bus i snön
Alltså, jag vet inte. Syns bilden som en GIF? Jag la nämligen ihop två bilder och Lilleman ska lipa. Det verkar inte funka. Det syns på min dator när jag kollar bloggen men inte på min mobil. Och bilden verkar inte visa sig som rörlig när jag lägger den på fb. Hmmm skumt.
Nåja, man kan inte få allt här i världen.
En liten bildserie med kollohunden och shettisarna. Först ut är Dallas och kollohunden där kollohunden gör vad kollohunden är avlad för. Eller ja, han gör så gott HAN kan. Dvs, springer runt och skäller. Haha
Men lika fort som han försöker valla pållar. Lika fort är det han som blir vallad.
Dallas och Texas går ihop och vänder på steken.
Jag vet inte vem som har roligast. Hunden eller pållarna.
Värt att påpeka. Inget djur tar skada eller mår psykiskt dåligt av det här och de har gott om utrymme att gå undan på. Kollohunden försöker aldrig valla eller ens gå nära en ponny om inte jag är med, och skulle jag säga stopp så slutade han omedelbums.
Ponnypruttskrutt
Gnistra är på äventyr, lilla pluttan. En jobbarkompis har lånat henne ett par veckor till sin lille son som behöver daglig dos av ponny för att må riktigt bra.
Tänk att fast jag vet att det är bra för henne att bli aktiverad så högg det till i mattehjärtat när hon gnäggade o letade efter utgången från transporten. Hon fick åka löst utan någon inredning kvar. Men bara hon får mat så tror jag hon håller sig nöjd o glad. Hon hade hö att mumsa på och halm på golvet.
-_-
I morse stod de på gårdsplanen igen. Såna lurkar.
Nåja tack o lov att de kom helskinnade hem. Hoppas bara att de inte rejsat sönder för många gräsmattor och trampat i för många rabatter.
(arkivbild)
Blädag idag. Paniken lurar alldeles under ytan. Det är bara min självkontroll som håller den på plats just nu. Det gör fysiskt ont i kroppen för att paniken spränger o vill ut.
gonatt
-Skaffa ponny, sa dom...
-Det blir kul, sa dom...
Vem behöver midnattsloppet när man kan ha "halvfyrapåmorgonenloppet"
Ja jag tog bilen för o leta efter dem o ja, jag lät dem trava bredvid bilen hem sen. Nej det gick inte fort men jag vägrade gå o leta pruttponnysar missinassen
Det har sina aber att ha köpt en shettis med travstam men hon travar förbaskat villigt bredvid. O hon fatta galoppen direkt (ja fast det var trav alltså). Texas gör som Gnistra gör (så ärthjärna han är).
Nu sova sju kvart i timmen.
nä mina djur är inte normala de heller
Jag är som jag är. Och mina djur tar så klart efter sin matte. Sådan matte sådan kyckling liksom.
När jag kom hem efter att ha ätit ute med mina kollegor så skulle jag bara kolla till djuren lite. Jag räknade och räknade kycklingarna men hur jag än räknade så fick jag det bara till 8. Till slut fann jag den sista kycklingen. Hon satt på Dallas rygg.
Dallas trippade så försiktigt för att inte tappa henne. Fina snälla Dallas. Sen hoppade hon över till Texas och provsatt hans huvud.
Sickna tokiga djur jag har.
#ViBorPåLandet
Blandad kompott bildbomb
Jag bad E ta en bild på mig och Lilleman när vi var färdiga för en runda igår.
Herr J körde av gärdet med betesputsen igår och hade sällskap
Jag var över till min farbror idag och skjutsade in honom till stan. Nalle är en riktig bushund.
När vi kom hem igen så höll E på att trampa på den här filuren som låg mitt i gången.
Jag hade inte sett exakt hur en kopparödlas tunga ser ut. Men nu vet jag.
Gnistra låg så skönt i kvällsolen och vilade sig en stund. Strax bredvid stod Texas och vaktade.
Sådär. En brokig samling bilder.
