slow-feeding
skickade efter ett slow-feeding-nät till hästarna och nu ikväll la vi ut det i hagen åt dem.
Tillsammans med löst hö förstås.
Lillen blev rädd för det vita nätet där i ficklampans sken. Men de tre små köttbullarna var nyfikna (var jag ens förvånad?) och klev till och med på kudden med hö för att riktigt kunna undersöka saken.
Gnistra var först med att få sig några tuggor men Texas var den som snabbast lärde sig knepet och han stod och mumsade ömsom som han försökte bearbeta med sina små hovar genom att krafsa på nätet.
Ja jag har inte fått till nån upphängningsanordning för nätet än och jag har läst om andra som helt sonika lagt nätet på marken så jag tänkte att det var värt att testa.
Nu har de ju iaf lite mer att pyssla med för även om jag alltid strör ut höet i många många små högar så det ska stimulera deras naturliga födosök (istället för att få allt i en hög i hagen och vips var det uppätet) så är det ändå fort uppätet.
Jag har ingen bild för det var för mörkt i hagen
Tillsammans med löst hö förstås.
Lillen blev rädd för det vita nätet där i ficklampans sken. Men de tre små köttbullarna var nyfikna (var jag ens förvånad?) och klev till och med på kudden med hö för att riktigt kunna undersöka saken.
Gnistra var först med att få sig några tuggor men Texas var den som snabbast lärde sig knepet och han stod och mumsade ömsom som han försökte bearbeta med sina små hovar genom att krafsa på nätet.
Ja jag har inte fått till nån upphängningsanordning för nätet än och jag har läst om andra som helt sonika lagt nätet på marken så jag tänkte att det var värt att testa.
Nu har de ju iaf lite mer att pyssla med för även om jag alltid strör ut höet i många många små högar så det ska stimulera deras naturliga födosök (istället för att få allt i en hög i hagen och vips var det uppätet) så är det ändå fort uppätet.
Jag har ingen bild för det var för mörkt i hagen
näthandel
Jag har precis skickat iväg en beställning på ett finmaskigt hönät att ha i hagen så de inte slänger i sig maten så himla snabbt. Även om han har blivit lugnare under den tid han bott här på gården så är han fortfarande lite väl kvick på att slänga i sig maten i stora tuggor. Antar att en häst som stått lågt i rang i en hage med många hästar utvecklar ett sånt beteende för när man väl är i närheten av maten så lär man äta utav bara h*vete Nä nu ska jag sova så jag orkar upp i morrn... skjutsa dotter till tåget och sen kvällsjobb på det.
Huga huga jag fann en huggis... eller två.... eller nej vänta... tre
tog en repa i hästhagen för o checka läget.... strax utanför hagen finns ett stenkummel och på en sten beväxt med vitmossa såg jag något mörkt avlångt som låg o solade... smög försiktigt närmare för jag ville inte råka trampa på nån kamrat till den där mörka främlingen. Jag skulle se om jag kunde hitta några gula fläckar där i huvudregionen men innan jag hann så långt så fick jag se en ljusare kamrat strax bredvid... en hel meter närmare mig.... *ryyyys* och den var i allra högsta grad zig-zag-randig. Medans jag står där o spanar så får jag se ännu en som ligger o försöker värma sig i den bleka augustisolen. INNE i hagen.... brrrrr
Visserligen precis vid stängseltråden men ändå....
Jag gick o lånade E's kamera för den är bättre än mobilen på att ta närbilder från långt håll.... och medans jag gjorde så, så ringlade en av dem iväg... den jag först hade sett.
Men för er nyfikna så kommer här ett par close-upbilder på huggormar... för er med fobisk skräck så kanske ni inte ska titta så noga på bilderna...
För att vara lite snäll så lägger jag först upp en bild på stenröset där jag fann dem... en bild som jag tog förut en dag när dimman rullade in över gården.
Till vänster i bild bakom rönnen härifrån sett låg de
Kan ju säga att jag är enormt glad att jag inte behövde krypa nära för o ta de här närbilderna...
Petade på den svarta med en låååång pinne när jag fotat klart och den var väldigt slö... men till slut ringlade den iväg och väste irriterat medans.
Även om det var intressant o höra ljudet så insåg jag också att jag hört ljudet förr.... och alltså har jag förmodligen retat upp huggormar förr fast jag inte hunnit med o se dem... de har ringlat iväg innan.... Katten fick jag stänga in också... för han var med o jamade o sprang i gräset när jag först fann dem.... och jag var rädd att han skulle locka med sig lilla fisen och att han i sin tur skulle gå sta o bli ormbiten... hundskrället var också med o rantade i höga gräset strax bredvid.... men han är lättare o styra bort genom o säga åt han att gå bort.
have you ever seen the rain on a sunny day
Idag känns det kanske lite bättre än igår...
Snart dags att åka o jobba. Kväll o sen HEEELA helgen. Blääääk så inte roligt
Igår la jag om benet på hästskruttan igen... det ser sådär lagom roligt ut... men men... det går väl kanske åt rätt håll... inte lätt med en bångstyrig liten pålla som inte vill samarbeta alls. O som tycker att det där med att inte få böja på benet är onödigt trams.
Sen kan man ju ha åsikter om granngårdens "halvkomprimerade" bomull... tssssss skitgrejer.... trodde i min enfald att det var samma som det jag fått av vetten.... haha så naiv man kan vara.... jag som precis lagom fått in lite snits på att linda någorlunda snygga förband skäms å det grövsta för hur det blev den här gången.... o jag bävar för nästa omläggning eftersom jag vet inte när var o hur jag kommer finna orken att göra det när jag ska jobba så mkt också.
Tog en crappy bild på hästhagen efter det myckna regnandet häromkvällen. Bilden är crappy för jag stod så långt bort o zoomade in med mobilkameran...
