B som i ... bajs kanske.

 

Eller bromsar på en bil. 

 

Min bil har just sagt upp bromsarna och de verkar ha slutat med typ omedelbar verkan. När herr J hjälpte mig byta bromsbeläggen för en månad sen så sa han att oken kanske inte skulle visa sig vara hela för det ena oket hade slitit ut beläggen till bara metallen och det betyder att själva kolven som trycker beläggen mot bromsskivan åker väldigt långt ut i  yttersta läge. Och tydligen var det så. För poff bara i lördags så tändes en illande ilsket röd lampa och bilen pep oroväckande. Såklart har instruktionsboken till bilen fått fötter nån gång i sitt liv och jag fick googla fram bilder på varningslampor för min bilmodell och sen försöka se om nån bild skulle ha förklaringen. 

Ah, noll koll alltså.

 

Det är ju IDAG det är fettisdagen. 

 

Kanske skulle fixa en semla eller två då.

 

 

Jag fick ett ryck att baka på kvällskvisten. Jag ramlade nämligen in på en sida med recept på vaniljsnittar istället för vaniljhjärtan. Och jag slog på stort och kokade egen vaniljkräm till och med (och hur god blev inte den då!?!). När jag nu börjar få ägg varje dag så får jag ju se till att hitta användning för dem och nu gick iallafall två äggulor åt. Passande att det skulle vara en liiten äggula i själva degen. Då valde jag bara ett ägg från en av sabelpootdamerna. 

 

Herr J var över en stund och fick lite mat innan han åkte vidare mot nya äventyr. Men han glömde några saker.

Jag fick ett infall att sjunga lite här hemma. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller som dålig kritik när kollohunden börjar skälla och hoppa mot mig.

 

Jag tror att han faktiskt bara ville vara social och också få sjunga. 

 

Men jag skulle behöva hitta volymknappen på den hunden för han har så skarpt och gällt skall att det skär i mina stackars öron. 

 

Iallafall så har vi sjungit tillsammans med både Patrick Swayze och Ed Sheeran nu.

 

 

Det har snöat inatt och det känns blah. Helt onödigt i mina ögon men talesättet säger ju att det ska snöa på lärkans rygg 7 gånger. Och jag vet inte ens när lärkan förväntas återvända.

 

Jag tog lååång sovmorgon idag.

Förvisso fel ras på hunden på nedersta bilden men den fick ändå hamna på kollohundens bur som står i hallen. För han är söt och har galet vassa tänder.

 

I vaktelburen är det en rasande arg liten dam som bråkar högljutt med sin partner. Hon har visst blitt lite sur. Jag hoppas att det är något i äggen och att de inte legat för länge och blivit för gamla. Jag har inte orkat plocka äggen ordentligt. Liite med baktanken att kanske hon skulle kunna bli lite ruvsugen. Japanska vaktlar är inte så duktiga på att ruva. De har inte alltid instinkten kvar men man hör ibland talas om det så jag har närt en liten förhoppning. Nu verkar hon alltså ha surat till iallafall. 

veckans ord att tolka i en bild eller flera är "LIKA"

 

Jag grunnade länge på hur jag skulle ta mig an uppgiften. Till slut kom jag på det.

 

Jag har ärvt dalahästar av min faster. De är ju lika. Fast olika. Beroende på när, var och hur. 

 

Fota inomhus blir aldrig riktigt lika bra som utomhus. Så prydnadshästarna fick komma ut i solskenet en stund. 

Ibland blir man bara så förundrad.

 

Igår fick jag ett brev om att jag inom kort kommer att bli kallad av kuratorn. Något jag bett om att få kallelse för. 

 

Det är bara det att jag hann få kallelsen innan jag fick brevet om att jag kommer bli kallad. Det kom nämligen i förrgår.

 

Sen är ju det här med läkarunderskrifter ett litet kapitel för sig.

 

Undrar hur lång den kursen är? Och på hur många poäng?

