T som i ...
Tröttmössedag
Vaknade tidigt. Tog en första frukost och tänkte först låta dagen börja men tröttheten övermannade mig och jag vickade omkull igen.
Sov sjukt länge istället. Vaknade av regnet som började strila ner utanför det öppna fönstret i sovrummet.
Second breakfast. Solen kom tillbaka. Jag tillbringade resten av dagen i hammocken. Sovandes av och till.
Nu ikväll rastade jag cykeln till sjön. Egentligen skulle jag vila från cykel idag då jag cyklade till och från jobbet igår. 4 mil allt som allt. Men vad gör 7 km i sammanhanget?
Jag antar att såna dagar behövs ibland också.
Sunday
När man vaknar för hundrasjuttioelfte gången och inser att man nog är rätt pigg ändå. Och därför går ut i gymmet innan frukost o river av ett kort KB-pass.
Godmorgon världen. Och godmorgon muskler. Trodde ni att det var söndag och vilodag? Pffft
Arkivbild
T som i torsdag
Hmmm alltså. Vill mina besökare verkligen se nytt material? Verkar som 2017 var året då jag skrev de bästa inläggen 😅
Eller så har jag bara jäkligt få läsare. Så kan det ju vara förstås.
Snart dags för ännu ett arbetspass. Den här veckan har i motsats till de senaste veckorna inte så många schemalagda pass. Mitt andra pass för denna vecka liksom. Känns chill. Särskilt som jag fick 2 sköna dagar med sol.
Igår var planen cykel och träning i gymmet. Håhum. Cykel sket sig. 5 km blev det. Med vila i mitten. Pga fotografering och åska.
Sen körde jag ett russian circle med kettlebell - kb.
Jag kommer att känna effekten av det lite senare. Magen sa redan i morse att mina russian twist med 8 kg kb visste var de tog.
Underlig sak var att jag kände mig starkare i vänster arm vid alla reps. Jag är ju rätt högerhänt liksom.
Vilken helg
Helgen var, ska vi säga intensiv?
Fredagsmys? Nåja, jobbade från 14 till 22. Sååå det var inte mycket tid över till att göra annat. Men jag tycker ändå att jag hann med att njuta av den fina dagen o ladda upp inför jobbkvällen.
Lördagen började med kaos. En som inte dök upp. Jobben fick läggas ut på oss andra. Trodde ett tag att jag skulle bli kvar för en heldag. Nu löste det sig och istället drog jag på roadtrip med kompis efter jobbet. Till huvudstaden för att fota stadshuset i solnedgång.
Löftet var att jag skulle vara hemma till 01:00. När jag ville gå förbi Mårten Trotzigs gränd så sa min namne att löftet om tid kanske inte kunde hållas. Nåväl. Man kan faktiskt inte vara så nära gamla stan o inte fota gränderna.
På vägen hem köpte vi nattamat i Enköping.
Landade ändå hemma med god tidsmarginal. 30 min till godo.
Upp tidigt som F på lördagen. Jobb väntade. Två fattasturer så en jobbade heldag. Och en rutt splittade vi o delade ut jobben på övriga.
Jag hade bestämt med en annan vän tillika kollega om konst-och hantverkrundan på långrasten. Sagt och gjort.
Vi betade av 4 stationer och fikade på det lokala fiket. Som btw har det godaste fikat.
Sen tog jag en promenad med fjanten och käkade innan det var dags för del 2 av arbetsdagen.
Måndagen fortsatte med jobbkväll. Lite död ska erkännas. Så igår gjorde jag typ inget alls. Jo en cykeltur mot kvällningen. Ramlade förbi en vän o snackade uppdatering sen sist vi möttes irl. För snart 2 år sen 🙈
O vi bor 15 km från varann över skogen. Skömmes tametusan.
Kom hem o fann oväntat besök väntandes i hammocken.
Säger bara *suck*
Bjöd på kaffe, skorpor och en utskällning. 😅
Nä men jag släppte fram 30 års bitterhet som jag trodde att jag släppt. Men den ligger där. Längst ner i ryggsäcken man alltid har.
