Nej tyvärr fick jag inte komma till V-ås för min utmattning. Där brakade den livlinan. Men jag klarade inte av att låtsas som att jag mår finfint iallfall utan brakade ihop lite där i rummet hos läkaren. Jag sa som det var. Att mötet med fk veckan innan hade varit jättejobbigt och att vetskapen om att jag måste bedömas utifrån HELA arbetsmarknaden inte gjorde saken bättre. 

 

Så många små pusselbitar som tillsammans skapar mitt riktigt dåliga mående. 

Jobbar. Den här krabaten vinkade hejdå från ena stället jag var in på. 

 

Hoppas ingen dog av skräck nu.

 

E kom hem igår lördag och sov kvar tills idag söndag.

 

Smörgåstårta och filmtajm igår kväll och bio idag. Sen åkte hon hem igen mot kvällningen.

 

 

 

 

Kelpien tror han kommit till himmelriket kanske? Två gånger på samma vecka som den där dötråkiga matten tar sig i kragen och gör något kul.

Att jag sovit bort hela dagen innan vi kom iväg och att solen hann gömma sig är väl kanske petitesser i sammanhanget. 

Granngärdet från andra hållet den här gången. Förra gången var vi på andra sidan av ladan och lekte. Stegade upp en mindre ruta (läs cirkel) och la i fler saker den här gången. Sen övade vi lite på att gå fint också. I små doser är det roligt. Grannhundarna stod och gapade lika illa den här gången och kelpien brydde sig lika lite den här gången. 

 

Efter att vi lekt klart tackade han mig med att tjonga in sin stenhårda skalle i mitt knä. För han trodde att vi skulle leka mera och var överallt och ingenstans samtidigt. Så nästa gång ska vi nog öva på passiviteten. Haha lycka till säger jag till mig själv. 

Huvudvärk deluxe pga att jag sovit hela dagen och inte drack kaffe förrän fyra halvfem sisådär.

 

 

Jag har varit en alldeles alldeles jättetråååkig matte på tok för länge. Iaf om du frågar kollohunden. Men idag tog jag mig i kragen efter jobbet när solen fortfarande höll sig uppe och gjorde dagen uthärdlig.

Jag packade en väska med några dummisar och några andra oömma prylar för en vass hundmun och så gick vi till granngärdet. Jag stegade upp en ruta och slängde ut sakerna lite här och lite där innan han sen fick leta upp dem och lämna tillbaka mot en godis. 

 

Det var roligt sa han även om räven hade varit och gått i kanten av rutan så det blev ett sidospår helt plötsligt men inte värre än att han återtog letandet när jag påminde om vad vi pysslade med. Grannens hundar hörde oss och satte igång utskällningen. De syntes inte till oss och kollohunden kunde inte brytt sig mindre om att några dryga jakthundar stod i en hundgård och gapade 500 meter bort.

 

Sen gick vi hem igen. Kollohunden hade trofén i form av en gammal trasig strumpa i munnen och vi kampade lite på vägen hem. 

 

Men trött? Nah, trodde jag det eller? 

 

Avstämningsmötet gick väl sådär. Okej antar jag. Fk har ju sina riktlinjer att följa men det är ju fan när man ska känna sig som förhörd av Stasi eller nåt. Det enda som fattades var lampan riktad mot mitt ansikte. Haha. 

 

En remiss ska skrivas till nån enhet för psykisk och somatisk ohälsa. Jag hoppas att jag kan få komma dit. Det var ungefär 60 % som beviljades. Annars lär jag ta tag i plan B. Klart är iaf att jag ska avboka mötet med kuratorn iom att det är en gammal klasskompis. Man ska inte ha nån form av relation till sin kurator. Både ställföreträdande arbetsgivarrepresentant och min läkare sparkade bakut och höll med mig att det var högst olämpligt. 

 

Läkaren önskade få förlänga min 50 % sjukskrivning över sommaren och till slutet av september. Det var inte helt okej för fk. Skulle bara vara ok om jag får bli inskriven vid den här enheten typ. Annars var 3 månader det längsta utan uppföljning.

