke och axlar. Jag drar upp axlarna mot öronen medan jag sover. 

 

Jag har sovit illa och vaknat flera gånger och försökt hitta en bättre ställning men tydligen har det inte funkat. 

 

Jag har en låsning i bröstryggen som naprapaten inte kan knäcka loss eftersom jag inte kan slappna av tillräckligt så hon törs försöka. 

Låsningen gör att jag inte känner mig fri att andas ordentligt och jag går och kämpar för att få ner luften i lungorna ända ner. 

Det ger mig en känsla av panik för jag får inte luft.  O ju mer jag försöker andas, ju mer hyperventilerad blir jag och än svårare att känna mig rätt syresatt blir det. En ond cirkel.

 

Jag gick hem från jobbet i måndags för att jag inte mådde bra inombords. För att jag gick runt och kände mig som en enda stor suck. För att hjärnan inte orkade samarbeta med mig. 

 

Jag är ju lite sådär att jag är utrustad med teflonminne när det gäller vissa saker. Så nu när jag försöker sammanfatta vad som gör att jag inte mår bra så kan jag inte få fram det. 

 

En sak som påverkar hur jag känner är ju min högkänslighet. Att jag har så svårt att stänga av flödet som strömmar emot mig hela tiden. Jag känner av stämningar omkring mig och andras humör. Jag blir som en slaskhink som inte blir tömd i tid. Och till slut väller det halvruttna innehållet över bara. Det är inte längre så lätt att se vad som är vad, för som sagt var, det har ju ruttnat ihop till en äcklig geggig sörja som mest bara stinker.

 

Så bildligt sett kan man väl säga att jag tog slaskhinken och gick. Jag vill genast påpeka att ingen som läser detta och känner mig IRL behöver vara orolig att den på någe vis har fyllt på i den där slaskhinken och indirekt skulle vara orsak till att den stått o ruttnat. 

 

 

5 år

Jag anlitade den bästa för att fixa till bloggens utseende.

 

E är hemma från skolan idag pga feber och huvudvärk men när mamma säger "pretty please" så kunde hon inte motstå utmaningen.

 

Tack älskade E för att du stod ut med mina små psykbryt så fort jag inte hade koll på vad du gjorde. 

 

Dels är storleken ändrad så att jag nu kan lägga upp mycket större bilder utan att de försvinner i högerkanten. Och så fixade hon en ny header. 

M-skylten la hon upp bara för att visa en exempelbild på hur det skulle kunna se ut men jag tyckte att det passade så bra med tanke på att jag kallar mig M att den fick vara kvar och sen gillade jag min gräsbild som jag hade i förra headern att jag ville ha en gräsbild med nu också. 

Sen kom jag på att bloggen faktiskt firar 5-års jubileum. Jag började pyssla med den 26 januari 2010 och det är ju ganska precis 5 år sen. Såååå grattis bloggen. 

 

 

 

 

..

 

när tiden rusar

Ibland måste jag stanna upp och vänta in. Kliva av ekorrhjulet och ställa mig bredvid och titta på. 

 

När jag inte hinner med mig själv. När jag kan komma på mig själv med att inte ha borstat håret på en hel helg bara för att jag inte orkar med de ens trivialaste saker om de inte är livsnödvändiga och absolut tvungna. 

 

Det finns ingen bättre eller sämre tid för att krascha och signalerna om malfunction började bli rätt envisa men jag har ignorerat dem och kört vidare. 

För stunden står jag stilla och tittar på när allt fortsätter att rusa omkring mig.

sorrow

Jag gick hem från jobbet idag

 

inom mig en klump av sorg. För allt och inget. 

 

Det behövs så lite för att knuffa mig åt vilket håll som helst. Säg något fel och jag brusar upp. Säg något ännu mer fel och jag bryter ihop och gråter. 

 

Clownen spottar ur sig lustigheter men ingen ser att clowner inte ler.

 

I ensamhetens ensamhet kommer den krypandes, ångesten. Den fula som inget hellre vill än att krypa riktigt nära. Andas dina andetag och likt en boaorm smeka din kind och sen dra åt. 

 

Ilskan i mig motade alla monster till skuggorna. Men nu har jag rasat runt och jagat mig trött i jakten på att visa vem som bestämmer och tröttheten förlamar mig. 

 

Tanken orkar inte längre följa den röda tråden och vimsar runt i cirklar och jag blir yr när jag försöker följa tankens vindlande flykt. 

