Lyckan kommer lyckan går

I gårkväll blev jag riktigt lycklig när jag insåg att min vaktel lyckats ruva fram kycklingar. 

 

4 stycken blev det. 

(jag måste städa åt dem men har inte velat störa henne i ruvningsprocessen)

 

Senare på kvällen blev jag mindre lycklig när jag fick ett besked som var mindre väntat. Man tänker ju liksom inte att det ska behöva ta 15 månader för vissa personer att få tummen ur arslet. Men tydligen så ...

 

Inte något jag borde bry mig om men tyvärr rår jag inte över mina känslor. Speciellt inte när saken har skötts mycket illa från första början. 

 

Släpp det säger alla. Mmmm allt är lätt att säga. Jag inser också att jag MÅSTE släppa. Men lik förbannat ploppar det upp när jag minst av allt önskar. För tro mig. Ingen vill mer än jag få släppa och gå vidare med mitt liv.

 

Idag är det en ny dag. En annan dag. En bättre dag? 

 

Solen skiner igen. Igår var det mulet och grått de gånger jag tittade upp för det var som att mitt undermedvetna kände på sig att dagen ändå var en skitdag så jag sov mig igenom den. 

 

Jag har sovit bort större delen av den här dagen också. På soffan, under en filt, med en katt i fotändan. Men först skjutsade jag sonen till tåget, slängde en hoper sopor, köpte hem eldningspellets och fyllde på i skåp o lådor från ica.

 

I morgon är det jobb igen. Då får jag något annat att tänka på i några timmar. 

 

 

Men åhhh så sött....hur stora är de? Med tanke på storleken på äggen, tänkte jag.
Ibland känner jag också för att sova bort en dag, nen det skulle inte hunden acceptera...