Lördagssysslor

Bildbloggen är, tro det eller ej, uppdaterad. Ja den för en tynande tillvaro tyvärr.
 
Idag tog jag med mig kameran ut en stund för lite luft. Det var ju faktiskt riktigt fint ute. Nysnö som gjorde allt lite ljusare. 
 
Jag försökte mig på att få till några bilder som kanske kunde funka som julkort eller nåt. Eller ja, kollohunden lär ju kanske skicka ett till matte o husse iaf. 
 
Han själv valde det här.
Jag sa att vi kanske kan välja nåt annat kort som är lite mindre tänder och lite mer charm och stil.
Okejrå sa kollohunden.
Är det här charmigt nog?
 
Det är ju bra om man kan se att det är du iallafall sa jag.
 
*mutter mutter* att det ska vara så krångligt
 
Nu då, knäpp så vi blir klara o kan gå vidare till väsentligheterna såsom springa, springa och SPRINGA.
Och springa gjorde han,
Och jo, det är på det stora hela helt andra bilder på den andra bloggen. 
 

I vår herres hage

Nu fyller de 4 veckor de små fjunisarna. Att de inte har samma pappa är inte svårt att se.
Fastän de alla kommer ur samma storlek på ägg så är syskonen sååå mkt större än den lilla gula.
Fastän uppenbara bastarder så är de söta ändå. Mina små kråkor. De ser ut som korpungar eller nåt. Och det ska bli så spännande att se hur deras fjäderdräkt kommer se ut när de växer upp. 
Den ena gråa har tydliga tecken redan av brun krage. Jag hoppas att det är en höna. Tycker mig kunna se att det är rundade fjädrar i kragen. Månne det är Ettan, den som kläcktes först. Störst är den iallafall.
 
Den här bilden är väl en riktigt skön bild. Hahaha
Snacka om att få skit för att vara för energisk med kamerablixten. 

Hiss eller diss

Vaktelägg
 
Sååå pyttiga. 
Ser ni att vaktelhönan hade slut på färg i skrivaren ena dan? Två hönor två olika nyanser på äggen. Den ena lägger mer brunfärgad botten och den andra mer grönfärgad botten.
 
Ser ni exakt VAD jag använt som äggkartong?
Pyttepytt.
Jag fick en idé för ett tag sen som jag fotade men sen blev bilderna liggandes i kameran.
 
Jag gjorde strutar av cellofan (hur f-n man nu kan få för sig något sånt då det är ett jävulusiskt material att försöka jobba med), och fyllde dem med vaktelägg. Skrev små söta tag's och knöt fast. 
 
Vad tycker ni? Som presentidé? Hiss eller diss?
 Som jämförelse: Ett vanligt hönsägg och vaktelägg.

In front

Som jag skrev i förra inlägget så bad jag E att fota mig en kväll när solen var på väg ner bakom skogen.
Nu har jag lagt upp några bilder från den kvällen på bildbloggen.
Klicka på nån av bilderna för att komma till inlägget.

Magi

Jag fick ett ryck när jag såg kvällsljuset skimra magiskt och bad E att fota mig. 
Bilden är fotad från systemkameran för jag har inte lagt in dem på datorn än. Några bilder blev bättre än andra. Jag känner mig dock mest awkvard framför kameran. Med djuren slappnar jag av och då blir bilderna bättre också.
 
Jag och E spelade ett parti Othello. Jag förlorade ... 
 
O den här lilla fisan som borde fått heta vilda Hilda istället för Siri kan konsten att njuta av livet.
Så galet söt att man går sönder av kärlek.

nykomlingar i familjen

I torsdags var jag till min fd kollega och råkade bara liksom boka en liten kattunge som skulle vara leveransklar i månadsskiftet augusti/september. Då hon har tre honkatter så hade hon fått inte mindre än 14 kattungar i olika ålder. Så efter att jag hade pratat lite här hemma med kidsen så bestämde vi oss för att istället för att behöva vänta en hel månad till, ta en liten honkatt som var färdig för leverans nu. Men då vi inte kunde enas om vi skulle ha en svartvit eller en sköldpaddsfärgad liten fröken så kom vi överens om att faktiskt ta båda fröknarna som var obokade och leveransklara.
 
