det blir trångt

När två katter får för sig att de promt ska sova på mattes plats i sängen

dream on baby

Jodå, jag känner att jag har lite träningsvärk både här och där.
 
För övrigt har jag gjort absolut ingenting idag
 
Skjutsade unge herr J till bussen o sen hem o fixade med lite pållar och sen kröp jag ner under täcket igen. JOHO det gjorde jag faktiskt. Och vet ni, det var sååååå skönt.
 
Men det är väl bra konstigt hur man kan få till det i drömmarnas värld för jag har drömt så sjuk dröm så den vill jag inte ens skriva ner.
Men i slutet av drömmen så växte jordgubbar på meterhöga buskar, ungfär som åkertistlar och nån skulle studera hur begärliga de var för hundar så hundarna skulle klättra och äta. Men den delen av drömmen var liksom inte ett dugg sammanhängande med övriga drömmen så...
 
Funderar på vad vi ska äta idag... jag har noll och ingen fantasi alls
 
E kokade makaroner igårkväll som det blidde lite kvar av. Men inte tillräckligt att göra makaronipudding på.
Och eftersom vi åt falukorv till mackisarna igår så känns det lagom kul o slänga i korv i nån pudding idag.
 
Godisbegäret river i min kropp och jag har mumsat godis som jag hade glömt att jag hade.... hittade det undangömt i en påse i garderoben. Det var kvar sen i julas. Såååå det måste ju ätas upp innan det blir för gammalt... haha
inte för att en oöppnad ask After Eight blir så förstörd. Men nu är den uppäten iaf. Nåja, ska väl säga att fler i familjen faktiskt hunnit med att äta av den. Jag fann den faktiskt häromdagen

det är inte tiden mellan jul och nyår som räknas utan tiden mellan nyår och jul

Vi har pratat på jobbet om att gå ihop ett gäng o "springa" vårruset. Jag tror inte att jag kommer o springa hela sträckan... men jag kommer definitivt inte att slögå hela heller. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag bli så störd över alla som slackar och är ivägen för mig när jag vill gå i mitt tempo att jag kommer vilja springa om mest hela tiden.
 
Sen så låg det ju en lapp om tjejmilen också... 
och
   jag
     råkade
       visst
    skriva
   upp
mig 
på den med. =)
 
Så nu finns ingen återvändo
Nu är det dags att börja få lite flås i den här schletna kroppen
Idag var det afrodans
Och jag har ju sen tidigare haft som mål att gå varje måndag och fredag som tillfälle bjuds
Nu tänkte jag att jag ska börja träna mer aktivt på de träningar vi har rätt att utnyttja i kommunen
 
Har redan bestämt att med syrran att på måndag ska vi gå på endera BoxAerobics eller EFIT 
 
Och i och med att jag skriver ut det här på bloggen så kan jag inte maska och ge sjutton i det heller... för ni blir mina peppare.
 
Kommer ni ihåg mitt löfte om att jag minsann skulle se till att januari blev en längre sträcka än november. Ptja, det kan jag nog nästan se mig i månen efter. Men men.... Februari kommer efter januari och redan på fredag ska jag ut och traska är planen. 

back to the roots

Ikväll hängde jag med på lite afrodans

Det var skönt att få skaka loss kroppen lite... även om jag ett tag kände mig nästan kräkfärdig för att jag har så uselt dålig kondis

Men nu är jag faktiskt piggare än jag känt mig på hela veckan. Även om jag är trött ikväll med. Men jag har inte däckat i soffan än så det är väl ett plus i kanten ;)

Bildbomb

Tog några bilder under min vistelse på Öckerö
Men tyvärr ville inte min kamera i mobilen vara helt medgörlig. Tror den ogillade blåsten (vi säger så iaf) för den låste sig två gånger.
Klicka på bilderna för att se dem i större format
 Bild 1: Detaljstudie av stenmuren vid Öckerö gamla kyrka (sen la kameran av och jag fick inte igång den igen så tyvärr ingen bild av den fina gamla kyrkan)
Bild 2: En bild på utsikten från vägsträckan mellan Hönö och Öckerö
Bild 3: Efter vägkanten tornade berget upp sig och vattnet som letade sig ner efter stenväggarna hade frusit till vackra isformationer
Bild 4: I kyrkans tak hängde ett skepp
Bild 5: Fick sova hos svägerskans bror och fru, de visade sig också vara godisråttor =)
Bild 6 o 7: Strandpromenad - isen hade lagt sig
Bild 8: Nattlampan i sovrummet vi fick låna av familjens dotter.

weekendtrip

Har varit iväg en sväng med mina syskon och min brors familj till Öckerö. En nätt tripp på 45 mil enkel resa.
Yngsta brorsonen skulle döpas där eftersom svägerskan kommer därifrån.

zmazkens eller nåt sånt

Min dotter har berättat en massa om skolmaten på skolan hon går på.
 
