new years resolution
Nyårslöften. Jag brukar inte ge några sådana.
Det känns lite sådär att avlägga klichéartade löften bara för att man ska liksom.
Men ska jag lova mig själv något så är det väl kanske att lyssna på mig själv. Ta hand om mig själv. Sluta slå på mig själv för att jag är så duktig på att vara självkritisk in absurdum.
Sätta mig själv i centrum kanske? Bara äta massa gott är ingen jättebra idé men bilden här ovanför är en sammanställning på några av förra årets gofikamoments. Med mig själv i mitten i form av en kaffeselfie.
Nästa bild är kanske bättre. Det är en sammanställning av mina träningsmoments
Göra mer saker som ger mig positiv energi. Umgås med människor som gör mig glad.
Fota är en sån sak och jag har idag uppdaterat bildbloggen med ett antal inlägg och bilder i allsköns blandning från senaste månaderna.
crazy kelpie
Den nyfikna kelpien.
Den galna kelpien.
Okej mami, jag kan sitta fint här uppe om du tycker det.
On the edge
Tog med kameran ut nu i de sista strålarna av dagsljus.
Jag tog några bilder på de där små. Som stundtals lever på gränsen. Siri ser lite för hungrig ut på bilden. Men hon lyssnade tack och lov på mig när jag sa att de var aj aj. Hönapöna däremot var mer arg på fjanten och skulle mota honom så hon blev av med några stjärtfjädrar faktiskt. För mycket kan man tåla men ilskna hönor är bara lite föör mkt. Tur att han också går att styra med rösten så han avbryter när jag säger att nu räcker det.
Före den här bilden togs så fick kelpien nedvärdera sig till att vara fotomodell ihop med en kyckling.
Haha ...
Fy så äckligt tyckte han. Av fem snabba bilder tittade han bara på pycklis på två av dem. Man ser verkligen hur obekväm han är. Men som den duktiga fjant han är så gör han nästan allt för mami.
Ja, jag försöker se om svartvitt kan vara min grej ändårå. Se om det går att rädda halvtaskiga bilder genom att ta bort färgen o hålla sig till gråskala.
Vad tycker ni?
Avslutar med lite Rickfors. Han som skulle köpa vingar för pengarna. Jag har massor av vingar. Kom och köp. ;)
Tuppjuck
Jag skulle försöka fota mina kycklingar tänkte jag. Mest för att kunna titta närmare i lugn och ro på de där som ännu inte helt bekänt färg om de är höna eller tupp.
Men det blev nog mest tuppiga bilder. Så här kommer en bildkavalkad på (mest) tuppar.
Sussextuppen och den tuppen jag fick till skänks som skulle vara en hedemora men som har fel kam för det.
Sussexen är riktigt rejäl. Det är tur att han är snäll som ett lamm för honom skulle jag verkligen inte vilja få emot mig i en attack.
Och här nedan kommer först de 6 kycklingar som kläcktes i början av juni. Det visade sig vara tuppar mest hela högen. Det är nån slamkrypare som jag är osäker på. Den svarta med brun krage har mindre slör och inte lika färgglatt. Men fjädrarnas form verkar oroväckande tupplika.
Här ovanför en tjusig kille.
Den här är mest troligt också en tupp även om jag sååå önskar att det ska vara en höna just för den vackra fjäderdräktens skull.
De här två är nog också två tuppar. Och det är inte samma som på bilden ovanför även om man vid en snabb blick kan tycka så. Den första har mörk krage den här har ljus krage. Som hen så tjänstvilligt visar på bilden nedanför. Haha
Den här ovanför är den jag är lite osäker på men nog ser den bruna kragen bra tuppig ut va?
Och så Santa Claus. Haha han ser ut som en tomte tycker jag med sitt vita huvud och vita mage.
Sist här nedan är troligtvis 75 % sabelpoot och 25 % hedemora och det grundar jag på det faktum att han har enkelkam istället för rosenkam. Han blev iaf blommig som sin mamma sabelpooten. Men inga fjädrar på fötterna.