Jag föll för den svartvita och när jag väl hade känt i mitt sinne att hon var den jag fastnat för så ploppade namnet upp. Siri skulle hon heta. Kidsen ville hellre ha en sköldpaddsfärgad och jag sa att de fick bestämma namnet på henne då men jag föreslog Selma. E tyckte att det var passande men unge herr J sa absolut nej. Det tog ett dygn och sen hade han kommit fram till ett förslag och så fick det bli. Enza och Siri heter de två fröknarna alltså.
 
Siri är en kavat och trygg liten donna som tar för sig av livet.
Första kvällen somnade hon på soffans ryggstöd och sov sig tryggt igenom kvällen.
 
Enza å andra sidan är försiktig och lite skrajsen av sig och vill gärna titta och bekanta sig i lugn och ro från en undanskymd plats.
Hon har redan tillbringat många timmar under diskbänken och i E's bokhylla bland annat.
 
Välkomna till familjen, Siri och Enza.

hej omvärlden

Jag har fått tillbaka internet som funkar såpass att jag kan ladda upp bilder iaf. Så nu är bildbloggen uppdaterad med lite nytagna bilder.
Bland annat lite myror i brallan och små söta kattungar.
 

batteriladdare

En givande dag.
 
Famrådgiv på fm, lunch med dotra, bilbesiktningen, fikadejt på café Jernvägen med dotra och en kompis.
Älskar trapphuset vid familjerådgivningen. 
Sushi till lunch. Sekunderna efter jag hade lagt upp bilden på instagram började jag skratta så mycket att jag satte ett riskorn i halsen och alltså fick spotta ut det jag hade i munnen för att inte helt enkelt kvävas av en bit sushi. What a way to die ... men jag vet hur man får uppmärksamhet iaf. Hahaha
Jag såg hur min kompis linne hade samma färg som rosorna på bordet och därifrån kom den här bilden till.
På bara några dagar har det gröna totalt exploderat här. Den här tiden är den absolut vackraste om ni frågar mig. Älskar den gröna nyansen i försommargrönt. 
Av nån anledning behövde visst kommunen spendera pengar och alltså gjorde de om resecentrum (som de valt att kalla det hela) och som dekorering valde de silvriga kantareller. Silver kan jag förstå men svampar?!? Öhm, jaha, vad har den här staden med svamp att göra? Den observante kan känna igen polisstationen i Silverhöjd från tv-serien Jordskott som spelades in till stor del häromkring.
Rosor som rosor? De är vackra just nu. Men bara under en kort period. 
 
Jag har hittat en ny favoritartist. Jag tror att varenda låt har en text som jag just nu kan relatera till. Melanie Martinez. 
 
Jag menar; ta bara den här inledningen till "Cry Baby"
 
You seem to replace
Your brain with your heart
You take things so hard
And then you fall apart

You try to explain
But before you can start
Those cry baby tears
Come out of the dark

Someone's turning the handle
To that faucet in your eyes
You pour it out
Where everyone can see

Your heart's too big for your body
It's why you won't fit inside
You pour it out
Where everyone can see


They call you cry baby
Cry baby
But you don't fucking care
Cry baby, cry baby
So you laugh through your tears
 
 

Första barfotadagen

Bildbloggen uppdaterad för den som är nyfiken. Klicka här för att komma dit.
 
Idag var första riktiga barfota i gräset dagen för i år. 
 
Jag tog några bilder på mina lyckliga smutsiga fötter.
Jag behövde verkligen jorda mig. Absolut bästa sättet är att borra ner tårna i marken. 
 
Mot kvällningen tog jag ponnyn på en barbackarunda ner till byn. E tog kollohunden i band och följde med. När vi vände näsan hemåt igen så svängde jag in på gräsvallen och vågade mig faktiskt på lite trav och några travtaktiga galoppsteg fast jag inte hade nån sadel att känna mig trygg i. Ja rent larv egentligen kanske men jag är lite feg sådär. Nu var ju E med och även om hon inte skulle kunna göra ett förbaskade dugg för att förhindra en eventuell avramling så gjorde det mig modigare. Gammelhunden orkade inte följa efter utan han vände hemåt igen ganska omgående.
 
Barbackaridning är också ett bra sätt att jorda sig. Eller iallafall att landa i själen lite grann. 
 