Hon brukar berätta om hur äcklig den är. 
Att den är nästintill oätlig vissa dar
Att hon äter den ändå för att inte hungra ihjäl
 
Som hennes mor vet jag att ifall min dotter klagar på maten så ÄR det illa.
Har aldrig under alla hennes år i skolan hört henne klaga på nån mat förr
 
Nu vill jag att ni berättar för mig vad det här ser ut som för nåt gott

allting har en mening

Har fått en rapport om att den lilla loppan har fått en ny familj
 
Nu hoppas jag på att hon kommer att få det bra
 
 

Det var en gång...

... en liten flicka som tjatade på sina föräldrar om ett eget djur.
Varje gång fick hon ett nej.
 
Flickan lånade hem böcker från biblioteket om hundar, hästar, katter, ja you name it.
 
Och medan hon bläddrade i de där böckerna så svor hon att när hon blev stor så skulle hon ha en hund, en häst, en katt, ja you name it. 
 
Många raser favoriserades. Inte så mkt för deras kvalitéer som för deras utseende. 
 
Så växte hon upp. Hon skaffade sig katter, hon skaffade sig hund och hon skaffade sig hästar. Och några andra djur också efter vägen. 
 
Flickan som fortfarande kände sig som en flicka fastän hon nu åldersmässigt räknades in bland kvinnorna fick ett jobb som innebar att hon skulle träffa på många människor. Människor som i sin tur hade skaffat sig hästar, hundar och katter. Ibland hade de fortfarande djur. Djur som kom att finnas med i bilden när människan behövde hjälp av den här flickan.
 
 
 
Så händer det sig ibland att man måste engagera sig lite extra. Nån gång ibland beslutar sig nån högre upp i ledet att nu ska vi ha kontaktmannaskap och vi ska slaviskt arbeta utifrån det. Det betyder att ibland får vissa gå väldigt många besök på ett och samma ställe varje dag.
Om det då också råkar sig så att den hjälpbehövande personen har ett husdjur så hamnar även det i fokus once in a while.
 
Nu hände det sig att brukaren inte längre klarade av att ta hand om sitt husdjur. Det hände sig dessutom att brukaren vägrade att frivilligt överlämna ansvaret för djuret till någon annan så lagen trädde in och fattade beslutet ÅT brukaren.
 
Då plötsligt agerade hjärtat snabbare än hjärnan och vips råkade en liten loppa få prova att bo hos den här lilla flickan som faktiskt en gång i tiden tänkte att en liten loppa skulle kunna vara den där hunden som hon skulle skaffa när hon blev stor och bestämde själv.
 
Om loppan hade fått bestämma så hade flickan bott i ett varmare hus. Men flickan bor inte i ett varmt och ombonat hus. Hon bor i ett hus som kyls ut under en enda natt. Dessutom är huset i två våningar och sovrummet som är uppvärmt av en annan värmekälla ligger på andra våningen. Loppan råkar dessutom tycka att trappor är läskiga saker och när hon skulle följa efter flickan upp så höll hon på att kasta sig nedåt på ett sätt som skulle kunna bryta både nacke och små smala loppben.
 
Så idag var det med tungt hjärta jag ringde till ansvarig person och meddelade att hur gärna än hjärtat vill så säger hjärnan att det inte går.
 
Att sen få veta att under den halvtimme jag lät min kollega (också väl känd av loppan) passa  henne medan jag gjorde ett par lunchjobb, så hade loppan gråtit och pipit efter mig. 
Jag kände mig som en sån svikare när polismannen kom för att hämta lilla loppan och hon vägrade hoppa in i bilen så jag fick lyfta upp henne i buren. Blicken var bedjande och frågande och den lilla kroppen darrade.
 
Ikväll vid matbordet hände en sak som fick mig att skratta hejdlöst. Jag skrattade så jag tappade andan och mitt i ett kvidande försök att få luft svängde skrattet blixtsnabbt över i gråt och jag grät för en liten loppa som på nåt konstigt sätt fattas mig fastän jag med allt sunt förnuft vet att det blir bäst såhär.
 
Alla säger att jag gjort mer än jag borde ha behövt göra i det här fallet. 
Hur kommer det sig då att jag känner som jag känner?
 
 

det vill jag

Det räcker nu
 
Jag vill ha varmare, vår och mera ledig tid
 
 
 
Just saying
 

schleten chey

Idag mår jag som jag förtjänar antar jag
 
Men vad spelar det för roll.... jo det spelade nog lite roll i morse faktiskt för då var det blykeps som nån dessutom hamrade på (note to self: nästa gång blir det cider istället för rödvin)
 
Men nu börjar jag pigga på mig
 
Jag hade ett par kval över att jag inte var såå hemskt tjenis med så många av tjejerna men jag tänkte att jag känner igen några och man har inte roligare än man gör sig och jag lär väl känna dem under kvällen... Och visst är det ju så. 
 
Synd bara på den här dagen som verkar ha varit en alldeles jättefin dag. Men jag mådde inte så att jag hade fixat det. 
 
Hoppas ni har en bra dag också
Bilden är ärligt snodd (hope U dont mind)

lurvigt och grått

Sitter med färg i håret och väntar...
 
