Fredagar borde förbjudas.
Ja iallafall så länge som vårdplatserna på lasarettet under helgen är färre än antalet behövande och varje säng som går måste tömmas inför helgen.
Så länge beslutsfattarna får gå hem tidigt varje fredag o ställa om telefonen till automatiskt telesvar att NN återkommer på måndag klockan så.
Så länge ingen behöver ta ansvar för löftet att "hemtjänsten fixar"
Ja, hemtjänsten fixar. Och hemtjänsten trixar. Och trollar med knäna. Tar under från undersköterska och gör vad vi kan. Med vad vi har.
Jag gillar mitt jobb.
99 gånger av 100.
Alla livsöden man får en inblick i. Människor som bokstavligt lägger sitt liv i mina händer.
Trygghet, omvårdnad, integritet, självbestämmande.
Vissa människor får jag äran att följa från att de är så pigga att de egentligen klarar sig själva till dagen då de sakta slutar andas. Andetag för andetag som ibland dröjer lite längre än de andra. Till det allra sista andetaget.
En del är klara och rediga ända till slutet. Andra dör sakta bort i demensens brutala skövling, men kroppen lever kvar och fortsätter kämpa. För det är vad vi som levande organismer är programmerade till. Gapande som fågelungar när födan bjuds.
Jag gillar mitt jobb 99 gånger av 100. Men den hundrade gången är när jag försöker göra mitt bästa med vad jag har men det inte hjälper. För verktygen jag kan tillgå är inte tillräckligt eller rätt.
#tankar #hemtjänsten #livochdöd
Ja. Kort sagt. Jag har hunnit med att vara förbannad, förtvivlad, varit lite MacGyver, hållit handen, tröstat, matat, stöttat kollegor, svarat på frågor, svarat på larm och inte hunnit fram innan livet runnit ut, ringt 112, pratat med anhöriga plus allt annat vi gör varenda dag och varenda kväll. En vanlig ovanlig dag på jobbet. Hela veckan lång.
Då är det bra att andra dagar kan få vara bara vackert soliga och underbara att glida runt mellan gårdarna.
Låt vara att kontakten inte satt i på stolpen till motorvärmaren så jag fick börja med att skrapa.
Jag tog tillfället i akt att njuta av det vackra konstverket på min sidoruta innan det tinat bort.
Så det kanske inte var så konstigt att jag drömde om att behöva korsa träskaktiga vatten o in i gamla byggnader för att hämta nåt värdefullt som sedan redan var taget av någon annan. Och den upptäckten gjorde att jag var tvungen att fly för mitt liv. Men genom att smyga o inte väcka uppmärksamhet. Sen var jag plötsligt vårdare till den jag flydde från. Och rollen byttes till att jag sen var torpeden som skulle döda samma person jag nyss behövt vara rädd om. Undersköterska men torped på fritiden.
Hmmmm sjuk i huvudet? Jag? Tsss närå typ heeelt normal.
Eller?!? 😅
