Treledigheten blev inbeordring och bara den vanliga helgledigheten iallafall. 

 

Nåja. Sånt är livet. 

 

Skönt var iallafall att jag slutade medan det fortfarande var ljust ute.

 

Humöret blir liksom lite bättre av vackert väder och vetskapen om att dagarna sakta sakta blir längre. 

 

Helgen har tillbringats med vila, frisk luft och solsken. Bara göra sånt som får mig på bra humör och som jag vill göra.

 

Galet vackert väder både lördag och söndag. Tog en promenad till sjön igår. Konstaterade att isen var plogad samt att det fanns skidspår. Önskar att jag hade haft ett par skidor med tillhörande pjäxor. Skidor finns men inga pjäxor.

 

Det fick helt enkelt bli plan B

 

Jag skulle egentligen ha varit ledig idag men bytte dag för att följa min mottagare av hemtjänst till vårdcentralen. 

 

När vi skulle anmäla oss så fanns personen inte med i listan vid självbetjäningen och sen visade det sig att vi var en hel timme tidiga. Nånstans blev det en miss i kommunikationen mellan läkare,ssk och samordnaren. 

 

Nåväl

 

Min fån for i backen på julafton. Ja det var ju en julklapp som heter duga

 

Och gudarna ska veta att fjärilseffekten på den faceplanten som fånen gjorde verkligen sugit musten ur mig

 

Man kan inte begära att en gammal senil tant på närmare 50 än 40 ska minnas alla lösenord eller ens komma ihåg att ändra sina säkerhetsinställningar så att när man behöver återställa nåt så stämmer mailen.

 

Jag hade alltså en gammal mailadress som backup. Som inte längre existerar. Sååå allt låstes. ALLT

 

Ångesten

Frustrationen

Galenskapen

 

Energin som förbrukades

 

Andas i fyrkant. JO tjena

 

Behöver så många kanter att andas i att det blev en cirkel av det hela.

 

Ekorrhjul

 

Ångest ångest är min arvedel skaldade Pär Lagerkvist

 

Ångesten är min arvedel också

Det blev ett pass i gymmet faktiskt

 

Letade upp ett pass på Youtube som jag tänkte följa. Men ah. Jodå jag följde det rätt bra. Skalade ner burpeesen dock. Var inte riktigt pigg nog för att hoppa upp och ner.

 

Sen fick boxsäcken några slag och kettlebellen fick lite rastning.

 

Efteråt blev det rester av vegetarisk tacogratäng där den vegetariska färsen inte räckte så jag fyllde på med stekt vitkål. Och till efterrätt en semla. 😅

 

Japps. Det måste vara balans här i livet.

 

Ogillar vintern. Kallt. Mörkt. 

 

Den här vintern känns ännu lite mer jäklig. Pandemi, restriktioner, skyddsutrustning

 

Mina energinivåer är nånstans i nivå med skosulorna

 

Träningen har hamnat på hyllan. Jag har inte haft nån som helst geist. Jag vet ju att träning är bra för endorfinerna men ändå har orken inte funnits. Lusten har inte funnits. O nej. Man danskar inte ut i gymmet alla gånger. Men jag ramlade ner i diket mentalt. Jag har nog mest bara setat och laddat för att kräla ur diket ett bra tag nu. 

 

Drog på en roadtrip i helgen som var. 

 

Övernattning strax utanför Rättvik i Vikarbyn. Sen vidare färd mot målet. Som var Njupeskär. 

 

Man skulle kunna tycka att det är lite vansinne att åka dit vintertid men vi var definitivt inte ensamma om tanken. 

 

Vi kanske hade kunnat låta bli att pricka in årets kallaste helg att åka bara. 

 

Ett gäng bilder från resan. Inte bearbetade eller redigerade. Några som blivit redigerade i snapseed finner du i min andra blogg - https://kilroywashere.blogg.se/

 

Det här året 2020. Är det någon idé att sammanfatta?

 

Vet inte om jag kan ens. Bloggen är knappt uppdaterad. Bläddra bland alla inlägg på Instagram känns ogörligt

 

Årets sista dag. 

 

För en vecka sen jobbade jag 

 

Efter månader (nåja en månad iaf gott o väl) av grått grått grått så var det en strålande vacker dag

 

Jag stannade bilen, klev ut för att fota, lyckades tappa mobilen så den gjorde en volt i luften och landade. Rakt på en humla landade den. Eh nej nu råkade jag visst blanda in Disneys Ferdinand i det hela. Sorry.

 

Fånen landade med skärmen nedåt på asfalten. Och min första glädje över skärmen inte sprack i tusen bitar övergick i ångest och sorg när jag insåg att skärmen dog. Allt som syntes var lite flimmer i högra hörnet. Var gång jag petade på strömknappen.

 

Min anslutning med omvärlden försvann där o då. 