Om jag ska ut o svänga på di lurviga så lär jag väl maskera mina grå där oppe. Annars kommer de o blända alla när  jag kommer under det svarta ljuset som får allt som är vitt att lysa 
 
Sen var det problemet med vad jag ska ha på mig.... och var kan jag ha gömt min strykbräda tro??? står väl i nåt uthus och ruttnar bort. Så ofta stryker jag nåt öht i det här hushållet.
 

helt ärligt så räcker det väl nu

Härligt att vakna på morgonen och det är nästan lika kallt som i ett kylskåp fast utanför kylskåpet.
 
Herr J sa att det var 10 grader i köket i morse.
 
Brrrr på den hörni
 
Luftvärmepumpen sitter för tillfället bara som en liten prydnad på väggen
 
 
Såhär såg det ut inatt innan jag slutade elda i kaminen och gick o la mig

Sikta mot stjärnorna och du når trädtopparna. Sikta mot trädtopparna och du stannar på marken

Fryser
Eldar
Tänker
 
 
 
Borde
sova
 
 
 
Tuggar 
Godis
 
 
 
Grubblar
Grunnar
 
 
 
Orkar inte samla ihop mig och stannar i bara varandet
 
 
 
Tänker på skakande rädda varelser som inte förstår varför de inte längre är hemma 
som inte förstår varför deras sista kända trygghet försvann och lämnade dem med en okänd
Tänker på tysta mörka ögon som frågar varför
Och allt jag kunde göra var att säga att allt ordnar sig
 
 
 
Att arbeta med människor är utlämnande och likaväl som det ger så tar det så mkt
men alla oskyldiga som inte bett om och som inte kan påverka situationen
de finns också där ibland.
Och ibland vill man rädda hela världen men man får trösta sig med att man gjorde det bästa man kunde så länge 
Fastän saker borde vara på ett sätt är de ibland helt galet knas
och vem är du och vem är jag att veta hela sanningen?
Hur långt är ett snöre? och även om ett mynt är runt har det också två sidor
Även det som är rätt kan kännas fel och fel kan kännas rätt
och vem är jag att döma?
 
Imorgon är en annan dag, en bättre dag, en ny dag med nya chanser att rädda världen om så bara för ett ögonblick
 
 
 
I mitt nästa liv ska jag vara en excentrisk miljardär som kan göra som jag vill
då ska jag vara den som räddar hela världen och mer därtill

Jag går gatan ner

Kom att tänka på den här texten som jag fick med mig för att veta att jag utvecklats 
Men vi är väl alla så att vi nån gång ramlar ner i det där hålet kanske. 
Då känns det tryggt för mig att minnas den här texten
 
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål
i trottoaren.
Jag ramlar i. 
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål
i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Jag går gatan ner.
Det finns ett djup hål 
i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i det, det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ut omedelbart.

Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål
i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.

Jag tar en annan gata
 
 

Bryt ihop och kom igen

Den här arbetsdagen började ju bra
Fick guida en taxichaufför från V-ås till mitt ut i ingenstans. Hon ringde när det var 40 minuter kvar tills hon skulle vara på plats och hämta upp. Då var hon fortfarande i V-ås och funderade över vilken väg hon skulle välja.
 
Öhhh, ja det har ju snöat hela natten och jag vet inte vilken väg som är bäst plogad. Men efter att ha gett en grov beskrivning så började jag vänta.... och telefonen ringde igen.... och jag gav ännu en beskrivning (samma som första gången)... och så väntade vi lite till..... och så ringde telefonen och jag gav beskrivningen och gav den nu ganska utförligt tyckte jag... och så väntade vi lite till.... så ringer taxin och säger sig stå utanför ett gult hus med en massa hästar i hagen utanför... 
 
Eeeehhhh njäeee där jag är går inga hästar.... svängde du vid skylten. 
 
Nej men jag såg den men åkte förbi.... jamentjenamittbena såklart att du kom fel dårå
 
Det tog väl i runda slängar en timme lite drygt för taxin att hämta upp brukaren och jag var waaay efter min tidsplan. 
 
Men nån annan fick rycka in och ta lite av mitt... jag tog lite av mitt och sen tog jag en tredjes jobb för den tredje personen fick vänta i 2 timmar för att lyckas få ett urinprov (som gav önskat resultat). Nu får vi hoppas att penicillinet också ger önskat resultat.
 
Lunchrasten kan jag se mig om i stjärnorna efter. Förstår inte varför torsdagsträffarna med sjg, at och dsk alltid drar ut på tiden så infernaliskt.
 
Men vi fick mkt avhandlat iaf. Nån behöver ett glidlakan, en annan får en strumppådragare beställd och en griptång avlämnades för vidare transport ut till brukare. En spisvakt står på anhörigas önskelista hos nån.... medicinfrågor löstes, stödstrumpors varande eller inte varande.... en dosett blev påfylld för att sedan kunna återlämnas...
 
