Don't call me ...

I call you
 
Haha japps. Typ så. 
 
Jag är ledig. Och jag vill få fortsätta va ledig nästkommande fem (5) dagar. 
 
Sa till samordnaren idag att om det fattas folk så kommer det att kosta om jag ska in o jobba. 
 
Behöver få va ledig. Har jobbat ihop till det. 
 
Vad gillar ni mina strumpor? 
 
Japps, ni ser rätt. Det är boobs.
 
Om jag sov dåligt natten till igår så sov jag som en klubbad inatt. Hjälpte inte direkt. Såå trött idag. Hela dan. Gick åt massa kaffe. Och socker i form av fikabröd för att hålla mig upprätt. 
 
Ikväll blev det vila. Ingen träning. Jag har tränat 4 dagar på raken så iaf mina benmuskler förtjänar vila.
 

Man kan ju ...

Man kan ju vakna missinassen o ha tankar om allt och inget snurrande. Ångest som river med klor utefter ryggraden. Ångest som tuggar bara lite lite på själen. 
 
Försökte döva det med random bläddrande på sociala medier. Gick sådär. 
 
Nånstans känner jag mig stundom som Alice i underlandet. Stundom som den vita kaninen. Ju mer han springer desto senare blir han. Och every once in a while är jag lika galen som marsharen och den galne hattmakaren ihop. 
 
Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur. Sa Pippi, för att helt byta bok bara sådär. Snabba kast i natten. 
 
Var hittar man krumelurpiller? Och finns de i smak av backa bandet?
 
Eller jag vet inte. Det var nog inte alltid så jäkla kul o va liten heller. Men gudarna ska veta att stundvis är det mer än svårt att vara stor. Stor som i vuxen och ansvarstagande.
 
En sak är säker iallafall. Vi går mot en tid som jag verkligen inte gillar. Höst. Ja den var visst den tidigaste på 40 år. Bara en sån sak. Tack då. Och vinter. Nej jag gillar verkligen inte vintern. Inte som vuxen. Gillar inte det eviga mörkret. Ja men när snön kommer så lyser det upp säger alla. Mmm jo, och blir kallt, blött, massa att skotta. Fyi så har jag en förbannat stor gård att skotta och förbannat dåligt med hjälpmedel som inte innefattar muskelkraft. Min muskelkraft. Och min tid. Som jag inte har tillräckligt mkt av för att skotta om det blir som de senaste åren. 
 
Bitter? Jag? Nä, vad får dig att tro nåt sånt? (sarkasmvarning) 
 
Men jag har själv valt att bo här. Så jag antar att jag får tugga i mig och se glad ut ändå.
 
På pluskontot . Träffade dotra igår. För några timmar. Vi åt, jag fotade, hon hämtade ett paket på Coop och sin vinterjacka som var hos mig. Vi åkte på tårtkalas hos min kompis sen skjutsade jag henne till tåget igen. Jo just ja, hon lämnade ett par strumpor som jag beställt också. Oktober är bröstcancermånaden så jag beställde strumpor med tuttar på. Och vore det inte för att det är måndag så hade jag invigt dem idag. 
 
Om ett par timmar ska jag upp o jobba. Blir bra det här. Woop woop. 
 
Zzzzz
 

Saturday

Efter en veckas träningsuppehåll (nåja nästan en vecka) pga ryggont så kom jag iväg igår på ett äntligen fredag pass.
 
Ryggen höll sig i schack. Kände inte av det onda som plågat mig sen i lördags eller nåt. 
 
Va ett helt perfekt pass med både styrka och lite flås. Halvburpees mot bräda var väl det jag minst uppskattade. Men Halvburpees är ändå helt okej jämfört med vanliga burpees. Och jag har insett att jag nog ska göra bakvända såna. Dvs ryggburpees.
 
Det började som träningsvärk i ryggslutet men då jag försökte träna bort det på söndagens cirkelpass så blev det istället kramp o värre. Min lediga måndag tillbringades i vågrätt läge med vetekudde. Jo jag tog en cykeltur för att ändå få igång blodcirkulationen. Cykling belastade inte ryggen mer än nödvändigt. Samtidigt som det faktiskt stretchade lite i filéerna så att säga.
 
Jobbat 3 kvällar på raken den här veckan. 
 