Jag klappade ju ihop lite grann igår och den här extradagen hemma (för att jag glömde friskanmäla mig i tid) var precis vad jag behövde. Bara skrota runt och ladda mina mentala batterier. Det har varit en bra dag med solsken, frisk luft och massa goa djur omkring mig. I morgon är det jobbdags igen. En heldag med utbildning (inbillning kanske). 
 
 

Öckerö

Bildbloggen är uppdaterad igen.  klicka på bilden för att komma dit.
 
Sjön suger säger talesättet och ja nog är det sant. Jag var bra trött igårkväll. Jag hade tänkt slänga upp bilderna igår redan men det orkade jag inte. Idag är planen att vi ska åka hem igen men Victor har inte varit nå pigg på morgonen. Han vaknade precis. Han som brukar studsa ur sängen direkt på morgonen. 
 
Igår när svägerskan var till Hönö på begravning så passade jag grabbarna grus. Vi lekte i parken och letade oss fram till bygdegården. Jag visade dem föregångaren till mobiltelefonerna. Haha

klagovisa och bildbomb

Nähäpp. Tjejer kan visst inte. Iallafall inte den här tjejen, just nu.
 
Jag vet inte hur jag ska komma vidare i felsökningen utan ett mätinstrument som funkar. Hittade inget fräscht batteri och när jag öppnade apparaten så fanns där inte ens ett batteri i till att börja med. 
 
Jag har gjort det mest obvious men ptja, nu får gubben hjälpa mig.
 
Tuppen som blev attackerad igår verkar ha piggnat på sig lite. Han har ätit och druckit av vad unge herr J har bjudit honom. Han får fortsätta att bo i hans rum i en hundbur så länge. Släpper jag honom till de andra så hackar de väl ögat ur honom bara för att det redan är sårat omkring där. Blod är ju en trigger hos höns.
 
Visst ser han farlig ut? ;)
Fast egentligen gäspar han bara för att jag kom med kameran igen. Han är rätt trött på mig och min kamera.
 
De här tyckte inte heller att jag var rolig när jag kom med min kamera och arrangerade för en fotosession.

Höstkycklingar.

Ja nu är de fyra som kläckts. Och jag tror inte att några fler kommer att kläckas. För jag tror inte att det är något i Ebonys egna ägg tyvärr.Som sagt var så har jag inte sett att hon låtit nån tupp nånsin kliva på. Men hon verkar vara en suverän mamma iallafall. När jag skulle ge henne lite mat så började hon genast skrocka och försöka dela till kycklingarna som än så länge inte bryr sig om mat eftersom de har gulesäcken att leva på än nån dag.
 
Det blev två gula och två gråaktiga kycklingar (än så länge dårå). De gula är Henriettas och de två grå är såklart den spräckliga som förut gick under namnet mamma höna (men nu går ju inte det då jag har en ny mamma höna) och som vi hade tänkt kalla Nelli Yuki men ingen av oss kommer ihåg att säga det.
Bedårande söta hur som haver. 
 
Nu gäller det bara att den här lilla rackartussen inte får span på dem.
Men då får han nog på moppo av Ebony som verkligen vet hur man näpsar jobbiga typer. 
 

peek a boo

Hur söt på en skala?
 
Och så pyttigt liten

fototriss - Rött

Veckans fototriss har temat rött.
 
Här kommer mitt bidrag:
Min allra bästa vän är röd och med den vännen har jag tagit de nedanstående två bilderna med rött tema.
 
Orvar korv är en mycket röd, mjuk och gosig liten katt.
 
Tuppenjaow (som tyvärr inte längre är med oss då en rödräv (o där fick jag in mera rött) smorde kråset) med sin röda ståtliga kam och slör. 
 
 
 
 
Bonusbanner

working class hero

Den här jobbhelgen har känts mer okej än vad det har känts på ett bra tag.
 
Även om vi bara var två som jobbade varje kväll och man åkte åt varsitt håll och endast sammanstrålade en kort stund vid en dubbelgång så kändes det bra.
 
Jag har kunnat lägga upp min kväll som jag velat. Jag har fått köra mitt eget race och inte behövt anpassa mig till någon annan. Det har varit enbart upp till mig att planera så kvällen gått runt. Och allt har flytit på bra under alla tre kvällarna. Enda kruxet har varit att OM vi hade fått larm så hade planeringen gått käpprätt åt skogen.
 