Jag drog återigen hur galet jag tycker det är. Att någon vill ha min tid o uppmärksamhet nu. När jag inte var vatten värd då.
Alla gånger jag kom hem efter att ha jobbat till 22:00 för att finna honom sovandes. Totalt obrydd över om jag skulle komma hem helskinnad. Kollegorna kunde få frågan om de ville ha fika när de kom hem. Åh, om jag hade fått den frågan en endaste gång. Eller om han nu då var så kvällstrött. Ja jo han var uppe före mig. Märkte jag när han gick upp? Visade han att han åkte. En puss på kinden eller en kram o hejdå? Nope.
Jobbade jag morgon o han sov när jag skulle åka. Så nog fasen gick jag upp o sa hejdå. För man vet inte. Varje gång kan va den sista gången man ses.
Allt detta o lite till spydde jag ur mig.
Jag var så arg att hunden kände sig nödd och tvungen att styra upp o la sig till slut o vaktade exet så jag inte skulle göra nåt. Fast jag stod helt still o bara använde rösten för att visa mina känslor.
Två oskyldiga människor fick sina liv omkastade, för att två personer ville ha varandra. De skötte det så osnyggt man bara kan.
Ja, saker händer. Inte alltid som man tänkt eller borde gjort.
Men det värsta var förnekandet och de totalt genomskinliga lögnerna. Lögnerna skadade mer än handlingen i sig. För om jag frågar så betyder det att jag redan vet eller starkt misstänker.
Sorry för sidospåret. Ska försöka att inte packa ner allt i ryggan igen utan slänga lite av det.
Det skulle hjälpa om han den där som lämnade, gav fasen i att mata bitterheten så den kan få svälta hjäl.
Jag vill inte ha uppmärksamheten nu. Det är försent. Som att köpa åror till en båt som ruttnat. Byta olja i en motor som skurit.
Idag är det onsdag. Lillördag.
Galet trött. Orkade inte gå upp på hur länge som helst.
Men jag ska ladda batterierna i solen o ta dagen som den kommer.
Kanske träna. Har blivit lite lite av den varan på sistone.
Bara jag ju
Jag fotar för mitt eget höga nöjes skull. För att det ger mig en paus där tiden står still. Såklart rusar sekundrarna vidare i en evig jakt men jag stannar. Går in i en bubbla. Fokuserar på en liten punkt i hela universum. All energi kanaliseras genom mig på det jag vill fånga.
Själavård. Jag mår bra. Går in i skaparläge.
Mobilen är typ alltid med. Typ alltid full av bilder och för dåligt laddad också men.
Ibland är jag nöjd med vad jag fångat. 99 av 100 ratas. Eller ah. Nånstans däromkring. Give or take 50.
Folk har ibland sagt att det är dags för en utställning. Nej säger jag varje gång. För jag är ju bara en hobbyfotograf. Som fotar med en sketen mobil. Nikon samlar damm. O hjärnan orkar inte pilla systemkamera.
Häromdagen kom frågan igen.
🙈
Jag vet inte hur man gör. Jag har inga fysiska bilder. De är alla digitala.
Visst. Bilder är lätta att framkalla. Kostar inte nödvändigtvis skjortan heller.
Men fortfarande, jag tycker inte att bilderna är nåt extra. Nåt att göra en utställning på.
Jag ser så många andra som fotar galet fina bilder. Som använder riktiga grejer. Som kanske faktiskt vet vad de pysslar med. Jag är bara jag. Vilse i pannkakan. Noll koll kokosboll.
Kort sagt. Jag blir jätteglad när någon gillar en bild. Men jag vet inte om jag vill framhäva mig o ta plats.
Jag ska fundera på det. Många varv till.
Bilden de ville använda?
Fredag
Jag var så glad.
Att jag skulle få sluta 12 idag.
Tills chefen ringde. Och inbeordrade mig 4 timmar.
