Vissa dagar känns mindre roliga än andra. Gårdagen var en sån där dag som kändes som en enda lång uppförsbacke.

 

Jag var inte ensam om den känslan. En kollega utbrast att dagen kändes lång nog för att tas för en hel vecka. Jag replikerade att det var inte så konstigt det var ju lååångfredag. 

 

Galet trött när jag kom hem. Fick lov att slumra en stund på soffan faktiskt.  

 

Sonen hade åkt till sin far också. Men inte förrän mot kvällningen fick jag meddelande från exet om att sonen var där. Öhm, ja det hade jag ju konstaterat direkt jag kom hem liksom. Tsss

 

Sovmorgon idag och ledig dag. Trött som jag vet inte vad och tänkte ett tag åka till stan o ta en promenad i det fina vädret men svägerskan hann före med en fråga om fika. Hon kom över med tre ungar och två pizzor. 

 

Så min påsklunch bestod av ett par slicear Hawaipizza med kebabsås. 

Trots att jag sov sisådär inatt och var bra trött i morse så var jag i god tid till jobbet. Joråmensåatteeh köp en triss eller nåt för plötsligt händer det. 

 

Man blir på lite bättre humör när solen visar sig från sin bästa sida redan vid soluppgång.

Jag fick främmande idag. Av min svägerska och hennes bror med sambo och barnbarn. 

 

Jag såg när de rullade upp på gården. Och jag såg genom fönstret att de inte gick raka vägen mot huset utan det var något vid garaget de fastnade för.

 

Sen när de väl kom gåendes o jag öppnade dörren så säger svägerskan lite förstörd sådär som hon inte vet hur hon ska berätta den sorgliga nyheten. Vet du om att du har två döda höns därute?

 

Jaså, nä jag slaktade två tuppar igår. Det är bara skinnen för jag flådde dem. Jag hade ju lämnat skinnen kvar o nu såg de fjäderdräkterna. Jag sparade dem så länge ifall jag tänkte ta fjädrar från dem. Det är ju påsk snart.

 

De hade nog tyckt att de kändes lite tomma och platta men ah, inte reagerat o tänkt att det var rester från nån slakt. 

 

Trevligt med fikafrämmande och sen kollade vi på alla djur. Ovanligt lugna tuppar idag. Månne de märkt att två försvann igår o nu vill de inte va nästa på turordningen. Haha

 

Jag hade tänkt åka o träffa en kompis på stan också för en fika men luften gick lite ur mig nu när mitt främmande har åkt. Och planen var träna ikväll. Man måste äta för att orka. Sååå vad ska jag äta måntro. Tupparna ligger ju o vilar i kylen till en annan dag o skulle ta för lång tid iaf. 

 

Jag har en tavla som säger som rubriken. 

 

Jag tittade på den så sent som idag och nickade instämmande. 

Och jag har "fångat" dagen så gott jag kunnat.

 

Jag tog den sedvanliga sovmorgonen. Ja idag blev den ju ännu längre enligt klockan eftersom vi förlorade en timme inatt. JO visst vi får tillbaka den i höst men hallå liksom. Ränta på det då?

 

Sen tog jag en sen brunch med våfflor. Vårfrudagen - våffeldagen. 

 

Så självklart gjorde jag några våfflor som jag sen avnjöt med vispad grädde och hjortronsylt som jag kokat själv på bär jag plockat själv. 

Lat ledig lördag.

 

Mmmmm smaka på dom orden. 

 

Jag tog en lång lat morgon i sängen. Jag sov inte men gick inte ur sängen på ett par timmar sisådär. Så skönt o bara vara. Det är det bästa med lediga dagar. Att kunna bara vara. 

 

Sen fick det bli en resa in till stan. Jag behövde fylla på i skåp och lådor. Sonen hade lämnat en mjölkskvätt kvar som knappt räckte till en kopp kaffe. Ja inte för att jag dricker mitt kaffe med mjölk men om utifall. 

 

Ja sonen ja. Han åkte till sin far den här helgen också. Och jag antar att det är den nya ordningen framöver. Exet har ju fått sitt fiber inkopplat nu. Här har de inte fått klart med tillstånd för att gräva ens. Och jag som bor ute i ingenstans lär inte vara först prioriterad misstänker jag. 

 

Jag tog fjanten med. Han var så rastlös här hemma. Gick och pep och ville ut. Fast när han var ute så ville han in eftersom jag inte följde med ut. 

