Och tiden stod still

 

För en sekund och i en evighet

 

Universum skakade till. Allting vreds en bit och ingenting är längre som förut.

 

Idag faller tunga droppar. Regnet slår mot rutan. I ett långsamt rytmiskt lågmält smattrande 

 

Tårarna rinner över kinderna ner i kudden

 

Insikten att han aldrig mer, vrider sig i mitt inre. Hålet är stort som en galax och jag undrar bara vad som hände. 

 

Hur kan en liten hund  ha varit hela världen? 

 

Vad gör jag nu? 

 

Förändring får oss att växa. 

 

Tack för att du litar på att jag kan klara mig själv nu. 

 

Hela världen utanför mitt fönster gråter idag

 

Tills vi möts igen