Död, dödare, dödast.
Kände redan i morse att dagen skulle bli extra allt. Och jotack.. Det blev den.
Är det värt att ta pengar för en inbeordring om man inte orkar åka hem direkt efter passet är slut?
Sov på soffan som står på jobbet en knapp timme innan jag orkade samla ihop mig o ta kaffe o så småningom åka hem.
Nu skiner solen från en klarblå himmel typ o jag känner att jag behöver balansera den psykiska tröttheten med fysisk trötthet. Ska nog motionera cykeln en sväng. Frågan är vartåt jag ska styra den.
Och sen det vanliga dilemmat. Fredagar betyder fredagsmys hos alla typ. Hatar att känna grillukten ligga tung över nejden. Det gör mig ensam i själen.
Jag har ju exet som håller mig sällskap på messenger. Men det sällskapet klarar jag mig utan. Hör du det. Foka på din nuvarande Oh so precious kärlek. Eller vad ni nu har. Nej jag vill inte ha dig tillbaka. Jag blir bara lätt trött o irriterad av alla hundra mess som ramlar in.
Ladda batterier o dra iväg på en sväng.
=kaffe, chokladbit o laddsladd till fånen.
Foto M.Y
Sunday funday (?)
Första arbetsveckan avklarad
Död
Nä inte helt men mentalt jättetrött
Har varit en vecka med mental berg-och-dalbana. Måendet har åkt upp o ner. Minsta lilla har fått mina sensorer att gå totalt bananas. O jag vet att jag reagerar barnsligt. Man behöver fasiken mjukstart från semesterläge till fullt coronamode igen.
Har nog aldrig lyckats komma i semesterläge så snabbt som jag gjorde i år. Stängde av allt direkt för att jag var dödens kräktrött på visir, tossor, handskar och sprit sprit sprit.
Sista veckan semester innebar några dagars häng med dotra. Och lite hundvaktande.
En äkta tzatzikihund från gatorna i Grekland. En fröken som hade sina egna idéer om mycket. Bland annat om utifall man behöver ta hänsyn till trasan som hänger i andra änden av ett koppel. Därav att hon fick låna fjantens elastiska koppel.
I förrgår drog jag en repa runt bygden på cykel. Fick ihop knappa 5 mil.
Häromdagen fotade jag vid en lokal källa. La ut bilden i den lokala bildgruppen på fb. Fick en fråga om vad det var för växt jag fotat. Visade sig att jag nog hittat något som inte tidigare setts i dessa trakter. Hur coolt är inte det? Att min bild fick en person att vilja titta närmare o nu ska ett ex skickas till Lund för artanalys.
M som i måndag
Sista semesterveckan inledd.
Börjar med sol. Även om molnen är många och stundtals stora. Tog min frukost ute. Bästa sättet att starta en sommardag på. Ledig, fint väder, lugn o ro att äta frukosten ute och kanske ladda batterierna med lite sol. Försöka få lite annan färg än likblek. Odla en och annan fräken. Fylla upp D-vitaminlagret.
Apropå mitt förra inlägg.
Jag har försökt rannsaka mig om de där känslorna av utanförskap. Kanske att de kom när jag på lekis fick kastat i ansiktet av den jag trodde var min bästis att hon lekte minsann bara med mig för att ingen annan ville leka med henne.
Eller alla de där gångerna i skolan när man stod kvar bland de sista, avskrapet, när det skulle väljas lag. Hur en sån utstuderad form av mobbing kunde få tillåtas av lärarna är för mig obegripligt idag som vuxen.
Eller alla andra gånger i skolan där man skulle välja och väljas. Grupparbeten, bänkgranne, gå två och två på raka led ...
Jag hatade det. H A T A D E
Ångesten. Klumpen i magen.
Jag bytte dessutom klass och skola i årskurs 2. Gjorde inte saken bättre. Alla grupper var redan gjorda. Jag fick försöka hänga med på nåder. Men jag var femte hjulet. Ständigt.