Bilåka med ryggvärk är en så där lagom kul kombo men bildbeviset på medusinen 😁 för torsdagskvällen visar ju att det helt uppenbart funkade.
 
Eller så var det att jag kunde ta några bilder under min runda. Sitta på huk o fota i en vattenpöl stretchar nog ut allt som behövde stretchas på plats igen 😁🙈😎
 
Den sista med månen tog jag efter jobbet. Svängde in o stannade för jag ville se om vattenpölen o ljuset kunde göra magi. 
 
Gillar hur månen syns rätt i vattenpölen utan överdrivet sken som blurrar o flyter ut. 
 
Tog en bild som var läcker i original men riktigt rolig att go bananas på i snapseed.
 
Onsdagens kvällsrunda resulterade också i en bild. 
 
Tagen bara genom sidorutan på arbetsbilen. 30 sekunders stopp o sen rulla vidare. Hade inte alls tiden att fota den kvällen egentligen då det va körigt som tusan. Men micropaus med att få koppla loss sinnet kan vara lika uppfriskande som en powernap. Och det var en helt okej nivå på stress ändå den kvällen. Såna arbetspass ger mig lite boost att jag får bekräftelse på att jag är bra på vad jag gör. 
 
Den byggnaden har jag fotat förr i annat ljus o gått bananas på i snapseed. 
 

Tisdag

Ledig dag. 
 
Vad är bättre än att starta den med ett besök hos det aaabsolut "roligaste" (not) stället. 
8:00 var jag på plats 
En timme senare var jag 1700 :- lite drygt fattigare.
 
Hem för att vila var planen. 
 
Hann inte vila så mycket innan jag fick ändra mina planer. 
 
Har inte fått nån förklaring från vederbörande. Men det innefattade ett par missar. Vill gärna ha en godtagbar förklaring. Tills dess får det hänga lite i luften bloggmässigt. 
 
Träningsvärken from hell idag. Kan knappt kliva ur bilen. 
 
Åkte o firade sonalyckan lite på hans födelsedag. 
 
Eller ah. Faderskapet till sonen hade föreslagit att vi skulle åka och äta nånstans ihop med sonen. 
 
Jaaa vem klev ur bilen på avtalad mötesplats iklädd sina skitiga jobbarkläder? Suck. Han hade tänkt byta om. Men så blev det inte så. Nähä, vart är kläderna då frågade jag. I skåpet, på jobbet. 
 
Hmmm hur tänkte du nu frågade jag när vi satt i bilen på väg till sonen. Donken eller? Nån annanstans lär du inte bli insläppt. 
 
Jag hade väl kanske tänkt mig någon restaurang med duk på bordet och blommor eller ljuslykta som dekorering. 
 
Det blev en pizzeria som sonen valde. Straffet för att han såg ut som en lodare blev att vi gick ner på stan. Moahaha. 
 
Sen på vägen hem till sonen igen lyckades jag styra om färden lite för en fotosession. Vid hamnen hamnade vi. Det var inte planerat.
 
 
 
Sved i mammahjärtat när vi skulle åka hem sen. 

Måndag

Tröttheten fortsätter bre ut sig. Sov som klubbad inatt. 
 
Tog tid att vakna till. 
 
Typ så. 
 
Drog ut på en cykeltur. Kompenserade för gårdagen. 27 km med lite backar och offroad också. 
 
Sen drog jag på ett pass EFIT på Valla. 
 
Med facit i hand då det blev ett tufft pass så borde jag inte cyklat så långt. 
 
20 min crossfitness där man skulle köra i team och i synk. 10 burpees, utfallssteg med 5 kg viktplatta över huvudet, magövning 10 dra knäna mot magen, 20 golv till över huvud med 5 kg viktskiva, utfallssteg med skivan tillbaka till början där man avslutade med 10 benböj med 10 kg kettlebell o så om igen. Vila 5 min o sen 15 min utan att synka med partner samma sak igen.
 
Kan säga att min energi var heeelt slut sen. Spagettiben.
 
En bild från min cykeltur idag. Storljusen. 

Söndag

Ja då va den här jobbhelgen över. 
 
Planen var cirkelträning på kvällskvisten. Jaa min hjärna spelade mig ett elakt spratt. Jag fick för mig att det var 18:30 men si, så var det inte. 18:00 prick var det.
 