 

 

 

ingen rubrik

Om man har en förkylning så märks det för omgivningen.

Om man skadar sig och får ett blåmärke så syns det och alla kan se att det borde göra ont.

 

Men om det är själen som fått en förkylning?

Om hela ens inre värker av ett osynligt blåmärke?

 

 

 

 

 

lågt lågare lågast

ljud

ljud

LJUD

LJUD

LJUD

 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag mår inte så bra. Känselspröten på utsidan. Sisådär en halvmeter utanför min kropp. Jag orkar inte med påtvingad närhet, liv och rörelse omkring mig just nu. Och med helg så är det massa sånt. Kidsen är lediga från skolan och de passar såklart på att njuta av ledigheten. Men huset vi bor i är litet och dåligt ljudisolerat. Det betyder att jag har ingenstans att gå undan när jag inte orkar med.

 

Igår sa jag att jag skulle gå ut och fånga dagen ...

 

Nä

 

Det blev inte så mycket fånga dagen. Jag dippade totalt och gick in i min kokong. Orkade inte med nånting. Jag skulle åka o hämta E i stan och sen skulle vi handla. Nä, jag orkade inte. Hon fick ta bussen hem och det var knappt att jag orkade åka och hämta henne där. 

 

Halv nio igårkväll kom jag iväg och handlade. Då tillsammans med herr J som fick köra och koordinera det hela. 

 

Jag gick runt i en bubbla av sorgsen trötthet. Kände mig bara less på allt och inget. Fanns inget specifikt att sätta fingret på. Det bara var så. 

 

Ett meddelande från en kompis med en fråga om utgång den 7/2 fick mina livsandar att räta på sig och börja spralla lite. Men en snabb koll i schemat gjorde att jag dippade lite igen. Såklart är det en jobbhelg som allt roligt händer. Får hoppas att jag kan få ledigt. Känns sådär lagom troligt med tanke på vikariesituationen på sistone.

 

Och idag är jag återigen nånstans i nivå av strax under skosulorna. Jag orkar inget och jag vill inget. Och som sagt var, jag kommer inte undan från övriga familjens liv. Och de måste ju få leva och låta. Men det gör ont i hela mig

 

Inget roligt inlägg men man ska inte bara visa upp en glättig fasad och idag är det en sån dag helt enkelt.

 

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

eller ja ...

 

Jag drömde att jag skulle till en annan stad men på vägen var det ett stopp som gjorde att jag valde en annan väg. En omväg fast i min dröm tänkte jag att det skulle gå på ett ut ungefär.

 

Plötsligt kom jag in i en stad. En stor stad. En industristad. Det finns ingen sådan stor stad efter den vägen. Men i min dröm var den där. Massor med byggnader och en hamn fanns det också. Jag muttrade för mig själv i drömmen att jag inte hade tagit med mig min kamera och bara hade mobilen. För det fanns så många fina fotomiljöer och jag bara åkte rakt förbi dem. Tills jag råkade missa vägen och hamnade på en grässlänt. Vägen svängde men inte jag liksom. Då sa jag för mig själv att HÄR hade jag kunnat parkera och sen gå runt och fota med min kamera, om jag nu hade haft den med mig. Sen backade jag tillbaka upp på vägen och fortsatte köra.

Plötsligt var jag på väg åt andra hållet. Nu hade jag en reskamrat med mig. Vi hade bestämt oss för att stanna nånstans och fota ändå, med våra mobilkameror. Men nu var det så pass mörkt ute att det inte riktigt gick. Och återigen bråkade jag på mig själv. Nu över att jag inte passat på tidigare.

 

Nu medan jag har skrivit ner min dröm så har jag också analyserat den lite amatörmässigt sådär.

 

Jag måste bli bättre på att ta stunden när den kommer och inte bara köra på i 180 knyck som man förväntas göra för att vara duktig. Jag måste fånga dagen mera. 

 

Nån annan som tolkade in något annat i min dröm? Berätta gärna vad du fick för tankar medan du läste så ska jag gå ut och fånga dagen nu.

 

 

o yes I'm a workin' girl

I måndags var jag och hälsade på hos brorsan en stund också. Och fick barnvakta de tre minsta kottarna en knapp timme. 