 

Så håll en tumme är ni snälla. 

 

Avstämningsmöte idag.

 

Med läkaren, försäkringskassan och en representant från arbetsgivaren (men inte min chef eftersom hon tyvärr är på semester).

 

Låt oss hoppas att det går bättre än förra gången. 

 

Magen har klappat ihop och jag är inne på dag 10 av mens. Min nya kurator (som jag ej varit till än) visade sig vara en gammal klasskamrat. Huh, kändes sådär. Dit ska jag i slutet av veckan var det tänkt. Måste ta upp det idag. 

 

Frukost vore på sin plats o dusch. Hej hå.

 

Jag skrev alldeles  nyss ett inlägg men lyckades fippla bort allt. Det sparades inte heller. Däremot slängde bloggen upp ett sparat inkast och föreslog att jag skulle fortsätta med det. 

 

Blah. Nu blev jag sur.

 

Aja, jag skrev om att jag fick besök igår. Brorsan med fru och lilla loppan kom över. Hon mumsade i sig minst tre bitar av min tigerkaka. Och blev nog lite snurrig i skallen av alla djurbebisar jag har här hemma.

 

Jo men tjena. 

Den här fotade jag för ett tag sen. När jag åkte för att lämna kaninen på dejt passerade jag en sten som jag bara var tvungen att fånga på bild.

 

Huvudvärk när jag gick o la mig och den var kvar när jag vaknade.

 

Tittade på talang igårkväll och jäklar i min lilla låda vilket avslut de bjöd på. Jag grät så tårarna rann. Vilken röst, vilken känsla. Texten fick verkligen ett annat djup när man la ihop det med hans bakgrund. Och jag var visst inte ensam. Juryn grät, publiken grät, mina vänner på fb grät ...

 

Solen skiner och vinden verkar ha mojnat. Kanske det kan bli en okej dag. 

Jag ifrågasatte mig själv i morse när klockan ringde.

 

Varför? Varför tog jag åt mig ett extrapass. Jamenvisst ja, det fattades folk.

 

Tre jobb. Inte stressigt alls. Hann runt. Men ändå så trött när de tre timmarna var över.

 

När jag väl landade hemma så kollapsade jag på soffan med ett par katter precis intill och en hund på golvet. 

 

Orkade knappt säga hej åt sonen när han kom inramlandes för brunch.

 

Nu har jag sovit några timmar men ändå trött. Orolig och nervös i själ och hjärta. Jag kanske borde åka o träna eller nåt för att pysa ut ångesten. 

 

Jag kom av mig med träningen när jag ramla ner från höloftet.

 

 

 

Säga att man är ledig i helgen ...

 

Nä för då åker man på att jobba.

 

Slår tamefffff aldrig fel.

 

Tur att det fattades 3h för den här veckan så jag kunde rädda förmiddagen imorgon då.

 

Lagen om alltings jävlighet ni vet.

Inte bitter.

 

I går sa jag ja till att byta em mot kväll på jobbet. Sen insåg jag att det är ikväll det uppträder ett band som spelar irländsk folkmusik på ett ställe i stan.

 

Jahopp. Shit happens.

 

Hade varit kul men å andra sidan har jag inte frågat nån om utgång heller så.

 

Får de det positiva med helg-ob de sista timmarna ikväll.

I gårkväll blev jag riktigt lycklig när jag insåg att min vaktel lyckats ruva fram kycklingar. 

 

4 stycken blev det. 

Huvudvärk och trolig förkylning på G. Vet inte om jag fått total obalans på de kvinnliga grejerna också för min p-tracker säger ägglossning men jag blöder massor o inte bara som en liten mellanblödning. 

Blev tvungen att räkna och det stämmer att det är dags. Appen räknar ut ett snitt o när förra cykeln blev 50 dgr så ville den att det skulle gå 39 dgr i den här. 26 dgr är mer normalt så ... 

