Efter att jag till o med slumrat till en stund där framför kaminen så bestämde jag mig sen för att gå ut i det vackra vädret o göra nåt vettigt en stund.

Det var ju en helt underbar dag ute... solen värmde så det var inte alls kallt. I solen sa vår termometer att det var -1º bara. O hur underbart är inte det? Jag menar... bara att kunna gå ute utan att frysa händerna av sig.

Först tog jag en promenad med Texas o Ricko. Texas hade massor av överskottsenergi o försökte ge mig små tjuvnyp mest hela tiden så jag fick öva på mina NH-kunskaper lite granna. Be honom backa mellan varven o inte springa om mig utan hålla sig på rätt ställe. Men nåt som jag sen konstatera när vi skulle vända o gå hemåt är att han blivit van att bli ledd från höger, dvs att jag har honom på min vänstra sida så när vi vänt hemåt o jag ville ha honom på min högra sida så drog han mot vänster hela tiden bakom mig.
Till slut blev jag så trött på hans fasoner att jag stanna o tog ett snack mellan fyra ögon o jag fråga honom om han är tvärsäker på att farsan hans inte är en åsna.

Till slut acceptera han väl läget o gick ändå hyfsat bra på min högra sida. Men inte förrän han fått visa upp sig i en explosion av bocksprång.

O en annan sak han fått för sig är att det INTE går att gå in i dubbelspiltan strax utanför boxen. Där stod han tillsammans med Gnistra en hel månad när Lilleman o Kongur var här också. Då gick han in utan problem dag in o dag ut... men nu har han upptäckt "diket" som är utanför spiltan. Skitrännan som är kvar efter att korna stod i bås där. O diket kanske är djupt o det kan vara både farliga krokodiler o pirayor däri kanske... fast i verkligheten är det på sin höjd 1 dm djupt o 40 cm brett o något som han klivit över x antal gånger utan att tänka på det.

När jag tragglat klart med Texas så tog jag istället ut Gnistra. Selade på henne o lät henne sen dra ett bildäck bakom sig. Vi tog en lagom lång tur där jag ville utnyttja hennes framåtanda o vilja till att gå bortåt så det blev Västerbo runt.
Alldeles innan vi hann fram till fyrvägskorsningen så fick vi se två travekipage som körde i full fart. Gnistra piggnade till o faktum är att hon bjöd friskt på nåt som nästan kunde liknas vid passage.
Hon trampade energiskt men ökade inte farten alls utan jag höll henne lika lätt i tömmarna som innan hon fick syn på dem. O det var rent härligt att gå där bakom o se hennes energi o bjudning framåt men ändå att hon förstod att hon jobbade o inte ens försökte rusa mot dem. Just där o då älskade jag henne förbehållslöst ♥

Hon är så rolig den damen. Normala hästar längtar hem till polarna o stallet men Gnistra vill bara gå bortåt. Jag tror att det spela nog ingen roll hur långt jag än skulle be henne gå bortåt så skulle hon bjuda friskt framåt.

Sen när vi kommit runt halvvägs o vägen vände hemåt igen så blev hon genast en mkt segare häst. Hon gick plötsligt så sakta som om hon vore en 30-årig märr som inte orkar så mkt längre. O så titta hon bak mot mig ibland som om hon frågade om vi inte kunde ta en annan väg rakt in i skogen eller så.

O en annan sak som hon förvånat mig med är att hon plötsligt står stilla när jag ber henne om halt. (peppar, peppar)

Förr har hon alltid bråkat o tjafsat o inte haft ro till att stå still mer än två sekunder i stöten. Men ända sen en kväll här i vintras när jag hade henne att dra däcket fram o tillbaka i snön här hemma på uppfarten o hon trassla in sig i linorna (o jag höll på att få tokspel på'na) där hon tjafsa när jag försökte reda ut det o tillslut tog ett sånt där snack mellan fyra ögon så har hon liksom fattat att ibland är det bättre att stå still när matte ber.

O samma med att gå dit matte säger i tömmen. Jerry försökte ploga upp en bana på gärdet här hemma som jag skulle tömköra henne i. Hon gick gladeligen bortåt i spåret men så snart det vände mot stallet igen så krångla hon bara o ville ur spår o ut i djupsnön. På varv tre tröttna jag på att tjafsa varenda gång så hon fick sin vilja igenom. Efter 10 meter hade hon fattat att jag hade en poäng med det hela o köpte idén.

Hon är en sån där liten ifrågasättande dam o det är väl bra. Men ack så frustrerande ibland när vi inte tycker lika o jag inte vet HUR jag ska förklara så hon köper min tanke.

Det var bara lille Dallas som inte fick nån uppmärksamhet från mig idag. Det får bli en annan dag istället.