 

Eftersom jag inte hade någon tid att passa så tog jag en längre runda än jag brukar när jag går i stan. Det är ju så skönt att gå i raskt tempo tycker jag. Raskt och raskt kan ju diskuteras när man har en hanhund med på släp i snöre. Men iaf vi var ute i en timme och trekvart sisådär. 

 

Kameran hängde med och jo nån enstaka bild blev det faktiskt. Jag passerade både det gamla vattentornet som fastnade på nån bild och statyn av drakhästarna som står på det bostadsområde där jag växte upp och där vi ofta lekte att det var våra hästar som vi klättrade upp och låtsades rida på. 

När jag hade lämnat sonen vid bilskolan så tog jag en dryg timmes promenad. Tog med mig kameran och luftade den idag igen faktiskt. Ja jag tänkte som så att det kanske kunde bli bättre resultat idag med andra motiv. 

 

Tog vägen över kyrkogården och sa hej till min barndomskompis som dog i sviterna av leukemi när hon var knappt 11 år. Jag sa även hej till mormor och morfar. 

 

Sen hastade jag ner till Amitai och tog lite snabblunch. Grillad kyckling med jordnötssås och sushi (såklart, alltid sushi om det finns sushi). Friterade bananer med glass till efterrätt. Sen gasa järnet (nästan helt laglig hela vägen, hrmmm) mot jobbet. 

 

Två lunchbesök, en timme städ, ännu ett lunchbesök och en promenad till affären med en brukare i rullstol innan de första 4 timmarna var avklarade. Då återstod 6 timmar innan jag fick vända näsan hemåt igen. 

 

Nu är det nattning av djur och mig själv kvar på agendan.

 

Jag fick en snap av dotra ikväll som gjorde mig full i skratt. 

Hon ÄR sin mors dotter. Jag svarade att det finns folk som tycker att det är sent efter 21. 

 

Jag vet en hel drös med människor som knappt kan hålla ögonen öppna vid den tiden min dotter kallar tidigt. 

 

Men jag är ju också en nattuggla så hon brås på mig. 

 

Väckt av sonen med frågan om skjuts till stan på fm. 

 

Trött, det var en lång arbetsdag igår. Det blir nog inte mkt bättre idag. Men solen skiner iaf. Och DET är ju en tröst iaf. Våren kämpar sakta men säkert för att vinna även i år. 

Då var vi på rätt sida om vårdagjämningen. Det blir bättre nu. Ljusare dagar, längre dagar. 

 

Sovmorgon eftersom jag ska jobba kväll. 

 

Kom ner och hittade det här på bordet.

Jag gillar verkligen inte högtidsdagar.

 

Jag gillar inte att fylla år.

 

Nej, det är inte åldersnoja. Det är bara hela alltihopa. Hela grejen. 

 

Det ger mig ångest. 

 

Jag känner mig som den mest ensamma människan på hela jorden. Och det är så sjukt för hela dagen har det fullkomligen ramlat in grattishälsningar på fejjan. Ja förvisso så påminner ju fb alla om ATT man fyller så vad betyder det egentligen. Men, iaf, jag kan inte rå för det. Det bara är så. Som ångesten som hälsar på. Och just den här dagen har han alltid med sig ensam. Vilket jäkla party de tänker sig varenda år. 

 

Och det hade inte spelat nån roll. Om det så hade varit svängdörrar här hemma och folk kommit hit i drivor just idag så hade jag ändå haft den där känslan inom mig. Och ja, jag är den första till att döma mig själv. Att jag är otacksam och självcentrerad för att jag känner så.

 

I år känns det ännu lite värre kanske. E är inte hemma. Jag vet inte när hon kommer hem nästa gång ens. Snön ligger halvmeterdjup där ute och det är inte tillstymmelse till vår i trädgården. 

 

Jag vet att det blir så här varje år. Så jag har förlikat mig med tanken. Jag vet att jag sjunker i måendet inför och snart känns det bättre igen. 

 

Det är liksom bara att härda ut. Klappa mig själv på axeln och säga, såja. 

 

Jag tog med mig kameran ut idag. För första gången på en månad. Ja, jag kollade när jag hade fotat senast. Men inte ens det kändes kul så länge. Jag hittade några videkissar som börjat fluffa till sig och tappa skalen. Och jag försökte fota istappar som droppade i vårsolen. Men allt känns bara så blah när jag tittar på bilderna och jag blir bara frustrerad. Så risken är stor att jag lägger tillbaka kameran på hyllan ett tag till. 