Och en av de "coola" killarna hade från dag 1 bestämt sig att jag var nån att reta sig på. För att jag var född en dag före honom tydligen. Fick jag veta flera år senare att det var nåt han störde sig på. Ja jo, man väljer ju sin födelsedag. Eller inte.
Nåja. Nog om det. Nån dag ska jag väl ha kunnat lägga det bakom mig. På riktigt.
Ops
Ja där försvann jag ett tag
Ja från bloggen. Inte från sociala medier helt. Instagram har uppdaterats mer flitigt.
Går in på min sista semestervecka imorrn. Hann få underbart väder den första veckan. Inte lika mycket av den varan sen.
Men jag har försökt göra det bästa av semestern ändå
Jag har solat och badat, tränat (både ensam och med vänner) cyklat, fotat, åkt båt, träffat vänner, träffat mina syskon med familjer, träffat sonen (och exet har bjudit sig själv över ett antal gånger). Dotra tänkte nog komma över nu när hennes semester börjar innan min slutar. Och det blir första gången jag ser henne irl sen corantänens start.
Och allt det där är gott. Jag har haft en bra sommar so far. Men ibland rullar vemodet in.
Demonerna som aldrig nånsin riktigt lämnar mig ifred vågar sig fram och blåser liv i glöden av sorg och ensamhet. Matar den försiktigt med små flisor av andras glädje och gemenskap. Titta, de har fredagsmys viskar de i mitt öra medan de kittlar mig i nacken.
Flödet på Instagram och Facebook fylls på med medium rare grillade köttbitar, glas med rödvin och rosé. Picknick vid sjöar, grottor och raviner. Ljumma sommarkvällar på en inglasad altan där inga mygg och knott får vara med.
Demonerna bläddrar bland inläggen, pekar, kommenterar. Vältrar sig vällustigt i känslor av utanförskap. Kluckar förtjust i fnitter när elden blossar upp.
Jag vet inte varför och när den känslan flyttade in i min kropp och sinne. Den där av att alltid känna sig som att man är med på nåder. Alltid tassa lite på tå o bara vänta på att få höra att man är så lättlurad som verkligen gick på att någon vill va min vän.
Att jag nånsin kunnat tro att jag är värd att tas på allvar.
Jante är default i mig. Det förinställda värdet. Du ska inte tro att du är något.
Oavsett hur många gånger och hur högt jag sjunger psalmen 791
"Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du…"
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du…"
Så spelas ändå alltid nånstans lågt i bakgrunden. I basgången 'vem fan tror du att du är" med en cynisk sarkastisk underton.
Om ni har läst ända hit. Sorry för deprimerande läsning. Det bara behövde luftas och ut. Ställ trollen i solen så spricker de.
Jag vet inte varför det blossar upp med ojämna mellanrum. O nej, ingen som läser behöver ta åt sig o känna att jag skyller något på nån annan eller att jag missunnar någon. Det är som för alkoholister. Andra måste kunna fortsätta leva sitt liv fastän alkoholisten inte längre kan dricka alkohol. Andra ska inte behöva sluta ta ett glas vin till maten eller en öl till fotbollsmatchen.
Demonerna måste var och en bekämpa på egen hand.
Och, jag gör det genom att njuta så mycket jag kan av de bra stunderna. Sparar minnen av bra ögonblick, bra känslor.
Jag tror på att var sak har sin tid. Glädje och sorg. Människor och djur kommer till en när tiden är rätt.
Livet är en resa med livslångt lärande. Jag har saker att öva på fortfarande innan jag kan släppa och gå vidare helt kanske. Jag har ett gäng mentala mentorer på vägen. Ni tillför alla något var och en på sitt sätt. Ingen nämnd och ingen glömd.
2020
Året där allting är upp och ner.
I stort som smått.
Min dotter kom inte hem för mors dag. Vi får se när vi kan ses igen. Jag är iallafall glad att jag hann åka till storstan o umgås en dag innan allt det här.