Bryt ihop och kom igen sa jag till mig själv när det för en stund kändes aningens stressigt därute på fältet. Telefonen ringde i ett och såklart var det i min byxficka den hamnade i morse. 
 
I morgon är en ny dag. En annan dag. Sista arbetsdagen för den här veckan. Jag hoppas att det blir aningens lite mindre stressigt.
 
Sen är det bara att ladda om för att ladda ur på lördag. En kväll med utgång står på planeringen. Men efter den här jobbveckan tror jag att det räcker att lukta på korken så är jag ur leken.
 
Vill bara citera matte i Mullebloggen där hon säger:

Må era fienders kameler vandra i cirklar!

 

-_-

Tröttheten sköljer över mig där jag sitter i bilen på väg hem genom ett vitt landskap
Vitt på vägen, vitt på sidorna, ibland vet jag inte vad som är väg och vad som är snöfyllda diken
Ishalkan som var när jag åkte till jobbet har ersatts med snö som förblindar
 
Äntligen den sista vägsnutten hem
Orörd snö ligger som ett vitt täcke
Ett pärlband av tassars spår ringlar fram över vägen
10 meter rakt fram och sen en sväng över vägen och tillbaka
10 meter sirliga s-bågar och sen en vända över snövallen 
5 meter orörd snö
Sen kommer pärlbandet tillbaka
10 meter rakt fram och sen en sväng
Räven vet vart den ska men lukterna lockar och lurar
Vid gärdet svänger räven av och jag får vara först att lämna mina spår på vägen som leder mig hem
 
Hem där jag ska vila inatt och sen vända åter imorgon
Tillbaka till jobbet med gamla och sjuka
Trötta och Pigga
Åter en dag att fylla med det som är gott och värdefullt för nån
Möten mellan gammal och ung, äldre och yngre
 
 
 
 

Nu ska jag...

... halka iväg till jobbet.

En jobbkväll står på schemat. Hoppas det inte är galet halt och fullt med drivsnö på vägarna.

Ha en bra dag där ute

Fototriss - så här ser det ut där jag är

Dags för en fototriss tänkte jag
 
Eftersom jag inte hittade minneskortshållaren så får det bli instagrambilder men de är likväl fotade idag. Men som ni förstår så har jag såklart fnulat lite med dem så som man kan i instagram
 
Min cykel står och väntar på bättre dagar
Likaså gör mina trädgårdsmöbler och i övre vänstra hörnet ser man att vintern gått hårt åt mitt äppelträd. Ena grenen är helt av.
Huset sett från uppfarten. Jag har inte städat bort julen så man kan ana en ljusstake i hallens ena fönster
 
Men sen var det ju det där med att bara välja tre bilder....  så jag bjuder på två bonusbilder för att de som är på bilden är så söta
Texas har rotat i snön efter ätbart och funderar på om jag tänker bjuda på nåt gott
Och lilla Fisen är ständigt närvarande när man är ute. Nyfiken guling 

huvud som värker... nä men kul då har jag ett iaf dårå

Huvudvärken vägrar envist ge med sig.
Men nu har jag smetat mig med tigerbalsam i hårfästet vid pannan och tinningarna samt i nackpartiet och jag har puffat nässpray för avsvällande effekt ifall det är bihålorna som spökar och jag tog en ipren för en stund sen.
 
Nu är jag nerbäddad och tänker strax sova o se om en god natts sömn kan göra underverk för schleten quinna.
 
I morrn väntar jobb igen. Kvällsjobb och först apt. Hoppas jag är piggare då än vad jag varit idag.
 
Klicka upp bilden för o få läsbar storlek
 
 
 

Kul med post men roligare när det kommer RÄTT post

Har mer eller mindre sovit bort den här dagen. Trött, huvudvärk, lågt sinnesläge... nu ikväll känner jag mig nästan febrig till och med. När jag skulle snyta ur näsan konstaterade jag att jag tydligen blödde lite näsblod också. 
 
Vittjade brevlådan och humöret steg eftersom jag hade fått mina beställda bilder - äntligen.
Såååå gissa om jag blev besviken när det visade sig vara nåns semesterbilder från Italien och Turkiet.
 
Blöh
 
Nu får jag väl vänta en vecka till
hon skulle dock be labbet skynda sig sa hon när jag ringde och beklagade mig
 
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen åt faktumet att den som fått MINA bilder faktiskt kan ha glädje av dem på ett sätt som jag inte kan ha av dennes semesterbilder. 

Det som göms i snö kommer upp i tö - hur låter engelsmännens variant på det talesättet tro

Minns ni att vi bokade biljetter till BigBang som vi skulle se på Wembley Arena i London den 14 december?
 
Minns ni att vi hade strul med att få biljetterna som de hade skickat redan den 15 november?
 