 

Så det är synd om mig idag. Trött o energilös också. Drömt massa tok. Saker som snurrar i skallen. Tankar om ditt och datt. 

 

Blir inte roligare än så för nu.

 

Over and out

För en dryg månad sen åkte Bunny på dejt i grannbyn. 

Natten till onsdag nedkom hon med ett antal småbunnysar. Jag har inte kollat så noga än hur många det blev för i början ville jag inte störa mer än nödvändigt. Hon är ju ändå förstagångsföderska o det kan vara förvirrande nog. 

 

Nu har jag kikat ner i bolådan och föst undan lite av ullen som hon bäddat med kring sina små. Och jäklar vilken fart det blir i bolådan när man är där och petar. Det fullkomligen kokar av smått som tror att det är mamma kanin som kommer för att mata. 

 

Tydligen matar kaninmamman bara två gånger per dygn och då kan jag ju förstå att det är hungrigt om jag lyckas tajma in strax innan matningsdags.

 

Av den anledningen har jag fortfarande typ noll koll på hur många de är för de är inte still en sekund.

Visste ni att om man tappar ett dussin ägg på en trasmatta och sen tvättar den i maskin så byter den färg och storlek.

Jag hade ingen aaaning om att ägg hade den effekten på mattor. 

 

Undrar om det bara funkar med ägg från egna höns eller om man kan ta köpeägg från ica också? Mina ägg tog ju liksom lite slut nu och den andra mattan behöver matcha den första mattan. Eller ptja, det ser snyggare ut om man säger så. ;)

Trött idag.

 

Kollade mellon igår.

 

Jag hade avsiktligt gett tusan i att kolla delfinalerna. Varför liksom? 

 

Så alla framträdanden var nya. Nåja, jag satt inte klistrad framför tv:n helt ärligt. Kom igång för sent med maten så gick emellan spisen o tv:n i början.

 

Jag gjorde kebab i pitabröd med grönsaker till. Snabbt och enkelt men jag planerade för taskigt. 

 

Jag tyckte nog ändå bäst om de två låtar som kom i topp men kunde inte välja vilken jag helst önskade. 

 

Fastnade kvar framför tv:n och såg en oväntad vänskap. Den slutade inte förrän 01.00 inatt o idag var det ju jobb igen från kl 7 så det är schletet.

 

En blä-dag idag.

 

Jag har insett att för tillfället är jag inte kompatibel med omvärlden. Jag funkar inte känslomässigt eller förståndsmässigt som jag förväntas funka.

 

För alltså ...

 

Min bil sa ju upp bromsarna med typ omedelbar verkan för nån vecka sen. På lördagskvällen fick bromsarna beskedet att packa o stick utav resten av bilen. De jobbade ändå resten av kvällen fast de var sårade och i chock. Sen på tisdagen när jag skulle ha bilen nästa gång så sa bromsarna helt frankt att de höll på att packa ihop sina grejer och städade sina skrivbord men bara för att de ännu inte hade lämnat fordonet så kunde de väl assistera aningens lite men inte var det utan knot inte. På onsdagen drog de och kvar var bara slut på bromsar.

 

Jag fick då låna exets skruttbil. Den hade inte gått igenom besiktningen och jag sa att om jag får låna bilen så betalar jag ombesiktningen. Igår lagade han det som skulle lagas enligt lappen. Men han sa också att avgasröret som hade varit av var han osäker på om han fått allt tätt eftersom det var mer eller mindre bara kexkvalitet och han hade inte delar hemma att byta ut med.  Och idag åkte jag för att besiktiga.