Lite fler bilder från de senaste dagarna bjuder jag också på
biltemas flughuva
hmmm fick ett infall o köpte en flughuva från Biltema på prov. Tänkte att kanske den går o kränga på skallen på Lillen trots att det endera var ponny eller full som var alternativen att köpa.
Kom hem o packade upp eländet och tja, vad säger man.... undrar just vad sorts monsterskallar till ponnysar de måttat på.
Har ingen bild i dagsläget men kan nog gå ut o fota en lite senare... om jag säger såhär... Lillen som normalt sett har cob-storlek på grimmor och sånt har fått huvan upptejpad provisoriskt med silvertejp för annars hade en huvudskakning skickat huvan åt fanders
O inte har de ens sina hästsaker ute på nätet... o tja, jag är inte imponerad av utbudet heller... men det är väl så typiskt Biltema som det kan bli... en massa krims-krams bara för sakens skull... sen om det är bra grejer eller inte... o behövliga grejer eller inte... ptja.
Enda som jag hittills kan tycka är ok är väl spångrepen (billigt o bra). Såg att de hade nå grimmor också... o nån flyweil men kikade inte så noga på det...
Kom hem o packade upp eländet och tja, vad säger man.... undrar just vad sorts monsterskallar till ponnysar de måttat på.
Har ingen bild i dagsläget men kan nog gå ut o fota en lite senare... om jag säger såhär... Lillen som normalt sett har cob-storlek på grimmor och sånt har fått huvan upptejpad provisoriskt med silvertejp för annars hade en huvudskakning skickat huvan åt fanders
O inte har de ens sina hästsaker ute på nätet... o tja, jag är inte imponerad av utbudet heller... men det är väl så typiskt Biltema som det kan bli... en massa krims-krams bara för sakens skull... sen om det är bra grejer eller inte... o behövliga grejer eller inte... ptja.
Enda som jag hittills kan tycka är ok är väl spångrepen (billigt o bra). Såg att de hade nå grimmor också... o nån flyweil men kikade inte så noga på det...
stallrapport Gnistra
vet har tittat o lindat om. Ett stygn har släppt. Det mest kritiska såklart... doh
Gnistra kunde röra alldeles på tok för mkt på sitt ben.... men what's new liksom.
Nu är det lindat med dubbla lager stöd för att INTE riskera böjning i onödan.
Fortsätter med penicillin, flaskan ut - dvs 10 dagar istället för 7 som från början var sagt. Även fast såret såg helt ok ut. Men bättre safe than sorry i det här fallet. Även om det också betyder tre dagar till att sticka. Men vi börjar väl ändå få till snitsen på det hela... även Gnistra som igår skrämde oss när hon fick för sig att kasta sig (obs inte en reaktion på penicillinet utan bara ett vanligt sto-infall av "nu räcker det").
Annars så är livet rätt okej ändå... solen behagar visa sig för andra dagen i rad. Myggorna kläcks i tusentusentusental. Det upptäckte vi igårkväll.... tur det finns grejer som hjälper
Gnistra kunde röra alldeles på tok för mkt på sitt ben.... men what's new liksom.
Nu är det lindat med dubbla lager stöd för att INTE riskera böjning i onödan.
Fortsätter med penicillin, flaskan ut - dvs 10 dagar istället för 7 som från början var sagt. Även fast såret såg helt ok ut. Men bättre safe than sorry i det här fallet. Även om det också betyder tre dagar till att sticka. Men vi börjar väl ändå få till snitsen på det hela... även Gnistra som igår skrämde oss när hon fick för sig att kasta sig (obs inte en reaktion på penicillinet utan bara ett vanligt sto-infall av "nu räcker det").
Annars så är livet rätt okej ändå... solen behagar visa sig för andra dagen i rad. Myggorna kläcks i tusentusentusental. Det upptäckte vi igårkväll.... tur det finns grejer som hjälper
Man kan väl säga
att det var mer än välbehövligt med att få sova länge för en gångs skull.... satte klockan på kvart över nio men orkade inte gå ur sängen förrän vid tio ändå... eller så var det inte alls bra med så många timmars sömn.
Solen skiner och det är varmt ute idag. Har hängt en maskin tvätt o nästa snurrar för fullt... idag bara SKA jag tvätta täcken o vädra kuddar. Äntligen en passande dag för sånt. De första två täckena snurrar som sagt i detta nu.
Oups, kom på att jag glömde tempa prutthästen där ute.... jaja, jag gör väl det nu då.
Hon börjar se lagom glad ut när jag viftar med termometern och så backar hon upp i boxväggen varenda gång....
Solen skiner och det är varmt ute idag. Har hängt en maskin tvätt o nästa snurrar för fullt... idag bara SKA jag tvätta täcken o vädra kuddar. Äntligen en passande dag för sånt. De första två täckena snurrar som sagt i detta nu.
Oups, kom på att jag glömde tempa prutthästen där ute.... jaja, jag gör väl det nu då.
Hon börjar se lagom glad ut när jag viftar med termometern och så backar hon upp i boxväggen varenda gång....
hahahaha krenkt hest?
Hon har sig själv o skylla ju
Hon har sig själv o skylla ju
Stallrapport - varning för känsliga tittare i slutet på inlägget
Igår la vi om såret... det såg väl helt okej ut med tanke på hur omfattande skadan ändå var.
Idag har jag pratat med vetten igen... hon ville veta hur det hade gått... o jag fick veta prislappen so far.
Oh My God vad den uppgiften inte alls kändes upplyftande.... men men... nu är det som det är.
Idag ska jag dock linda om för att bättre immobilisera det hela. Hon kan röra på tok för mkt på sitt knä för att det ska vara OK.
