Energi i en liten mackapär
Till slut piggnade jag till tillräckligt för att orka vara uppe.
Jag tog med mig kameran ut och luftade den.
Roade mig med att fota lite macro. DET är avkoppling för mig.
Man förstår när man ser den på så här nära håll varför den heter guldögonslända.
Och häromdagen lyckades jag äntligen fnula ut hur jag skulle kunna använda mina objektiv från den analoga systemkameran. Tyvärr inte från den äldsta kameran (de har fel fäste) men från den lite nyare som "bara" är typ 18 år gammal.
Och med det objektivet passade jag på att fota hönsen på lite avstånd. Kickade igång den gamla digitala systemkameran ihop med objektivet. Så D40:an fick lite luft också.
Tuppen stornjöt i den mjuka myllan efter en gammal dynghög med hästskit och hönorna hittade lite smått och gott att picka i sig.
Det var svårare att få skärpa med manuell fokus på de små. Ja så små är det inte längre. De växer tametusan för varje dag. Jag tror de växer för varje gång jag tittar på dem.
Jag har iallafall konstaterat att fyra av dem är tuppar. Men den femte är nog höna. Haha ja hon lär bli rejält uppvaktad med tiden.
Det blir en annan känsla i foton när man zoomar in från långt håll och går nära. Så lite mera blomster får avsluta det här blogginlägget.
Kommentarer
Svar:
Tack
Kalla mig M
Svar:
Tack
Kalla mig M
Svar:
nja de där små är blandras så de har inget värde så sett. Men jag har förbaskat svårt att göra mig av med djur i onödan. Sååå sköter de sig så finns risken att det blir livat i hönsgården så småningom. Iaf vad gäller kuckelikuanden ;)
Kalla mig M
Svar:
Förra gången jag hade höns så hade jag ett par tuppar av dvärgmodell som gick bra ihop men man vet ju aldrig. Tyvärr har jag redan sett till att decimera tuppbeståndet då jag glömde bort att passa hunden en stund igår. Och självklart tog han den finaste av de små ungtupparna. Jag får skylla mig själv men surt är det.
Kalla mig M
Svar:
Tack :)
Kalla mig M
Trackback
