Torsdagstankar
Hade minst 3 stycken av de här surrande i hallen igårkväll
Odjur
Ja efter att ha blivit helt oprovocerat stucken av en som förvisso vaktade sitt bo som jag råkade gå förbi utan att veta om dess existens så är jag supermisstänksam mot alla dessa individer för tillfället.
Det gör fortfarande ont på stickstället om jag till exempel spolar handen i kallt vatten. O ja jag orkar inte spola fram varmvattnet innan jag börjar tvätta händerna o så. Vattnet blir varmt medan jag tvättar 😅
Igår premiärpaddlade jag. Tillsammans med fjant. Det gick förvånansvärt bra.
Men han påvisade behovet av en flytväst omgående genom att plurra. Inte bara en gång utan två gånger 😂
Jo hundar kan simma. Det kan jag med. Men flytväst är ändå bra skit.
Jag hann aldrig köpa en i samband med att jag köpte min väst o själva supen. Det var så sent på dagen att de hann stänga. Jo jag är sån, så jag glider in i sista minuten för att köpa saker. Iallafall när jag velar fram och tillbaka på om jag verkligen behöver och inte bara villhöver väldigt mycket. Då får ödet bestämma. Finns saken kvar precis innan stängning så var det menat. 😂😁
Typ så
Jag vet. Jag är inte riktigt riktig. Nånstans. Men det går ändå. Får gå.
I tisdags skrek kroppen efter hård belastning så jag lyfte skrot. Bilden är från när jag värmde upp o larvade mig
Idag har jag en grym träningsvärk. Det brukar vara jäkligast dag 2 efter ett pass. Jo tack. Det känner jag.
Jag mår alltid så bra efteråt. Så varför jag låtit det rinna ut i sanden lite är egentligen obegripligt.
Idag har jag ledig dag. Tog en rejäl sovmorgon och får betala priset med huvudvärk.
Kaffe
Kaffe
Och ännu mer kaffe
Så går nog den här dagen också
Insomnia (sorry för ett mörkt inlägg)
Omöjligt att få sova
Somnar gör jag. Och vaknar lika fort. För i samma stund som jag somnar stänger kroppen ner allt. Inklusive min andning tydligen.
Och så vaknar jag när kroppen vill ta ett andetag o jag känner att det inte kommer räcka till med att andas genom näsan.
Det är massor som rusar genom mitt huvud just nu. Massor som måste bearbetas. Jag har kommit till ett vägskäl. Utbränd är nära igen. Efter två gånger in i väggen är det inte långt bort nånsin.
Min vilja att alltid vara till lags. Aldrig be om hjälp. Aldrig vara till besvär. Ta ett steg tillbaka från vad jag vill, vad jag behöver. Bita ihop. Skrika tyst inom mig istället för att säga rakt ut. För jag vill inte såra andra. För att jag vill inte förnedra mig själv med att bli nekad.
Till slut glömmer visst kroppen bort det mest basala. - Andas. För att jag tryckt bort allt vad behov heter.
Jag har druckit grönt te. Gjort på hallonblad. Eftersom jag läste att det innehåller oxytocin. Ett hormon som bland annat utsöndras av att få en kram. Bara det liksom. Absurt egentligen.
Vägskälet? Leva eller dö. Om jag inte sätter ner foten för min egen skull så dör jag på kuppen. Det är så det känns.
Jag glömmer andas o förr eller senare kanske den där andningsreflexen fallerar.
Eller så får jag en blodpropp eller en blödning på något vitalt ställe. Jag har en tendens att få små spontanbristningar i blodkärlen. Främst fingrarna men även fötterna. Förra året hade jag ett ställe under stortån som ständigt var svullet och ömt pga att det spontanbrast. Det börjar som pirr och klåda. Sen när man gnider stället så smärtar det till och ett blåmärke uppstår. Ibland känns det som en knöl (ser ut som en knöl också ibland) innan. Jag tänker att nån dag kommer en sån bristning ske typ i hjärnan istället för ett finger. Kanske pga stresspåslaget.
Och mitt i allt så har jag ett sånt dåligt samvete över att jag inte längre orkar köra på i 190 knyck o trolla med knäna. Att jag kommit till stupet o står där o hänger utan o veta om jag bromsade i tid eller om jag kommer falla.
Nåja.
Let's hope I know how to bounce
Jag ska göra ett nytt försök med sömnen. Även om jag nånstans i gömmorna har piller som skulle hjälpa mig somna så vill jag inte ta det när jag inte får andas som jag ska. Nästan så att jag är lite rädd för att somna. För att faktiskt inte kunna vakna när kroppen skriker om syre
Vacay tankar
It's not the fart that kills you
It's the smell
Med det sagt, jag hade en mindre bra dag igår
Det bara var en skitdag helt enkelt. Men näe. Inget avloppsrelaterat. Bara jag som var i min egna mentala skit.
Japps typ så
Instagrams minnen gav mig en påminnelse från mig själv. Från en annan tid.
Så jag försökte samla ihop mig o njuta av den sista fina kvällen på ett tag. Om väderleksrapporten får det minsta rätt.
Packade in fjant. Velade mellan städer att åka till men eftersom jag skulle testa min bil som betett sig skumt på hastigheter mellan 80-100 så ville jag inte vara fast på en 2-1-väg i flera km utan att kunna svänga av. Därför blev det hometown. Nya däck fram löste inte problemet såå jag har fortfarande en bil som ger mig magsår och ångest att köra 😪😴
Nåja, trots brist på solnedgång över Dalälven så fick jag väl en del fullträffar ändå?
Långforsen kan också leverera
Vaknade innan solen hann gömma sig helt bakom en jämngrå massa så frukosten avnjöts på trappen.
Semestern tickar alldeles för snabbt. Men trots min mentala breakdown har jag hunnit njuta och haft riktigt bra dagar också. Och det återstår en vecka.
Semester - bildbomb
Min första semestervecka är förbi. Ja eller andra. Om man betänker att jag hade en försommarsemestervecka precis där mellan hägg och syren.