Sonen kom över. I sällskap med sin far.
Han sträckte över något. Och överst hade han lagt en multiscarf som han fått som gåva när han beställt andra varor. Han frågade mig om det var något jag ville ha. O en buff är alltid användbar.
Men sen under låg en platt kartong och när jag lyfte på scarfen såg jag vad det var.
Åh, jag blev så rörd. Och glad.
Fredag
Jag tog ut timmar idag. Gjorde om min 7-16 arbetsdag till ledig dag.
Och jag behövde det verkligen.
Vaknade i 3-tiden med halv panik över vad klockan var och jag vet att jag mindes att jag inte ställt larmet.
Lättnaden när jag insåg att jag var ledig.
Somnade om och sov tills jag vaknade av mig själv 8:30 sisådär. Mornade mig en stund.
Mulen start men sen sprack det upp till en underbar dag. Vinden som var iskall har gett med sig. Och jag har solat, vilat, läst bok och bara rent allmänt gjort det bästa av dagen.
Tänkte ta en tur med cykeln innan det blir för sent. Men känner mig lat o ovillig att resa mig från hammocken som jag flyttade fram till huset.
I äppelträden surrar det av humlor och bin. Och jag ligger alldeles under o blir yr i skallen av ljudet.
I förrgår fyllde fjanten 8 år.
Det firades på skogsbanan. Han fick presenter av sina vänner och fd matte hade köpt en så fin sele åt honom. I hans färg och allt.
Ni ser väl så stolt han ser ut.
Oddities
Jag är inte som alla andra kanske.
Vem annars skulle fota döda platta djur?
Ormen var väl färskast av dem men likväl död.
Lite sån kväll ikväll.
Jag är trött, slapp och likgiltig.
Nä nu ljög jag. Bara lite.
Tankarna snurrar iväg ibland. När bitterf*ttan visar sitt fula tryne.
Kanske inte borde skriva detta men min blogg, mina tankar. Oavsett hur fula, elaka, bittra de är.
När jag blir lite less.
På allt.
På pussmileys som inte borde skickas men ändå skickas. Där alkoholen går in går vettet ut. Eller vad jag ska kalla det. Dög jag inte då o fick jag aldrig hjärtan o virtuella pussar då så varför nu? Varför slösa dem på en människa som inte är människan i ditt liv?
Fick frågan förut om jag ens försökt gå vidare. Jag undrar vem som ... Well, never mind.
Jag svarade iaf att mitt största problem är att det är fel killar som skriver. Bara de där som redan är upptagna.
För en vecka sen fick jag besök. Nån som ville vara social. Frågade varför det ska umgås nu. När det inte dög då. När jag ville få göra saker ihop men behövde boka tid flera dagar innan typ för det var alltid annat som var viktigare. Andra som var viktigare. Och då behövdes ingen tidsbokning minsann.
För nånstans, till syvende och sist, vill man så blir det av. Annars finns det alltid, ALLTID, en ursäkt.
Bara lite less som sagt var. Lite less och trött. O jag känner mig lite som på bilderna.
Fixa matlådan till imorrn kanske. Så jag orkar med min dag på jobbet då med. Även om det inte blir finmat som idag med rostbiff, stekt potatis beasås, picklad rödlök och avokado.
Såg en sak på insta. Var förvisso reklam men ändå. Fem saker som visade om man va intelligent.
1 vara rolig
2 ha stökig omgivning
3 prata högt för sig själv
4 svära mycket
5 vara kattmänniska
Check på den listan. Full pott.
Vilket leder mig till den här bilden.
Nä matlåda var det.
Sorry för ett rörigt inlägg som svänger hej vilt. Behövde bara få spotta ur mig lite bitterhet. Innan den färgade av sig på mig.
Igår tränade jag och solade o latade mig. Idag jobbade jag och sov i soffan hela kvällen. Imorrn? Den dagen, den sorgen.
Kontraster
Igår åkte jag hem efter jobbet. Slängde i mig nåt att äta, bytte om och for iväg.