Well... igår, på dagen en månad EFTER att konserten varit, så ramlade det ner ett brev i min lilla låda. Med tre biljetter. Bra jobbat postverket 
 
Sicken tur att vi fick ersättningsbiljetter dårå =)
Detta lilla brev har alltså varit på turné i hela två månader. Undrar var det har varit då? Jorden runt?

premiärsemlat mig idag och återupptagit mina promenader

Blev en lite kortare runda idag. 4 km exakt blev sträckan. Men då hade vi först slögått så Ricko fick "läsa tidning" en stund. Han är ju lantishund och det är så många goda dofter som ska insupas och då får han göra det en stund först och sen är det fokus på mattes önskemål om att gå så snabbt som möjligt är. Vi klockade in på 39 minuter och 15 sekunder. 
 
Satt och kollade igenom statistiken och knåpade ihop en bild. Nu är mitt mål att gå längre i januari än vad jag gjorde i november månad. December visar aningens fel eftersom jag traskade och gick en hel massa när jag var i London men inte använde appen under tiden.
 
Sen hade jag semmeldate med bästaste Stajna. Mmmmm ni anar inte så goda semlor de har på Ångbagarn.
 
O nu ska jag väl försöka samla ihop mig efter att ha gjort helghandlingen. Hugha 
 
Blir kyckling ikväll... 
 
Tittade i en tidning hos en brukare igår när jag blev bjuden på lite kaffe o kaka (hrm, ja man hinner fika ibland på kvällsrundan). Hittade ett recept på färsbiffar som jag blev lite inspirerad att testa. OM jag orkar så kanske det blir dubbla rätter vid spisen ikväll... men då har jag ju matlåda imorrn som inte är samma samma som idag. 
Japps, jobbhelg står för dörren.
 
Jag hoppas att saker och ting har ordnat upp sig idag på jobbet. Men antar att så inte är fallet.
 
Jo, jag stötte ihop med en brukares anhöriga på affären också. Och såklart blev det jobbsnack... jag är kontaktman även i den gården och brukaren har haft problem med att den varit så svullen i kroppen. Idag fick jag höra att jo men visst var det vätska. Nu är benen lindade och det ska sprutas i tio dar för att påskynda kroppens utvätskning.
Och så fick jag höra att fastän jag mailade biståndshandläggaren och meddelade att personen ifråga vill få till ett hembesök för att göra ansökan om mera insatser så har denne inte hört av sig. 
DÅLIG STIL 
 
Nåja, nu är jag ledig idag och ska väl kanske bara vara också och inte tänka mer på jobbet. 
 
Nästa helg är jag ledig och jag är bjuden på fest. 
Det kan jag nog fasen i mig behöva
Tjingeling pling
 

charging battery

Idag är en ledig dag
 
Jag ska ladda mina batterier har jag tänkt
 
Brukar ta en långpromenad såna här dagar i stan eftersom jag ändå ska skjutsa in dotra till tåget. Men idag har jag också tänkt ta en fika. Premiärsvulla en semla kanske ;) :P
 
Får se bara hur bra det går att gå. Det var ju en anings mkt snö som kom ner från himlen igår. Kul kul att åka hem i blåst och snödrivor. Var livrädd att jag skulle få kast med bilen på den glansis som bildats och som hade slipats av vinden och snökornen. 
 
Hoppas nån har plogat våran väg och att det är lite gruskorn på alla ishalkiga vägar.
 
Tjingeling pling hursomhaver
 
 
 
 

Nä men........

Jag tror jag ska bli god man åt ett dussin människor. Helst såna med möe penningar på banken... så kan jag sitta på mitt arsle sen och låta det bli fetare och fetare samtidigt som jag cashar in stålar utan att nånsin behöva anstränga mig. 
 
FÖR DET GÖR JU HEMTJÄNSTEN!!!! ja anstränger sig alltså
 
Ringde gode mannen för o höra hur sängläget såg ut. På uppmaning från min chef. Som också hade kunnat lyfta en lur och kollat sängläget med den gode mannen. o_0
 
Den gode mannen hade inte lagt två strån i kors för att ens söka efter en säng. För kommer brukaren in på ett boende (som den gode mannen bara sådär i förbifarten sökt igår) så är en sprillans ny säng bortkastad eftersom de får låna säng om de vill på boendet.
 
Brukaren ville dessutom att gode mannen skulle ringa till ena sonen (de har inte haft kontakt på många år) i ett ärende som är angeläget för brukaren. Detta hade gode mannen lovat i slutet av förra veckan. 
När jag frågade vad sonen hade sagt så har gode mannen INTE RINGT. För att en granne och gammal vän till brukaren sagt att GD inte ska göra så.
 
Jag bad även GD att komma över till brukaren nu då och förklara läget och alla omständigheter som är just nu. 
Jag fick ett nekande svar. Hen (ja det är verkligen ett HEN) hade såååå mycket att göra just nu. Redovisningar eller vad sjutton det skylldes på.
 
Trött i huvudet och frustrerad mailade jag min chef om läget.... jag hade inte fått nån som helst respons därifrån heller innan jag åkte hem från jobbet. Och jag var kvar låååångt efter att min ordinarie arbetstid var slut. 
 
Jag börjar på att tycka att det är förbannat otacksamt att arbeta med människor.
 