Jag jobbade ju inatt som var. Sov tre timmar och sen gick jag upp och har hållit igång sen dess. Eller ja, jag slumrade på soffan en lång stund på eftermiddagen förstås. Nu måste jag försöka komma isäng och sova sju kvart i timmen så jag orkar upp imorgon och jobba några timmar.
Men hursomhaver, det känns som att nattarbete kommer funka galant.
Bildbomb, hästar, hönor och lite blomster
Jag passade på att äta frukost på Ikea när jag ändå var i krokarna. Och så tänkte jag shoppa hem så vi skulle kunna äta tacos till kvällsmat.
Ja, tänk om hjärnan ville vara med lite när man går i affären. Jag glömde väl typ hälften. Tacokryddan till köttfärsen trodde jag att jag hade en påse hemma men tji fick jag. Gräddfil är himla gott till också men det glömde jag totalt av. Men problem är till för att lösas sägs det. Så jag googlade på tacokrydda och hittade ett recept som jag kunde använda. Jag hade allt utom en krydda. Och det fick gå ändå, utan cayennepeppar. Jag la till en tsk socker också för i alla andra recept jag hittade så stod det med. Det är ju bara för att det här är ett lchf som det inte ingick.
Och bristen på gräddfil löste jag med tzatziki. Haha ja det var faktiskt inte alls dumt.
När jag kom hem hade min hästskötare redan anlänt och hunnit borsta alla ponnysarna. Hon höll på att krypa ur skinnet innan jag var klar att gå ut i hagen med henne.
Jag letade reda på en barbackapad för att hon skulle kunna få lite stöd av stigbyglar. Då det är en väldigt liten loppa så fick jag modifiera lite granna. Ponnyn är också en liten loppa men en mjuk pad med spänne runt magen spelar ingen roll utifall att den är lite stor. Det finns inget som trycker nånstans. Till nästa gång måste jag fixa ett annat huvudlag (om jag så ska knåpa ihop något själv) för hackamoret hamnade lite långt ner tyckte jag. Alice är van att rida hästar på hack eftersom de tydligen har såna på ridskolan hon går på.
Gnistra var första ponny ut för en försöksrunda. Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Inga konstringar alls. Skritt och trav och hon lyssnade på tygeltag och nästan på skänklarna också.
Förutom första vändan hon kom upp i galopp. Då försökte pruttponnyn bocka av den lilla ryttaren. Men hon satt kvar även om det var i sista sekunden som Gnistra slutade galoppstudsa fram på stela framben med huvudet mellan knäna.
Nästa vända som hon bjöd på galopp så var det en riktigt trevlig galopp. Det var bara ett test och ryttarinnan fick godkänt eftersom hon satt kvar. Sen fick Gnistra gå ut i gräshagen medan nästa shettis stod på tur.
Texas som har en väldigt liten hjärna precis som Nalle Puh stissade upp sig såklart. Innan han ens hunnit bli uppbunden för att borstas lite till och sen få utrustning på sig. Men han lugnade sig ganska snart och blev lite åsna istället och vägrade gå framåt ett enda steg. Men det blev skritt och trav men ingen galopp i uppsuttet. Men efter ridturen tog de ett par tre varv runt huset i grimma och grimskaft och då minsann kunde han bjuda på galopp.
Dallas är den av ponnysarna som är minst hanterad vad gäller tygeltag och träns. Hans lilla huvud är så litet att inget av det jag har passar honom alls. Och iom detta så var han inte alls samarbetsvillig. Han följde mig gärna i ledrepet men icke sa nicke att han tänkte lyssna på vad den där lilla loppan på ryggen hade att säga.
Ett digestivekex som morot och han fick genast mer spring i benen. Ja för att följa efter mig som höll i kexet dårå. Barbacka som hon red så lyckades hon glida av i den studsiga traven men hon var lika snabbt uppe igen.
