Jobba äta sova dö

 

Pandemi restriktioner karantän

 

Jobba jobba jobba

 

Leva för att jobba eller jobba för att leva?

 

Det här inlägget började jag skriva på för ett tag sen. Sen stängde jag ner sidan och fortsatte min vandring i hamsterhjulet. 

 

Tills jag vaknade en natt med sprängande huvudvärk. Den gav sig inte trots att jag gick upp o tog medel för att mota den. En dryg timme senare var jag fortfarande vaken. Med samma huvudvärk

 

Kaffe missinassen och mer piller fick mig att glömma huvudvärken såpass att jag kunde somna. 

 

Men sen sjukanmälde jag mig. 

 

Förkyld även om det baske mig inte velat bli annat än retsamt snorig ibland, trött, rethosta, hals som sticker, viss feberkänsla men ingen temp att tala om. Noll ork. 

 

Gjort så många covidtest att jag till slut trodde kroppen skulle tillverka ett kroppseget corona bara för att få slippa fler pinnar i näsan. 

 

 Nej, jag tror bara att till slut fick kroppen nog o sa nu vilar du. Det snurrade på i 180. Såpass att jag inte hann göra något öht här hemma. Laga mat? Nä. Den låg o blev förstörd i kylen för jag var aldrig hemma så jag hann göra nåt med den eller orkade när jag väl va ledig. 

 

Så många tvådagarsledigheter som blev spräcka o i slutänden bara blev en dag. Så många dagpass som förlängdes till hela dagar 7-22. Ibland med en långrast i mitten men inte alltid. 

 

Så näe. Jag kanske inte var sjukare än att jag kunnat jobba den här helgen. Men det kändes som jag var på väg att bli så sjuk när jag tog beslutet. Men jag tänker inte ha dåligt samvete. För jag har inte varit hemma för familjekarantän en enda gång. Inte vabat. Inte varit hemma sjuk själv på jag vet inte när. O jag har kastat mig ur sängen och varit på plats på jobbet med 47 min från ringsignal till inlogg. Betänk då att restiden äter 30 av dessa minuter. 

 

Väldigt ofta är jag alldeles för lite ego. Allt för ofta ger jag bara liiite till o hoppas att belöningen kommer snart. 

 

Tiger still, biter ihop. 

 

Imorgon är det återigen dags för en sån där dag som sänker mig och mitt humör. Hypen med hjärtan kan inte missas. Om jag inte ska gå helt off grid. Stänga ner alla sociala medier och gömma mig under en sten tills allt är över. 

 

Nä jag vet. Väldigt få kommer ha en perfekt dag imorgon. Men desto fler kommer ge sken av hur perfekt den är. 

 

Svårt att sålla i flödena av geléhjärtan, rosor, middagar, bakelser, biobesök eller bara "mysiga" hemmakvällar. Min hjärna klarar inte av att väggen på Instagram med lovely moments är fraktioner från så många olika. Näe. Jag ser bara den färdiga mosaiken av den o den o dens "kolla så underbart" 

 

Sorry för kräksigt avslut

 

Ge mig DITT bästa tips på hur jag ska få en underbar dag. Va anonym om du vill i kommentarerna här nere

 

På onsdag satsar jag på att vara back in business igen. Pigg o alert på jobbet. Med bara en uppförsbacke kvar mentalt innan Vårdagjämningen tippar över o dagen vinner över natten. Ja jag har en mental ovilja till att fylla år och den inträffar då.