Kräks på det här snart
 
Jag önskar att jag hade sagt åt GD att det är dennes förbannade jä*piiiiip* skyldighet att pallra sig på plats och börja göra lite nytta men jag är ju så snäll så jag morrade bara inombords under telefonsamtalet.

soft kitty, warm kitty....

För att "trösta" mig själv lite efter den här dagen så har jag knåpat lite med bilder... har länge velat ha mina instagrambilder i ett collage.
 
Nu är det väl som så att instagrambilder tagna med en sunkig mobilkamera inte är så galanta till att börja med men Who cares
 
Jag har dels fastnat för Sheldon Coopers lilla tröstevisa och med en busig liten rackartuss som har tusen och ett upptåg varje dag blir det såklart många fina bilder 
 
Soft kitty, warm kitty,Little ball of fur.Happy kitty, sleepy kitty,Purr, purr, purr.
Och så en bild med en peppande text
When someone tells you it can't be done
It's more a reflection of their limitations
NOT YOURS
 
 
 

för julen varar ju till påska?

Normala människor kanske inte äter sin kvällsmat vid tio på kvällen.... men vem har påstått att jag är normal?
 
Köpte en julskinka till suveränt reapris 20:- kg igår... idag är den bakad och griljerad och till det äter jag potatisgratäng som också blev så jäkla god.
 
Tjing på den ni ;)

som en urvriden disktrasa

Den här dagen har varit en helvetisk dag på jobbet...
 
Tack och lov att jag tog en snabbfika (som inte fanns inplanerad tidsmässigt) innan jag gick till mitt sista morgonbesök
 
Cirkus från början till slut. 
 
hundar och trasig säng var bara några av ingredienserna.
 
Vad ska man med en god man till, som inte vill ta sitt ansvar?
 
Om jag säger att NN behöver en ny säng NU. Då ska väl gode mannen bara fixa en sån o se till att den blir utkörd?
Och inte börja nöta om att Jysk inte har fakturahantering utan den ska betalas kontant och sist fick hon minsann lägga ut av egna pengar... jamendetkandujukvittaiefterhand
 
Lunchtimmen tänker jag sätta upp som arbetad tid för jag satt i telefon mer än halva tiden
Jag fick dessutom jobba över ett par timmar innan allt var någorlunda klart (för dagen)

felia var inte namnet nej men jag säger inte vad vi har för leverantör... *viskar* hrmmm det börjar på T

Natten mellan fredan och lördan försvann vårat internet och det vägrade komma tillbaka på hela helgen.
 
Nu var vi ju inte så värst aktiva med att felanmäla för den delen heller... vi sträckte oss till att starta om modem och router ett antal gånger bara.
 
Men idag ringde jag iaf och behövde "bara" vänta i 10 minuter. Det var den beräknade kötiden. Och jag hade köplats 26 (jamentjena att det går på tio tänkte jag). Rätt snabbt var jag nere på 23, och sen 19, 13, 12 och efter 12 hoppade vi raskt tilll nummer ett. 
 
Jag fick prata med en ung kille och jag beskrev mitt problem. Att vi inte hade nåt internet..... alls.
 
Han ville veta modell på modemet och vilka lampor som lös. Jag förklarade att jag hade dragit ur sladdarna ett antal gånger och vid nåt tillfälle bytt uttag på sladden som sen leder till routern. Ja men den ska sitta i nummer ett förklarade han med en överpedagogisk tålmodighet. Jag flyttade på sladden och fortsatte protestera mot att vi minsann inte alls kunde ha kontakt hela vägen fram till modemet för vi hade ju inget internet här hemma. Allt medan jag gör detta så pekar min son exalterat mot routern som plötsligt ändrade färg från orange lampa till grön lampa.
 
Hah, typiskt... 
 
Men det kan då fasen inte vara så enkelt som att genom att jag flyttade en sladd från ettans kontakt till tvåans kontakt och sen en dag senare flyttade tillbaka den till ettans kontakt så var problemet löst.
 
Jag ger mig fasen på att han tryckte på nån knapp i sin dator och vips kom anslutningen tillbaka. Men eftersom han inte ville tillstå att nån klåpare där gjort fel eller missat nåt så var det enklare att bråka om var en sladd sitter ansluten.
 
Han svor att han inte gjort nåt.... men hallå.... vi var utan internet i en hel helg men så fort jag pratat fem minuter med honom och ändrat tillbaka till ursprungsplatsen på en sladd så funkar allt klockrent. Pyttsan, dra den om Rödluvan också på en o samma gång.
 
Vi var ju inte direkt ensamma om att ha varit utan internet i helgen.... HELA helgen. Våra grannar kanske också hade flyttat på en sladd en dag efter att det försvann och det i sin tur påverkade ATT det försvann från början???
 
 Nä jantbitterjant

utan snus i fjorton dagar

så sa Pippi...

själv har jag varit utan internet hela helgen. och ÄR fortfarande så

En drömtydning på den här va

Inatt har jag drömt en väldigt konstig dröm. Och jag fann det väldigt lustigt när jag sen kollade en väns blogg och även hon hade haft den tanken att blogga om drömmar.
 