 

Alltså allvarligt. 

 

 

Efter besöket vid källorna tog vi en sväng förbi Huddunge också. Farfars far och mor ligger begravda där.

Damn U autocorrect, eller nåt ;)

 

Brorsan frågade om jag ville hänga med på en utflykt till Ingbo. Och vem tackar nej till det? Ingbo Vid Östa naturreservat är ju aningens närmare än att åka till Östafrika. 

 

Snart dags att åka till jobbet. 

Medarbetarsamtal står först på agendan. 

 

Rättelse ... det stod först på agendan när jag tittade på min planering igårkväll.  Det kan ju hinna ändras.

 

Iallafall har jag försökt att fylla i min lilla samling med frågor och motiverat mina svar.

 

Jag har fått experthjälp som ni kan se.

När man känner att man inte vill kliva ur sängen ...

När det känns som om björnens idé om att gå i ide är den ultimata lösningen.

 

Jag hade ingen som helst lust att gå upp idag. Och i mitt halvsovande tillstånd så kändes tanken om att sova tills våren anländer på riktigt, helt sund.

 

Kvällsjobb på agendan. Börjar 16 och slutar 22. Sen samma lika igen imorgon. Fick en fråga från söstra mi om utgång ikväll och det hade varit kul men som sagt, jag jobbar. Och inte hade plånboken tillåtit nån utgång heller. Men det kommer fler tillfällen med 30+.

 

Jag har muttrat för mig själv vid varje besök för att "pudra näsan" sen igår när blodbadet startade att nånstans blev det ett generalfel i konstruktionen. Endera såg konstruktören inte felet medan allt var på pappersstadiet eller så (vilket Bibeln påstår) slängdes det in senare som en nödlösning och blev inte helt kompatibelt med originaltanken. 

 

Skulle CSI komma och göra sån här test med luminol så skulle jag tas in för förhör direkt.  Haha nä men seriöst. 

 

Nu måste jag försöka göra nåt att äta så jag orkar jobba hela kvällen utan rast och möjlighet att få sitta ner och äta nåt. Måltidsuppehåll (som det så fint heter) tas när verksamheten tillåter och OM verksamheten tillåter. Känns som att den rundan jag har ikväll inte har tillåtit såna uppehåll på läääänge.

 

 

Jag gick ut och blev på aningens bättre humör. 

 

Jag passade på att snickra ihop en bolåda åt Bunny.

Idag är en sån där dag där jag har taggarna utåt igen.

 

Allt känns fel. Allt känns jobbigt. Allt irriterar mig.

 

Ont har jag. Fryser gör jag. Mensen kom idag, bara 20 dagar försenad. Inte undra på att min kropp och själ är i krig med allt och alla. 

 

Men solen skiner iallafall. Kanske att jag kan få lite gladare min i ansiktet och i själen vartefter dagen lider. 

 

Helst vill jag sova bort dagen. Synd på så fin dag bara. Så nä, jag ska försöka gå ut en stund utan att frysa ihjäl. Om jag bär in en kasse ved till köksspisen så blir jag varm två gånger. Först när jag fixar med vedpinnarna där ute och sen när jag eldar upp dem här inne.

 

Naprapatbesöket avklarat på fm.

 

Det var ett bra tag sen jag var dit. Över ett år sen. Men livet kom emellan. 

 

Iallafall så fanns det lite att jobba med. Både efter i söndags när jag testade litet fritt fall från höskulle och sånt jag gått och dragit med ett tag.

 

45 bokade minuter blev en timme gott och väl. Hon är bra på så vis att hon inte släpper iväg en förrän hon gjort vad hon kan. Man får valuta för pengarna med andra ord. Nästa patient kom medan jag var där inne och hon tänkte knata raka vägen in för hon trodde att det var ledigt. Och jag hörde när jag satt ute i entrén och drog på mig skorna att "visst var det väl kvart i elva, så jag inte hörde fel". Men ursäkta mig då, tänkte jag. 