Iaf så passade jag på att fota för framtida referens av sårets utseende. Är alltid bra att ha bild på så man klart o tydligt kan se om det blivit bättre eller sämre. Sååå längst ner i inlägget kommer jag att lägga upp bilden. Är ni av den känsliga sorten så kanske ni inte ska kika på tredje o sista bilden. Även den andra bilden visar såret förresten.... fast inte i samma lika närbild men det finns närvarande på bild iaf.
Här håller jag på att sätta dit en ny honungsplatta över stygnen. Den ger en bra miljö för såret att läkas i. Håller fukten kvar och håller ute smuts.
Och så kommer nu snart själva bilden på benet då. Det där vita som sitter genom såret på båda sidor är själva dränet som ska dränera ut sårvätskan.
Det ska vi dra på torsdag... jag fick göra det själv om jag ville... egentligen var idag eller imorgon den tidpunkt som det vanligen dras men eftersom veterinären ville få kika för rent studiellt syfte (inte ofta hon hade så stora sår sa hon... ja men kul o veta... att min ponny självklart fixar ett sånt när hon ändå håller på) så skulle vi ta det då när hon kunde komma förbi på ledig tid.
Visst har hon väl lyckats ställa till det bra för sig den lilla pruttponnyn.... gaaaaahhhh
stallrapport
Natten verkar ha gått bra
en liten fröken som ätit upp sin högiva och druckit upp nästan allt vatten, bajsat rejäla högar och idag ser hon inte lika deprimerad ut som igårkväll... var nog mest att hon var trött efter det lugnande och ville ligga ner. Är ju lite svårt med ett ben som är lindat för att inte kunna böjas.
Tempen har också gått ner under 38 grader så det känns bra. Mitt sifferminne är ju sådär lagom bra så jag har redan hunnit glömma vad termometern sa i exakta siffor... men det står antecknat i stallet.
en liten fröken som ätit upp sin högiva och druckit upp nästan allt vatten, bajsat rejäla högar och idag ser hon inte lika deprimerad ut som igårkväll... var nog mest att hon var trött efter det lugnande och ville ligga ner. Är ju lite svårt med ett ben som är lindat för att inte kunna böjas.
Tempen har också gått ner under 38 grader så det känns bra. Mitt sifferminne är ju sådär lagom bra så jag har redan hunnit glömma vad termometern sa i exakta siffor... men det står antecknat i stallet.
Crap crap o dubbelcrap
Rackarns bananer... det åskade, hästarna drog genom staketet. Vet iofs inte om de drog före eller under åskvädret men iaf... när de kom hem igen så var Gnistra skadad. Hela frambenet var blodigt och jag såg ett jack precis vid knät fram. Vi skulle ta in dem under åskvädret men bara Lillen var kvar i hagen... de andra var ute i skogen nånstans o sprang där jag inte såg dem.
Väntar på att veterinär ska komma ut o titta... det behöver sys men jag åker inte in på nån klinik ifall det är led som är skadat eller så.... jag orkar inte trixa så mkt med den pållan nå mer... går det inte att fixa bara genom tvätta o sy så får det va så.... då var det inte meningen.
Jag gråter när jag tänker på det men det är inte värt det. Hon har gett mig fler gråa hår än jag vill räkna och även om hon är världens sötaste finaste häst så nej... tyvärr...
Mer än en gång har jag hotat henne med en nackskott när jag varit vansinnigt arg på henne.... man måste inse gränsen.... det är inte nån häst som nånsin kommer att vara ridbar iaf... hon är fem år och inte inriden eller ordentligt inkörd och har humör och envishet som inte är av denna världen... nej jag orkar inte stånga pannan blodig över sånt mer....
Men vetten har inte kikat än så vi får väl se... hon står i nybyggda boxen o äter med gott mod... jag gav vatten med äppeljuice för o se till att hon drack och hon klunkade i sig....
midsommarafton
Hoppas att ni alla hade en fin midsommar.
Själv så började jag dagen med att jobba. Som tur var så började jag inte förrän nio på morgonen för kvällen innan (i torsdags) så fick jag jobba över en timme på kvällen.
Var lagom kul att landa hemma halv tolv på natten.
Jobbade mitt pass o eftersom det hade varit lite missar i planeringen så blev det en rätt stressig morgon till att börja med. Inte så mkt för mig som för de andra som hade börjat tidigare. Dessutom gick vi en man kort då det var en jättemiss av planerarna att en som har en annan anställningsform än vi övriga aldrig jobbar helgdagar och midsommarafton räknas i högsta grad som helg.
Så en hel hög med jobb blev utkastade på oss övriga.
När jag så småningom var färdigjobbad vid artonsnåret så åkte jag hemåt för att ladda om och åka till Broddbo med familjen för en stillsam grillkväll.
Det var mkt trevligt och vi hann med en snabb förrätt med sill o färsk potatis innan grillen tändes. Ett parti kubb hann vi med också. Familjefejd och vi låg under med en hel massa kubbar medan de bara hade en kubb kvar att kasta men på en omgång vände vi o slog ner de tre som var kvar PLUS kungen. Hahaha snacka om snygg räddning i sista minuten.
När det blivit nytt datum åkte vi hemåt igen för frun i huset skulle upp o jobba igen. Jag var glad att inte jag skulle jobba nåt mer den här helgen.
När vi kom hem så blev det ganska snabbt tydligt att i hagen var det tapp på hästar.... gick bara två bruna kvar medan konstantskimlarna fattades. Hmmmm det gick att konstatera att de inte gick i det höga gräset på gärdet längre också... trots att de är så små och gräset är så högt.
Det blev för mig o E att ta en liten tur med varsitt grimskaft o börja knata. Försökte spåra på grusvägen men eftersom den är så hårdpackad så gick det inte att se ett smack av hovspår.
JO ETT hittade jag... ett ynka hovspår där gruset var lite "upprufsat" av ett hjul. Men det var iaf tillräckligt för att veta att vi var på rätt spår.