Jag var ombytt och klar men sov middag den där halvtimmen jag borde gjort annat och börjat åka. Huhu. 
 
Det fick bli cykel en kort sväng istället. Jag var ju ombytt som sagt. 
 
Men jag anmälde mig idag till ett lopp nästa år. Muddy paws. Bara att träna inför det sen nudå. 3 km med hund och hinder. 
 
Två bilder från igårkväll på min jobbrunda. 20 min emellan. Samma brygga men olika vinklar. 
 
 
 
 

Bildbomb of yesterday

 Tog en promenad
Plockade svamp
Klättrade på stora stenar
Hundträning
Roadtrip med vänner
Avesta och Norberg
Klackberg och Blå grottan
 

Don't see the funny

Idag kanske jag är lite torr och trist. 
 
Bitter kanske någon skulle säga. Nåja, bjuder på det dårå.
 
Men isåfall försvann min barndom när jag var 8. För då vaknade jag i fåtöljen jag somnat i framför tv:n hos min far och var den som såg till att mina småsyskon kom till sängen. Medan vår far snarkade vidare i soffan. Dövad av innehållet i burkar och glas med promillehalt angivet på etiketten.
 
Sorteras under: F som i bitter
 
Nä så illa är det inte. Bara lite trött idag. 
 
Kaffe, mycket mer kaffe kanske botar. 
Ni ser ju. Hopplöst fall idag. Ingen ordning på allting alls. Blir nog ingen ordning på hela dan. 
 
(arkivbild) 

Tisdag

Tröttmössa deluxe idag
 
Tacksam över det lilla. En annan rutt än den vanliga. 
 
Även om det betydde att jag hade fullt sjå att hålla reda  på vad jag egentligen skulle göra.
 
Fick en lucka så jag kunde va lite extra social. Det uppskattades. Både från mig och mottagarna av hemtjänst. 
 
Hann leka lite också. Med en vattenpöl. Och kameran. 
 
Jag är lite hopplös på det där. Att se motiv att fånga precis överallt. Eller potentiella motiv. Inte alltid det blir lika bra som jag sett framför mig i tanken. 
 
Men den här bilden gillar jag. 
 
Gillar teglets röda färg som lyser upp. 
 
Minuset är att jag kapade trädtoppen. Retsam sak som jag såg sen. 
 
 
Kortdag på jobbet men tråkiga måste-ärenden efteråt.
 
Det var minusgrader i morse,. Tror ni att jag hade koll på det? Nepps. 
 
Antar att jag kraftigt decimerat mitt krukväxtbestånd nudå. De stod kvar ute de flesta. På grönbete och solsemester. 
 
Nåja, då får jag en anledning att uppgradera blomsterarsenalen. 

M som i måndag

I fredags meddelade jag samordnaren att jodå, jag kommer o jobbar på måndag. 
 
I morse kändes det inte alls lika självklart. Såå trött. 
 
Men som så många gånger förr så brukar det bli bra bara man får komma igång.
 
Två duschar inplanerade på mig. 
 
Slängde kläderna i tvättmaskinen på första stället och hängde dem på lunchen.
 
Hrmmm, jag tabbade mig lite. 
Gick ju bra sist 😂😂
 
På andra stället jag skulle duscha någon så var det galet varmt istället. 
Skojar inte. Lagade mat där ett par timmar innan. Fatta den värmen. Phjue.
 
På fm kändes det nästan som om jag skulle kunna åka o träna. Fick ont i halsen på em. Jahopps, då skiter vi väl i träningen då. 
 
Hade tänkt sno ihop en äppelpaj efter jobbet men jag blev för trött. 
 
Lekte loss i snapseed ikväll igen. 
 
 

Ähum

Hrmmm
Jo asså ...
 
Det kan ju hända, att jag kanske tog cykeln på en sväng iallafall 😂🙈
 
Men jag lovar, jag tog det lugnt och försiktigt. Eller nåja. Lugnt iaf. 
 
Vet inte om man kan kalla det jätteförsiktigt o cykla nära en brant på en smal stenbelagd stig.
Syns kanske dåligt men strax till vänster om cykeln stupar det ganska brant nerför. 
 
Ner kommer man alltid. Men jag föredrar mer lugna nerfärder. 
 