 

Jag tänkte vara lat och ta närmaste station även fast det inte var samma bolag som han hade besiktigat vid första gången. Ställde mig utanför och skickade ett sms att jag var på plats o ville besiktiga. Jag räknade såklart helt kallt med att det skulle synas i systemet att jag ville göra en ombesiktning utan att jag gick fram och knappade in på tavlan vid husväggen.  Sms:et jag fick tillbaka sa annat. Där stod att ingen tid hittades men ville jag boka en tid för nybesiktning så svara JA, och det blir ju ett par hundra till i avgift så då åkte jag därifrån och tänkte att nähä, tydligen gör den fria marknaden att man måste ombesiktiga för samma bolag. Alltså åkte jag till grannhålan där den besiktigats första gången och fått nedslag. Där var det såklart lunchstängt också. En timme att slå ihjäl i en liten håla ...

 

Jag åkte till ica och köpte en sallad och åt i bilen på en parkering och sen luftade jag kameran i en kvart. 

 

Tillbaka till besiktningen och klampa in och förklara läget bara för att bli idiotförklarad för att jag inte hade gått in och pratat med personalen på första stället för det spelar ingen roll. Ett besiktningsprotokoll gäller på alla stationer oavsett. Jaja, men nu är jag här sa jag. Och fick rabbla regnumret. Och sen sa han att det finns inget i datorn gällande den bilen. MEN han hade hört fel. SNO heter bilen men han hörde SMO. Och insisterade på att jag hade sagt M. Jag vet väl för tusan skillnaden på M och N men jag kan hålla med om att det låter jäkligt lika. Jag borde såklart sagt Sixten, Niklas, Oskar men som sagt, jag är inte kompatibel med hur saker förväntas vara just nu. 

 

För att göra en lång historia aningens kortare så hade herr J missat ett hål på ljuddämparen så bilen gick inte igenom nu heller. Men den har inte körförbud iaf på en månad framåt så jag kan ju åka och jobba och det är viktigast. För även om bilen råkar vara lastbilsreggad och därmed kosta 399:- för en ombesiktning så är det ändå billigare än att stanna hemma pga bilbrist. Men det var samtidigt 399:- rakt i avloppet eftersom det måste göras om en gång till.

 

 

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag av 365 dagar där kvinnan ska lyftas fram och få ta plats. Där ojämlikheter ska uppmärksammas. Många män blir kränkta men faktiskt så har de också fått en egen dag men det ordas det inte lika mycket om.

 

Med anledning av att jag igår var till bettfysiologen pga min konstaterade "lätta" sömnapné så kommer här några tankar kring behandlingen av just sömnapné.

 

Jag läste nånstans att som på så många andra ställen är det skillnader i behandlingen mellan kvinnor och män. En man får i högre grad en CPAP direkt utan att behöva gå omvägen via bettskena att testa först för att motverka sömnapné.

 

Men jag är född till kvinna ...

 

Jag som lider av tandvårdsskräck minst sagt tyckte inte alls om att behöva läsa den informationen. Varför ska kvinnors problem tas på mindre allvar än män kan jag tänka. Visst en CPAP är ingen billig sak. Men med tanke på att en sådan investering i det långa loppet kan spara många kronor på minskad sjukdom längre fram så ser jag inte problemet. Hjärtproblem är ingen ovanlig biverkan av sömnapné. Tacka sjutton för det när kroppen aldrig får vila och återställa sig pga ständigt återkommande syrebrist nattetid och medvetna och omedvetna uppvaknanden så att kroppen aldrig går ner i djupsömn som är vitalt för återhämtning. Faktum är att det räknas som tortyr att ständigt väcka någon och inte låta den få sova en längre sammanhängande tid.

 

Tillbaka till bettskenan. För det första så tar det tid att få en besökstid. Jag fick veta att de hade 4 månaders väntetid. Så bara där har jag kanske lidit onödigt länge. Och av olika anledningar kommer jag inte att få den på ett tag framöver heller. Jag måste åtgärda lite i munnen hos vanliga tandläkaren först. Och för det andra så ser bettskenan ut som ett tortyrredskap i sig själv.

Så trött på mig själv och min hjärna som inte kan organisera o tänka klart.

 

Tänkte baka en kaka o ta med till jobbet. Slänger in den i ugnen bara för att konstatera att jag tänkt fel på en halvtimme. Måste ju åka NU o inte när kakan är klar. 

