Valentine
Treledigheten blev inbeordring och bara den vanliga helgledigheten iallafall.
Nåja. Sånt är livet.
Skönt var iallafall att jag slutade medan det fortfarande var ljust ute.
Humöret blir liksom lite bättre av vackert väder och vetskapen om att dagarna sakta sakta blir längre.
Helgen har tillbringats med vila, frisk luft och solsken. Bara göra sånt som får mig på bra humör och som jag vill göra.
Galet vackert väder både lördag och söndag. Tog en promenad till sjön igår. Konstaterade att isen var plogad samt att det fanns skidspår. Önskar att jag hade haft ett par skidor med tillhörande pjäxor. Skidor finns men inga pjäxor.
Det fick helt enkelt bli plan B
Rotade fram sonens urvuxna skridskor. Packade väskan med lite fika och lastade sparken. Spände kelpien framför och tog sikte på en bra eftermiddag på sjön.
Även om man ska ta varje chans till ett äventyr så var jag inte äventyrligare än att jag insåg mina begränsningar. Om jag hade lämnat sparken vid kanten av sjön och snörat på mig skridskorna o försökt skrinna runt så hade jag inte kommit så långt. Istället fick sparken fungera som transportmedel varvet runt och endast den sista biten blev med skridskor. Håhåjaja. Jag insåg att jag inte är odödlig längre.
Dagens datum brukar ge mig en känsla av sorg och ensamhet i kroppen. Den känslan dök upp en snabbis igår innan jag lyckades skaka av mig och bestämma mig för att inte mata det monstret.
Ta dagen som den kommer och njuta av vad som sker.
Den inställningen fick bli dagens mantra.
Och ja. En liten sak fick mig väldigt glad innan dagen var slut.
Kommentarer
Trackback