Utsikten var breathtaking. Ja inte för att jag hade cyklat så hårt alltså. Utan för att man såg mil efter mil.
 
Satt där en stund och filosoferade. 
 Sen trampade jag vidare och ner på andra sidan.
 
När jag kom hem åkte ylletröjan på för jag blev lite fryssen.
 
Imorrn ska jag försöka jobba. Hoppas jag mår okej då. Annars får jag väl knapra ipren. 
 
Har inte kollat min runda än. Vet inte om jag borde kolla heller. Förmodligen samma runda jag typ alltid har. 
 

Ähum

Hrmmm
Jo asså ...
 
Det kan ju hända, att jag kanske tog cykeln på en sväng iallafall 😂🙈
 
Men jag lovar, jag tog det lugnt och försiktigt. Eller nåja. Lugnt iaf. 
 
Vet inte om man kan kalla det jätteförsiktigt o cykla nära en brant på en smal stenbelagd stig.
Syns kanske dåligt men strax till vänster om cykeln stupar det ganska brant nerför. 
 
Ner kommer man alltid. Men jag föredrar mer lugna nerfärder. 
 
Utsikten var breathtaking. Ja inte för att jag hade cyklat så hårt alltså. Utan för att man såg mil efter mil.
 
Satt där en stund och filosoferade. 
 Sen trampade jag vidare och ner på andra sidan.
 
När jag kom hem åkte ylletröjan på för jag blev lite fryssen.
 
Imorrn ska jag försöka jobba. Hoppas jag mår okej då. Annars får jag väl knapra ipren. 
 
Har inte kollat min runda än. Vet inte om jag borde kolla heller. Förmodligen samma runda jag typ alltid har. 
 

Sunny side up - söndag

Jösses
 
Idag blåser det rejält kan jag säga. Jag hade tänkt cykla men ger nog upp tanken. Motvind ihop med att jag inte är helt 100 känns helt ärligt inte som någon optimal kombo.
 
Jag som inte tänkt gå på cirkelträningen heller. Av samma anledning - jag är inte helt 100. 
 
Nåja, en skogspromenad kanske? 
 

Saturday

Om jag orkade vara vaken igår så kom det lite efter idag. Såå trött. Var vaken en stund på morgonen men somnade om sen. 
 
Faktiskt blev det inte frukost förrän blodsockret var under fotsulorna nånstans vid 11-snåret. Mådde rent illa ett tag då.
 
Tog en promenad med fjanten iallafall. Tog vägen om rävgrytet jag misstänkt vara bebott iår. Eftersom jag sett spår av mina tagna hönor ditåt. 
 
Jag har tipsat arrendatorn om vad jag sett och möjligen att han har varit där och försökt röka ut dem. Såg rester av kol och eld. Men minns inte om det sett ut så förut också. För jag såg inga färska spår av in- och utfart från hålorna. 
 
Svamp hittade jag däremot. Både gula och trattisar. 
 
Jag tog en kelpieselfie också
Men ah, jag ser ju inte klok ut. O fjanten fattade nog inte ens att det var fotografering på G. Då hade han inte sett sådär fin ut. 
Råkade trycka av en bild av misstag också. Men den blev lite läcker fast den kom på sniskan. 
Älskar verkligen den här lilla snutten skog. Måtte den få förbli orörd länge. 
 
 
När jag kom hem gjorde jag smarrig mat. 
 
Kokade potatis och grönsaker. Stekte lite av svampen och hade köttbullar i frysen som Mannerström rullat enkom för mig och lämnat i en frysdisk på Ica. 😁 Redde av med grädde och hade en liiiten klick äppelmos kvar. Asså vet ni hur gott det blev eller?
 
Nu är det duschen och sova som är kvar av den här dagen. Så trött, såå fryssen. 

Fredag och varning

Jag börjar med att varna för ett lååångt och möjligen tämligen förvirrat inlägg. Långa kringelkrokar i tankarna. 
 
Kanske att det är för att jag blev påmind om jubileumet jag firade igår (om man nu kan säga så). Men iaf, buckle up and get ready to ride my bumpy rollercoaster ...
 
Så många gånger som jag längtade efter egentid. Att få vara min egen herre, så kvinna jag är. 
 
När allting kändes som det kröp innanför mitt skinn. När allt blev "system overload" och jag inte såg ljuset i andra änden av tunneln. 
 