 

Undrar om det går vägen att ta med den ogräddade kakan o grädda på jobbet. 

 

*suck*

 

Den här hunden ger mångalen ett ansikte.

 

När vi gick ut på gårdsplanen så började han tokskälla åt något vid logen. Jag tänkte först om det var något han hörde inne på logen.

Tusen tankar for genom min skalle. Tänk om det är någon där och rotar. Nån som inte vet skillnad på mitt och ditt. Men vi gick in och tittade och det var inget där som påkallade vare sig min eller hundens uppmärksamhet. Tillbaka ute på gårdsplanen så fortsatte han att morra och skälla som en tok. Jag tänkte om det var snön på taket som plötsligt störde men det kändes inte rätt. Till slut insåg jag att det var månen han skällde på. 

Och jag blev överbevisad om att det verkligen är Hedemoratuppen som är far till mina bastarder.

 

Ungtuppen har en massa rött på ryggen och jag har tänkt att då borde ju Islandstuppen vara kandidat för han har de färgerna. Men då skulle ingen av dem vara svart eller grå (blå) enligt den här kalkylatorn. Och längst ner stod en förklaring att det kan läcka igenom rött på hanarna. Och hönan är ju röd (guldsvartporslin) dessutom.

 

När man inser att den där tiden till specialisttandvården som man väntat på i 4 månader är på tisdag. Den enda vardagen för övrigt som jag jobbar den här veckan som kommer. Jag jobbar till 14.00 och ska vara i V-ås 13.45. Restiden är en timme så nånstans sket det sig. 

 

Jag BEHÖVER verkligen en personlig assistent som kan hålla reda på mig.

Häromdagen när jag åkte i jobbarbilen så spelades den här på radion.

 

jag reagerade extra mkt på en fras i texten just den dagen. Jo, det var i torsdags när jag hade min pissiga dag. "när du stupar nästa gång så vill jag bära dig". Just där och då tänkte jag på att det vore väl bra mkt bättre om den som sjunger gick in och bröt INNAN den som kommer stupa faktiskt stupar. Men å andra sidan ....

Jag blev lite matt i lacken. Tappade orken och lusten. OCH så har jag jobbat. Därav tystnaden.

Kvällsjobb i onsdags. Nog för att det känns bra när det går bra trots stressinslag men fy fasen vad det tar på min ork och energi. Vi är tre som jobbar på kvällarna. Vi har varsitt område och sammanstrålar där det behövs dubbelbemanning. Att då vara utbränd och den enda "vana" för kvällen så man måste vara lite koordinator tar hårt. Jag hade dessutom rundan längst bort från civilisationen och nu föll det sig så att en brukare ramlade och behövde våran hjälp för att komma upp. Min kollega som tog emot larmet ringde mig såklart. Kanske mest för att hon inte hade riktigt koll på vilken telefon den andra kollegan hade. Vad skulle jag kunna göra där jag befann mig ett par mil i fel riktning. Den andra kollegan var en halvmil ifrån brukaren och den uppringande kollegan bara. 

 

Det kändes bra ändå när kvällen var över och alla hade fått sin hjälp och vi kom runt till 22.00 utan att behöva jobba över. Men jag var dränerad på energi. Och morgonen efter (torsdag) var det bara att upp o hoppa och börja jobba 7.00 igen. Och  min energi hade inte kommit tillbaka. 

 

Förmiddagen gick okej ändå trots att det var grävarbeten typ överallt i det område jag skulle vara och jag fick köra alternativa vägar, parkera fel och hoppa över trädgårdsstaket för att infarten till en tomt var avgrävd. Tydligen roade jag damen som bodde i huset iallafall när jag förklarade att jag hade fått kliva över staketet istället för den vanliga vägen. Och jag funderade över hur mkt de skulle hinna gräva på den trekvarten jag var där och om jag skulle få gå genom häckar och över granntomter för att komma ut igen. Jag slapp det sista iaf och kunde gå ut på nästan samma ställe jag gick in. 

