...så tungt det är att gå i meterdjup snö när den är av bästa kramsort.

Var tvungen att gå ut i hästhagen o så fort man kom av trampstigarna så sjönk man ner till långt över knäna. Skulle nästan kunna säga att det är grendjupt. Iaf på mig som har korta ben.

Efter att jag till o med slumrat till en stund där framför kaminen så bestämde jag mig sen för att gå ut i det vackra vädret o göra nåt vettigt en stund.

Det var ju en helt underbar dag ute... solen värmde så det var inte alls kallt. I solen sa vår termometer att det var -1º bara. O hur underbart är inte det? Jag menar... bara att kunna gå ute utan att frysa händerna av sig.

Först tog jag en promenad med Texas o Ricko. Texas hade massor av överskottsenergi o försökte ge mig små tjuvnyp mest hela tiden så jag fick öva på mina NH-kunskaper lite granna. Be honom backa mellan varven o inte springa om mig utan hålla sig på rätt ställe. Men nåt som jag sen konstatera när vi skulle vända o gå hemåt är att han blivit van att bli ledd från höger, dvs att jag har honom på min vänstra sida så när vi vänt hemåt o jag ville ha honom på min högra sida så drog han mot vänster hela tiden bakom mig.
Till slut blev jag så trött på hans fasoner att jag stanna o tog ett snack mellan fyra ögon o jag fråga honom om han är tvärsäker på att farsan hans inte är en åsna.

Till slut acceptera han väl läget o gick ändå hyfsat bra på min högra sida. Men inte förrän han fått visa upp sig i en explosion av bocksprång.

O en annan sak han fått för sig är att det INTE går att gå in i dubbelspiltan strax utanför boxen. Där stod han tillsammans med Gnistra en hel månad när Lilleman o Kongur var här också. Då gick han in utan problem dag in o dag ut... men nu har han upptäckt "diket" som är utanför spiltan. Skitrännan som är kvar efter att korna stod i bås där. O diket kanske är djupt o det kan vara både farliga krokodiler o pirayor däri kanske... fast i verkligheten är det på sin höjd 1 dm djupt o 40 cm brett o något som han klivit över x antal gånger utan att tänka på det.

När jag tragglat klart med Texas så tog jag istället ut Gnistra. Selade på henne o lät henne sen dra ett bildäck bakom sig. Vi tog en lagom lång tur där jag ville utnyttja hennes framåtanda o vilja till att gå bortåt så det blev Västerbo runt.
Alldeles innan vi hann fram till fyrvägskorsningen så fick vi se två travekipage som körde i full fart. Gnistra piggnade till o faktum är att hon bjöd friskt på nåt som nästan kunde liknas vid passage.
Hon trampade energiskt men ökade inte farten alls utan jag höll henne lika lätt i tömmarna som innan hon fick syn på dem. O det var rent härligt att gå där bakom o se hennes energi o bjudning framåt men ändå att hon förstod att hon jobbade o inte ens försökte rusa mot dem. Just där o då älskade jag henne förbehållslöst ♥

Hon är så rolig den damen. Normala hästar längtar hem till polarna o stallet men Gnistra vill bara gå bortåt. Jag tror att det spela nog ingen roll hur långt jag än skulle be henne gå bortåt så skulle hon bjuda friskt framåt.

Sen när vi kommit runt halvvägs o vägen vände hemåt igen så blev hon genast en mkt segare häst. Hon gick plötsligt så sakta som om hon vore en 30-årig märr som inte orkar så mkt längre. O så titta hon bak mot mig ibland som om hon frågade om vi inte kunde ta en annan väg rakt in i skogen eller så.

O en annan sak som hon förvånat mig med är att hon plötsligt står stilla när jag ber henne om halt. (peppar, peppar)

Förr har hon alltid bråkat o tjafsat o inte haft ro till att stå still mer än två sekunder i stöten. Men ända sen en kväll här i vintras när jag hade henne att dra däcket fram o tillbaka i snön här hemma på uppfarten o hon trassla in sig i linorna (o jag höll på att få tokspel på'na) där hon tjafsa när jag försökte reda ut det o tillslut tog ett sånt där snack mellan fyra ögon så har hon liksom fattat att ibland är det bättre att stå still när matte ber.

O samma med att gå dit matte säger i tömmen. Jerry försökte ploga upp en bana på gärdet här hemma som jag skulle tömköra henne i. Hon gick gladeligen bortåt i spåret men så snart det vände mot stallet igen så krångla hon bara o ville ur spår o ut i djupsnön. På varv tre tröttna jag på att tjafsa varenda gång så hon fick sin vilja igenom. Efter 10 meter hade hon fattat att jag hade en poäng med det hela o köpte idén.

Hon är en sån där liten ifrågasättande dam o det är väl bra. Men ack så frustrerande ibland när vi inte tycker lika o jag inte vet HUR jag ska förklara så hon köper min tanke.