Den lediga dagen började med sovmorgon. Vaknade, kände efter en stund o rullade sen över på andra sidan och sov en timme till sisådär. Sköönt.

 

Köksgolven fick en behövlig röjning. Mattorna ut på vädring. O så hittade jag mitt köksbord igen också. Sonen har en tendens till att bara droppa posten med reklam o räkningar om vartannat mitt på bordet. O sen om jag inte tar hand om det så kan jag fått hjälp av katterna med en första sortering ner på golvet. O Siri är galen i papper.

En jobbhelg till ända.

 

Långa dagar. 7-17 men jag har haft en runda där jag fått rå mig själv. Det är skönt att få åka på såna rundor ibland. Där jag liksom bara betar av besök efter besök och får lägga upp hur jag förvaltar min tid lite hur jag själv tycker. 

 

Nu är jag ledig två dar igen. I morgon träning. Fast jag behöver städa lite först. O kanske baka. För på tisdag lägger jag till ett år på min fysiska ålder. Psykiska åldern? Hmmm mja, det är väl det som är det finurliga med att åldras. Då kan man liksom få välja för dagen och stunden hur gammal man vill va och känna sig just nu. Ibland 25 och ibland nästan det dubbla. 

 

På tisdag ska jag också besiktiga bilen. Brrrr undrar hur det kommer gå. 

 

Nackdelen med att sluta 17 är att sen är det liksom inte så värst mkt kvar av dagen. 

 

Det blir nog en tidig kväll. Trött i både kropp och knopp. 

 

Sonen har tillbringat helgen hos sin far. För typ första gången. Jo nån gång tidigare har han sovit kvar. Men det var typ sommaren 2016. 

 

Att han skulle hinna fylla myndig innan det hände igen. 

 

Ledig dag. Skönt.

 

Att fylla med vad jag vill.

 

Sonen ville ha skjuts till stan. Jag tog med fjant o gick en timme runt stan medan han övningskörde o sen tog vi lunch på Amitai. Jag åt så jag blev lätt illamående. Hade inte hänt om jag inte blivit sugen på deras grillade kyckling med jordnötssås också. Så jag blandade sushi och kyckling o så lite friterade bananer med glass på det sen.

 

Kom hem och blev så akut trött att jag var tvungen o sova middag. 

 

Så min plan att göra lite nytta här hemma sprack med råge kan man säga. Ikväll har jag kört en timmes afrodans på gymmix och nu är jag behagligt trött.

 

Natta djur, o sen springa genom duschen och avsluta med en lugn kväll och kanske tv-soffan. Eller sova tidigt? För jo, jag kan nog sova inatt fast jag sov lång middag. Solen är härlig men det tar hårt på krafterna. Och promenaden i solsken tröttade nog ut mig mer än vad jag kände på en gång. Nu blev det ju kallare igen också. Sånt tar också. 

 

Jag är ledig imorgon med. Nya tag då att göra bara vad jag vill. Och lite vad jag måste. Så länge man vill göra de där måstena så går det väl bra.😉

 

Vaknade med huvudvärk. Tryckte ner den med en ipren. 

 

Sen var det jobbdags. Dubbelrundan med en kollega som jag inte jobbar så ofta med. Ju längre dagen framskred desto mer började jag känna av träningsvärken. Men det är ju en skön värk på ett sätt. 

 

Sen började det mola i den nedre delen av magen. De mer kvinnliga delarna av magen. Svullen o dan. Kissnödig en gång i timmen. Det ska F va kvinna liksom. 

 

Har legat i soffan med en varm vetekudde och så petade jag i mig en alvedon och en diklofenak nu ikväll.

 

Beräknat startdatum 10 mars. Hmm ja än väntar jag. 

 

Jag kom att det var dags att lägga schemat över sommaren också. Huvva. Nu har jag ägnat ett antal timmar åt det där jäkla schemat. Nu har jag iaf lagt allt vad jag vet och jag har tagit en printscreen på mina önskade pass så får vi se hur väl mina önskningar faller ut i verkligheten sen. Det är ju inte bara som att önska hur man ska jobba o sen tro att man får det precis så. Nej det är ju en verksamhet som i allra högsta grad är beroende av att det finns täckning med personal från morgon till kväll alla dagar i veckan. En sjuk människa blir ju inte mindre sjuk bara för att det är lördag eller söndag eller till och med storhelg. 