Vi styrde stegen mot grannen som har hästar för Gnistra har ju varit på besök i den hagen vid ett tidigare tillfälle... o jag tänkte att hon kanske mindes hagen o hade gått dit.
Tänk, när vi rundar kröken så står hon där... den "svarta" olyckan. På grusvägen utanför hagen. Hästarna som SKA gå i hagen stod långt borta o verkade helt oberörda så jag kunde väl aldrig tro att hon faktiskt var där.
På andra sidan tråden i hagen gick Dallas och jag har väl aldrig sett en häst vara mer olycklig över att inte kunna komma till sina mattar.
Han sprang förtvivlat fram o tillbaka så snart han fick syn på oss och gnäggade men inte kom han ut nånstans... och inte hittade jag nåt grindhål först heller.... men hade ett svagt minne av att jag hade sett grindhandtag lite längre bort efter vägen.
Jorå, nog hittade jag grinden men kunde bara ta i nedre handtaget eftersom det övre var trasigt och fastsurrat med ståltråd. Heh, inte nåt man gärna tar i eftersom det var ström på.
Dallas stackarn vågade inte huka under övertråden o följa med mig ut men till slut kom lillmatte på att lyfta övertråden med hjälp av undertråden och vi fick en portal hög nog att ta oss under.
Det var rätt skrattretande att gå där mitt i natten o "tjuva hästar".
Gnistra hade lyckats springa sig öm om tassarna o E hade ett styvt jobb med att bokstavligen DRA hem henne... Dallas har alltid mer "will to please" o även om han också var ömfotad så knatade han på oförtrutet.
Det var tydligt att det var den hårda grusvägen som ställde till det för så fort vi hittade en plätt gräsmatta att gå på en bit så var hon pigg o rask o följsam.
Klockan hann bli halv tre innan vi hade kommit hem och nattat äventyrliga pållar... och de två som faktiskt hade skött sig.
Idag har de haft husarrest de där två rymlingarna... och jag kollade noga igenom dem så de inte hade förätit sig på allt gott de hittat på sin utflykt.
tröttmössan E
E somnade ifrån på soffan igårkväll... så jag fick ta in hästarna själv... missinassen som vanligt... haha de har lite skruvade tider jämfört med andra hästar (tror jag). Men iaf, jag satte på grimman på Lillen o släppte honom direkt från hagen lös... när han fattade att jag inte tänkte gå bredvid o hålla i så drog han järnet. Men han drog åt rätt håll... den pållen är en klippa. Han vet vart han ska o maten hägrar i boxen så han var vid stallet innan jag hunnit ut genom grinden o stänga den med de andra två i släptåg.
.
Man kan ju undra varför jag satte på en grimma när jag ändå sen inte tänkte hålla i honom... men på nåt sätt inbillar jag mig att det är en tydligare signal att han ska få gå in... haha.
Han har nån konstig idé att alltid titta bort först när grimman ska på. Han kan stå i boxen med huvudet alldeles intill men när man bjuder grimman så ska man inte tro att han tänker sticka ner snoken självmant däri heller...
.
Förstår inte att det kan sitta så djupt rotat i en häst... måste ju vara nåt som hänger kvar sen ridskoletiden... för där var det ju grimma på så fort han inte gick på lektion. O sen stod han där i spiltan... förutom den stunden på dagen när han fick gå i hagen.
Men av just den anledningen har han aldrig grimma på sig förutom vid förflyttningar... för att han ska få vara häst utan nåt som skaver o nöter i onödan. Han är ju aldrig dum o svår att fånga in om han kommer på fel sida staketet heller... han säger bara hej på dig o så följer han med när man ber honom.
.
Nåväl, jag gav dem en liten extra tuss av nattkäket för jag ville ha sovmorgon... och jag trodde nog inte att E skulle ta ut dem heller... så döm av min förvåning när jag kom ner i köket o fann att de redan stod i hagen... till o med Gnistra... som fått stå i arresten sen sist hon straffade ut sig med att rymma genom grinden när den var stängd enbart med översta tråden o de andra två hängandes i handtaget. Där går det ingen större nöd på henne... skulle hon vilja så kan hon till o med galoppera lite. Fast bara lite...
arkivbild
Nåja, nog om detta... idag är det jobb som gäller för kvällen... undrar sa flundran vem jag ska jobba med?
G som i Gnistra
Snart dags att åka mot jobbet.
Hade tänkt fixa lite smått o gott innan.. dels hade jag tänkt byta ut den trasiga spångrepen o sätta dit det nya som jag beställde hem.
Men tji fick jag. Skruven har rostat fast i muttern på baksidan o ju mer jag försöker så kommer jag bara att förstöra kryssspåret på skruven.
O ändå har jag sprutat på 5-56 för o lösa rosten.
Nåja, den får väl stå o verka en stund då. Endera tills en annan dag eller tills J kommer hem o kanske kan ta sig an den.
.
Efter att ha haft alla 4 ponnysarna i samma hage samtidigt i hela två dagar (kors i taket på den du) så gick det inte idag.
Eller ja, jag har lärt mig läsa den svarta odågan så pass bra att jag såg att det var hyss på G.
.
Dallas har fått gå lös till o från hagen den senaste tiden. För han har varit duktig ponniiii o kommit som en hund när man ropat och gärna visat upp sin enda konst. Snurra framför en på kommando. Allt för en bit godis självklart.
Men idag lockade gräset mer än eventuell belöning så han gav blanka sjutton i att följa sina syskon in i hagen.
Nåt som Gnistra såklart inte var sen att snappa upp.
Som en äggsjuk höna spanade hon genast staketet efter nån svag länk där hon skulle kunna bryta sig ut. Trots att jag stod o vaktade grinden med ledrepet som jag snurrade så snart hon fräckt försökte sig på en utbrytning bakom mig där endast översta grindtråden var på rätt plats o övriga två hängde i översta grindhandtaget.
