Jag har varit en alldeles alldeles jättetråååkig matte på tok för länge. Iaf om du frågar kollohunden. Men idag tog jag mig i kragen efter jobbet när solen fortfarande höll sig uppe och gjorde dagen uthärdlig.

Jag packade en väska med några dummisar och några andra oömma prylar för en vass hundmun och så gick vi till granngärdet. Jag stegade upp en ruta och slängde ut sakerna lite här och lite där innan han sen fick leta upp dem och lämna tillbaka mot en godis. 

 

Det var roligt sa han även om räven hade varit och gått i kanten av rutan så det blev ett sidospår helt plötsligt men inte värre än att han återtog letandet när jag påminde om vad vi pysslade med. Grannens hundar hörde oss och satte igång utskällningen. De syntes inte till oss och kollohunden kunde inte brytt sig mindre om att några dryga jakthundar stod i en hundgård och gapade 500 meter bort.

 

Sen gick vi hem igen. Kollohunden hade trofén i form av en gammal trasig strumpa i munnen och vi kampade lite på vägen hem. 

 

Men trött? Nah, trodde jag det eller? 

 

Avstämningsmötet gick väl sådär. Okej antar jag. Fk har ju sina riktlinjer att följa men det är ju fan när man ska känna sig som förhörd av Stasi eller nåt. Det enda som fattades var lampan riktad mot mitt ansikte. Haha. 

 

En remiss ska skrivas till nån enhet för psykisk och somatisk ohälsa. Jag hoppas att jag kan få komma dit. Det var ungefär 60 % som beviljades. Annars lär jag ta tag i plan B. Klart är iaf att jag ska avboka mötet med kuratorn iom att det är en gammal klasskompis. Man ska inte ha nån form av relation till sin kurator. Både ställföreträdande arbetsgivarrepresentant och min läkare sparkade bakut och höll med mig att det var högst olämpligt. 

 

Läkaren önskade få förlänga min 50 % sjukskrivning över sommaren och till slutet av september. Det var inte helt okej för fk. Skulle bara vara ok om jag får bli inskriven vid den här enheten typ. Annars var 3 månader det längsta utan uppföljning.

 

Så håll en tumme är ni snälla.