 

Jag drog igång lite Pretty Maids medan jag fnulade med schemat. Och just nu spelar den här så då länkar jag den låten. Men de har många bra låtar. 

Jag satt och pratade med en arbetskamrat i lördagskväll medan vi kollade på mellon. Och plötsligt började vi prata om träning också. Och vips hade vi bokat att gå o träna ihop som idag. Hmm jag kanske ska dubbelkolla så hon inte fått kalla fötter. Haha nä hon hade ett tio-kort som snart går ut som hon ville hinna träna upp. 

 

Jag var så trött igår så det blev riktigt tidig kväller. Och ändå tog jag sovmorgon idag. Huvudvärken kom som ett brev på posten men kaffe botade det sen.

 

Det fick bli en lugn dag idag. Det enda nyttiga jag har gjort är att jag var ut och fixade några papperskassar ved så det räcker nån dag framåt. Då fick jag lite frisk luft och fick röra lite på kroppen medan jag högg till bitarna. 

 

Besöket hos sköterskan igår var mitt sista. Och det är ju en milsvid skillnad i mitt mående idag mot hur det var för bara ett år sen. Även om jag redan då kände att jag var på väg mot rätt håll så hade jag inte landat på fötterna ordentligt. Jag stod inte stadigt och tillät kaos och vanmakt att återigen ta fäste och topprida mig. 

 

Sköterskan konstaterade att jag hade så mycket sorg som behövde ut och bearbetas innan jag kunde få börja läka inifrån och ut. Och hon blev glad att se att jag nu såg så mycket gladare ut. 

 

Jag har ju sen vi sågs sist faktiskt gått från att vara deltids sjukskriven till att vara tillbaka någorlunda på banan. Och jag känner mig tacksam att jag har många goda vänner omkring mig som finns där. 

 

Nu är det dags för mello på tv och jag ska väl dela en påse ostbågar med typ 5 katter och en hund. Haha, ja så då blir det ju inte så många kvar till mig. Jag har faktiskt inte kollat igenom alla finallåtarna och jag missade ju två delfinaler så jag har ingen favorit i förväg. Ja förutom fuldans då möjligen ... haha nä men vi får väl se. 

 

 

 

 

Äntligen fredag.

 

 Det som från början kändes som en helt okej arbetsvecka i teorin blev en mastig sån i praktiken. 

 

5,5h mer i onsdags. 45 minuter mer igår och 1,5h mer idag. Så nu är jag trött. Äckligt trött. 

 

Men det är fredag. Och ledig helg. 

 

Jag ramlade förbi affären på vägen hem och köpte lite konstgjord andning till energinivån. Godis o chips. Det kändes som jag behövde det. Hrmmm vågen säger att jag INTE behöver det. Men men ...

 

Hemma efter en lång arbetsdag.

 

Apt först och sen en kvällsrunda. Jag fick ensamrundan där jag inte behöver tajma in nån kollega förrän allldeles i slutet av arbetspasset. Tack och lov kände jag när jag loggade in och kollade min planering. Jag har åkt på dubbelrundan så många dagar i rad att jag var mer än lovligt trött på den. 

 

Nu har jag just tagit en kopp varm choklad och en hönökaka med kryddost på. Kryddost smakar mormor och morfar för mig. Och ikväll blev det än tydligare. Det sved till lite inom mig och jag fick en akut längtan till barndomens vistelser hos dem. Springa in och ut mellan huset och trädgården, för självklart är det nästan alltid sommar när man minns tillbaka. 

 

Nu ska jag bara göra klart inför natten och sen är det sova sju kvart i timmen som gäller för jag börjar sju imorgonbitti igen. 

 

Innan mitt liv ändrades drastiskt för dryga två år sen så brukade jag åka o träna en gång i veckan sisådär. Jag har börjat fundera på om jag inte ska köpa ett fyramånaders kort på gymmix igen och försöka komma iväg på minst ett pass i veckan. De har ju core som jag tycker är riktigt roligt eftersom man arbetar med en balansboll. Nästan så mag- och ryggövningarna inte känns jobbiga för att man har så kul under tiden. Och på torsdagar är det somamove. Såååå jobbig träning fast man bara använder sin egen kropp som redskap. Jobbig men på sitt sätt rolig och man känner att den gör nytta. Det som gör att jag drar mig för att starta upp med ett sånt pass är att jag vet att jag blev illamående av dem i början. Just för att det är så intensivt och en hel massa upp och ner så blodtrycket inte alltid hänger med kanske. Om jag nu hade förvaltat min tid sen jag kom hem lite bättre och letat träningskläder istället för att blogga så kanske jag hade kunnat komma iväg på det redan i morrn. Jag avslutar ju ändå mitt arbetspass i stan på en föreläsning. 