.
När inte det gick så försökte hon låtsas att hon "bara" skulle äta gräs alldeles preciiiis vid tråden två meter bort.
Jag insåg snabbt att jag snart skulle ha två lösa "vildhästar" och fångade upp henne igen med grimskaftet o så gick vi ut för att ta fatt på D.
.
Han lekte nog att han var uppvisningshäst eller nåt för jäsiken vad han showade med luftig trav o svansen högt som en plym o visade på form. Ja sån form en shettis nu kan uppvisa. Men köttbulle är också en form va? ;)
.
Efter att ha rusat runt en stund gick han i fällan. En smal gång mellan hagarna som i änden stoppas av mera staket blev hans fall.
Jag hade en högst motsträvig svart madam på släp medan jag stoppade varje försök till utbryt o tillsist kunde jag enkelt ta tag i grimman och koppla upp honom.
Sen gick han så fint bredvid mig tillbaka till stallet och lösdriften aka arresten.
Han är väl ändå en sån söt liten ponnyprutt som alltid är positiv o glad.
.
Så nu står två i arresten. En för att ha planerat utbryt o en för att ha vägrat lyssna på matte. De två bruna med mjölmule går i stora hagen o jag hoppas de stannar där.
.
Ja jag hade ingen lust o byta ut min jobbkväll mot leta-ponny-på-rymmen-kväll. För rymmer damen o får följeslagare så drar hon långt. Jäkligt långt....
Så nu blir det nog att dela upp förmånerna igen. O fördela gracerna mellan vilka som får vara ute i icke rymningssäker fålla, när, var o hur.
fnyyyyys
Lilleman tyckte att det var läskigt värre när jag hade köpt två tubtrugs i glada färger (blå o rosa) som jag tog med till stallet...
underbara kräk
Obs, rubriken ska läsas med lite salt... en stor nypa salt... för de är lagom underbara just nu.
Idag hade jag att jag skulle börja 7.00 på schemat.
Jag gick ut för o ge pållarna frulle innan jag skulle sätta mig i bilen o åka till jobbet. O gissa vad mitt norra öga skådade så fort jag närmade mig stallet. Jo eftersom stalldörren oftast står öppen så kunde jag se rakt in mot shettisarnas box o den stod på vid gavel.
Inte en shettis inom synhåll.... gaaaahhh *slita lite hår* ställde mig på gårdsplanen o spanade av läget... såg en mörk skugga som möjligen kunde ha formen av en shettis upp vid lilla skogshagen... mindes inte att nåt annat kunde vara tänkbart. Tog på mig storstövlarna o två grimmor med grimskaft i handen o så gick jag dit... o hittade liten Dallas som stod ensam i hagen o mer än gärna blev infångad.
Eftersom jag såg på spåren i snön/leran så visste jag att de andra två också varit där, rejsandet hade gått varv på varv runt vindskyddet, så ropade jag lite tröstlöst på Texas o Gnistra. Egentligen utan större hopp om att de skulle dyka upp men som genom ett under så kom de i full kareta från gärdet o helt fel håll än jag trott. Texas gick snabbt att fånga in o svarta madam fick gå lös tillbaka till stallet....
Då både boxdörren var "sprängd" så inget lås var helt och de även hade lyckats spränga brädstaketet på arresthagen så fanns ingen annan råd än att binda upp dem i boxen med varsin hötapp under nosen o sen kunde jag styra kosan mot jobbet äntligen.
Idag är de billiga kan jag säga... o Gnistra är ju faktiskt till salu på riktigt så om nån känner sig frestad efter detta inlägg så hör gärna av er. Texas kan få följa med på köpet om hemmet är rätt.
edit: vill bara tillägga ifall nån tror att de står utan tillsyn hela dagen att ungarna har studiedag idag o alltså har E fått i uppgift att checka skadeläget på både hagar o pållar o sen fixa så de slipper stå så resten av dagen. Herr J har fått i uppgift att försöka fixa så boxlåset blir lagat. Men det blir till kvällen det... Gnistra får nog låna Lillens "kuppe" tills dess... fröken Houdini *mutter mutter*
Idag hade jag att jag skulle börja 7.00 på schemat.
Jag gick ut för o ge pållarna frulle innan jag skulle sätta mig i bilen o åka till jobbet. O gissa vad mitt norra öga skådade så fort jag närmade mig stallet. Jo eftersom stalldörren oftast står öppen så kunde jag se rakt in mot shettisarnas box o den stod på vid gavel.
Inte en shettis inom synhåll.... gaaaahhh *slita lite hår* ställde mig på gårdsplanen o spanade av läget... såg en mörk skugga som möjligen kunde ha formen av en shettis upp vid lilla skogshagen... mindes inte att nåt annat kunde vara tänkbart. Tog på mig storstövlarna o två grimmor med grimskaft i handen o så gick jag dit... o hittade liten Dallas som stod ensam i hagen o mer än gärna blev infångad.
Eftersom jag såg på spåren i snön/leran så visste jag att de andra två också varit där, rejsandet hade gått varv på varv runt vindskyddet, så ropade jag lite tröstlöst på Texas o Gnistra. Egentligen utan större hopp om att de skulle dyka upp men som genom ett under så kom de i full kareta från gärdet o helt fel håll än jag trott. Texas gick snabbt att fånga in o svarta madam fick gå lös tillbaka till stallet....
Då både boxdörren var "sprängd" så inget lås var helt och de även hade lyckats spränga brädstaketet på arresthagen så fanns ingen annan råd än att binda upp dem i boxen med varsin hötapp under nosen o sen kunde jag styra kosan mot jobbet äntligen.