Iaf, min dröm spretade åt alla håll och lite till
 
Lena Philipsson var med i min dröm. Hon satt i mitt kök och fikade med någon när jag kom ner och skulle göra min dagliga O'boy. Men muggen jag tog ur diskmaskinen var fuskdiskad och hon reagerade på att jag ratade den muggen och letade efter ett annat kärl att göra min frukost i.
 
Sen var där även ett rum som min syster hyrde. Det var så konstigt för jag fick inte tala fritt om vad jag tyckte om rummet för hon hyssjade mig och stoppade mig innan jag hann säga nåt olämpligt. Garderobsdörrarna var decimetertjocka och jag förstod att det var nåt skumt med dem. Nån form av avlyssningsapparatur däri.
 
Sen plötsligt åkte iaf Lena iväg men det var liksom inte Lena längre... bara en tjej i vit klänning som körde ett hästspann. Jag hoppade upp (fast ändå var det liksom inte jag, mer som en film man tittar på) och sa att jag tänkte följa med för hon verkade så ensam och sorgsen.
 
Hon protesterade först men ganska lamt. När jag tittade bakåt i vagnen insåg jag att det var en rullande mobil avrättningsvagn. Hon var en bödel på hjul så att säga.
 
Men jag hade ju valt att följa med så jag beslöt mig för att njuta av det jag kunde njuta av. Och vi reste genom ett underbart landskap. Det blev en mjuk stig in i skogen... med mossan som inramade hela scenen och solen som mjukt lyste mellan trädkronorna.
 
Men så delade sig vägen och den högra ledde nedåt i en backe och det blev mörkare där. Plötsligt var vi inte längre i en skog utan i en tunnel med kakel på väggarna men marken var lerig. Vi hörde en massa oväsen och emot oss kom ett gäng huliganer som gapade och skrek allt medan de slog med påkar på döda griskroppar. De rörde sig som en homogen massa förbi oss allt medan de skrek okvädingsord och lät oss förstå att de noterat var vi var på väg och att de skulle komma efter oss (så snart de var klara med vad de höll på med just nu).
 
Plötsligt var vi utan vårt transprorteringsmedel men vi var fast i byggnaden. Vi lyckades dock ändå smyga till parkeringshuset och i ett eget avskilt rum stod vår vagn och våra hästar. Men nu var det män som alla hade nån defekt och de satt fast på stolar. Nån såg ut som ringaren i notre dame och ja.... typ så.
Nio stycken var de. Och de satt fast fyra och fyra och så en ensam som var lite utstött för han hade en annorlunda klumpigare trästol. De knorrade när vi skulle spänna för dem för vagnen för den nionde var tvungen att tränga sig medan vi spände fast hans stol på sidan om liksom.
 
Sen var problemet att ta oss ut. För de skulle helt klart vänta på oss därutanför... de skulle veta att vi lyckats ta oss till vagnen. Jag kikade ut från den första dörren ut i resten av parkeringshuset och det var tomt så vi öppnade dörrarna och satte full fart. Jo, konstigt nog kan nio defekta män sittandes på stolar få ganska bra fart på en vagn när man befinner sig i en dröm. haha
 
Utanför byggnaden stod de och väntade... nu hade snön börjat falla och det var slaskigt halt på asfalten. Men vi körde järnet för att ändå inte ge upp innan vi försökt vårt bästa.....
 
 
 
Sen ringde min klocka och jag vaknade innan jag fick veta hur det egentligen skulle gå
 

same same but different

När den lilla människan gör fel så får man snällt betala
När en större institution gör fel så.....?
 
E skulle till tandhygienisten idag för en uppföljning. Vi var där förra veckan och fick en ny tid idag.
Eftersom att jag jobbade så fick hon åka bussen in till stan. En bussresa som hon fick betala med sms-biljett eftersom att skolbusskortet inte gäller på jullovet.
 
Hon hade tid vid 16.00 så jag åkte in efter jobbet för att ta med henne hem sen.
 
När jag var nästan där ringde hon och meddelade att hon setat i väntrummet i 40 minuter nu och ingen hade ropat upp henne. 
 
När jag kom fram gick jag in och ropade efter nån vid disken. E ville inte själv.
 
Sköterskan blev mäkta förvånad då tandhygienisten inte ens jobbade den där dagen och när hon kollade i datorn kunde hon inte finna nån bokat tid öht.
 
Men E hade mobilen där ett bekräftelse-sms fanns att hon var välkommen bladibla...
 
Såååå hur i hela friden kunde vi få en tidlapp med oss förra veckan utskriven från hennes dator och ett sms som ramlade in typ igår eller så men att hon inte fanns med idag?
 
Irriterande är det ju med tanke på att när sonen uteblev från ett besök i höstas så ramlade det in ett krav på 100 kr för uteblivet besök.
 
*mutter mutter*
 
Hon fick två tandborstar och en tandkräm som kompensation. Men inte fasen motsvarar det en hundring heller.... 
 