Det var bara lille Dallas som inte fick nån uppmärksamhet från mig idag. Det får bli en annan dag istället.

Åh hur skönt är det inte att sitta framför kaminen när man fryser?

Det har varit en kall natt inatt igen o här inne hade vi modesta 10 grader celcius innan jag kom igång med eldandet. Hur många grader det kommit upp till nu vet jag inte för jag orkar inte lyfta på min rumpa från sköna fåtöljen o titta efter.

Jag känner att vila är vad jag behöver just nu. Mitt schema har ju varit mer som hackebiff än hackebiff självt de senaste veckorna o det tar hårt på psyket ska jag erkänna. Att jobba flera dagar i sträck o sen bara vara ledig EN dag o sen på o jobba igen för att sen vara ledig EN dag. Det blir liksom ingen struktur på det hela. Igårkväll jobbade jag o det var mer på ren vilja som jag fick det att fungera öht. Min hjärna var segare än sirap i minusgrader o jag fick verkligen tvinga mig till att tänka en tanke rakt o fullt ut.

O i dag på morgonen så fick jag inte sova heller.... Jonte myra skulle med bussen för att slippa stå ute på skolgården onödigt länge, som han skulle ha fått gjort om Jerry skjutsat honom direkt i morse när han for. Han skjutsade ju Elin iaf men hon hade ju andra bekymmer på morgonen o behövde låna min mobil då hennes är tom på pengar o de har friluftsdag idag.

Sååå istället för att krypa tillbaks i sängen när jag kom hem från skjutsen till bussen så började jag elda för att få upp värmen här inne... o ja, sen lär man ju vara igång o fylla på i kaminen varefter det brinner upp. Iaf tills man fått upp värmen lite granna.
Så här sitter jag framför kaminen o njuter av att det iaf är varmt o skönt just här.

Igår hade jag fullt på schemat hela dagen men fick göra omstrukturering utav planeringen. Jag kom inte längre än till fyrvägskorsningen här hemma när jag insåg att nåt var fel, bilen drog alldeles galet mkt åt vänster... en snabb undersökning av framhjulet på förarsidan gav resultatet platt däck. Som en lustigkurre på facebook sa - det är väl bara på nederdelen av däcket som det fattas luft - hjälpte mig ju inte särdeles mkt då det är DÄR det är viktigast att luften är. XD

Så Hebyresan blev inställd o istället fick jag ragga bil att låna på kvällen för att kunna ta mig till jobbet öht. Tack o lov för svärmor o svärfar såna gånger... jag fick låna deras bil men problemet var bara att de själva behövde bilen först.

O eftersom en av mina saker jag hade på agendan var att besöka banken så fick jag lov att haka på dem till stan.. jag lovar, jag var såååå trött när jag kom till jobbet för att jobba till 22 att jag helst av allt bara krypit ner under ett täcke o sovit bort hela kvällen.

Såklart hade det ramlat ner massor av snö under natten o tills jag skulle iväg på morgonen. Här hemma såg jag knappt var vägen slutade o dikena började för det var såna drivor.

När jag sen kom ut på vägarna som leder mot jobbet o brukarna så var det fint plogat mest överallt. Första stoppet gjorde jag i Fläckebo-trakten o där blev jag bjuden på en chokladbit. Tantalonan i huset tyckte att jag skulle ta en likörpralin så jag blev lite varm i kroppen (jag frös lite granna) men jag tog en fazermint istället. O tur var väl det för i Salbohed hade de poliskontroll och det var körkort- och nykterhetskontroll.... hahaha, hade sett snyggt ut om jag blåst positivt pga en likörpralin.

Sen har jag arbetat mig hemåt via Jordbron o nu är jag hemma på långrast tills jag börjar igen kl 16.00

Men lite förgrymmad blir man ju när man svänger av från landsvägen o in på grusvägen som leder hem o inser att den FORTFARANDE INTE är plogad alls.

Mötte traktorn halvvägs hemma så det var väl bra att han åtminstone var i farten.

Nu ska jag bara tina upp lite o få nåt i lilla maggen o sen vill Elin ha med mig ut för att motionera skrållanpållan aka Gnistra.
Hon ska få jobba lite i snön o dra ett bildäck efter sig. Tror hon kommer o gilla det. Iaf om HON får bestämma gångart o fart... fort ska det gå serni.

Isch o fy för snö.... har jag sagt det redan idag??? Jag säger det igen isåfall.... ISCH O FY FÖR SNÖ.

Jag höll på att krocka idag med nån som helt sonika backade ut sin bil på landsvägen. VAD ÄR DET MED FOLK O KÖRA UT FRAMFÖR MIG?!?
Jag bromsa allt jag kunde o styrde mot fel sida av vägen för att där fanns en liiiiten öppning kvar iaf... plus att jag slängde mig på tutan o tuta för fulla muggar.