 

Sprang igenom affären på vägen hem. Mjölk och bröd skulle jag ha och kanske lite fläsk eller bacon (tänkte på fläskpannkaka nu när hönsen börjat värpa). Då visade det sig att de hade förmånligt pris på vitkål och gul lök så nu måste jag göra kålsoppa igen. Haha. 

 

De hade billigare pris på isterband också. Sååå kanske att jag testar Farfar Hebbes makaronilåda med isterband nån dag snart. 

 

Men jag måste städa ur kylskåpet nu. INNAN jag plockar in varorna. Då är det tur att det är kyligt ute så man kan ställa kassen kvar på trappen så länge. Jag ställde den i en hundbur för annars har jag väl nån spekulant som snokar och äter upp maten för mig. DET vore inte så bra. Varken för mig och sonalyckan för då blir vi utan mat och inte för hundmagen som absolut inte behöver kryddiga isterband och salt bacon. 

 

Mental soppatorsk.

 

Det kanske blir en bättre dag imorgon.

 

 

Sådär, då kan jag gå vidare med mitt liv. Hittade bilden på fb. 

 

Haha, ja min humor är sämst. 

Veckans fotoutmaning från Gemsweekly har temat SKO

 

Tre gamla skor från Lilleman. De låg på en dammig hylla i stallet. 

Vart den fjärde tagit vägen? Kanske det är den som ligger ute i en rabatt?

Jag och min arm ... vi lever. Men jag har rackarns ont.

 

Vissa rörelser. I morse när jag vaknade var jag stel och öm i hela överkroppen. Jag trodde mig knappt kunna komma ur sängen. Inte för att det gjorde överjordiskt ont utan för att jag kände mig begränsad i rörelseförmågan. Kan ha varit trötthet också iofs.

 

Borsta  håret var ett äventyr. Det gick men kändes som en jobbig rörelse. Jo, jag borstar med höger hand och det var ju vänster jag knyckte till. Men jag har långt hår och behöver assistera och hålla ihop håret med andra handen. 

 

Klä på sig tröja och jacka var också spännande men jag fick på mig kläderna.

 

köra bil? Hmmm, ja, om jag inte svänger höger och försöker styra ratten med vänsterhanden på ovansidan. DEN rörelsen var inte alls bekväm. 

 

Allt där jag måste höja armarna eller hålla dem framför mig utan att kunna stötta med kroppen. Sitta med armbågarna på bordet? Njä, inte gärna.

 

Som nu när jag satte mig vid bordet och har datorn framför mig och skriver ... jag domnar liksom eller ja, det känns obehagligt.

 

Måste boka tid hos kiropraktorn. Och en jobbarkompis sa att jag skulle boka läkartid för att få det registrerat. Så det är väl kanske planen för morgondagen då.

 

 

 

Jag lyckades ramla ner från höloftet idag.

 

Alltså, den här platsen!!!! Jag bara äääälskar den. 

Vatten på två sätt. Snön som föll från himlen och landade i vattnet från dammen som här på bilden rinner ner vidare i ån.

 

Bilden togs i måndags på min och kollohundens promenad. Men sen hände en massa annat. På tisdagen blev han dålig och vi fick ta en sväng förbi djursjukhuset. Där fick han bland annat lite dropp som också är en form av vatten (fast med en massa nyttigheter i också).