 

Jag hade kameran med mig och först skulle jag inte få ta några bilder alls av de två stora. De var lite reserverade och ville inte alls posera för mig. Men innan det var dags att vara ensam med dem så hade isen smält och de tyckte det var hur kul som helst att se sig själva på bild efter att de hade poserat i alla möjliga vilda poser.

 

Men jag märker att jag har lagt av mig. Tempot som barn, och i synnerhet barn i småbarnsåldern, har är väldigt utmattande för en ovan person.

På pluskontot står det att de är galet goa och man får så mycket tillbaka. Ibland mer än man önskat kanske. Tänker främst på baciller nu då. Haha

 

Och nu över till lite gnällande. 

 

Jag har fortfarande så förbaskat ont efter nackspärren så det är inte klokt. Och inte blir det ett dugg bättre av att jobba. Jag borde träna men jag finner inte orken till det. Och ju längre tid det går innan jag kommer igång med träningen desto mindre ork kommer jag att få över... så är det ju.

Och ändå ...

 

I morgon blir det en heldag på jobbet. HELA långa dagen. 6.30 - 22.00. Ingen långrast i mitten som gör det till en delad tur. Nej jag tog åt mig kvällspasset imorrn för som vanligt så fattades det en person till kvällen. Eh, ja det där lät ju det också. Men ärligt talat är det väldigt ofta som det inte finns vikarier att tillgå. Sjuk kan alla bli men det blir sårbart när det inte finns back-up så det räcker till.

 

Men i gengäld får jag treledig helg (igen). Jag blev av med fredagens arbetspass och det sitter inte fel. Men jag får väl se exakt HUR piggelin jag kommer att vara å andra sidan.

 

Det kommer att bli en i mina mått mätt tidig kväll. Jag tänker ta med E ut och natta pållarna snart och sen kryper jag till kojs tror jag. 

 

Cant wait

 

 

 

 

We're the first ones to starve, we're the first ones to die 
The first ones in line for that pie-in-the-sky 
And we're always the last when the cream is shared out 
For the worker is working when the fat cat's about 

jobba äta sova dö

 

Ja nu är jag där igen...

 

där, där det känns som att man lever för att jobba. Fast det borde vara att man jobbar för att kunna leva.

 

Vi har väl alla olika preferenser här i livet. Hur vi väljer att leva våra liv och vad vi har för normer inom etik och moral.

 

Nånstans ifrån har jag fått i mig att jag ska göra rätt för mig. Att jag minsann inte kan vara hemma om jag inte är riktigt sjuk.

 

Ibland när man var lite skoltrött eller hade allmän ångest att gå till skolan och magen till och med fick en släng av stresspåslag så var det lätt att tolka in symtomen som magsjuka och så stannade man hemma. 

 

Jag noterar nu att jag använt det lite mer anonyma "man" istället för att skriva i jagform meningen ovanför. Hrm, ja.

 

Hursomhaver, min mor blev alltid lika arg när hon kom hem och upptäckte att vi var hemma från skolan utan att ha kollat det med henne först. På den tiden kunde man tydligen sjukanmäla sig själv (även om det inte var populärt bland de som svarade i telefonen) och jag var ju alltid kvar hemma under dagen och gick aldrig ut för att liksom dölja att jag inte gått till skolan tills hon kom hem. Det var jag för feg för. Och DET var SKOLK. Att stanna inne räknade inte jag som skolk.

 

Iallafall så var regeln hemma att var man så sjuk (eller "sjuk") att man inte kunde gå till skolan så fick man inte ha några kompisar hemma och man fick INTE gå ut. Och det där sitter i mig. När jag sjukanmäler mig från jobbet så får jag världens ångest om jag måste iväg ut för att skjutsa ett barn till skolan/bussen eller åka och handla för att något fattas eller ja vad som helst. 

 

Detta tillsammans med att jag vet att om jag är hemma från jobbet så drabbar det mina kollegor gör att jag biter ihop och tänker att det går ett tag till.

 

Men när man inte orkar göra något roligt alls på sina lediga dagar. När man inte orkar göra nånting vettigt alls på sin lediga förmiddag. När man inte orkar fast man tänker tusen tankar om vad man VILL göra. Vad man vill göra nån dag bara man blir ledig och har tid att göra det.

 

Jag vet ju att jag är inte ensam om att känna såhär. Senast ikväll nu så dryftade jag de här känslorna med  min ena kollega för kvällen. En kollega som blev inringd på förmiddagen att jobba ett kvällspass. En kollega som inte är timvikarie utan fast anställd på 100 % precis som jag. Som redan gör fulla dagsverken och bara lääängtar efter en ledig dag med ingenting på måste-listan och hur mycket som helst på nöjes-listan.