När jag var mitt i kaoset. När jag brände ut mig själv första gången. När jag inte orkade höra barnens röster från ett annat våningsplan ens. 
 
När jag kände det som att jag ensam drog runt på familjevagnen i regn och rusk och de andra satt inkurade i tryggt förvar inomhus i värmen och ibland bara stack ut ett huvud och hade åsikter om riktning, hastighet eller vägens skick. 
 
När jag kände det som att jag jonglerade med tio bollar i olika storlek och livet ständigt kastade in fler bollar att hålla rätt på. Jag som inte kan jonglera med fler än två liksom. 
 
Jag har nog alltid varit en sån där som trivs lika bra i mitt eget sällskap som jag gör i goda vänners lag. 
 
Jag är oftast ganska nöjd med att leva ensam och jag känner att jag nog aldrig mer vill bo med någon annan, men så kommer det stunder när jag längtar efter något annat. 
 
Den där känslan av att få tillhöra en gemenskap.  Ibland saknar jag någon att krama eller bara få sitta bredvid. Få ladda energi bara genom att vara nära någon som visar att den vill vara nära mig. 
 
Som alla andra helger i princip, ploppar det in meddelanden på messenger. Från en människa som så tydligt valde bort gemenskapen med mig. Långt innan han faktiskt tog sitt pick och pack och drog. Vi levde under samma tak. Men ändå inte. 
 
Det är en tragik i det hela. Medan jag kämpade så många år att få det att funka.
 
Ensam fast tvåsam är den absolut värsta ensamheten.
 
Upplockad och ställd åt sidan. Som en leksak som stod på hyllan och dammade igen. För att den som kunnat ha hur mycket kul som helst med leksaken var rädd att bli av med den om någon annan fick se den. 
 
Och i slutänden var det helt i onödan ändå. Leksaken kastades bort. Kartongen den förvarats i för att fortsätta vara i mint condition eller nåt revs upp och allt hivades ut. 
 
Så varför nu ägna så många timmar åt att tänka på den där saken som stod undangömd i så många år innan den sorterade bort. Varför nu försöka damma av kartongen som ändå inte längre innehåller leksaken? Jag har inte några känslor kvar. Mer än vemod. 
 
Jag gråter ikväll över drömmar som aldrig besannades, liv som aldrig levdes lyckliga ever after och bortkastad energi och uppmärksamhet. 
 
Jag gråter därför att om hälften av den energin som läggs varje helg på att skicka musikvideos till mig nu hade lagts på oss under de åren vi hade, så hade jag sluppit känna mig så ensam. Jag hade fått lön för min möda. 
 
Om ändå varje youtubevideo hade varit en godmorgonkram för de otaliga gånger han lämnade huset medan jag fortfarande låg och sov och sen vaknade utan att veta hur länge sen han klev upp. 
 
Nåväl, vad vill jag ha sagt? Tror jag tappade bort vad jag ville ha sagt. Mer än att det sitter en ensam människa och tänker på vad han hade och sakade för att han aldrig nånsin kunnat vara nöjd med livet som det sett ut. Alltid önskat sig något annat.
 
Till slut blev jag (och hon) som alla de där bilarna han köpt och sen bytt mot något annat. Ta den där Volvo 142:an han köpte, sen bytte bort och sen ville köpa tillbaka igen. Volvon blev hans igen men jag är ingen Volvo. 
 
 
Om det är meningen så kommer det att ramla in någon som förgyller mitt liv en vacker dag.
 
Eller kanske en ovädersdag. Varför måste det vara vackra dagar som sånt händer?
 
Det är ju faktiskt när man känner regnet piska i ansiktet eller snöns kyla frasa mot kinderna som någon att uthärda det tillsammans med behövs som mest. 
 
Asch, alla möten sker av en anledning och inte förrän det är dags. Och det är inte alltid glasklart varför saker sker som de gör men universum har väl en plan antar jag.
 
Och nej jag kan nog inte bara sitta här hemma och vänta att nån ska ramla ner från himlen typ. Det händer väldigt sällan så som i Gevaliareklamen. Så medan jag väntar tänker jag fylla mitt liv med roliga saker som förhoppningsvis får mig att må bra.  Och fortsätta att se på min omgivning med ögon som ser saker inte alla andra kanske uppmärksammar. Och fortsätta att fånga dem på bild. 
 