 

Jag var inte på bra humör när jag vaknade idag. Och jag var tveksam till om det skulle vara så bra idé att gå på hundpromenad genom stan och avsluta med grillning vid folkets park men min vän L övertalade mig och väl på plats så kändes det bra. Av alla hundar som var med på promenaden så var det bara tre stycken som störde kollohunden nåt kolossalt mycket. Nämligen tre portusisiska vattenhundar. Och av nån anledning hamnade de hela tiden precis i  närheten utav oss när vi gick. En av de tre muppade sig mot kollohunden och DET kunde man ju faktiskt inte tolerera HUR som helst. Jag och min vän försökte hålla avståndet till det här sällskapet på två personer och tre hundar men de verkade gilla att hålla sig i närheten för tametusan hela tiden väntade de in oss eller gick ikapp. Och hundarna flaxade från sida till sida och läste tidningen ÖVERallt. De kunde nästan lika gärna tagit med sig rullkopplet som initiativtagaren skrivit skulle lämnas hemma. Men jag är stolt över fjanten. Han skötte sig med den äran så gott han förmådde från förutsättningarna. 

 

Jag lät han få jobba genom att han fick bära min packning i en packväska över ryggen. 

 

Tyvärr tog jag ingen kamera med mig och mobilen måste tömmas (igen). Men min kompis la upp den här bilden på insta och fb.

Planeringsverktyg och tidsoptimering i all ära men när det går ut över människan som beställt en tjänst och som faktiskt betalar för den ...

 

Är brukarna till för oss? Eller är vi till för brukarna? 

 

Hur vill JAG ha det när jag får ett hjälpbehov? Hur vill DU ha det? 

 

Jag kommer iallafall vilja få äta min lagade mat medan den är varm och inte först se när en personal lagar min mat och sen få höra att tyvärr måste vi ta promenaden NU och inte efter att du ätit upp din varma mat för så ligger det i min planering.

 

Kasta om jobben då, kanske du säger. Ja, jo, men kan man få äta sin lunch medan det är lunch kanske? Det är faktiskt människor vi jobbar med. Människor bakom varje liten "plupp" som flyttas och pusslas ihop så tidseffektivt som möjligt.

 

Människan bakom måste få vara viktigare än att ha en så slimmad och snygg planering som möjligt. "Flytta lite här, dra i tidsfönstren lite där" ...

 

Jag säger inte att det är lätt att planera. Jag skulle inte vilja. Men det är inte lätt att trolla med knäna heller. Det är inte lätt att tillmötesgå människor o få dem att känna sig nöjda alla gånger. Få dem att känna sig trygga och bekväma.

 

Igår kräktes kollohunden och jag lät han gå ut en stund. När han kom in var han uppenbart dålig. Han skakade i kroppen och hade skum i mungipan. Jag ringde veterinär och blev rekommenderad att åka till klinik där de kan hålla bättre koll. Så vi åkte.

 

Ja, sån vaknade jag idag. Grumpy deluxe.

 

Taggarna utåt, känselspröten en halvmeter utanför min kropp. Allt, precis ALLT irriterade mig. 

 

Att det då gick två ponnysar på fel sida om staketet och klockan rusade mot tågavgång och sonen väckte mig med tanken att jag skulle skjutsa till stan och inte bussen. Sovmorgon för honom. 

 

Nu har jag landat lite iallafall. Pållar installerade i hage igen. De fick lite snabbt in i stallet medan jag skjutsade sonen och dela box dessutom fastän det var Lilleman och Dallas som var på fel sida. Lilleman har fått lite fullifan i att kliva över om översta tråden ligger på backen vilket den gjorde nu. Nån hade sprängt den. Kollohunden gjorde vad han trodde behövdes - skällde järnet så fort de tog ett steg fastän jag ledde dem. 

 

Pelletsen hade tagit slut i kaminen också så det var kallt inne. Och kallt ute. Närmare 10 minusgrader sisådär. Men nu är det fart i den igen. Den startade jag visserligen upp direkt på morgonen igen bara jag fått fylla på och tömma ur på rätt ställen. Men eftersom jag frös så startade jag en eld i köksspisen också och nu sprakar det hemtrevligt. 

 

Kaffe och ett par limpsmörgåsar med kaviar på satt fint i magen. 