Det var en lycklig unge som gärna hade valsat runt ett varv till på alla shettisarna men jag sa att det är bättre att sluta när det går som bäst och låta det bli en positiv känsla i hästen och nästa gång kommer de vilja samarbeta för att få känna sig duktiga igen. Hon köpte mitt resonemang verkade det som.
Efter de här övningarna så var det dags för mig att åka o hämta hem E igen. Hon fick övningsköra hem. I morse avstod hon eftersom hon hade lite huvudvärk och inte ville förvärra det med att behöva jobba med de små hjärncellerna innan provet.
På kvällskvisten tog jag ut Lillen ur hagen och gjorde iordning honom. Sen tog vi en lång härlig skrittrunda mot sandvägen där vi sen öste på med ett par galopprundor. Sen ville jag inte ta samma väg hem utan tänkte att vi skulle leta oss genom skogen tillbaka hemåt och förhoppningsvis hamna vid skogsvägen. Jag styrde in på en gammal traktorstig och sen direkt var det en fin upptrampad djurstig som ledde in i skogen. Lilleman knatade muntert på. Han gillar att gå över stock och sten. Det blev jobbigt tror jag för han blev tvungen att ta en bajspaus mitt i. Nyttigt att få lyfta på fötterna och jobba lite. När jag började tvivla på att vi var rätt så ökade ponnyn farten och jag fick bromsa rätt friskt för att inte riskera en galopp mellan träden. Han visste precis var vi var och innan jag visste ordet av så kom vi ut precis där jag hade önskat att vi skulle hamna.
Lilleman som försökt få svänga in på skogsvägen hur många gånger som helst på sistone tog genast initiativet till en härlig galopp hemåt och jag var inte sen att haka på och uppmuntra honom. Faktiskt blev han så taggad att han dristade sig till att hoppa över ett par tunna björkslanor som låg tvärs över. Han har ignorerat dem alla gånger tidigare men idag var det värt att hoppa över dem.
När vi kom hem var han på sin höjd lite varm. Men han såg så glad ut. Piggelin med öronen spetsade framåt.
Hönapönorna och kycklingarna fick komma ut lite i solen ikväll också. Och jag passade på att lufta kameran så nu kan ni få se lite bilder.
Den här tror jag ska få heta Henrietta. Hon ser ut som en Henrietta tycker jag. Unge herr J tycker inte det. Han vill att nån av dem ska heta Agda. Men ingen av dem ser ut som en Agda tycker jag.
Den här tänkte jag först skulle heta Blomma men nu lutar det åt Pärla. Jag gillar hennes färgteckning.
Tuppen vet jag faktiskt inte än vad han ska heta.
Två av de små. Den till höger ska nog få heta Kråkan för han ser ut som en tufsig kråkunge just nu. Ja, det känns som om det är en han. Även om det är glest med kam på huvudet så har han en sån resning som känns tuppig. De andra är svårare att skilja från varandra även om jag ser att de är olika i sin likhet. Men jag kan inte se såhär vilken av de andra fyra den här till vänster är.
Jag är också väldigt nöjd med mitt macroobjektiv. Jag låg en stund på mage och fotade blommor också.
Alla bilderna är råa direkt från kameran. Inget fixat eller trixat.
Grattis Gnistra, 9 år
30 minuter kvar av din födelsedag. Ja, jag vet, matte är en usel matte. Jag glömde köpa hem morötter åt dig till idag. Men du har iallafall fått äpple och digestivekex och så fick du beta lite grönt gräs på gräsmattan en stund.
I morgon fyller en annan filur år.
Han fyller hela 12 år. Grå om nosen har han blitt men han kan än om han vill.
Födelsedagarna duggar tätt i djurvärlden just nu.
Jag vet att jag är aningens tråkig som bloggläsare just nu. Jag är in och läser där jag brukar gå in och läsa. MEN jag orkar inte kommentera för tillfället. Men det blir väl bättre med tiden.