Idag är de billiga kan jag säga... o Gnistra är ju faktiskt till salu på riktigt så om nån känner sig frestad efter detta inlägg så hör gärna av er. Texas kan få följa med på köpet om hemmet är rätt.
edit: vill bara tillägga ifall nån tror att de står utan tillsyn hela dagen att ungarna har studiedag idag o alltså har E fått i uppgift att checka skadeläget på både hagar o pållar o sen fixa så de slipper stå så resten av dagen. Herr J har fått i uppgift att försöka fixa så boxlåset blir lagat. Men det blir till kvällen det... Gnistra får nog låna Lillens "kuppe" tills dess... fröken Houdini *mutter mutter*
kärt barn har många namn??
Kom förresten o tänka på vad Bängbula aka Texas gjorde vid utsläppet när han insåg att matte tänkte ta bort den avspärrning som var o låta dem gå på hela fyrkanten...
Han gjorde lite fina broncohopp i luften med alla fyra hovar en halvmeter ovan mark när han plötsligt fick för sig att göra några fina whippar på det hela o det slutade med att pållen landade på sidan liggandes i leran.
Inte för inte som jag frågade honom när han tog en tugga av spånbalen ifall han behövde fylla på där uppe.... tssss knäppskallen
Han har rätt många smeknamn den där tokern... Bängbula, Spånhuve, Fjant.... o ett antal fler som jag inte kommer på just nu
Inlägget är tidsinställt... jag sover just nu kan jag med nästan all säkerhet säga
Han gjorde lite fina broncohopp i luften med alla fyra hovar en halvmeter ovan mark när han plötsligt fick för sig att göra några fina whippar på det hela o det slutade med att pållen landade på sidan liggandes i leran.
Inte för inte som jag frågade honom när han tog en tugga av spånbalen ifall han behövde fylla på där uppe.... tssss knäppskallen
Han har rätt många smeknamn den där tokern... Bängbula, Spånhuve, Fjant.... o ett antal fler som jag inte kommer på just nu
Inlägget är tidsinställt... jag sover just nu kan jag med nästan all säkerhet säga
30 minuter hjärngympa
Jag tog ut pållan på en skogspromenad idag igen... kan säga att idag kände jag igen henne till 100%. Hon var bufflig och fräck. Försökte tacklas och springa om mig o bestämma vart vi skulle styra vår kosa.
Kanske var det dumt o då styra stegen direkt mot krondiket men varför inte ta tjuren vid hornen?
Jag hade satt timern på 30 minuter för att ha lite koll på tiden så jag inte skulle bli sen hemåt eftersom jag ska jobba kväll.
Iaf, jag hade bestämt mig att över skulle vi. Gnistra tyckte o tänkte nånting helt annat. Hon slog på tvärnit när vi kom fram till dikeskanten o där stod vi.
På varsin sida av diket och mätte varandra med ögonen. Hon tuggade o fnös om vartannat... o däremellan gjorde hon sina ryck för att få mig o ge upp kampen framåt.
Men nu är det ju så en gång för alla att jag är minst lika envis som hon.
Jag svor till o med att om tiden skulle hinna rinna ut så skulle jag binda henne där vid diket o lämna henne... allt för att hon inte skulle få sista ordet.
Plötsligt hade hon ändå bestämt sig för att hoppa över... tyvärr råkade väl hunden ligga precis där... ja för jag hade fått spunk på hans rusande kors o tvärs genom skogen o helt sonika sagt åt honom att lägga sig.
Men över kom vi ju iaf... o jag gjorde ingen stor affär av det, klappade om henne o sa bra o sen gick vi vidare... o nu var hon inte alls lika bufflig.. utan rätt trevlig faktiskt.
Tänk att jag måste påbörja varje promenad med ett jättehopp över ett dike för att få en trevlig ponny.
Det tog mig bara 20 minuter tydligen för timern hade 9 minuter kvar av nedräkningen när jag kollade.
O jag tänkte väl gå ut på ett nytt ställe idag... men eftersom det är hyggen precis överallt så blir det så svårt o hitta vart man ska. Jag kände tidspressen o ville inte villa bort mig o inte veta vart utåt låg. På ett ungefär visste jag väl men hur kul på en skala är det o stövla fram genom skövlad skog o stenrösen hitan o ditan?
Så jag svängde tillbaka mot kändare marker igen... o plötsligt gick det upp för mig att vi skulle behöva gå över krondiket IGEN.
OH my...
Men här var diket lite grundare o eftersom vi redan hade diskuterat detta en gång så orkade hon väl inte protestera ännu en gång så hon samlade sig o gjorde världens finaste hopp över diket.
Det är såna stunder man ändå lever för... de där små ljusglimtarna av hur trevlig hon skulle kunna vara - ALLTID.
Hon var redigt trött när vi kom ut på grusvägen igen... o som sagt var... jag var hemma igen innan de där 30 minutrarna var slut.
Gnistra har fått lite egentid med o beta lite grönt innan jag tar in henne igen innan jobbet.
Gott uppförande ska belönas o uppmuntras.
Kanske var det dumt o då styra stegen direkt mot krondiket men varför inte ta tjuren vid hornen?
Jag hade satt timern på 30 minuter för att ha lite koll på tiden så jag inte skulle bli sen hemåt eftersom jag ska jobba kväll.
Iaf, jag hade bestämt mig att över skulle vi. Gnistra tyckte o tänkte nånting helt annat. Hon slog på tvärnit när vi kom fram till dikeskanten o där stod vi.
På varsin sida av diket och mätte varandra med ögonen. Hon tuggade o fnös om vartannat... o däremellan gjorde hon sina ryck för att få mig o ge upp kampen framåt.
Men nu är det ju så en gång för alla att jag är minst lika envis som hon.
Jag svor till o med att om tiden skulle hinna rinna ut så skulle jag binda henne där vid diket o lämna henne... allt för att hon inte skulle få sista ordet.