Som tur var så flyttade han/hon på sig. Såg väl att det kom nån hoppas jag... men vad är det för idioti att bara kasta ut bilen från gården, backandes i full kareta? Antar att det var nån snövall som skulle forceras. Hoppas det iaf. Så det inte bara var bängbulakörning.

Jag har fått nog av plåt mot plåt för några år framåt nu... ja jag har faktiskt fått nog av all form av plåtdemolering när det gäller fordon som JAG sitter i.

Jisses vilken ångest jag hann med att känna när jag insåg att det kanske skulle smälla - låta illa o göra ont. Plus att det är så synd när man blir utan bil.

Sen mådde jag rent illa i efterchock.

Nåja, jag klara mig, den andra föraren klara också sig. Inga bilar kom till skada. Bara jag som blev lite chockad.

Nu ska jag sova för imorgon är det återigen en jobbardag. Jag jobbar återigen en delad tur o behöver min vila känner jag.

Usch o fy för denna vinter.

Jag har sagt det förut o jag säger det igen... JAG VILL HA VÅÅÅÅÅR!!!! NUUUUUUU!!!

Jag jobbar idag o fy sjutton så svårt det är o köra på nysnöade vägar när ljuset är på ett visst sätt. Speciellt när det också yrar igen pga den hårda blåsten.

Flera gånger så kändes det som om jag körde ut i det kalla vita på vinst eller förlust. Lite granna som - vart tog vägen vägen?

Nåväl, morgonjobbet blev avklarat. Visserligen lite senare än vanligt men huvudsaken är väl ändå ATT det blev gjort?

Nu ska jag sätta mig ner o ta en kopp kaffe o en smörgås o njuta av min frukostrast.

Efter begravningen så åkte vi hem mot Möklinta igen. O eftersom vi inte visste säkert om Johan skulle gå av hos farmor o farfar eller om han skulle åka hem direkt så stannade vi till i Forneby en stund.

Helt i onödan visade det sig då Jonte myra såklart längtade hem o åkte bussen hela vägen hem istället.

Elin hade ju ridning idag som alla onsdagar o vi packade in oss i bilen för hemfärd. Håhåjaja, vinter är en styggelse när det är såna mängder med snö som just nu. Vi körde såklart fast i drivorna o höll inte på att komma loss alls. Min sida var helt inkörd i snö så jag kunde inte ens öppna dörren. Efter sju sorger o åtta bedrövelser så kom vi väl till slut loss ändå o kunde åka hemåt. Men innan dess så hade även Tommy (brorsan) lyckats fastna i den fördömda snön.

Det blev snabbt ombyte av kläder o så tillbaka till Sala. Elin hade tur o Ayla som hon skulle rida var ute på banan redan fix o färdig så hon kunde stå o titta lite lugnt på lektionen som var innan hennes.

Vi fick se att de hade fått upp annonserna på saluhästarna som ska säljas från Sorf av olika anledningar. Elin är ju så sugen på Lilleman. Men men.... 10 000 är pengar det också om man inte har dem. Hon lovade o svor att hjälpa till med alla hästarna (och grisen) om hon bara kunde få honom. *suck* Mina förmaningar om att det kommer fler hästar o om inte annat kan hon skaffa en när hon blir vuxen sen o har egen ekonomi slog hon kallsinnigt bort.

Nu känner jag att jag är helt färdig. Tror att jag ska packa ner mig i sängen strax o stämma träff med John Blund så att jag är pigg i morgon när jag återigen ska jobba. Kväll som tur är eftersom jag känner att jag behöver få vila på fm.

En trött o lite däven jag som loggar ut härifrån nu.
Tjingeling o sköt om er tills vi syns igen

Idag var det då dags - morfars begravning.

O det är ju lite jobbigt att sitta där o prästen börjar prata om minnen man har. Självklart väller ju en massa minnen upp till ytan då o man gråter en skvätt. För hur det än är så är det ju så. Det är minnen o aldrig mer.

Aldrig mer får jag se dig, inte höra din röst

Roligt att se sina släktingar dock. Men hade ju varit roligare om vi kunnat träffas under andra omständigheter.

Begravningen var i Sala Sockenkyrka o sen transporterade vi oss till nya kyrkogården för att ta farväl av morfar då han sänkts ner i jorden för sin sista vila.
Det var ledsamt att se mormor bryta ihop vid graven. För henne blev det nog så påtagligt just där - att han faktiskt inte finns mer - när kistbärarna sänkte ner kistan.

Sen åkte vi tillbaka till sockenstugan för minnesceremonin.