 

Nu måste jag sluta för vet ni vad. Jag bytte bort min dagtur idag mot ett kvällspass och imorgon börjar jag 7.00 igen så nu blir det att sova sju kvart i timmen. Men det har jag ju gjort förr så ;)

 

 

om att ibland vara sådär riktigt tokspontan

Ja, jag gör sällan såna grejer. Köper dyra saker utan att först ha vridit och vänt på saken inifrån och ut hundratio gånger först.

 

Men ikväll gjorde jag en sån spontangrej.

 

Helt sjukt.... och jag har lite ångest än faktiskt.

 

Men jag har faktiskt velat ha en alldeles egen dator ett bra tag nu. En dator som jag kan använda all kapacitet själv och inte behöva ta hänsyn till nån annan eller irritera mig på att nån laddat ner en bild som bara råååkat hamna i MIN bildmapp för hundrasjuttioelfte gången. 

 

Så ikväll gjorde jag slag i saken.

 

Huh huh

 

Enda specifikationerna var att jag ska kunna använda den i bildhantering eftersom jag fotar såpass mycket som jag gör mellan varven. Den måste klara att spara stora mängder bilder och jag måste kunna se bilderna hyfsat bra för att kunna avgöra om det är en bra bild eller en rent crappy bild.

 

Massa pengar kostade den men aja, jag lever bara en gång och nån gång ska jag väl ändå unna MIG själv något också. Och när jag för en gångs skull har chansen att kunna spendera på mig själv.

 

Men ni ska veta att jag hade sån ångest när jag kom hem att jag inte kunde titta åt kartongen på en lång lång stund och den stod ouppackad och väntade på att jag skulle landa och våga ta fram den.

 

Men hursomhaver så är det här premiärinlägget på bloggen med den nya datorn.

 

 

just the way I am

Jag är en sån där person som (inbillar jag mig) iakttar, lägger märke till och minns små detaljer.

För mig är det, det normala. Det förvånar mig ständigt att andra människor inte fungerar likadant.

 

kallt, varmt och grönt är skönt

I morse hade kaminen slocknat och det var lite svalt inne. 

 

Det berodde på att vi glömt att fylla på med pellets i behållaren.

 

Men det var snabbt fixat och sen tog det inte lång stund innan det var på väg åt rätt håll igen med temperaturen.

Ni får ignorera klockan för den visar åt pepparn galen tid. Ingen av oss har brytt sig om att ställa klockan eftersom vi ändå inte använder några tidsinställda funktioner. Man kan låta kaminen gå ner i effekt på natten eller dagtid om man inte är hemma och inte behöver lika varmt inne. Men det känns bara dumt eftersom jag jobbar så varierat och ibland är hemma och ibland inte är hemma dagtid. 

 

Jag snodde ihop en bananchokladkaka på förmiddan och sen tog jag med den till min farbror när vi var och hämtade hö. 

 

Lite nyttigt med frukt i kakan iallafall, höhöhö

 

Nere i gillestugan stod granen fortfarande så grön och grann

årets bild

Just in case att nån läsare skulle ha lust ;) så kan ni ju ramla in här och kanske lägga en röst på vilken bild ni tycker ska vinna.

 

Självklart tycker jag ju att ni ska rösta på min bild men det gör ni absolut som ni vill med såklart. 

 

 

 

fredagsmys

Det blåser ute. 

 

Jag skulle släppa ut hunden och fick först knuffa för att ens få upp dörren för vinden låg på så hårt. I nästa stund vände vinden och jag fick hålla fast dörren riktigt hårt för att den inte skulle ryckas ur handen på mig.

 

Äntligen fredag och jobbveckan är över.

 

2 dagar arbetade men det räckte till vill jag lova. Jag känner fortfarande av min nackspärr och olika rörelser under arbetspassen har inte direkt gjort att det smärtat mindre.

 

Just nu är det rätt rörigt på jobbet. Och igår var det en riktigt rörig kväll helt enkelt. Svårt att fatta rätt beslut där och då men jag försökte så gott jag kunde.