 
 

Torsdag, sjukstuga och lite throwback thursday

Ibland kommer det ikapp en och slår en hårt i skallen.
 
Igår kändes hela dagen som en lång och knagglig uppförsbacke. Det var länge sen ett arbetspass kändes så långt. 
 
Jag konstaterade på eftermiddagen att det jag hade gjort innan lunch kändes så extremt långt bort att det inte ens kändes som samma dag. 
 
Jag hade tänkt åka o träna. Men känslan av feber satt i redan från start. Jag var svettklibbig när jag vaknade. Och jag kände mig äckligt varm under hela dagen. Av och till. 
 
När slutet av min arbetsdag närmade sig insåg jag att det enda jag ville var att få åka hem och sova. 
 
Inspirerad av kollegan beställde jag en hämtpizza och åkte hem. Åt halva pizzan, gick och la mig och ridå. 
 
Vaknade korta stunder. Svarade på några meddelanden som ramlade in strö-vis medan jag sov. Orkade inte vara vaken och somnade om. O sådär höll jag på hela kvällen. Vaknade halvtre på natten. Insåg att jag behövde ställa larmet. Febersnodde i sängen tills att klockan ringde. Hade en ojämn kamp med mig själv över huruvida jag borde åka o försöka jobba eller ringa mig sjuk och somna om.
 
Ringde till slut. 
 
Men alltså. Varför kan jag inte bara ringa o säga hej, jag är sjuk idag. Vet inte om jag är frisk imorrn. Tack och hej. 
Nej istället ska jag liksom ursäkta mig med att jag sovit sen igår när jag kom hem, har feber, och vet inte om jag kanske är piggare framåt dagen o bladibla.
 
Jösses. Vem ska jag övertyga? Mig själv främst tydligen.
 
Det var rätt beslut hursomhaver för boy - har jag sovit eller!! 
 
Vaknade vid 11 och insåg att kaffetarmen skrek. Åt resterna av pizzan och satte mig en stund på trappen med kaffekoppen. 
Solen visade sig. Men det blåste kalla vindar. 
Så jag gick snart in igen. Och fortsatte sova. Tills exet knackade på sovrumsdörren. Han hade sagt att han skulle ramla förbi efter jobbet för att låna en sak från förrådet. 
 
Nu har jag ju faktiskt varit vaken den längsta stunden på hela dan. För jag har varit vaken sen dess och nu är klockan snart halv åtta. 
 
Febern har ömsom gjort mig varm, ömsom fryssen. Just nu fryser jag igen och har krupit under täcket. Det lockar att sova bort resten av kvällen. 
 
Men det slog mig att jag firar 3 år idag. Det är tre år sedan jag kollapsade inne hos läkaren på ett möte mellan fk, läkare och arbetsgivaren. 
 
Och jag ber om ursäkt men resten av inlägget kanske inte är jätteroligt. Men det är ändå tankar som snurrar. 
 
Inte många spår från den dagen eller dagarna innan och efter. Men det här minnet ploppade upp. På suicidpreventiva dagen ironiskt nog. 
 
För tre år sen idag skrev jag det här inlägget. 
Jag vet att jag skrev nånting på messenger åt exet på morgonen när jag åkte till jobbet som antydde vartåt mina tankar bar. Sen stängde jag av mobilen. Jag tror det handlade om hur lätt det skulle vara att bara gasa liiite till och vrida på ratten. 
 
Blogginlägget gjorde jag på jobbet innan jag bytte om och åkte hem för att fylla på mat och vatten åt alla djuren innan jag sen åkte till stan för mitt inbokade möte. 
 
Jag ville se att alla djuren hade mat o vatten om utifall det skulle dröja nån dag innan de fick nytt.
 
Idag firar jag alltså tre år. 
 
Och idag känner jag att jag lever. Förvisso genom att må blah pga feber och trolig förkylning på G. Men jag lever iaf.
 
Och är det en sak jag lärt mig så är det att jag har många fina vänner som bryr sig. Och jag har två underbara barn. Men som jag just där och då tyckte skulle klara sig alldeles utmärkt utan en mor.
 
Och fjanten. Han som kom till mig under täckmantel att HAN behövde mig. När det var jag som behövde honom. 
 