 

Nåja, det kommer fler dagar om jag inte hittar mina kläder ikväll. 

 

Nu ska jag natta lite djur som är onattade och sen är det sova som gäller.

 

 

Sonen väckte mig imorse och ville ha skjuts till bussen. Så fastän jag hade tänkt sova nån timme till så kravlade jag mig ur sängen. 

 

Jag kände mig hyfsat pigg ändå så sen blev jag liksom bara kvar uppe. Lika bra att göra nåt av dagen tänkte jag. Så det gjorde jag.

 

Jag ställde mig att baka jordnötskakor. 

Ja jag tänkte nog försöka gömma några i frysen till senare. Ja det är ju inte långt kvar tills jag får lägga till ännu ett år på meritlistan. Eller vad man nu ska kalla det. Och det kunde ju vara trevligt att kanske ha nån hembakad kaka att bjuda på även om ica nog kommer få baka de flesta bakverken om jag får nå främmande.

 

Varför säger man att man får främmande när man känner människorna som kommer? Hmmm

 

För övrigt har jag inte roat mig med så mkt mer än att peta in en pinne i brasan lite nu och då. Ja i köksspisen alltså. Haha

Vila en stund med fötterna i högläge innan det är dags att åka mot jobbet. En kopp kaffe och provsmaka ännu en kaka kanske är något jag också hinner med. ;)

 

 

 

 

Ja inte vet jag vad det blev av det där "göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt" eller ptja, det beror sig väl på hur man ser på det. 

 

Men jag började med att kapa lite brädstumpar till lagom långa bitar så jag kunde yxa till dem i mer vedspislagom storlek och fylla lite papperskassar. Så har jag sparat lite tid ett par dagar framåt iaf. Jag avsatte en timme för det med timer på mobilen för att liksom ha ett mål. Men kassarna var fyllda innan timmen var slut. Sen bestämde jag mig för att åka till stan och äta lunch och då bestämt sushibuffé så man kan äta så mkt gott man bara orkar tills det sprutar ur öronen och man rullar ut från stället. 

 

Sen tog jag fjanten på en promenad runt stan. Efter ett par kilometer sprang vi på sonalyckan och han hakade på resten av rundan. Lite drygt 6 km blev det och en timme tog det. Det är ju ett evigt luktande på kissfläckar som sinkar farten. Jag gillar att gå i raskt tempo och tycker det är lite jobbigt när man måste sakta ner var tionde meter. Ovanligt många hundmöten också efter vägen men fjanten skötte sig med bravur. Jag hade godis i fickan och det räckte att jag visade att jag hade en liten bit i handen så hade han fullt fokus på mig istället för de mötande hundarna. Såå duktig så. Det var i princip bara en hund som han låste fast på redan på långt håll och hade lite svårt att höra mig men jag såg sen varför. Mannen som hade hunden i koppel svängde nämligen av en gata innan vi hann fram och då var hunden borta ur Kodjos värld men jag såg hur den andra hunden fortfarande hade Kodjo i tankarna för den snodde i kopplet och skulle kolla in oss fastän de hunnit 50 meter bort eller så. Så det var ju den andra hundens kroppspråk som fick fjanten att också låsa och gå igång. 

 

Efter promenaden blev det en snabb sväng genom affären innan vi styrde kosan hemåt. Och sen har jag väl typ fortsatt göra så lite som möjligt. Eller ah, jag har kört en maskin tvätt som nu snart är klar för att passera tumlaren. 

 

Innan jag for till stan hann samordnaren ringa och fråga om jag kunde jobba imorgon kväll. Och visst. Jag har väl inget viktigt inplanerat mer än pilla navelludd kanske. Eller ah, nåt sånt. Så jo, jag tog väl åt mig de där extra timmarna. Samla på mig lite plustimmar så kan jag ta ledigt nån annan gång istället. 

 

Tog en bild på sonalyckan o fjanten när vi var ute och gick.

Helgen kom och gick och jag uppdaterade inte bloggen. 