 

Jag kunde skriva dm på Instagram via vebben. Men ah. Det var ju inte så effektivt. 

 

Nåväl. Nu fick jag ju användning för den där bonusen vi fick. Extrapengar i en engångssumma. Svosh. Hade ju inte tänkt köpa en ny mobil kanske för de pengarna. Och inte ens så de räckte.

 

Nåväl

 

Shit happens

 

Men jag har inte varit ut på fb sen julafton

 

Jag har Instagram. O det känns som det räckte

 

Ingen aning om hur många som försökt få tag på mig via messenger då det inte heller är aktiverat på nya fånen. 

 

Anrar att jag måste gå ut o synas igen men det var rätt skönt att va osynlig o låta omvärlden vara det samma. 

 

Kalla mig konspirationsteoretiker om du vill

 

Jag kanske har sett en (eller två) doomsday-film för mycket.

 

Men varenda gång jag hör rapporter om vaccin för c-19 så börjar en inre film spela i mitt huvud. Som utspelar sig i en framtid med öde gator. Överallt uppmaningar om att hålla avstånd. Ett munskydd fladdrar förbi i vinden. Högtalare som spelar upp meddelanden om att hålla avstånd och hjälpas åt. (scary as hell o gå in på Ica o höra just det i en högtalare i entrén). 

 

Plötsligt ser man några som rör sig. I skuggorna. Söker vaksamt av omgivningarna och planerar varje rörelse i det öppna. Av rädsla för att upptäckas av de smittade. De vaccinerade. Som fått dubbla doser av "säkert" vaccin.

 

Som zombier. Eller medicinskt modifierade. 

 

Hallå liksom. Det ska förvaras i - 70 grader. Varför? Vad innehåller det som måste hållas så kylt?

 

Ah. Som sagt. Jag kanske är lite överdramatisk

Drog ut med cykeln på en runda. Det var ett par veckor sen sist. Kroppen har varit seg och orkeslös ett tag. Som att jag haft nåt som inte velat bryta ut bara. 

 

Älskar att cykla. Ensam. Snabbt. Pressa kroppen mot max. 

Tankarna får flyta fritt i huvudet. 

 

Plötsligt bearbetar jag något som legat på is o bara väntat på att få mogna fram. 

 

Jag har de bästa samtalen med mig själv (och ibland andra) när jag sitter där och trampar mig framåt och andas massa frisk luft.

 

Ibland blir jag arg när gamla minnen som fortfarande gör ont ploppar fram. Eller ledsen. Men man får distans till saker och kanske i viss mån göra avslut. Eller iallafall nagga ner klumpen av orätt. Och nästa gång det ploppar fram så är känslan förhoppningsvis mindre bitter. 

 

Vissa saker som hänt har definitivt skadat mig vad gäller förtroende, att visa mig sårbar, blotta känslor. Där jag reagerat med att tänka att jag aldrig mer tänker förnedra mig till att fråga. 

 

Jag är en övertänkare. Dvs, jag tror alltid att det beror på mig. Som person. Hur jag är. 

 

Rationellt sett vet jag att det inte är så. Rimligtvis kan det inte alltid bero på mig. Saker händer. Tiden är inte alltid rätt. Livet omkring händer också. Andra människor har också dåliga dagar. Dåliga perioder och ett liv som sätter käppar i hjulet ibland. 

 

Långledig helg

 

Vaknade med huvudvärk 

Lite off sådär 

 

Lyckats blanda smått o gott i helgen. Fredagen ledig. Men blev inte många knop. Förutom en tårta o kakor bakade. Skulle hitta hemmet också men orkade inte. Sonalyckan fick hälsa på ändå. I kaos på lördagen. Hey. Det blev ändå bara ett kort besök då han skulle fira hos pappa med besök från farmor o fastrar. 

Sen drog jag på fotoäventyr till Ängsö.

 

Får väl va glad att det bara blev dit och inte gamla stan. Då multiremmen gav upp på kompisens bil. 

Jag packade in fjanten och mig själv i bilen och for till det lilla huset på prärien igår. 

 

Först på plats. Wow, såsom varandes född en kvart för sent så tyckte jag att det var storartat. Men jag lyckades för andra dagen i rad glömma att ta med mig den av C beställda bananchokladkakan. Hade jag vänt efter den körda milen o hämtat den så hade jag nog varit sist på plats kanske. Nåväl.

 

Huset fylldes så småningom med hundar och ungar. Förutom oss vuxna. Pizza beställdes och hämtades. Diverse drycker inmundigades. Alkoholfri cider, festis, vatten och vin. 

Ledig efter 5 arbetspass på raken.

 

Vaknade före 8 imorse. Ögonen var trötta så jag bestämde mig för att slumra vidare. Men fyy såna drömmar jag fick. Såna där som känns sjukt verkliga. Såna där som får en att tro att man vaknat ur en dröm för man vet ju att man sover. O så vaknar man bara i drömmen o det blir än mer absurt än det redan var. 