Ska det va så ska det... kan jag ju tycka i min småaktighet... 

överlista Jante

Hittade en sida på fb med en hel del intressanta tankar. Bland annat nedanstående text som jag tagit mig friheten att kopiera rakt av. Men för att inte nån endaste ska kunna få för sig att jag tar åt mig äran så länkar jag till sidan jag fann det på. OCH jag tror att den är öppen även för ickefacebookare också.
 
En föreläsare skulle undervisa om ämnet stress och inledde sin lektion med att hälla upp ett glas vatten.

”Hur tungt tror ni att det här glaset är?” frågade han publiken.

Många slängde ur sig en gissning och svaren blev allt mellan 100g och 500g.

"Det är visserligen sant att glaset exakta vikt är 371 g”, svarade föreläsaren. ”Men det är inte det viktiga i sammanhanget. Det viktiga är hur länge jag håller glaset. Om jag håller det i en minut så är det inga problem. Om jag håller det en timme, så kommer min arm att värka. Om jag tvingades hålla det i en hel dag skulle ni antagligen få tillkalla ambulans. Vikten är den samma men ju längre jag håller glaset, desto tyngre blir det.”

Föreläsaren ställde ner glaset, innan han fortsatte:
”Om vi bär omkring på våra bördor hela tiden så kommer vi förr eller senare att ha blivit så tunga att vi inte klarar av att bära dem längre. Om vi aldrig slutar tänka på jobbet kommer den arbetsbördan att bli oss övermäktig. Därför måste vi kunna släppa jobbet när vi går hem. Och om vi aldrig tillåter oss att slappna av och njuta en stund därför att vi oroar oss för en sjuk anhörig eller en vän som behöver vår hjälp – då kommer det att bli oss övermäktigt. Vilka bördor du än bär på – sätt ner dom en stund och vila en stund innan du fortsätter. Det märkliga är nämligen att när det är dags att lyfta upp dem igen har de blivit både lättare och färre.”

(Ur boken ”Tänk om ….!)



och i morse sa en brukare att jag alltid ser så pigg ut - jo jag är väl född med såna gener, sa jag

Stod och förklarade för en brukare, som muttrade över en bekant som fått så mkt värdesaker bakåt i tiden, att man kan inte komma i efterhand och kräva motprestationer för gåvor oavsett hur dyra gåvorna än var.
 
-Du är söt du, sa h*n till mig.
-Mhmm, fast jag är så elak? sa jag
-Jaaa
 
Och i allt elände så kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden när jag moppade vidare ut i köket
 

Det är roligt nästan jämt...

... fast man inte får nån middag på natten

Så sa en tant en gång till mig.

Idag är jag dock inte så uppåt. Har redan haft ett samtal med chefen om en brukare och det kan gå sta o bli ett till innan dan är slut.
Börjar på o bli rätt less på vissa saker... men lunchen är ett par minuter till...
sen.ska.jag.börja.ladda.för.o.ringa...

130101

Nyårslöftet jag aldrig gav mig själv... leva mera, njuta mera
 
Idag beställde jag en provprenumeration på en tidning som jag ju faktiskt tycker är rätt intressant. Och jag ÄR en nyfiken person som vill lära mig lite om mycket.... det finns vissa som påstår att jag kan nåt om allt men njä, jag är långt därifrån men vill komma närmre.
 
Sååååå nu är det bara o vänta på första numret av Illustrerad vetenskap
Hahaha perfekt för en sån som mig... vetgirig och nyfiken 
 
Och här sitter jag och bloggar o läser ikapp andra bloggar när jag borde ha nattat mig själv för länge sen. Ska ju upp tidigt imorgon igen. 
 
 

nytt år = nya äventyr

Våra vänner som skulle kommit över och firat in det nya året med oss fick i sista stund avboka eftersom de båda hade feber och var allmänt emliga. 
 
Istället kom några grannar över och vi åt god mat, god efterrätt och drack gott till. Sen sköt vi några raketer runt tolvslaget.
 
Hästarna stod inne med radion på och E höll dem sällskap. De mumsade på sitt hö och brydde sig inte nämnvärt.
 
Grannarna tog hundarna med sig och de gick bra ihop med våran hund och de brydde sig inte heller nämnvärt om att några raketer knallade i skyn. 
Nu var det rätt snälla raketer ändå... de hade inte så hög knall alls... jo de sista som var i en tårta var lite väl högljudda men de andra var helt godkända sa alla djuren.
 
Jag har inte gett några nyårslöften. Varför utmana ödet liksom. Men skulle jag gett nåt löfte så vore det väl isåfall att jag ska utmana mig själv mer... 
 
Om bara några timmar ska jag iväg och jobba mitt första arbetspass för den här året. 
 
Önskar alla mina läsare ett gott 2013
 

Välkommen nya år

Vad månde bliva av dig? Alldeles ny och oförstörd ligger du framför oss.

Jag är trött men nöjd med denna kväll. Nu blir det sängen för mig.

RSS 2.0