Min fina Hedelpoot. Haha ja jag kom på idag att Hedemora/Sabelpoot såklart måste bli på det viset. 

Den har jag bäddat åt med massa halm under. För det har växt gräsmatta precis där fram tills nyligen och då är risken stor att man får knäpparlarver i alla potatisarna. Inte alls trevligt eller aptitligt. Så jag hoppas att jag kan minimera maskhål i potatisarna på det viset.

Sen la jag en skopa jord över varje potatis för att ge groddarna något att starta med. Men sen får de nog snällt hållas med bara halm som växtmaterial. Och potatis behöver inget mer. Bara man ser till att det hålls fuktigt så halmen ligger kvar och det inte blir gröna potatisar. I år ska jag försöka täcka vartefter lite bättre så kanske skörden blir ännu bättre än sist  jag odlade potatis i halm. Det blev finfina potatisar som knappt behövde sköljas innan kokning. 

 

 

Lite mer framskriden städning och fortsatt stensättning

 

Det är påbörjat men finns huuur mkt som helst att fortsätta med.

 

Hönsen ser till att sprätta ut det jag räfsat ihop och dyngan som jag la på rabarberna skulle visst luftas också.

 

Nåja, de är så söta de små liven att jag inte har hjärta att bråka så allvarligt på dem.

Penséerna köpte jag på Granngården förut en dag. Hann bara rädda dessa två som är på bild. De övriga fyra fick en grundlig beskärning utav hönsen.

De varierar från mintgröna till militärgröna typ. Så jag undrar vem som värpte de små jungfruäggen.

 

Och i lördags efter att jag hade sovit en stund så kom brorsan över med hela tjocka släkten. Eller ja, han o hans fru och fyra av deras barn o så svägerskan till frugan med två ungar. Så tre vuxna och sex barn allt som allt härjade runt här hemma. De provsatt alla traktorerna på gården, de fick rida på ponnysarna, borsta ponnysar, klappa hund, titta på höns, vi fikade, de hoppade studsmatta och gungade hängmatta. Tyvärr hade jag sånt fullt sjå att försöka hinna med när alla ungarna ropade om ditten och datten att jag inte fick ut nån kamera. Men brorsan och hans familj kommer över nån mer gång utan Öckeröbesökarna så kan jag fota då.

 

Häromdagen när jag skrotade i trädgården så fick jag se en fjäril som hade fullt sjå att fixa barnkammaren. Eller ja, det var nog förra helgen typ.

Ett digestivekex som morot och han fick genast mer spring i benen. Ja för att följa efter mig som höll i kexet dårå. Barbacka som hon red så lyckades hon glida av i den studsiga traven men hon var lika snabbt uppe igen. 

 

Det var en lycklig unge som gärna hade valsat runt ett varv till på alla shettisarna men jag sa att det är bättre att sluta när det går som bäst och låta det bli en positiv känsla i hästen och nästa gång kommer de vilja samarbeta för att få känna sig duktiga igen. Hon köpte mitt resonemang verkade det som.

 

Efter de här övningarna så var det dags för mig att åka o hämta hem E igen. Hon fick övningsköra hem. I morse avstod hon eftersom hon hade lite huvudvärk och inte ville förvärra det med att behöva jobba med de små hjärncellerna innan provet. 

 

På kvällskvisten tog jag ut Lillen ur hagen och gjorde iordning honom. Sen tog vi en lång härlig skrittrunda mot sandvägen där vi sen öste på med ett par galopprundor. Sen ville jag inte ta samma väg hem utan tänkte att vi skulle leta oss genom skogen tillbaka hemåt och förhoppningsvis hamna vid skogsvägen. Jag styrde in på en gammal traktorstig och sen direkt var det en fin upptrampad djurstig som ledde in i skogen. Lilleman knatade muntert på. Han gillar att gå över stock och sten. Det blev jobbigt tror jag för han blev tvungen att ta en bajspaus mitt i. Nyttigt att få lyfta på fötterna och jobba lite. När jag började tvivla på att vi var rätt så ökade ponnyn farten och jag fick bromsa rätt friskt för att inte riskera en galopp mellan träden. Han visste precis var vi var och innan jag visste ordet av så kom vi ut precis där jag hade önskat att vi skulle hamna. 

 

Lilleman som försökt få svänga in på skogsvägen hur många gånger som helst på sistone tog genast initiativet till en härlig galopp hemåt och jag var inte sen att haka på och uppmuntra honom. Faktiskt blev han så taggad att han dristade sig till att hoppa över ett par tunna björkslanor som låg tvärs över. Han har ignorerat dem alla gånger tidigare men idag var det värt att hoppa över dem. 

 

När vi kom hem var han på sin höjd lite varm. Men han såg så glad ut. Piggelin med öronen spetsade framåt.

Den här tror jag ska få heta Henrietta. Hon ser ut som en Henrietta tycker jag. Unge herr J tycker inte det. Han vill att nån av dem ska heta Agda. Men ingen av dem ser ut som en Agda tycker jag.

Jo just ja, jag köpte hem grejer till ett lchf-bröd också. Haha ja, varför inte gå all in liksom. Hrmm, ja att jag ätit upp resterna av helgens godis och chipspåsen till mellanmål idag behöver jag ju inte nämna. Oj hoppsan försent. ;)