En, två, tre, fyra, fem ... sitt still då
Efter många om och men har jag nu äntligen tagit tag i att räkna ihop mina småbunnisar. Det är inte så lätt att räkna när två är röda, två är vita och sen en hel hööög med svarta eller gråaktiga som inte är stilla. Men hur som haver. De mörka är åtta till antalet så 12 kaninbebisar blev det.
Jag försökte fota lite påskkort. Men svårt när man måste passa så inte liten smiter o försvinner. De sitter rätt still när man väl parkerat dem. Eller ja, den här cremeröda gjorde det iaf. Har bara 10 kvar att fota nu då.
Den här svarta med vit nos (Vitnos kanske då) var ute på upptäcktsfärd i stallet för hundrafemtioelfte gången. Jag vetetusan var de tar sig ut men ut kommer de. De kanske faktiskt hoppar en meter upp och går ut så även om mamma kanin aldrig gjort det? Annars är det pyttigt små hål de tar sig igenom.
Alltså, jag tror jag dör sötdöden.
Säg tulipanaros (eller att åldras med stil och elegans)
Tulpaner är vackra genom alla stadierna. Även när de är så långt gångna att många skulle ha slängt dem redan.
De här står på köksbänken fortfarande men i morgon får de lämna plats åt ett nytt gäng med lite mer spänst i kronbladen.
Jag har manipulerat bilden lite för den var på tok för mörk i original. Jag har bara lekt med datorns egna bildredigering och dragit i några spakar hit och dit. Men jag gillar det. Lite blekt pastelligt sådär.
Det är nog det jag är bäst på. Att se det stora i det lilla. För hur många tittar in i mitten av en tulpan och förundras över vad den gömmer helt öppet?
Världen skulle vara en vackrare plats om alla stannade upp ibland och bara såg sig omkring. Lyft blicken, eller sänk den. Titta där du normalt sett aldrig ser. Världen är inte tvådimensionell.
Sätt dig på huk och byt perspektiv.
veckans fotochallenge
veckans ord att tolka i en bild eller flera är "LIKA"
Jag grunnade länge på hur jag skulle ta mig an uppgiften. Till slut kom jag på det.
Jag har ärvt dalahästar av min faster. De är ju lika. Fast olika. Beroende på när, var och hur.
Fota inomhus blir aldrig riktigt lika bra som utomhus. Så prydnadshästarna fick komma ut i solskenet en stund.
Det blåste rackarns så snåla vindar så det blev ett snabbjobb och sen in igen.
Men jag har ju fler som är lika fast olika i min samling.
Fyra missar. Köpta i nån billigbod för många år sen. Men jag gillar dem.
Här är en bild från inomhusfotograferingen. De stod visserligen mer stilla inne än ute. Jo, de konstrade så konstgjorda de är. Svansarna på kissemissarna tog vind och de föll som dominobrickor. Men inne blir aldrig lika kul som ute.
För fler tolkningar på temat kolla in här.
djur x4
Jag gick ut och blev på aningens bättre humör.
Jag passade på att snickra ihop en bolåda åt Bunny.
Ja det är inte det snyggaste jag snickrat. Men inte det värsta heller. Huvudsaken är att den är funktionell. Jag tog vad jag hade hemma helt enkelt. Och att brädorna är av olika längd beror på att jag fått en hög med ändsnuttar av brorsan att elda med och nu fick några sådana bli väggar och tak till lådan.
Siri satt och mös i solen.
Och kollohunden ville bara leka.
Jag tog ut Mjupp-Mjupp i solen för att ta ett par bilder av henne. Sen fick hon självklart gå raka vägen in igen. Allt pga fågelinfluensan.
Min svartkammade och ulliga Hedemorahöna. Hon kan knappt flyga alls eftersom hennes fjädrar är så spretiga. Jag tror att hon skulle vara rasande grann om hon hade haft ofrissiga fjädrar. Hon är fin nu också såklart. Se bara på de blåa kindplåtarna.
Sko
Veckans fotoutmaning från Gemsweekly har temat SKO
Tre gamla skor från Lilleman. De låg på en dammig hylla i stallet.
Vart den fjärde tagit vägen? Kanske det är den som ligger ute i en rabatt?
Ja, jag vet. Jag är lite eljest när det kommer till dekorering i trädgården. Men sånt som andra oftast bara ser som skräp kan jag se potential i.