 

Och i morse började det inte så bra. Jag lyckades vicka ut halva sockerpaketet på golvet. Fast jag egentligen inte hade tid så blev jag tvungen att först dammsuga upp det. Och sen när jag kom ut och skulle ta bilen som jag hade parkerat under tak på logen eftersom det snöade igårkväll så upptäckte jag att snön som legat PÅ taket hade rasat ner framför utfarten från logen.

 

Blöt, tung snö och redan tidspressad kändes det lagom roligt. Men jag kom ut genom snövallen som hade bildats. Det var en chans att komma igenom. Annars hade jag kanske lyckats hänga upp bilen mitt på vallen.

 

Väl på jobbet så började arbetsdagen med att jag fick ta emot ett larm och sen fortsatte förmiddagen med flera larm. Det var inte förrän på eftermiddagen som det började lugna ner sig och det kändes skönt att jag ändå kunde avsluta jobbpasset med att göra rent två hörapparater och få dem att funka igen så det slutade positivt på alla sätt och vis. En glad hörapparatsanvändare som kan höra bättre igen. 

 

Jag hoppas att jag kan få göra något annat än bara sova mig igenom den här helgen. Jag ska hämta hö till hästarna, det är bokat men jag vill orka göra mer.

Spikmattan kommer bli använd ikväll också. 

Katten uppskattar också spikmattan fast han fuskar och ligger på baksidan av mattan. :)

vårlängtan, mästarrymmare och skåprensning

Det var väldigt AJ hos naprapaten. Fast mest aj på den sida jag inte har nackspärren. Men kroppen fungerar ju så. Den försöker balansera upp och spänner sig på andra sidan också.

 

Efter naprapatbesöket behövde jag muntra upp mig lite så på affären plockade jag på mig en bukett tulpaner och ginst.

Innan jag for iväg till naprapaten så fick jag värma upp genom att hämta en pålla som stod på fel ställe också. Hon hade lyckats ramla ut från den "Gnistrasäkra" hagen. *mutter mutter* så ja nu blir det väl att beställa hem kreatursgrindar i metall som hon förhoppningsvis inte kan forcera. Haha

Jag konstaterade efter att ha kommit hem från affären med varorna att det behövdes göras en rejäl skåprensning på sånt som höll på att bli gammalt och det fick bli korvgryta till kvällsmat. 

Jag hade ett paket prinskorv som var kort i datumet och paprika, purjolök och äpple som sett sina bästa dagar så där hade jag några riktlinjer till vad jag skulle stoppa i.

 

Gul lök

purjolök

röd paprika

morot

äpple

potatis

prinskorv

bönmix

krossade tomater

buljongtärningar, vatten och kryddor

 

Blev så rackarns gott så ni anar inte. Det sista i grytan åt jag upp till frukost idag. 

 

Nu ska jag lyda naprapatens råd och ta mig ut på en promenad. Om jag inte halkar och bryter benen förstås. men peppar peppar det får inte hända.

 

 

vad gör du på din lediga tid?

Jag?!?

 

Jag sover på min lediga tid.

 

Usch så trött på att vara trött.

 

Nu, iväg mot naprapaten och se om hon hittar nåt att bearbeta. Aj aj aj

inställt pga värk

Ja, jag är lite handikappad just nu. Jag lyckades göra nån dum rörelse igår som resulterade i en total låsning i nacke/skuldra. Jag kan knappt vrida på huvudet åt vare sig höger eller vänster och igår när jag skulle försöka äta så kunde jag inte samordna rörelsen huvud arm så att jag kom åt att få skeden i munnen. Det slutade med att jag fick öva på att äta med fel hand. 

 

Jag kunde få sova iallafall. Men det var med nöd och näppe och endast för att jag lyckades palla upp mig i soffan med stöd och hittade en ställning där det typ inte gjorde ont alls. 

 

Idag har jag ringt och bokat en tid hos naprapaten men det blev inte förrän imorgon. Kanske lika så bra med tanke på att jag inte är i körbart skick och tekniskt sett skulle behöva nån som agerade chaufför. 

 

Men dagen idag är lite inställd så att säga. Jag skulle ha arbetat men jag insåg mina begränsningar när jag grät av smärta och frustration igårkväll och ringde mig sjuk. 

 

 

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt ...

men fy rackarns ett sånt busväder.

 

Jag trodde inte i morse att det skulle bli så farligt häråt eftersom att det var -10ºC utomhus. Men jag borde kanske anat nåt när rimfrosten började resa ragg på förmiddagen.