Plötsligt hade hon ändå bestämt sig för att hoppa över... tyvärr råkade väl hunden ligga precis där... ja för jag hade fått spunk på hans rusande kors o tvärs genom skogen o helt sonika sagt åt honom att lägga sig.
Men över kom vi ju iaf... o jag gjorde ingen stor affär av det, klappade om henne o sa bra o sen gick vi vidare... o nu var hon inte alls lika bufflig.. utan rätt trevlig faktiskt.
Tänk att jag måste påbörja varje promenad med ett jättehopp över ett dike för att få en trevlig ponny.
Det tog mig bara 20 minuter tydligen för timern hade 9 minuter kvar av nedräkningen när jag kollade.
O jag tänkte väl gå ut på ett nytt ställe idag... men eftersom det är hyggen precis överallt så blir det så svårt o hitta vart man ska. Jag kände tidspressen o ville inte villa bort mig o inte veta vart utåt låg. På ett ungefär visste jag väl men hur kul på en skala är det o stövla fram genom skövlad skog o stenrösen hitan o ditan?
Så jag svängde tillbaka mot kändare marker igen... o plötsligt gick det upp för mig att vi skulle behöva gå över krondiket IGEN.
OH my...
Men här var diket lite grundare o eftersom vi redan hade diskuterat detta en gång så orkade hon väl inte protestera ännu en gång så hon samlade sig o gjorde världens finaste hopp över diket.
Det är såna stunder man ändå lever för... de där små ljusglimtarna av hur trevlig hon skulle kunna vara - ALLTID.
Hon var redigt trött när vi kom ut på grusvägen igen... o som sagt var... jag var hemma igen innan de där 30 minutrarna var slut.
Gnistra har fått lite egentid med o beta lite grönt innan jag tar in henne igen innan jobbet.
Gott uppförande ska belönas o uppmuntras.
På bilden är det inte Gnistra utan istället Dallas
skogspromenad
Tog mig en promenad idag... kände att jag behövde få lite luft i lungorna o lite syre till hjärnan.
Med mig fick hunden och ponnypruttskruttan följa.
Gnistra ja, jag har inte känt igen henne de två senaste dagarna... inte sen i måndags då vi också tog oss en promenad. Först o främst var det för att jag hade tänkt gå upp till vändplanen en bit utanför våran gård. Där är det grusat o bra o ingen mat som kan locka o störa o jag ville göra lite vanliga enkla övningar med henne utan o behöva påminna henne om att jag vill nåt.
Iaf, när jag kände att nu orkar jag inte diskutera mer så gick jag upp i skogen bredvid vägen o tänkte att vi går i skogskanten tillbaka o sen hem.
Det gick bra o hon trampade på bra o smakade av det som bjöds efter vägen. Men så kom vi fram till den där lilla bäcken som slingrar sig genom skogen dårå... o där tänkte hon inte vara med längre.. det fattar väl vem som helst att man inte hoppar över små ringlande bäckar hur som helst.
Jag hade långa ledrepet med mig o jag bestämde mig bara för att nu ska vi över o därmed basta. Hon skulle inte få buffla sig ur situationen o känna att hon fått vinna o därmed tro sig ha bestämmanderätten oss två emellan.
Hon fick stå där o fundera. O fundera gjorde hon... hon tuggade o tänkte mellan varven o sen kom utbrotten då hon tänkte sig att slita mig över bäckfåran o gå hem samma väg vi kommit.
Jag satt där bara o höll emot. Ska väl erkänna att jag tog hjälp av en trädstam en vända för hon hade verkligen bestämt sig.
Så småningom (en kvart 20 minuter kanske) så bestämde hon sig slutligen för att komma till min sida iaf. O tog ett hopp, men missbedömde o törnade in i kanten på min sida o där tog det nån sekund innan hon fick ordning på fötterna igen... men upp kom hon o tog sig ett par tre trösttuggor på en gång... sen frustade hon om o om igen som för att skaka av sig känslan. O jag klappade om henne o berömde henne. Det var en mkt spak pålla som jag hade i andra änden av grimskaftet när vi sen gick hem.
Väl hemma fick hon stå ute en stund (bunden men så hon kunde äta av gräset eftersom jag inte ville ha nån rymning den dagen) medan jag städade arresten o så.
Sen dess har jag inte känt igen henne... hon är plötsligt tystlåten av sig... o betänk då att hon alltid "hörs" när man är i närheten av henne....
Från att ha upplevt det som högljutt o jobbigt i stallet när hon tjafsar vid alla tillfällen så har det varit så lugnt o skönt... jag trodde om hon gjort sig illa vid landningen men jag har känt igenom henne o hittar inget. Möjligen att hon är lite öm med nåt blåmärke eller så men det känns som om hon mest fick ett blåmärke på egot.
Idag fick hon återigen dårå komma ut på promenad o hon trippade glatt framåt med positiv uppsyn utan o markera ömhet nånstans o efter 10 minuter så började jag känna igen min buffel lite smått. Hon gjorde tester att få köra ner huvudet o äta av gräset o ville rusa före mig o nypa hunden i svansen. Men vid alla diken skuttade hon som den värsta hopphästen med massa luft mellan sig o diket.
På vägen hem tänkte jag att vi går genom skogen men undviker bäcken.... bra tänkt där... om jag också hade kommit ihåg krondiket så hade det varit ännu bättre... nu fick vi ha en diskussion idag igen... men den gick fortare o mindre tjafs från hennes sida innan hon bestämde sig o hoppade över... men återigen lite ångestfrustande efteråt. o den här gången landade hon snyggt med alla fötter i backen.
O ändå var hon rätt spak återstoden av promenaden hem... så jag tror att allt hon behöver är att få jobba med huvudet. Bara att hoppa över krondiket var mentalt så uttröttande att hon sen inte orkade bråka mer.