I mitt dammiga vitrinskåp har jag ett par lackskor som E fick av min faster när hon var liten. Storlek 22. Hon ville aldrig använda dem, de var väl för knöliga för så små fötter.
Hmm, den röda tråden blev visst dotra. Det är hennes ponny och det är hennes gamla lackskor.
Aj som F
Jag lyckades ramla ner från höloftet idag.
Ja, faktiskt.
Tur att det inte är så högt. Jag skulle gå ner för stegen och en gång i tiden var den monterad med gångjärn och så kunde man fälla upp den när man inte använde den. Mitt stall är en gammal lagård och stegen och luckan upp finns över foderbordet. Tyvärr har gångjärnen gått sönder och jag har tänkt länge att jag måste byta gångjärn och se till att stegen står stadigt.
Tankar men inga handlingar ...
Jag hade tagit ett par steg ner när det plötsligt gled iväg under mig och jag lyckades sträcka vänsterarmen när jag for genom luckan. Jag brukar ju hålla i mig i golvet på höloftet och nu fick den sig en knäck. Höger smalben slog i stegen och för en kort sekund var jag rädd att jag skulle bryta mig men jag landade på fötterna och alla lemmar är förhållandevis hela.
Jag höll på att städa i stallet när jag for i golvet. Jag hade precis föst ner halm i ett annat hål.
Jag hittade iallafall gångjärnen som jag köpt för just det här ändamålet. De låg i stallet så fint så och bara väntade på att min tumme skulle tas ur arslet.
Nåja, de väntar än. För jag behöver hjälp när de ska skruvas upp. Jag har bara två händer. Kanske bara en nudå för det gör ont att göra vissa rörelser, och jag behöver nån som håller stegen när jag skruvar.
Det var vackert väder idag iallafall. Jag passade på att lufta kameran också. Den är snöhästen kom till när jag skulle fota snögubbar. Det var för kallt att bygga några så jag fick rita dem istället. På min fotoblogg kommer nog resultatet upp så småningom i kategorin 365 foton.
Fjant hittade en pinne.
En STOOOR pinne
Det är iallafall skönt att se honom piggelin igen.
Bli stilla en stund i begrundan
Alltså, den här platsen!!!! Jag bara äääälskar den.
Och strax intill ligger den här bryggan.
Vatten
Vatten på två sätt. Snön som föll från himlen och landade i vattnet från dammen som här på bilden rinner ner vidare i ån.
Bilden togs i måndags på min och kollohundens promenad. Men sen hände en massa annat. På tisdagen blev han dålig och vi fick ta en sväng förbi djursjukhuset. Där fick han bland annat lite dropp som också är en form av vatten (fast med en massa nyttigheter i också).
Sala, de vita broarnas stad. På den här platsen har det legat en kvarn en gång i tiden.
Och såklart poppade en låt upp i huvudet den här gången också.
V.4 fotochallenge
Okej, ljuset hann försvinna lite innan jag kom ut och kom igång med fotandet. Men det blev 142 bilder tagna ändå. De flesta bara skit förstås men det är ju det som är tjusningen med digitalfoto. Man kan slösa och ta mååånga bilder utan att det kostar något. Mer än tid förstås.
Den här gynnaren står inte stilla många sekunder. Det fanns HUR mycket som helst som skulle undersökas. Men mellan varven stannar han upp och väntar in mig och kollar av om jag faktiskt tänkt gå den vägen.
Den här snutten skog hänger nog på en skör tråd. Den är väl perfekt mogen för avverkning när som helst skulle jag gissa på. Det gör mig så ledsen för snart finns det ingen gåvänlig skog kvar i mitt grannskap.
En tall som står mitt i granskogen.
En spade som står lutad mot en sten och väntar på bättre tider. Väntar på våren och nya grävuppdrag.
Jag städar aldrig mina rabatter på hösten. Nej jag låter alla växter stå över vintern och sprida sina frön och bli mat och skydd för små djur. Och så kan man fota fina motljusbilder med dem i förgrunden medan man väntar på bättre tider. Här är det ett kungsljus som står och sprider sina millioners trillioners frön för vinden medan vi alla väntar på våren.