 

Nu har det blivit aningens varmare ute också. Det ligger nånstans mellan 4 och 5 minusgrader. Mer behaglig temperatur om jag ska göra något mer där ute. Behöver städa ur kaninens bur och så ska jag ta den till kycklingarna tänkte jag. Och kaninen ska få en box iordningställd till sitt förfogande. Så är planen iallafall. 

 

Trött.se

 

Jobbkväll 16-22 men jag var duktig och hade packat träningsväskan igår så när jag skjutsat sonen till stan så tog jag en promenad med kollohunden först och sen gick jag och tränade.

Efter det åkte jag och handlade hem det där glaset från återbruket. Det kom visst med några fler glas. Men jag köpte inte alla 6 av de som hörde ihop för vissa var FÖÖÖR tacky och jag kunde inte stå för vad det stod på dem. Jag har inte packat upp dem än och jag tror det får vänta till imorgon så ni får ingen nytagen bild på fynden.

Oups ja.

 

Det där med att vara med i grupper på fb ... farligt ibland.

 

Ja, farligt. Jag råkade se en annons på kycklingar till salu. Och efter lite bildgooglande och lite funderande så har jag visst råkat lägga en beställning på en handfull pycklisar. *visslar och ser oskyldig ut*

 

Men klart som korvspad att jag bara måååste ha några stora tunga hönsor också. Och jag har fått erbjudande om en blandistupp som har Brahma i sig och mina befintliga hönor är för nätta för även Brahma/Hedemora/Bovan/Isbar-blandning tänker jag. Men i ett gäng blandisar med Orpington, Australorp och Sussex som tänkbara kombinationer (men max 2 raser o kan vara renrasigt) så skulle en sån tupp kunna passa. Jag har sett kycklingarna som har Brahma i sig och jösses vilka fötter de har allaredan som 4 veckors. 

 

Okej

 

Det finns en anledning till varför jag så sällan väljer att följa serier på tv. Jag jobbar dag, kväll och helg om vartannat.

 

Förra veckan när jag slötittade så råkade en ny serie börja på fyran. Jag tänkte som så att det kanske var dumt att börja titta och skulle jag ens komma ihåg att fortsätta nästa vecka o bla di bla ...

 

Nu imorgon är det dags för avsnitt 2. Kommer jag att kunna titta? Näh, för jag JOBBAR.

 

Jodå, det går en repris. MISSINASSEN om två dar när jag borde sova. 

 

Blah

 

Alltså ibland blir jag så galet trött på mig själv så det finns inte. 

 

Jag tog med mig kameran när jag åkte med Bunny till den tilltänkta pappakaninen.

 

Kom jag ihåg att jag hade kameran med mig? Nepps. Så blev det några bilder då? Nepps.

 

De hade hur fräsiga fåglar som helst på gården ju. Gäss. Jag blev lite tokkär på en gång. Så nu vill jag ha gäss också. Inser att gäss är svårare för en räv att sno med sig än både höns och ankor. Jag har länge önskat mig ankor att ha simmandes i diket på gärdet men det var ju den lilla detaljen med rävlya i skogen strax ovanför gården.

 

Men inga bilder dårå.

 

Inga bilder på när Bunny smög sig ur kattburen och in till friarens box heller. Husse till herr Kanin utbrast spontant: "oj vad stor hon är". Här hade han gått runt och tyckt att de hade en sån stor robust kaninhane och så visade det sig att min Bunny var storleken större. Men de ska vara samma ras och obesläktade så jag hoppas nu innerligt att det blir kaninbebisar den här gången. 

 

En vecka ska hon stanna där är det tänkt. Tills dess ska han väl ha hunnit ikapp henne och fått göra vad kaniner gör allra bäst. För hon var ingen lättfotad dam som släppte till hur som helst. Nej, hon var bara lättfotad i språnget och sprang undan och knorrade att det var skandalöst. Ja, jag gissar att det var vad knorrljuden betydde iallafall. Vid ett tillfälle gömde hon sig bakom mina fötter vid boxdörren som för att säga att nu åker vi hem matte.