 

Rätt vad det var drömde jag att jag var hos en brukare. Som började luta sig mot mig på ett kramande sätt. Jag tyckte det var underligt. Tills jag insåg att jag drömde och i själva verket var det exet som kommit in i mitt sovrum och lagt sig över mig. Tankarna for genom huvudet. Hur kom han in? Jag har ju låst ytterdörren och inte hört sovrumsdörren öppnas. Men såklart att han tog stegen och klättrade in genom fönstret. Och jag kämpade genom sömnens bojor för att frigöra mig o säga åt han att dra dit pepparn växer. Tills jag *plopp*vaknade bara för att känna tyngden vara som bortblåst och jag var ensam i rummet.

 

Man kan nog drömtyda det ganska så tydligt. Exet kan nämligen inte låta bli att skriva. Varenda dag. På messenger. Och jag har sagt till. SÅ MÅNGA GÅNGER! 

 

Att han då i drömmen kryper in genom ett litet fönster visar vad jag tycker om saken. Att oavsett om jag tydligt och klart visat med två stängda (varav första låst) dörrar att jag vill inte ha sällskap just nu så stod fönstret (på andra våningen) öppet och gav ett kryphål. Och placeringen över mig visar att jag känner att det är jobbigt och kontrollerande, för att inte säga kvävande.

 

Sen fortsatte jag slumra o drömmarna fortsatte. Med jobbrelaterade saker. Kollegor och anhöriga och hus med många rum o dörrar på glänt och låsta dörrar och fönster o kurragömmalekar. 

 

Man kan väl säga att jag tyckte de senaste två dagarna på jobbet var lite mycket helt enkelt. Och hjärnan behöver bearbeta. Men jag kan inte riktigt se hur valet av brukare, anhöriga och kollegor har med något att göra då jag inte jobbat med någon av dem på länge. Och huset med den nära anhöriga har vi inte gått till på över ett år eller så pga naturliga orsaker. 

 

Jag är uppe nu iallafall. Frukosten intagen. Ska försöka sparka igång mig. Sjukt så sugen på att tugga o äta jag blir när jag drar mig för en syssla.. Ska bara tänker jag o tar en macka, kaka, kaffe, chokladbit ... you name it.

När man får för sig att man nog kan titta på "Livet efter dig" utan att gråta floder när man sett filmen förut och veeet att den kommer knäcka dig även denna gång.

 

Ja, jag erkänner. Jag är en romantisk sucker. 

 

Borde natta djuren och mig själv nu. Arbetshelg pågår. 

 

 

Helgen som var, i bilder. 

Så här halvvägs genom jobbveckan så börjar jag lite grann ifrågasätta hur jag tänkte när jag la en renodlad kvällsvecka på schemat. Med 12-22 rakt av. 

 

Liv, vad är det liksom. 

 

Nåja. This to shall pass. 

 

Så har det gått en vecka igen utan uppdatering. 

 

Oops

 

Ja mitt liv är inte så intressant ändå så var det bra med det 😅

 

Tränat (lite för lite kanske) och jobbat (kändes som för mycket) och hunnit kalasa o bli bjuden på grillat. Men det betyder också två sena kvällar. Så gissa om jag var trött i morse. 

 

Regnar gör det också. Jag hade tänkt atäda/möblera om i v-rummet. Soffan står tvärs över golvet. Soffkuddarna vädrade jag igår innan regnet men de ligger kvar på en stol i hallen där jag dumpade dem när regnet kom. O sen drog jag ju iväg. 

 

Aja, kaffe har jag intagit. I massor, för huvudet muttrar om de där sena kvällarna.

 

På skoj satte jag mig ner o sammanställde hur långt jag cyklat iår. 

 

1042 km 😱🚴‍♀️

Bästa månad blev juli med 286.64 km. Jag hinner slå det än. Har idag och imorgon på mig att trampa 70 km. Ingen total omöjlighet men ah 😅 det regnar. Och imorgon är det jobbdag igen. Förvisso kväll om jag minns rätt. Så går jag upp med tuppen så 😁

 

Om jag äter lite. Gör ett ryck med rummet så kan jag belöna mig med en cykeltur sen. Kanske värmer upp med lite annan träning först. 

 

Nu har jag skrivit ut en plan så svårare att låtsas som det regnar (doh, ja pun intended) o skita i det. 

 

Jobbhelgen är över. 

 

En dag ledigt o jag bestämde mig för att inte ställa något larm. Alltså gick jag inte upp förrän 9:30. Galet sent. 🙈

 

Vad jag ska fylla dagen med. Finns massor att göra. Men orkar inte tänka på det. Jag kanske trampar iväg på en cykeltur. Om jag får tummen ur. 

 

Frukosten har knappt landat i magen än. 

 

En påtår på det kanske