Vilket får mig än mer benägen att tro att hon BEHÖVER en egen människa som orkar ge henne utmanande uppgifter. O inte en trött seg matte som har en halvt utbränd hjärna o som inte orkar ta dusterna alla dagar.
O för att förtydliga. Arresten är en stor box med tillhörande liten hage som är stängd med brädor o därmed rätt utrytarsäker. Dörren mellan box o hage är alltid öppen om inget speciellt hänt.
Med mig fick hunden och ponnypruttskruttan följa.
Gnistra ja, jag har inte känt igen henne de två senaste dagarna... inte sen i måndags då vi också tog oss en promenad. Först o främst var det för att jag hade tänkt gå upp till vändplanen en bit utanför våran gård. Där är det grusat o bra o ingen mat som kan locka o störa o jag ville göra lite vanliga enkla övningar med henne utan o behöva påminna henne om att jag vill nåt.
Iaf, när jag kände att nu orkar jag inte diskutera mer så gick jag upp i skogen bredvid vägen o tänkte att vi går i skogskanten tillbaka o sen hem.
Det gick bra o hon trampade på bra o smakade av det som bjöds efter vägen. Men så kom vi fram till den där lilla bäcken som slingrar sig genom skogen dårå... o där tänkte hon inte vara med längre.. det fattar väl vem som helst att man inte hoppar över små ringlande bäckar hur som helst.
Jag hade långa ledrepet med mig o jag bestämde mig bara för att nu ska vi över o därmed basta. Hon skulle inte få buffla sig ur situationen o känna att hon fått vinna o därmed tro sig ha bestämmanderätten oss två emellan.
Hon fick stå där o fundera. O fundera gjorde hon... hon tuggade o tänkte mellan varven o sen kom utbrotten då hon tänkte sig att slita mig över bäckfåran o gå hem samma väg vi kommit.
Jag satt där bara o höll emot. Ska väl erkänna att jag tog hjälp av en trädstam en vända för hon hade verkligen bestämt sig.
Så småningom (en kvart 20 minuter kanske) så bestämde hon sig slutligen för att komma till min sida iaf. O tog ett hopp, men missbedömde o törnade in i kanten på min sida o där tog det nån sekund innan hon fick ordning på fötterna igen... men upp kom hon o tog sig ett par tre trösttuggor på en gång... sen frustade hon om o om igen som för att skaka av sig känslan. O jag klappade om henne o berömde henne. Det var en mkt spak pålla som jag hade i andra änden av grimskaftet när vi sen gick hem.
Väl hemma fick hon stå ute en stund (bunden men så hon kunde äta av gräset eftersom jag inte ville ha nån rymning den dagen) medan jag städade arresten o så.
Sen dess har jag inte känt igen henne... hon är plötsligt tystlåten av sig... o betänk då att hon alltid "hörs" när man är i närheten av henne....
Från att ha upplevt det som högljutt o jobbigt i stallet när hon tjafsar vid alla tillfällen så har det varit så lugnt o skönt... jag trodde om hon gjort sig illa vid landningen men jag har känt igenom henne o hittar inget. Möjligen att hon är lite öm med nåt blåmärke eller så men det känns som om hon mest fick ett blåmärke på egot.
Idag fick hon återigen dårå komma ut på promenad o hon trippade glatt framåt med positiv uppsyn utan o markera ömhet nånstans o efter 10 minuter så började jag känna igen min buffel lite smått. Hon gjorde tester att få köra ner huvudet o äta av gräset o ville rusa före mig o nypa hunden i svansen. Men vid alla diken skuttade hon som den värsta hopphästen med massa luft mellan sig o diket.
På vägen hem tänkte jag att vi går genom skogen men undviker bäcken.... bra tänkt där... om jag också hade kommit ihåg krondiket så hade det varit ännu bättre... nu fick vi ha en diskussion idag igen... men den gick fortare o mindre tjafs från hennes sida innan hon bestämde sig o hoppade över... men återigen lite ångestfrustande efteråt. o den här gången landade hon snyggt med alla fötter i backen.
O ändå var hon rätt spak återstoden av promenaden hem... så jag tror att allt hon behöver är att få jobba med huvudet. Bara att hoppa över krondiket var mentalt så uttröttande att hon sen inte orkade bråka mer.
Vilket får mig än mer benägen att tro att hon BEHÖVER en egen människa som orkar ge henne utmanande uppgifter. O inte en trött seg matte som har en halvt utbränd hjärna o som inte orkar ta dusterna alla dagar.
O för att förtydliga. Arresten är en stor box med tillhörande liten hage som är stängd med brädor o därmed rätt utrytarsäker. Dörren mellan box o hage är alltid öppen om inget speciellt hänt.
Haha
Haha jag gillar den här bilden faktiskt... det syns inte så bra på ursprungsbilden men ju mer man zoomar in så ser man... kolla Dallas som törnar in i rumpan på Texas....
prutthäst
Nu e ho billig.... jädrans billig....
Skulle vara snäll o pussa lite på mulen o hon tjonga upp sin skalle rätt opp i plytet på mig såklart
Så nu har jag fläskläpp också...... men om jag ser på det från den ljusa sidan så finns det ju folk som BETALAR för o få fylligare läppar... allt JAG behövde göra var o pussa på min häst
O jo, nog veeet jag att man inte SKA göra så.... av just den enkla anledningen att de kan slänga upp huvet så tänderna åker pling-plong-taxi all världens väg
Skulle vara snäll o pussa lite på mulen o hon tjonga upp sin skalle rätt opp i plytet på mig såklart
Så nu har jag fläskläpp också...... men om jag ser på det från den ljusa sidan så finns det ju folk som BETALAR för o få fylligare läppar... allt JAG behövde göra var o pussa på min häst
O jo, nog veeet jag att man inte SKA göra så.... av just den enkla anledningen att de kan slänga upp huvet så tänderna åker pling-plong-taxi all världens väg