När jag mådde dåligt efter separationen kom han som en skänk från ovan. Han gav mig en uppgift igen. 
Hade jag gjort allvar av mina tankar hade jag tagit han med mig, hela vägen. Över regnbågsbron. Så som jag tänkte just då så var vi två överblivna individer som ingen skulle sakna ifall vi försvann. 

M som i måndag och mörker

Ett pass EFIT ikväll. Gick förvånansvärt bra med tanke på träningsvärken. 
 
Svettades som en tok så jag såg ut i håret som om jag stått i ösregn. Ja i ryggslutet var mina kläder rätt fuktiga också. Då när passet var slut och jag skulle gå ett varv på Ica. Bjuder på det. Haha
 
Det var extrapris på blodpudding och då jag gillar det så blev det tre förpackningar så som erbjudandet sa. Va länge sen jag åt det nu. Men ikväll har jag lagt i ordning 2 matlådor med lättstekt blodpudding och bacon till.
 
Stannade och fotade på min väg hem. Men snart kommer det inte gå så bra. Då får jag stanna och fota på min väg till träningen istället. 
 
Mörkret. 
 
Hatar när mörkret återtar kvällarna. Ja morgnarna också för den delen. 
 
Ja, jag har fnulat lite i snapseed. 
Originalet ser ut såhär:
 
Nu väntar duschen och sen sängen. Är galet trött. 
 
Imorrn är det jobbdag igen. Det va välbehövligt med 4 dagar ledigt på raken. Kan säga att både igår och idag har jag vilat middag. Eller ah, vilat efter lunchen.
 
 

Måndag

Om man blir akut sugen på våfflor med äppelmos så kan man ställa sig att koka äppelmos på två äpplen bara så att det ska räcka till lunchvåfflorna 😂
 
Skala och klyfta ett par äpplen och koka dem i socker och en pytteskvätt vatten under lock tills det mosat sig. 
 
Under tiden värmer man järnet och vispar ihop smeten. Jag var lat och tog påsar.
 
Men gott blev det. Och mätt blev jag. 
 

Söndag

Träningsvärken från h. Sen i fredags. Idag fick bli en dag utan något inplanerat.
 
Sen frukost. Ja brunch är väl mer termen när man käkar frullen vid 11.
Sen blev det faktiskt en stunds slummer. 
 
Jag hade tänkt komma ut på en cykelrunda men orkade inte innan jag hade fått sova lite till. 
 
Men mot kvällningen kom jag ändå iväg. 
 
Först matade jag farsans katt som jag är kattvakt åt just nu. Sen drog jag iväg.
Mellanlandade hos en kompis och fick en kopp kaffe och nybakade kakor.
 
Storsjön runt.
Jag stannade vid tandvärkstallen för ett foto.
 
Nöjd med tiden även om jag inte trampade för något personbästa. Snarare för att försöka hålla så jämnt tempo som möjligt.
 
Grannarna hade ställt ut en kärra med egenproducerade varor men eftersom jag precis påbörjat min runda och dessutom inte hade någon väska så blev det bara ett foto.
 

Saturday

Oookej
 
Såå jag var o tränade igår
 
Gjorde burpees. Mååånga burpees. 
 
Så många att jag inte orkade göra alla på rätt sätt utan behövde ta emot med knäna. 
 
Gissa vem som har fantastiskt färgstarka knän idag. 
 
Japps
 
Det här är värst. Lite svullet faktiskt också. Och ömt. 
 
Tur att säsongen för bara ben är typ över. Och att jag inte ska åka utomlands eller bada offentligt inom den närmsta tiden. 
 
Sonalyckan var hem. Han hade sin far med sig. Som la sig på soffan och somnade. Hmmm. Hallå, du har väl en egen soffa hemma. Eller får du inte sova därhemma?
 
Sonen har nyss kommit hem från Turkiet där han varit och hälsat på hos sin flickvän.
 
Han hade med sig presenter till mig som han köpt där nere. 
Två fina muggar och en uggla som någon på en marknad hade tillverkat.
O så tänkte han på mig o plockade hem några snäckor från stranden de var till. 
 
Kom att tänka på en sak bara. Jag undrar om glaseringen är livsmedelsgodkänd. Svårt att veta. Väldigt vackra muggar iaf men vill inte bli blyförgiftad på kuppen.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0