Temat för alla bilderna är såklart STÅ (stand).
Medan jag gick runt och letade motiv till temat så ploppade såklart en melodi på temat upp också.
Röd
Sorry för mer spam av bilder från min resa ...
Jag har nog aldrig ätit så mycket fisk som jag gjort under den här veckan.
Det finns lite rött med på tallriken. Och fisken var riktigt god. Den här krogen gick vi till två kvällar i rad. Farsan kallade honom för "gubben" fastän han själv var äldre än krögaren. Förvisso inte allt för många rätter på menyn men som en viss Gordon Ramsay lär ha sagt (enligt farsan) så är det bättre med ett lite mindre antal rätter som man gör bra än många som man gör dåligt.
En bougainvillea som förvisso inte är rödRÖD men orangeröd duger väl? Jag gick längs en gata där de hade sopat ihop blomfnaset som ramlat på gatan och fyllt flera sopsäckar med bara färgglada hyllen från bougainvillea. Tänk så vackert. Drivor av färgglada blomblad på gatorna.
Tänk så mäktigt att se det vi har som krukväxter växa hejvilt och tuktade med häcksax. Just den här hibiskusen slapp växa som häckväxt och fick stå som solitär.
Playan
Havsbadet avklarat.
Ett dopp i vågorna och sen upp igen.
Havet ville ta mig kvar. Att stå pall för inkommande vågor var en sak men när vattnet drog sig ut igen så ville det ha mig med.
Playa de jardin.
Underbart vackert. Blommor och palmer.
Bougainvillea som formklippta häckar. Julstjärnor som träd.
Snart dags för kvällsmat. Igårkväll hittade vi en kvarterskrog alldeles runt hörnet. Det blir nog dit vi styr kosan ikväll också. Men jag skippar kaffet. Beskt som vore det bryggt av lava. Möjligen att jag kan ta en irish coffee om det kniper.
På en ö i Atlanten
Efter en kylig morgon kom solen och värmde lite.
Vi tog en promenad mot stranden.
Sandstranden med sand svart och kornig som kaffesump.
Sen styrde vi stegen mot strandpromenaden. Tittade i en souvenirbutik och tog en fika i solen.
Blev uppvaktade av gatuförsäljare som alla ivrigt ville ha våra pengar.
Jag blev alldeles för kär i det här lavastens-och korallarmbandet för att riktigt kunna säga nej tack trovärdigt. Prutade för dåligt men fick ett magnethals/armband med på "köpet".
Vi fortsatte vår promenad mot en gammal försvarsmur.
Jag tog en selfie med en fiskarflicka innan vi tog lunch.
De här kärlekslåsen fanns vid en mur. Det gröna graverade hänglåset var så romantiskt. Gissar att de förlovade sig där just då, eller nåt.
På eftermiddagen tog vi en till promenad till sandstranden.
Vågorna gick högre nu kändes det som. Jag letade skatter bland stenarna. Fann både slipat glas och släta stenar. Passar jag mig inte får jag betala för övervikt på vägen hem. Haha
I en liten kyrka fanns den här julkrubban.
Palmer, palmer, palmer ...
La upp den här bilden på fejjan och skojade om att skoghuggaren lämnar stubbar efter sig överallt och att han smugglat med sig Jonsereden i handbagaget.
Vi avslutade med att fika på "Cafe de Paris" innan vi styrde stegen hemåt igen.
Kvällen har tillbringats på hotellrummet. Jag har läst och farsan sovit den schletnes sömn. Han fryser o undrar om han ska bli sjuk. Huhuh. Nåja, inte ta ut oro och sorger i förväg. Isåfall är det ju tur att resebolaget finns.
Smile
Jag hittade en blogg med fotoutmaningar. En per vecka. Första utmaningen för 2017 och första för mig blir vecka 1 - leende.
Min brorsdotter på studsmattan i somras. Hon log när jag fotade henne. Jag ler i hjärtat när jag ser henne.
En suddig kollohund som definitivt log när han busade runt med pinnen i munnen.
OM man har svårt att hitta leendet så kan man följa min enkla instruktion här nedan.
