Idag är en sån där dag där jag har taggarna utåt igen.

 

Allt känns fel. Allt känns jobbigt. Allt irriterar mig.

 

Ont har jag. Fryser gör jag. Mensen kom idag, bara 20 dagar försenad. Inte undra på att min kropp och själ är i krig med allt och alla. 

 

Men solen skiner iallafall. Kanske att jag kan få lite gladare min i ansiktet och i själen vartefter dagen lider. 

 

Helst vill jag sova bort dagen. Synd på så fin dag bara. Så nä, jag ska försöka gå ut en stund utan att frysa ihjäl. Om jag bär in en kasse ved till köksspisen så blir jag varm två gånger. Först när jag fixar med vedpinnarna där ute och sen när jag eldar upp dem här inne.