Lycka är ...
att galoppera över en äng
att känna friheten i att inget utom här och nu betyder någonting
att känna kärleken till en liten ponny som gör allt du ber om
I björkbacken lyser vitsipporna vita på marken. Som små stjärnor mellan vita stammar. Höjer jag blicken ser jag björkens musöron som skapar ett grönt skimmer i grenverket. I varje snår kvittrar fåglarna som om livet hängde på mängden kvitter. I gränsen mellan gräs och skog smyger råbocken fram. Försiktigt spejar han mot vårat håll, är vi vän eller fiende? En hare tar det säkra före det osäkra och far fram som skjuten ur en kanon över gärdet. Jag smyger fram ett mjukt pussljud med läpparna och får genast svar från ponnyn. Opp i galopp och iväg vi far. Jag ger fria tyglar och gungar fram i takt med ponnyns steg. Lyckan bubblar upp i bröstet och jag önskar att tiden kunde stanna. Just här, just nu. I galopp över vidderna, i evigheters evighet. I gemensam glädje och kärlek.
Tillbaka i stallet smeker jag mulen ömt och kramar hans huvud och viskar "tack"
Intresseklubben kan anteckna
Lite avslagen och trött idag men samtidigt vill jag göra så mycket.
E övningskörde igår in till stan där hon sen hade körlektion med bilskolan. Under tiden jag väntade på att hon skulle bli klar så passade jag på att prova klänning till syrrans bröllop i sommar. Jag fick ett presentkort förra våren från mina jobbarkompisar eftersom jag fyllde trettitio då. Det skulle gå ut strax och med 400:- kvar på det så kändes det väldigt onödigt.
Jag fick bra hjälp av ägarinnan till butiken. Hon plockade fram lite klänningar av en modell jag inte skulle kommit på att prova på egen hand. Vissa såg fina ut på galge men näe de passade inte på mig när de väl satt på. En klänning hade jag redan sett ut sen tidigare och jag blev riktigt kär i den och den satt också himla bra på. Men i slutänden stod jag där med 5 klänningar som var tänkbara och det kändes lite väl dyrt att gå all in.
Jag kunde inte bestämma mig. E kom och pekade ut två ur skaran. Jag bad att få hänga undan dem under dagen och komma in senare och bestämma mig. Sen övningskörde E till Västerås. Och hon kände sig pepp efter att ha fått beröm av bilskoleläraren så hon körde ända fram till skolan. Tidigare gånger har vi bytt ute på industriområdet i början men nu plockade hon alla 5 rondellerna utan större problem. En bil som hon missade att den skulle byta fil men det gick bra. 3 rödlysen och filbyten och så lite stadstrafik på det.
Efter det åkte jag ut på Erikslund och in på Erikslundsgallerian. Kikade lite på Clas Ohlson och sen käkade jag en varm macka på Ikea innan jag åkte till Blomsterlandet. Jag skulle "bara" titta. Hrm... ja så bra DET gick då.
2 tomatplantor, 4 fushiasticklingar, 1 pelargonstickling av årets pelargon 'Violino', 3 jordgubbsplantor, 1 clematis, 2 påsar sättpotatis. Ähum... ja så kan det gå. Jo en plåtmyra fick också följa med hem.
Sen vände jag näsan mot Sala igen. För att hämta upp klänningen jag nu bestämt mig för. Ja för jag fotade mig i de olika klänningarna och sen skickade jag bilder till herr J och även till syrran faktiskt. Och oberoende av varandra så svarade allihopa samma som E tidigare hade gjort. Ja de fick se 4 av de fem kandidaterna. Jag var nyfiken på om de skulle tycka annorlunda. Så alltså blev det som E hade sagt. Jag litar fullständligt på min dotters omdöme vad gäller kläder. Men när det gällde så mycket pengar på en klänning så ville jag vara säkerSÄKER på att andra tyckte samma lika.
(Den här blev det inte, men jag var så sugen på att köpa den. Som E uttryckte det, det är min stil. Kostar "bara" 999:-. Den kräver dock ett färgglatt halsband för att göra sig riktigt bra på mig.)