Jag vet inte men något sa mig att morfar spelade oss ett sista spratt där o då. För när vi skulle över järnvägen så åkte bommarna såklart ner så vi fick stå o vänta en lång stund. O när vi sen kom fram till sockenkyrkan igen så var en vägskrapa precis i färd med att skrapa bort gammal snö o is från infarten till kyrkan så vi fick vänta lite till.

Jag sa till Jerry att det nog var morfar som sa att vi inte skulle ha för bråttom att få fika. Han skulle ju inte få vara med o smaka utav den goda smörgåstårtan o kaffet o kakan efteråt.

Min morbror hade tagit med sig sin gitarr o han spelade o sjöng en visa som han lärt utav sin pappa - min morfar. O han gjorde det så bra.

O nu när jag lyssnar på den här versionen jag hittade på youtube så kommer mina tårar igen.

Men morfar sitter nog på ett moln o sjunger den för Dan Andersson nu.

Jag jobbar en såkallad delad tur idag. Det känns sådär ska jag erkänna. Eftersom det inte är en ordinarie helgtur utan en extra söndag som jag frivilligt tagit på mig då det fattades täckning för en person. Vi jobbar för tillfället bara 9 personer på ett schema som bygger på 10 personer som delar jämt upp o jobbar 2 helger utav 5.

Nåväl, jag tog åt mig turen frivilligt o tänkte att bra, det blir mer pengar i plånboken då jag får nån krona mer i OB, jag får en extra ledig dag mitt i veckan nånstans under 5 veckor och eftersom en delad tur är 10 timmar så försvinner också 2 timmar från nån dag mitt i veckan.
Det jag INTE tänkte på är att det är så himla jobbigt att först jobba 4 dagar på raken, vara ledig en dag o sen jobba en dag igen.
O i morgon är jag ledig o på tisdag jobbar jag. Onsdag är jag ledig från jobbet men då ska jag på begravning utav min morfar så det blir inte så mkt vila utav även om jag är ledig. Torsdag jobbar jag igen (kväll) o på fredag är jag återigen ledig för att sen jobba lördag o söndag och återigen en delad tur på söndagen.

VAD I HELA FRIDEN TÄNKTE JAG PÅ NÄR JAG FRIVILLIGT LADE ETT SÅDANT PUCKOSCHEMA?!?!

O nu när jag sitter med schemat framför mig så ser jag också att jobbpasset inte är slut iom att söndagen är klar... nejdå... jag jobbar fyra dagar på raken o alltså jobbar jag även måndagen o tisdagen. Avslutar tisdagen med att jobba kväll o före det ska jag tillbringa fm i Heby. Lär ju vara rätt mör på onsdagen när jag får vara ledig i en hel dag innan jag återigen jobbar två dagar.

Jag inser att jag har lagt världens IDIOTschema den här gången.... men men.... det är 10 veckor av mitt liv som aldrig mer kommer åter.... o jag hoppas att jag slipper få totalt hjärnsläpp så jag godkänner nåt dylikt nånsin mer.

Nu när jag har fått klaga av mig lite så tänker jag komma till det som jag från början tänkte med det här inlägget.
Jag har varit sååååå duktig. Istället för att åka hem de där få timmarna mellan arbetspassen idag så stannade jag kvar på jobbet o har alldeles nyss kommit in från en timmes lång o härlig promenad i solskenet.

Jag tog stavarna för att kunna jobba upp flåset lite granna o kanske även få upp blodcirkulationen i rygg o axlar som jag känner är stela o ömma för tillfället.

Mätte upp sträckan på eniro.se när jag kom tillbaka o konstatera att det var nästan 5 km som jag knatade.

Jag gick först upp mot Aspvreten o sen ner mot kyrkan igen o sen upp bakom affären o gick Islingbyvägen runt o kom fram på landsvägen igen o gick tillbaka mot Björkgården. Läskigast den sista biten eftersom det är på landsväg o alla kör så fort o det är smalt o jäkligt med snövallar efter sidorna.

Två inlägg på en o samma dag när det inte har hänt ett jota i bloggen på säkert 14 dar eller så.... Är det då man ritar ett kors i taket eller???

O ja just ja.... idag är det ju alla hjärtans dag också. Kram på er alla därute o ha en jättetrevlig alla hjärtans dag. Själv får jag krama mina nära o kära när jag kommer hem efter 22 ikväll.

Just nu har jag inte orken eller inspiration till att blogga ett endaste dugg.... det får bli en annan dag känner jag.

MEN, jag tänkte lägga in en liten film från när vi avtackade Ulla som snart går i pension och Erica som fyllde 40 för rätt länge sen nu men iom att jul o nyår kom i vägen så har det inte blivit av förrän nu.

Summan av kardemumman blev ju då att INGEN utav dem hade den minsta aning om att vi tänkte busa med dem.

Ett stort tack till min dotter Elin som hjälpte mig att färdigställa det färdiga resultatet utav mina filmsnuttar