Jag blev lite matt i lacken. Tappade orken och lusten. OCH så har jag jobbat. Därav tystnaden.

Kvällsjobb i onsdags. Nog för att det känns bra när det går bra trots stressinslag men fy fasen vad det tar på min ork och energi. Vi är tre som jobbar på kvällarna. Vi har varsitt område och sammanstrålar där det behövs dubbelbemanning. Att då vara utbränd och den enda "vana" för kvällen så man måste vara lite koordinator tar hårt. Jag hade dessutom rundan längst bort från civilisationen och nu föll det sig så att en brukare ramlade och behövde våran hjälp för att komma upp. Min kollega som tog emot larmet ringde mig såklart. Kanske mest för att hon inte hade riktigt koll på vilken telefon den andra kollegan hade. Vad skulle jag kunna göra där jag befann mig ett par mil i fel riktning. Den andra kollegan var en halvmil ifrån brukaren och den uppringande kollegan bara. 

 

Det kändes bra ändå när kvällen var över och alla hade fått sin hjälp och vi kom runt till 22.00 utan att behöva jobba över. Men jag var dränerad på energi. Och morgonen efter (torsdag) var det bara att upp o hoppa och börja jobba 7.00 igen. Och  min energi hade inte kommit tillbaka. 

 

Förmiddagen gick okej ändå trots att det var grävarbeten typ överallt i det område jag skulle vara och jag fick köra alternativa vägar, parkera fel och hoppa över trädgårdsstaket för att infarten till en tomt var avgrävd. Tydligen roade jag damen som bodde i huset iallafall när jag förklarade att jag hade fått kliva över staketet istället för den vanliga vägen. Och jag funderade över hur mkt de skulle hinna gräva på den trekvarten jag var där och om jag skulle få gå genom häckar och över granntomter för att komma ut igen. Jag slapp det sista iaf och kunde gå ut på nästan samma ställe jag gick in. 

 

Det var efter lunchen som min dag riktigt pissade ner sig. Trött var jag och när jag blev stoppad av en granne till brukaren jag skulle till och den började gnälla om att vi (kollektiva hemtjänsten) körde på toook för fort genom området. Särskilt på kvällarna. Och så kom en harang om andra saker som hen störde sig på vad gällde brukarens sätt att bo och rasta husdjur. Jag sa att självklart skulle jag be mina kollegor att ta det lugnt i området. Men inte blev jag släppt för att få åka och sköta mitt jobb. Nej det skulle harvas några varv till och varvas med att hen minsann också jobbat i vården och hen skulle inte vilja jobba i hemtjänsten för allt i världen för fyy vilket skitjobb det måste vara med stress o bladibla.  Jag sa bara att jag alla dagar i veckan hellre jobbar i hemtjänsten än inne på ett boende vad gäller dagtid för jag får iallafall känna vad det är för väder och får frisk luft och slipper ha larm som piper och påkallar uppmärksamhet HELA tiden. 

 

Sen råkade jag väcka brukaren som kanske haft en sen kväll innan det blev dags att sova och jag var visst alldeles för hurtig för en nyvaken brukare. Kaffet jag bryggde för att blidka blev alldeles för starkt och det fanns ju ingen grädde att hälla i kaffet sen. 14 liter mjölk (!) i kylskåpet var ju inte alls någon tröst för det var ändå ingen grädde. Jag stoppade in en halvtinad lasagne i ugnen och gjorde andra saker medan jag väntade på att den skulle bli klar. Och blev anklagad för att ha slagit på en spisplatta som det stod en kakkartong och en bullpåse ovanpå. Att det var ugnens ventilationshål som mynnade alldeles bakom och som jag inte hade haft en tanke på att frigöra från kartongen köpte brukaren inte först. Inte förrän jag fysiskt la handen på plattan och visade att den inte alls var så het utan att värmen kom längre bak så fick jag en halvt utmuttrad ursäkt. Normalt sett när jag är i balans och inte trött så kan hantera det mkt bättre och skaka av mig känslor bättre men nu kände jag mig bara fel, fel, FEL. Som grädde på det berömda moset så hade någon travat tallrikar både högt och lågt i ena kökskåpet och när jag tog fram en tallrik från nedersta hyllan så lyckades två tallrikar från högre upp kasa ut från skåpet och rakt på min tumme och ner i diskhon. Såklart gick den ena i kras också. Då kom nästa syrliga pik från brukaren om att man måste passa när man tar ut en tallrik så inte flera följer med. DÄR nånstans var måttet rågat och mitt humör så uselt det kunde bli. Tummen gjorde satans så ont och det var faktiskt inte jag som balanserat stora tallrikar uppepå små tallrikar på en hylla högst upp i skåpet  med annan bråte bredvid som fick tallriken att kasa när skåpluckan öppnades. Som värsta boobytrapen. Jag kunde lika gärna fått dem i skallen. 

 

Såå jag var INTE på humör igår när jag kom hem från jobbet. Det fick min stackars son erfara när jag gick i taket över en mjölkliter som hunnit gå ut i datum. För att han inte kollat och tagit kortast datum varefter han öppnat en ny mjölk. 

 

I dag fick jag iallafall lite sovmorgon för jag började inte förrän 11.00 men jag var nästan lika trött då också. Och jag somnade och har sovit bort hela kvällen. Vaknade 21.30. Jahapp, det var den kvällen det. 

 

Sonen hade iallafall fixat mat så jag har petat i mig några kalla potatisbullar som han hade värmt i ugnen. Jag orkade inte värma på dem igen. Han hade gjort efterrätt också. Chokladbollar. Jag har petat i mig sisådär tre stycken av dem också. 

 

Upptäckte att kollohunden också fixat fredagsmys och gottis medan jag sov. Han hade tagit ett doftljus med polkagrisdoft och smaskat på lite. 

I morgon är en ny dag.