Ett tag var jag inne på att köpa båda klänningarna men det hade blivit 1400:- när jag utnyttjat mitt presentkort. Sååååatteeeeehhh
När jag landade hemma var jag mer än lovligt mör. Men efter en stunds vila och lite mat i magen så tog jag ut Lillen och red över gärdena till sandvägen. Den här gången behövde jag inte leta efter övergångarna vid dikena och vi hoppade över flera diken faktiskt. Troligtvis ingen vacker syn dock. Haha
(Jag älskar hans piggelinöron som pekar framåt)
När jag kom tillbaka hem så var klockan precis lagom att gå in och se det sista avsnittet av Jordskott. Ja sen blev det inte så mycket mer gjort. Jag nattade pållarna eftersom E stannat kvar i V-ås hos en kompis över natten.
Idag har jag planterat de där 5 sticklingarna och förberett en pallkrage för mina jordgubbsplantor. Jag tänker flytta på några som jag planterade förra året men de hamnade lite tokigt och alla på samma ställe blir ju bättre.
Svärmor och svärfar var hit en stund. Svärfar skulle hjälpa herr J med lite målning i det som ska bli unge herr J's rum. När de åkte så landade jag i soffan en stund. Jag är helt slut i skallen. Och skulle gärna sova middag ett par timmar.
Fototriss - gräsrotsnivå
Efter de senaste dagarnas riktiga aprilväder så var det inte så bara att lägga sig platt på mage och fota på gräsrotsnivå. Blöta knän och armbågar är priset man får betala. :)
Jag kan tänka mig att det är såhär man skulle känna sig om man var en gräsrot i hästhagen. Lilleman och Gnistra är fotomodeller. På översta bilden med Lillemans huvud så ser man alla tre övriga ponnysar i bakgrunden. Från höger Texas, Dallas och Gnistra kan skymtas mellan Lillens framben.
Härlig runda i skogen.
Seg idag men jag hade bestämt mig att idag skulle jag ut på en ridtur. Yrslig och feberkänsla men jag tänkte att kommer jag bara iväg så blir det nog bra.
Jag tror Lilleman var på ungefär samma humör som jag för det var segt där också. Men han konstrade inget och hade inga större åsikter om vart jag tänkte styra kosan. Och faktiskt behövde jag inte blåhålla i galoppen utan kunde ha lagom kontakt. DET var en trevlig känsla. Och vi tog oss till sandvägen och skogsstigarna som ligger en bit bort. Vi red över gärdena dit och då blev det nån kilometer längre än om vi skulle tagit grusvägen.
Herr J sa att det var gärden hela vägen fram till sandvägen men han glömde nämna en viktig detalj - alla sjuttielva diken man måste passera.
Varken jag eller Lilleman är så mycket för hoppning. Men jag hittade traktoröverfarterna på i princip alla ställen utom ett av de första ställena. Där hoppade jag av och gick över med honom på släp. På hemvägen så bestämde sig ändå Lillen för att vi kunde hoppa och jag var inte riktigt beredd men vi kom över. Han har alltid mera driv och framåtanda på hemvägen så då går det mesta i hans värld.
Det blev en härlig runda med mestadels skritt men lite trav och galopp också. Och så var vi ut i skogen och snurra en vända där jag trodde att vi kunde gena men si det kunde vi inte så då blev det lite off-road också.
Skogsstigen vid skjutbanan.
På väg hem över gärdena igen.
Den allra sista biten hem kom den gröna postbilen också. De kör alltid som biltjuvar och så gjorde den här killen också. Vi såg han när han kom för att lämna post i vår låda och sen hade vi hunnit ut på grusvägen när han kom tillbaka. Men han stannade faktiskt och väntade tills jag gav tecken att det var okej att åka förbi och sen körde han så lugnt o fint förbi oss. Lillen är ju en klippa och bryr sig inte om bilar när vi är ute.
Latmask måhända men inte tappad bakom en vagn
Förra året gick jag och mockade ur sommarhagen med grep och en kärra bakom fyrhjulingen.