Men som sagt, det har känts så gött att få vara "me, myself and I" mellan besöken. Jag gillar den delen av kvällsjobb bäst faktiskt. Att få rulla runt med bilen från gård till gård och göra en insats och sen vidare ensam i den mörka kvällen och få filosofera i tystnad.
 
Missförstå mig rätt nu, jag gillar mina kollegor och jag har jäkligt roligt ihop med dem när vi jobbar ihop. Men det tar fruktansvärt mycket energi av mig. Och jag har inte så gott om den varan nuförtiden.
 
Jag fick en kick och en "just ja" känsla. Plötsligt var det roligt att jobba igen.
 
Sen att jag hade kameran med mig in till en brukare och att jag lyckades få henne på riktigt bra humör innan jag så småningom åkte därifrån var bara en bonus. 
 

Kilroy was here

Efter att nästan ha glömt bort den så har jag nu uppdaterat min bildblogg med inte mindre än tre inlägg ikväll
 

Finaste Tuppenjaow

Han gjorde vad en god tupp ska göra. Offrade sig för flockens överlevnad. Han kommer att vara ytterst saknad.
 
Det var Mickel Räv som var framme. Räven på bilden är dock heeelt oskyldig då han inte bor häromkring.
 

knowing your limitations

Jag är nog inte känd som den i världshistorien som känner sina begränsningar bäst här i världen men nu har jag iallafall tagit en välbehövlig paus.
 
En kompis på jobbet frågade hur länge jag skulle bli borta. Ikväll och imorgon o sen är jag ledig i helgen, svarade jag. Ett halvår ser du ut att behöva, svarade hon mig.
 
Hela min kropp skrek NEEEEJ när jag tvingade iväg mig till jobbet idag. APT som drog iväg mig. Men faktum är att det var inte förrän i bilen på väg till jobbet som jag insåg att det håller inte, jag måste pausa.
 
Ont överallt efter naprapatmanglingen igår och ett stresspåslag på 110 %.
 
När jag kom hem efter mötet så gick jag en runda i trädgården och plockade in den kanske sista buketten för iår.
Vit rosenskära, gråmalva, oregano, chokladmynta, sköldpaddsört, flox, blåverbena och rödbladig smällspirea. Vem hade kunnat tro att det skulle gå att få ihop en sån fin bukett sista dagen i september? Oftast har frosten tagit alla fina blommor utom möjligen kärleksörten. Den fick inte vara med den här gången. Den gör sig nästan bäst i ensam majestät i buketten.
 
Jag kan säga att den luktar underbart ljuvligt om man sticker ner näsan däri.

för mig är hösten...

Alla andra verkar tycka att det är såååå mysigt med höst. 
 
De tycker att det är skönt att kunna krypa ner under en filt i soffan och titta på film eller läsa bok. Tända ljus och dricka te.
 
Jovisst är det mysigt att krypa ner under en filt i soffan. Men det måste inte vara höst för att det ska vara mysigt. Jag kommer mig aldrig för att slå på en film och sätta mig. Läsa bok är trevligt men då blir det ingenting annat gjort alls förrän jag har läst ut boken och sen hamnar jag i depp för att boken är slut och jag sörjer. Te är något jag vill kunna dricka men jag har förbaskat svårt att uppskatta smaken på det. 
 
Ja, ni ser. Jag är duktig på att rabbla antimys. För mig betyder hösten död och avslut. Jag sörjer att trädgården fryser bort i abrupta frostangrepp. *peppar peppar* Än har det inte frusit bort iår. 
 
Hösten är ingen rolig tid för mig och mitt mående. Jo jag försöker också mysa till det men det är inte direkt något jag längtar till som vissa andra verkar göra.
 
Nä jag är mer en vår- och försommarmänniska. Jag gillar när ljuset kommer tillbaka och när grönskan är så skirt och ljust grön att det nästan gör ont i ögonen att se på 
 
 

Lycka är ...

När man är trött och ledsen i kropp och själ så kan lycka vara så enkelt som stanna med jobbarbilen när man ser ett par rävungar på vägen och ta fram kameran och strunta i att klockan tickar. 
 
Det var kanske inte mer än fem minuter men det var kvalitetstid för mitt mående.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0