 

inte skoj alls att jobba när inte snösvängen har vaknat till ens. 

fredagsmys

en gång är ingen gång - två gånger är en vana ;)

Min vinterbild ska vara med en gång till i tidningen. De ska ha en tävling där alla vinnarbilderna från förra året läggs upp och så får läsarna rösta på vad de tycker är bästa bilden - årets bild liksom.

Priset är en kryssning för 2 till den som vinner. 

 

Hursomhaver lite kul ;)

 

Vad sägs om lite vårtecken?

Jomenvisst. Häromdagen när jag var ute med min kamera så sprang jag på flera ställen där videkissarna är på G.

 

Det ger mig hopp om livet när det känns ruggigt och bara jobbigt med kylan och den här on- offvintern vi har den här säsongen. Iallafall so far.

 

Igår hade det snöat 5 centimeter. Idag slaskar skiten bort igen. Jaha, ska det ner så kan det väl få stanna kvar. Inte hålla på så här och smälta bort och skapa livsfarliga isgator både på gården och i hästhagarna.

 

Herr J beställde hem aktivitetsarmband åt oss och för ett par dagar sen aktiverade jag mitt. Det verkar inte ha landat ännu för igår ville den inte säga att jag haft någon nattsömn alls. Medan jag natten innan hade sovit 18 timmar. Hahaha ja det gjorde inte direkt att jag blev så imponerad men men. Nu har jag det i min ägo så nu ska jag väl testa det och se iallafall.

 

I morse registrerade den min sömn hursomhaver och med tanke på att jag jobbade igårkväll så var det intressant o se hur jag och om jag har sovit inatt.

 

Katten kom och väckte mig missinassen för han var vrålans hungrig sa han. *mutter mutter* Katter är som barn - söta när de sover. Haha nä men allvarligt så var han billig inatt.

Ja det är väl ungefär så jag har känt mig inatt. Jag har vridit och vänt på mig stundom och så fick jag ju gå upp och mata katten dårå. Hade tänkt släppa ut honom men si så tänkte inte han inte.

 

Ikväll vankas mera kvällsjobb men innan dess tänker jag nog slumra en stund till. Hästarna har fått frulle och inatt stod de inne eftersom det varit sånt busväder och de får stå inne en stund till och torka lite mera.

 

 

 

 

 

låg dag

 

Huvudvärken har slagit följe med mig idag.

 

Provade att jaga undan den med pronaxen och kaffe men lik förbannat är den kvar.

 

Jag glömde bort den en stund när jag gick ut och luftade kameran. Men så snart jag landade inne igen så kändes den.

 

en annan dag ...

(Arkivbild)

 

Det där med att gå ut blev det inget av med.

 

Fick ont i magen, mådde lite tjyvens så jag gick o la mig igen.

 

Sov bort dagen :|

 

Nu har jag huvudvärk och känner mig låg men det är en ny dag imorgon och vi kan väl hoppas att det blir en bra dag. 

 

En vän tyckte att jag skulle börja sticka ...

 

Hahaha jag skulle inte tro det va ;)

 

Uppdatering av löjligt glad

Jag lovade att lägga upp i fredags vad som gjorde mig löjligt glad men jag glömde bort det lite grann. Jobbkväll som det var och allt.

 

Den här helgen har varit en enda lång uppförsbacke att jobba. Det har varit motigt redan från början eftersom jag var inte ett dugg taggad och sen har det varit många saker på jobbet som byggt på motigheten.

 

Men tillbaka till känslan av att vara löjligt glad.

När jag lite överilat gjorde ett glädjefnattutbrott på facebook så var mina vänners gissningar hejdundrande vilda med allt från giftemålsplaner till nytt jobb eller ny frisyr. 

 

Men som ni kan se så var det inget annat än att jag hade skickat in en bild till den lokala tidningen och jag vann.

 

Om någon vill läsa artikeln så finns den här. 

 

Idag är jag iallafall ledig och jag tog en välförtjänst sovmorgon. Men nu borde jag gå ut och njuta av solen som faktiskt även idag visar sig från sin bästa sida. 

 

 

Jag vill be om ursäkt för att bloggen segar. Det är för att jag la upp min årskrönika i en massa instagramlänkar. Oups, tänkte inte på det.

 

 

Nyårsafton i några bilder

Klicka på miniatyrerna för att få upp dem i större format

2014 i bilder - del 4

2014 i bilder - del 3

2014 i bilder - del 2

2014 i bilder - del 1