I år har jag satsat på andra muskler och lite mer hästkrafter.
Knoll och Tott aka Dallas och Texas inspekterar muskedundret som nyss brummade i hagen.
En sopmaskin!!
Faktiskt funkar det riktigt bra att sopa upp skithögarna. Ja förstås rivs en hel del visset fjolårsgräs, mossa och kanske aningens lite jord med också men HEY... jag slipper evighetsgörat att endera försöka kratta ihop halvmultnade högar eller gå och plocka skiten för hand (vilket var vad jag i slutänden gjorde förra året).
Jo, en och annan torr skit smiter undan. Speciellt i groparna (som är oräkneliga till antalet i denna hage). Till höger nederst i bild syns mitt första försök. Då hade jag inte fått in snitsen plus att det blåste rejält så jag sopade bara nedifrån och upp i hagen. Sen kom jag på att det var bättre att gå fram och tillbaka och sopa det åt sidan varefter jag jobbade mig genom hagen. Jag har bara gjort i övre halvan av hagen eftersom det är för blött fortfarande mot skogskanten till.
Nu har jag börjat gå från andra hållet och är nästan i mål med att ha fått ihop en sträng med bös och skit.
På bilden ser det kanske ut som att det har nötit väldigt i marken på en sträng men det är bara hästarnas stig som de använder när de går från ena änden till andra av hagen.
Planen är att så snart jag fått ihop stora skogshagens staket igen som vi rev delvis i somras (eftersom det ändå var trasigt) så ska den här hagen få vila. Just nu går pållarna nån stund nu och då i den för att få noppa de första gröna stråna. Min tanke är att magen vänjer sig lättare vid det gröna då än om jag bara plötsligt släpper dem på massor av grönt som hunnit jättelångt.
Gnistra hade redan hunnit "ramla" ut ur hagen när jag tog bilden. Så hon fick snällt finna sig i att inte få gå nå mer i sommarhage.
Men ingen ska tro att det är nån "walk in the park" för den stretar bra åt sitt eget håll så man blir rätt slut. Det är alltså korta stunder i taget som gäller. Men vem har bråttom?
Den funkar förresten precis lika bra på gamla äpplen som legat kvar på gräsmattan sen i höstas. :D
Lycka au naturel
Jag tog en atarax för att försöka driva undan ångesten. Den hjälpte tillräckligt mycket så jag kunde samla ihop mig och gå ut.
Jag hämtade pålle ur hagen. Smäcklera som sög fast stövlarna och varje steg jag tog var en kamp att få behålla dem på fötterna istället för att kliva ur.
Solen sken genom molnen och jag valde att stanna utomhus för att skava av all lös päls. Vårvindar friska gjorde så jag snart såg ut som en lurvig ponny jag med.
Lagom tills vi hade kommit iväg så försvann allt vad sol hette och vindarna kändes kyliga. Plötsligt började det regna lite också. Men man är väl en viking så lite regn stoppar inte mig om jag bestämt mig.
Vi tog började med skogsvägen och jag vet inte om det berodde på min oroskänsla i kroppen eller vad men Lillen var taggad på fart. Han är fortfarande inte helt i form och orkar inte hålla tempo några längre stunder men idag var första gången på länge som han orkade hålla galoppen med ryttare. Tidigare har han tagit några steg men sen fallit tillbaka till trav igen.
Hursomhaver så gav han mig en härlig känsla av frihet och lycka (jag kom på mig själv med att riktigt fånle), när vi drog över gärdet i galopp. För ja efter skogsvägen fortsatte vi över gärdena en sväng innan vi slutligen svängde av hemåt igen. Då var vi båda nöjda, glada och avslappnade.
Sen skulle jag försöka få till nåt i matväg tänkte jag. Kyckling, potatisgratäng (färdig på påse från affären), rödvinssås, bea-sås och tsatsiki. Av nån anledning ville det sig inte riktigt ikväll. Nåja, det blev ätbart. Rödvinssåsen var godare tillsammans med köttet än när jag smakade av den innan så det blev ju okej i slutänden.