 

Ja på lördagen gjorde jag inte så många knop mer än gick ner o matade katten hos farsan. 

 

På söndagen (ja igår alltså) tog jag en redig sovmorgon. Jag behövde nog sömnen för sen somnade jag och sov middag en sisådär tre timmar på eftermiddagen också. Kändes på lördagskvällen som att jag hade en förkylning på G. Vet inte om jag lyckades vila bort den eller om den bara lurar i vassen o väntar på bättre tillfälle att slå till. 

 

Det hann bli mörkt innan jag kom mig för att gå ner o mata den där kattstackarn. O inte långt efter att jag hade kommit hem så fick jag ett meddelande att jag hade ett nytt meddelande i röstbrevlådan. Det var farsan som var orolig över en räkning som snart skulle gå ut. Jag lovade att leta efter den idag efter jobbet när jag ändå passerade hans hus på vägen hem och ändå skulle mata katten.

 

Döm om min förvåning när jag konstaterade att bilen som låg framför mig på landsvägen sista biten hem var jäkligt lik farsans bil. Den som stått översnöad på hans gård i en veckas tid. 

 

Jorå mkt riktigt så var det han som var ute och åkte. Fastän han inget vetat igår så hade han blivit hemskickad idag. 

 

Eller så tjatade han sig hem. Vem vet. 

 

Dagen idag på jobbet var en historia i sig. Med facit i hand hade det varit skönast o bara dragit täcket över huvudet i morse o somnat om. 

 

Vi började med en man kort och ingen vikarie att sätta in rakt av. Så min rutt blev lite omstyckad och delar av dubbelrundan slängdes in lite chickt emellan de andra besöken. Nåja, hon som hade dubbelrundan hade nog inte roligare hon. Som fick försöka tajma in tre olika kollegor på besöken. 

 

Sen upptäckte jag vid niosnåret att min jobbtelefon inte funkade att ringa ifrån. Och då jag hade en telefonservice så var det ett hinder såklart. Tack och lov hade jag en larmtelefon med mig. Den har en annan operatör och funkade. Annars hade jag fått lov att använda min privata mobil och det känns sådär helt ärligt såhär i nummerpresentatörernas tid. 

 

Det visade sig ju vara ett rejält fel på företagstelefonin för det här bolaget och det var inte bara vår växel som var utslagen. Senare på dagen var även vår mobilsurf utslagen och det påverkade vår tillgänglighet att komma åt planeringen som ligger i en app som sänder och tar emot info via internet.

 

Efter sju sorger och åtta bedrövelser var arbetsdagen äntligen slut iaf och jag fick styra kosan hemåt. 

 

En sak som är helt normalt att ha på bordet i en hemtjänstlokal är en stomipåse såklart. 

 

Igår när jag var uppe och skrotade på höloftet så hittade jag en liten fin äggömma. 10 ägg låg så fint i halmen. Jag vet inte riktigt hur de tänkte där för det är ju så gräsligt kallt så de där äggen var väl lite djupfrysta. I olika grad förstås. Inget hade spruckit iaf. Men det lär väl inte ha kunnat bli några kycklingar om nån fått lägga sig på dem och ruva.

 

 

 

 

Det har varit en lång vecka.

 

Och jag har jobbat två helger på raken så den här lediga helgen har jag verkligen längtat efter. 

 

Det blev lite tyst här. I söndags åkte farsan in till akuten för att han hade ont. I magen sa han ibland. I ryggen sa han däremellan.

 

Brorsan skjutsade in honom. Jag mötte dem på grusvägen när jag nästan hunnit hem efter jobbet. Så när jag fått ladda om med nåt lätt i magen så kom jag efter.

 

Medan vi satt där i undersökningsrummet och väntade så kom sköterskorna o tog blodsockret ett antal ggr. Undersköterskan i mig tänkte genast att då är det nog högt. Men jag iddes inte fråga HUR högt. 

 

Så småningom fick vi veta att han skulle bli kvar över natten så vi kunde åka hem. 

 

Lång historia kort. Värdet hade legat kring 30 mmol/l och det ska ligga mellan 4,2 - 6 mmol/l. Levervärdena var också ganska dåliga och på tisdagen hade han feber och proverna visade på nån infektion i kroppen. 

 

Han är fortfarande kvar på las. Så jag är den som matar katten åt han. 

 

O medan jag knåpade ihop det här så slog det över till lördag.