Huga huga jag fann en huggis... eller två.... eller nej vänta... tre
tog en repa i hästhagen för o checka läget.... strax utanför hagen finns ett stenkummel och på en sten beväxt med vitmossa såg jag något mörkt avlångt som låg o solade... smög försiktigt närmare för jag ville inte råka trampa på nån kamrat till den där mörka främlingen. Jag skulle se om jag kunde hitta några gula fläckar där i huvudregionen men innan jag hann så långt så fick jag se en ljusare kamrat strax bredvid... en hel meter närmare mig.... *ryyyys* och den var i allra högsta grad zig-zag-randig. Medans jag står där o spanar så får jag se ännu en som ligger o försöker värma sig i den bleka augustisolen. INNE i hagen.... brrrrr
Visserligen precis vid stängseltråden men ändå....
Jag gick o lånade E's kamera för den är bättre än mobilen på att ta närbilder från långt håll.... och medans jag gjorde så, så ringlade en av dem iväg... den jag först hade sett.
Men för er nyfikna så kommer här ett par close-upbilder på huggormar... för er med fobisk skräck så kanske ni inte ska titta så noga på bilderna...
För att vara lite snäll så lägger jag först upp en bild på stenröset där jag fann dem... en bild som jag tog förut en dag när dimman rullade in över gården.
Till vänster i bild bakom rönnen härifrån sett låg de
Kan ju säga att jag är enormt glad att jag inte behövde krypa nära för o ta de här närbilderna...
Petade på den svarta med en låååång pinne när jag fotat klart och den var väldigt slö... men till slut ringlade den iväg och väste irriterat medans.
Även om det var intressant o höra ljudet så insåg jag också att jag hört ljudet förr.... och alltså har jag förmodligen retat upp huggormar förr fast jag inte hunnit med o se dem... de har ringlat iväg innan.... Katten fick jag stänga in också... för han var med o jamade o sprang i gräset när jag först fann dem.... och jag var rädd att han skulle locka med sig lilla fisen och att han i sin tur skulle gå sta o bli ormbiten... hundskrället var också med o rantade i höga gräset strax bredvid.... men han är lättare o styra bort genom o säga åt han att gå bort.
Kommentarer
Postat av: Johanna
ormar är vackra! i söndags såg jag en simmande snok :)
Trackback