E tog nattningen av hästarna ikväll så jag slapp.
Nu har vi spenderat kvällen framför tv:n och sett captain Jack Sparrow härja. Nu är det bara sova kvar. Det får nog bli en atarax till att sova på.
20 mars
Vårdagjämning
Solförmörkelse
Rocka sockor-dag
Fredag
och sist men inte minst ...
min födelsedag
Än så länge har jag firat den genom att ta en timmes skrittrunda med ponnyn och passat på att se solförmörkelsen från hästryggen.
Bästa presenten hittills: en kram från 15-åriga sonen som inte längre delar ut kramar till höger och vänster. Jag har fått kramar av både sambo och dotter också såklart och de var precis lika bra. :) men jag hade inte förväntat mig en från unge herr J.
Det enda jag önskar mig nu är en trevlig kväll tillsammans med min familj och sushi till middag.
Snön som envisas med att ramla ner från himlen hade jag kunnat vara utan förstås men man kan inte få allt.
2014 i bilder - del 1
Mitt 2014 i instagrambilder
Först ut - januari
Februari
Mars
Jag inser att jag måste begränsa mig. Jag har fotat så in i bombens mycket bilder och postat på instagram att skulle jag lägga upp varenda bild jag vill dela med mig av en gång till så blir det oöverstigligt och totalt kaos.
Första delen slutar här. 3 månaders sammanfattning à la 3 bilder per månad.
sju kvart i timmen
är vad jag planerar att sova så jag orkar jobba imorgon också.
Har jobbat ett kvällspass nu. Började med APT och vi hade sommaravslutning så vi grillade lite och käkade gott först.
Innan jag for till jobbet så svampade jag av russet för han blir alltid så angripen av alla knott o mygg. Han verkar lukta extra gott för de där odjuren. Tanken var att han skulle få lite lindring och att de kanske inte skulle finna honom lika attraktiv.
Nåja blank o fin ponny som jag släppte tillbaka i hagen och exakt en halv sekund efter att jag hade släppt honom så letade han upp den mest dammiga platsen av hagen och rullade sig omsorgsfullt på båda sidorna. Sen upp o skaka lite och sen rulla ett varv till.
Jaja, elefanterna täcker sig med lera för att slippa ohyran så kanske det hjälper tänkte jag och fortsatte tankegången med att vi får göra om det en annan vacker dag.
Påsk -lov, -fjäder, -hare, -väder
Ungarna har påsklov och jag undrar bara varför inte jag tog nån extra dag ledigt också. Jag är iaf ledig idag och var så igår. Men sen är det jobb jobb jobb...
Har pysslat lite med pållarna i solskenet och Lillen har fått jobba lite... igår spände vi för rockarden efter att husse fått pumpa i lite mera luft i däcken. Det var en övertaggad ponny som inte ville skritta alls, bara trava. Men så småningom kunde han lyssna och faktiskt stå nästan still också. MEEEN det är ju såååå trååååkigt och bara stå.
Idag hade jag inte tänkt ta ut nån vagn utan bara tömköra lite men så kom lilla Alice på besök och hon vill alltid hälsa på hos hästarna och helst sitta på deras ryggar och åka runt varv på varv på varv så jag tänkte att en kort tur skulle vara roligt. Så han fick jobba idag med... men idag var det skritt från början utan en massa trams så jag tror att det kändes lite i kroppen från gårdagen. Men kanske nyttigt att få röra lite på sig iaf. Jag hoppade av och gick bredvid halva tiden så blev det inte så tungt och Alice hade roligt.
Ridskoleponnyn i honom var väl sådär lagom glad att bli ompysslad av en liten knatte men han höll sig i skinnet rätt bra.
Jag har inga bilder från idag men några från igår
Taggad ponny på väg ut på äventyr
E provar att köra
Trött och mkt nöjd ponny på väg hem
Jag gömde påskägg åt ungarna igår också. Och så la jag upp den här bilden på fb och taggade dem. E gick i taket för att jag hade taggat henne på nåt såååå skämsigt....
