Jag tog en atarax för att försöka driva undan ångesten. Den hjälpte tillräckligt mycket så jag kunde samla ihop mig och gå ut. 

 

Jag hämtade pålle ur hagen. Smäcklera som sög fast stövlarna och varje steg jag tog var en kamp att få behålla dem på fötterna istället för att kliva ur. 

 

Solen sken genom molnen och jag valde att stanna utomhus för att skava av all lös päls. Vårvindar friska gjorde så jag snart såg ut som en lurvig ponny jag med. 

 

Lagom tills vi hade kommit iväg så försvann allt vad sol hette och vindarna kändes kyliga. Plötsligt började det regna lite också. Men man är väl en viking så lite regn stoppar inte mig om jag bestämt mig. 

Vi tog började med skogsvägen och jag vet inte om det berodde på min oroskänsla i kroppen eller vad men Lillen var taggad på fart. Han är fortfarande inte helt i form och orkar inte hålla tempo några längre stunder men idag var första gången på länge som han orkade hålla galoppen med ryttare. Tidigare har han tagit några steg men sen fallit tillbaka till trav igen. 

Hursomhaver så gav han mig en härlig känsla av frihet och lycka (jag kom på mig själv med att riktigt fånle), när vi drog över gärdet i galopp. För ja efter skogsvägen fortsatte vi över gärdena en sväng innan vi slutligen svängde av hemåt igen. Då var vi båda nöjda, glada och avslappnade. 

 

Sen skulle jag försöka få till nåt i matväg tänkte jag. Kyckling, potatisgratäng (färdig på påse från affären), rödvinssås, bea-sås och tsatsiki. Av nån anledning ville det sig inte riktigt ikväll. Nåja, det blev ätbart. Rödvinssåsen var godare tillsammans med köttet än när jag smakade av den innan så det blev ju okej i slutänden. 

E tog nattningen av hästarna ikväll så jag slapp.

 

Nu har vi spenderat kvällen framför tv:n och sett captain Jack Sparrow härja. Nu är det bara sova kvar. Det får nog bli en atarax till att sova på.