 

Bunny packade med sig ett knippe morötter så de har något gott att snaska på när lugnet väl lagt sig. 

 Jag googlade efter recept på kålsoppa och hittade ett par men inte det jag letade efter. Jag valde att ta inspiration av de funna recepten istället och svängde ihop grejerna till en soppa. Så när det blev dags för frikadellena så insåg jag att det var lite väl mkt köttfärs för att låta alla gå som frikadeller så jag fiskade upp hälften ur den kokande soppan och stekte dem klara i stekpannan. På med grädde, buljongtärning, mjölk- och mjölredning och spädde med vatten och en skvätt kålsoppespad. 

 

När jag smakade av såsen så bara kände jag att dagens mat fick lov att bli köttbullar i gräddsås och pasta. 

 

Medan pastavattnet kokade upp på vedspisen så slängde jag ihop en veckosallad av vitkål, morot, purjolök, äpple och saltgurka. 

 

Och nu har jag ätit och hamnat i mathimlen. Såå gott blev det.

 

Kålsoppan kan vi äta en annan dag och kanske frysa in lite av också. 

Jag är med i en grupp på fb. Ja, inte bara en. Det har vi ju redan konstaterat i tidigare inlägg men nu gällde det den här specifika gruppen - Vi som använder vedspis.

 

Inte kunde jag väl tro att jag skulle kunna lära mig så mycket intressant. Jag tänkte mest att det var en kul grej att gå med i gruppen eftersom jag har en vedspis i köket. Men någon slängde in en oskyldig fråga gällande vad man kan läsa ut av de olika modellnumren och snabbt spårade det in på just Husqvarna. Och eftersom det sitter en Husqvarna no 028 i mitt kök så läste jag girigt vad som skrevs.

 

Bland annat lärde jag mig att nollan betyder att den är högereldad. Dvs luckan för elden sitter på höger sida om ugnsluckan. Och sen kom det riktigt intressanta vad gäller just MIN vedspis. Jag lärde mig nämligen att man skulle kunna se på ornamenteringen av luckorna under vilken tidsepok spisen är tillverkad. Men när någon postade en bild av en spis med just ornamenterade luckor så insåg jag att min spis skilde sig på en punkt, nämligen ugnsluckan. Trots att luckan för elden är ornamenterad så är inte ugnsluckan det. Jag har funderat över det där men tänkt att jaja, det kanske skulle vara så då.

Jag kämpar på med min fotoutmaning 365 foton 2017 på bildbloggen. Dagens bidrag är från gårdagens promenad med kollohunden.

Vaknade lite på snedden i morse. Trött och taggarna nånstans halvvägs ut redan när jag klev ur sängen. 

 

Första jobbet innebar dusch av "obstinat tant". Haha, ja hon är lite sån att hon vill få känna att hon har kontrollen och känner hon inte det så sätter hon sig lite på tvären. Iallafall blev inte bara tantalonan duschad utan ungefär hela badrummet blev blött inklusive mina strumpor och nederdelen av mina byxben. 

 

Jag kan lova att när jag redan är på tvären så är blöta kalla fötter inte något som gör mig gladare direkt. 

Resten av dagen gick jag barfota eftersom jag inte hade några extrastrumpor med mig. Tack och lov att det var varmt i skorna trots att jag var barfota. Tack och lov också att det är ingådda skor som inte ger mig skoskav bara för att jag råkar vara barfota. Och sist men inte minst, tack och lov att jag hade en bil att förflytta mig mellan ställena med. 

 

Planeringen var verkligen "tajmad in i minsta detalj" med jobb som var flyttade från sina normala tidsfönster till upp till en timme tidigare, allt för att kunna knöka in "ett jobb till" innan lunch.

