knowing your limitations
Jag är nog inte känd som den i världshistorien som känner sina begränsningar bäst här i världen men nu har jag iallafall tagit en välbehövlig paus.
En kompis på jobbet frågade hur länge jag skulle bli borta. Ikväll och imorgon o sen är jag ledig i helgen, svarade jag. Ett halvår ser du ut att behöva, svarade hon mig.
Hela min kropp skrek NEEEEJ när jag tvingade iväg mig till jobbet idag. APT som drog iväg mig. Men faktum är att det var inte förrän i bilen på väg till jobbet som jag insåg att det håller inte, jag måste pausa.
Ont överallt efter naprapatmanglingen igår och ett stresspåslag på 110 %.
När jag kom hem efter mötet så gick jag en runda i trädgården och plockade in den kanske sista buketten för iår.
Vit rosenskära, gråmalva, oregano, chokladmynta, sköldpaddsört, flox, blåverbena och rödbladig smällspirea. Vem hade kunnat tro att det skulle gå att få ihop en sån fin bukett sista dagen i september? Oftast har frosten tagit alla fina blommor utom möjligen kärleksörten. Den fick inte vara med den här gången. Den gör sig nästan bäst i ensam majestät i buketten.
Jag kan säga att den luktar underbart ljuvligt om man sticker ner näsan däri.
Kommentarer
Postat av: Per-Anders
Det är viktigt att lyssna på kroppen. Jag har en gåiväggen-resa bakom mig och vet hur det kan gå om man kör för hårt. Vila och återhämtning är alltid en bra medicin.
Postat av: Helen
Var rädd om dig, lyssna på kroppen
Trackback