Ursäkta mig men kan jag få komma in?
Alltså den där kollohunden ...
Han har lite problem med halvstängda dörrar. Ibland iallafall. Dörren till toaletten lärde han sig snabbt att kränga upp med nos och kropp för att komma åt godislådan (kattlådan) så där monterade jag en sån där stormhasp som ska vara till fönster. Då kan katterna komma in men inte han.
Man ser tydligt på de här bilderna att det är något som irriterar i kroppen. Han har såna blemmor på nosen och vid ena ögat. Jämfört med den här bilden tagen för bara någon månad sen.
Jag försöker förtvivlat leta i mitt minne vad som kan ha orsakat reaktionen. Nu vet jag att igår fick han ett tuggis av matte när han var med mig till jobbet. Det var bara ett hörn kvar men han satte ju i sig det rätt snabbt. Och jag har ju gett en hel del tuggben ett tag. Skulle ju kunna vara så enkelt? Ihop med att jag fick fel smak på torrfodret näst sist jag köpte en säck. Istället för kyckling blev det kött. Iaf, tillbaka till tuggiset igår, han var oroligare i kroppen igen igårkväll så kanske. Man märkte att något störde/killade för han skakade sig och kliade armbågarna.
Eller så är det bristen på kattskit som gör obalansen (haha man måste ju få skoja).
Tillbaka till bildserien med den halvstängda dörren ...
Förnedringen när en katt satte sig i vägen också. OCH en fotande mami.
Ja, jag blir bara så varm i hjärtat när jag ser att det inte är några som helst problem mellan katterna och hundarna. Mina första katter var inte vana med hundar och då skapade det en obalans där katterna fäktade för sina liv så fort en hund kom närmare än 1,5 meter. Och hunden gick i försvar mot vassa klor såklart. Det var min första egna hund då också. Lukas, en omplacering som kom hit när han var 6 år. Svårt att lära så gamla hundar att sitta lugnt och ignorera katterna. Jag var ung och dum(mare). Men att ta över en sönderstressad "rondellhund" ... ja ingen enkel korsning där inte utan 5 raser. Schäfer, labrador, bordercollie, drever och dvärgpincher hade de lyckats klämma in i en o samma jycke. Den stackarn kunde inte bara ligga stilla inne och vila. Han låg och vibrerade som en motor hela tiden om man inte stängde in honom i ett hörn. Man ska ju kunna säga åt sin fyrbenta vän att nu händer det inget mer så gå o lägg dig en stund och så gör hunden det. Hunden ska ju kunna få koppla av ifrån att ständigt ha kontroll på allt och alla omkring den.
Nåja, jag lärde mig massor och fick en del insikter till nästa hund som blev Ricko. Också en omplacering men så mycket yngre och en helt annan inställning till livet.
Hmmm se där ja, helt plötsligt blev det ett helt inlägg om en hel massa hundar. Och katter.
mångalen
Tog med mig kameran ut i månljuset och försökte fånga fullmånen.
Kallt var det. Och mitt humör är fortfarande inte så strålande. Jag var fortfarande osams med mig själv. Men jag tog kameran och stativet och morrade fula ord medan jag försökte rensa hjärnan med lite fokus på bildskapande.
Sen tog jag bilen och for ner till fyrvägskorsningen. Ja visserligen bara knappa kilometern dit men jag var inte på humör för mörkerpromenad med ett tungt kamerastativ i famnen.
Fel objektiv för att få nån bra skärpa. Det är för stort med sina 70-210 mm. Men jag ville kunna komma nära månen. Inte för att det blev några bra bilder med den heller... för mörkt runt omkring.
Och NEJ, det är inte månen som syns på bilderna. Det är reflexer i linsen. Men lite läckert ändå kanske?
Grannens ekonomibyggnad vid fyrvägskorsningen.
Måndag
Lyssnar på gamla godingar och bakar bananchokladmuffins som jag fick en idé att twista till med lite karamelliserad mjölk i mitten. Jag vet ännu inte hur resultatet kommer att bli. De är för varma fortfarande.
Ute lyser månen nästan full. Och den visar sig från sin bästa sida. Himlen brinner rosa och månen syns så nära.