 

Min stackars utbrända hjärna fixar inte riktigt såna förutsättningar. Det blir konflikt i skallen när jag ser att jag ska vara på ett ställe innan brukaren vill ha som tidigast. Och när jag frågade om de fått meddelande i förväg att jag skulle vara så tidig som jag var så hade de inte hört något om det. DET ogillas skarpt i och med att vi har en tidsgaranti där vi ska ringa och meddela om vi blir en kvart före eller efter planerad tid. MEN det blir ju så fel när samordnaren/planeraren inte förberett på att besöket planerats in tidigare och så ringer jag och säger att jag är 20 minuter sen fast enligt ordinarie besöksschema är jag fortfarande en halvtimme tidig. 

 

Nåja, jag lägger ner det där för nu. Jag är ledig i helgen och dagen löste sig. Jag överlevde. Brukarna överlevde. Jag tror att allt blev gjort av det jag kunde göra. Ja för jag kan inte hänga tvätt innan den snurrat klart i tvättmaskinen. 

 

När jag kom hem så kollapsade jag nån timme och sov som om jag vore klubbad tills sonalyckan ringde och frågade om jag var hemma och kunde hämta vid bussen. 

 

Nu har jag varvat ner och tagit kväller med kaffe, en skål glass med smak av pecannöt/kola och så tog jag en liten provsmakning av honungsrommen jag köpte på Teneriffa. I ett av mina favoritglas. 

Ledig dag. Sonen försov sig och jag sov tills jag vaknade. Skjutsade in honom till en eftermiddag i skolan iaf. Tog en promenad med kollohunden när jag ändå var i stan. Slog igång endomondo för en gångs skull. Men jag lyckades glömma bort den när jag var klar och skulle åka hem.

 

Galet trött när jag landade här hemma så det blev till att vila middag efter att ha ätit en varm macka med ost, skinka med senap och skivad tomat.

 

Till kvällsmat blev det kycklingwok tillagad på vedspisen. Lite annat att laga mat på vedspis än på elspis. Det blir en annan smak på det eftersom vedvärme är mjukare värme helt enkelt. 

 

Innan jag tog promenaden så luftade jag kameran lite där jag parkerade. Jag åker förbi platsen varje gång jag åker till stan och jag gillar båtarna som ligger där. Det är nåt speciellt med upplägget helt enkelt.

Produktiv dag.

 

Jag sa till sonalyckan att jag kunde skjutsa honom till tåget idag. Sen åkte jag och tog lite prover för att kolla blodstatus och så. Jag äter järn, folsyra och B12 men har ju slarvat ett tag och började känna av tecknen för brist. Så min läkare tyckte att det kunde vara läge att kolla dagsläget och kanske justera dosen.

 

Efter provtagningen gick jag en rask promenad med kollohunden i stadsparken. Vi mötte en terrier som behövde en rejäl utskällning enligt pralinen. Pinsamt.se men jag gick åt sidan och ställde mig ivägen för kollohundens synfält och vips var terriern glömd. Haha sötnöten. Sen gick resten av promenaden bra. Men så mötte vi inga fler hundar heller. 

 

När jag hade värmt upp med promenaden åkte jag till gymmet som min arbetsgivare tillhandahåller. Nytt år, nya möjligheter och det ska ju vara bra att röra på sig. Jag tänkte att det kanske kunde pigga upp mig både själsligt och kroppsligt. 40 minuter hann jag med innan jag tog en snabb dusch och sen åkte för att handla nåt att äta innan jobbet. 

 

Jag kanske faktiskt blev lite piggare för jag orkade med hela arbetsplatsträffen på eftermiddagen utan att få hjärnsläpp eller härdsmälta. 

 

Men nu är jag trött. Jag slumrade en liten snabbis innan jag gick upp och tog lite varm choklad och macka. Resten av kvällen kommer det att bli så lite som möjligt på att-göra-listan. Jag slappar i soffan med en katt på bröstet. Gissa vilken.

Ovan molnen är himlen alltid blå. Fast när jag flög hem och vi var någonstans ovan(för) Irland så var himlen rosa.