 

Det var efter lunchen som min dag riktigt pissade ner sig. Trött var jag och när jag blev stoppad av en granne till brukaren jag skulle till och den började gnälla om att vi (kollektiva hemtjänsten) körde på toook för fort genom området. Särskilt på kvällarna. Och så kom en harang om andra saker som hen störde sig på vad gällde brukarens sätt att bo och rasta husdjur. Jag sa att självklart skulle jag be mina kollegor att ta det lugnt i området. Men inte blev jag släppt för att få åka och sköta mitt jobb. Nej det skulle harvas några varv till och varvas med att hen minsann också jobbat i vården och hen skulle inte vilja jobba i hemtjänsten för allt i världen för fyy vilket skitjobb det måste vara med stress o bladibla.  Jag sa bara att jag alla dagar i veckan hellre jobbar i hemtjänsten än inne på ett boende vad gäller dagtid för jag får iallafall känna vad det är för väder och får frisk luft och slipper ha larm som piper och påkallar uppmärksamhet HELA tiden. 

 

Sen råkade jag väcka brukaren som kanske haft en sen kväll innan det blev dags att sova och jag var visst alldeles för hurtig för en nyvaken brukare. Kaffet jag bryggde för att blidka blev alldeles för starkt och det fanns ju ingen grädde att hälla i kaffet sen. 14 liter mjölk (!) i kylskåpet var ju inte alls någon tröst för det var ändå ingen grädde. Jag stoppade in en halvtinad lasagne i ugnen och gjorde andra saker medan jag väntade på att den skulle bli klar. Och blev anklagad för att ha slagit på en spisplatta som det stod en kakkartong och en bullpåse ovanpå. Att det var ugnens ventilationshål som mynnade alldeles bakom och som jag inte hade haft en tanke på att frigöra från kartongen köpte brukaren inte först. Inte förrän jag fysiskt la handen på plattan och visade att den inte alls var så het utan att värmen kom längre bak så fick jag en halvt utmuttrad ursäkt. Normalt sett när jag är i balans och inte trött så kan hantera det mkt bättre och skaka av mig känslor bättre men nu kände jag mig bara fel, fel, FEL. Som grädde på det berömda moset så hade någon travat tallrikar både högt och lågt i ena kökskåpet och när jag tog fram en tallrik från nedersta hyllan så lyckades två tallrikar från högre upp kasa ut från skåpet och rakt på min tumme och ner i diskhon. Såklart gick den ena i kras också. Då kom nästa syrliga pik från brukaren om att man måste passa när man tar ut en tallrik så inte flera följer med. DÄR nånstans var måttet rågat och mitt humör så uselt det kunde bli. Tummen gjorde satans så ont och det var faktiskt inte jag som balanserat stora tallrikar uppepå små tallrikar på en hylla högst upp i skåpet  med annan bråte bredvid som fick tallriken att kasa när skåpluckan öppnades. Som värsta boobytrapen. Jag kunde lika gärna fått dem i skallen. 

 

Såå jag var INTE på humör igår när jag kom hem från jobbet. Det fick min stackars son erfara när jag gick i taket över en mjölkliter som hunnit gå ut i datum. För att han inte kollat och tagit kortast datum varefter han öppnat en ny mjölk. 

 

I dag fick jag iallafall lite sovmorgon för jag började inte förrän 11.00 men jag var nästan lika trött då också. Och jag somnade och har sovit bort hela kvällen. Vaknade 21.30. Jahapp, det var den kvällen det. 

 

Sonen hade iallafall fixat mat så jag har petat i mig några kalla potatisbullar som han hade värmt i ugnen. Jag orkade inte värma på dem igen. Han hade gjort efterrätt också. Chokladbollar. Jag har petat i mig sisådär tre stycken av dem också. 

 

Upptäckte att kollohunden också fixat fredagsmys och gottis medan jag sov. Han hade tagit ett doftljus med polkagrisdoft och smaskat på lite. 

I morgon är en ny dag.