Och jag som tyckte att jag var såååå rolig juuu ;)
Iaf, så skulle de leta ledtrådar via olika färgade påskfjädrar innan de fick veta vart de skulle gå för att hitta sina ägg.
änglar finns
Det blir inte alltid som man tänkt sig....
Tog ut hästarna i morse och sen fick den där olydiga lilla svarta olyckan gå in igen när jag skulle åka mot stan. Till de andra slängde jag ut mer hö eftersom de hade ätit upp frukosthöet.
Gjorde mina ärenden i stan. Gick på banken, tankade upp bilen och for till granngården för o köpa hem spån (som var slut så det fick bli torvmix) innan jag sen åkte mot jobbet.
Hade inte setat lång stund när telefonen ringde första gången. Det var sonen som meddelade att grannen ett par km bort hade ringt och sagt att hon hade två hästar hos sig.
*SUCK*
Sen ringde E och berättade samma sak. Och hon undrade över hästarna och ifall hon skulle hämta dem när hon kom hem.
Sen ringde bror min.... för o berätta..... ja.... ni vet. Att våran far hade ringt honom och sagt att hästarna var lösa för de hade rejsat över hans gård.
Jag ringde upp min far... ganska olustig till mods för det är aldrig av godo att prata med den mannen. Det är oftast gnäll om nånting värdsligt som är för stunden är väldigt störande i hans ögon. Om mig och mitt liv alltså.
Nog blev vi osams på de fem minuter jag pratade med honom allt. Jag la på luren för det ger mig inget att slänga oförskämdheter fram och tillbaka.
Men sen var det kört för jag blev så fruktansvärt ledsen och påverkad ändå.
Det är fasen i mig inte roligt att ha sina båda föräldrar i livet men ändå gå runt o känna sig som en föräldralös (typ iaf).
Jag kunde inte dölja hur jag mådde för mina kollegor som fortfarande var kvar på jobbet (på övertid pga dokumentation) och den ena erbjöd sig att ta mitt kvällspass åt mig.
Jag tackade efter viss tvekan ja. Tvekan för att jag känner att jag sätter nån annan på en pottkant... hon hade ju redan jobbat ett helt dagspass innan.
Men jag kände olust inför att gå med rödkantade ögon till brukare som är duktiga på att läsa av sinnesstämningen på den som kommer o hjälper.
Hon sa själv också att hon var ju ledig i morgon och sen är vi lediga lika länge och ses inte förrän på juldagen när vi båda börjar jobba igen efter lite semester.
Jag går nu runt här hemma och har panik inför morgondagen. NÄR ska vi åka??? Hur tar vi oss fram i London mellan ställena. Pengar (växlade idag men hade inte förvarnat banken så jag fick bara hälften av vad jag hade tänkt mig)!?! Konsertbiljetterna som ännu inte kommit (förmodligen kommit på avvägar med posten) men vi har fått andra direktiv som man får hoppas går bra. VAD ska jag packa... vad ska jag ha på mig (jo jag vet att jag tvättade och just då verkade det jag tänkt mig rimligt men inte nu).
Hästarna var mkt väl inlåsta hos grannen och vi har gått och hämtat dem nu ikväll... lämnade en papperspåse hö till henne för hon hade matat mina pållar med kaninhö... som är fruktansvärt dyrt per kilo.
Tack alla som finns där för mig. I tanken, i handling. Utan er hade jag gått under för länge sen.
När jag gick där i mörkret med E mot grannens gård så ploppade följande upp i skallen när jag såg stjärnhimlen som tindrade över skogen.
När himlen är som mörkast - det är då stjärnorna lyser som starkast
kram
Hey där...
... vem har bytt ut min svarta ponny??
Kan säga att hon ser ut som en indianhäst på huvudet med ett vitt huvud med svarta ringar runt ögonen... och strumpor har hon också helt plötsligt... hahaha