Tillbaka mot jobbet. Nästan. En grusgrop strax utanför var målet. Väl där körde jag ca 30 min träning med tjejerna innan vi skiljdes åt och jag trampade hemåt igen. Fortfarande med kraft och ork kvar.
Faktum att det kändes så himla bra. Så jag drog på två extrasvängar än raka spåret hem. Först upp på det i skämtsam ton benämnt Hedåkersfjällen.
Och sen med en km kvar hem drog jag iväg på den nya grusvägen till sjön.
Värsta mördarbacken dit. Fler backar men en är riktigt jävlig.
Men belöningen är sååå värd det.
Faktum är att jag hade egentligen fortfarande ork när jag kom hem. Som en nyladdad duracellkanin.
Idag däremot. Hela dagen har känts motig på jobbet. Ville bara hem typ.
När jag väl fick åka hem hade jag jobbat över en timme. Nån måste ju passa larmet och så hade jag lite att maila.
Väl hemma tog jag nåt i magen o sen typ kablonk. Omöjligt att hålla sig vaken.
Ska försöka ladda om för ett kort träningspass. Kanske eventuellt iallafall. Eller så vilar jag bara. Kan bli så faktiskt. Och det är också okej.
Gårdagens cykling blev ändå 33,25 km. Och ett pass med åla, krypa, kräla o gå krabbgång med fötterna först uppför en backe o planka o sandjogg.
Vila kan va okej då kanske 😁😅
Chokladbollens dag
Vet inte hur små de ska vara för att få ihop 30 stycken. Jag fick ut 18 på den smeten.
Nisses torn
Nils (Nisse) Mattsson (1929-1998) radioamatör.
I tvärhandsbäcken, Västerfärnebo bodde han och i skogen byggde han sig ett torn som även fungerade som radiomast.
Han var en hejare på att laga dåtidens elektronik såsom radio- och tv-apparater.
Igår styrde jag min kosa dit på cykeln. Medveten om att det redan idag skulle bli sämre väder.
Skylten som pekar ut vägen mot tornet är galet liten så det var nära att jag hade missat den.
Och inte förrän man börjar närma sig tornet i skogen kan man faktiskt se det.
Lördag igen
Känslan när jag fick ta helg igår. Obeskrivligt underbart.
Vilade en timme sisådär innan jag sen så småningom tog cykeln, hunden, kulan till sjön för en kvällsmeditation vid vattnet i solnedgång.
Ja. Att bara vara. Ensam. Vid vatten en stilla kväll är balsam för själen. Och får jag fota o skapa under tiden är lyckan total och min själ helt fri. För ett ögonblicks sekund och tiden står still.
När jag vaknar ur min trans inser jag såklart att det bara gällde i min egen lilla bubbla.
Vaknade okristligt tidigt imorse. Njöt av solen. Åt frukost ute. Gick o la mig igen. Vaknade till varmare luft och passade på att sola o ladda D-vitamin.
Precis som en ledig dag ska vara.
Nåja, finns alltid fler element att lägga till för en perfekt ekvation men det var en bra början iallafall.
Lördag
Jag gillar inte riktigt havregrynsgröt men har upptäckt en variant som är riktigt god.
Mixade havregryn som kokas i mjölk och ett rivet äpple o så en nypa salt såklart. Man får passa gröten bättre än vattgröt under tillagning men mums så gott det blir.
Skivad banan och ett par jordgubbar var pricken över det berömda i.
Lördagsbrunch kanske man får säga då det hann bli mitt på dan innan jag kom mig för att fixa nåt i magen mer än kaffe.
Ja så kan det gå när jobbhelg blir karantänhelg. Glad att jag hade handlat hem frukt och mjölk.
Corantän
Har lyckats dra på mig vad jag hoppas är en vanlig jäkla förkylning.
Men jobbhelgen förvandlades till karantän.
Hosta o lite rinnsnuva (men den vill jag tro är pollenrelaterad). Känner mig lite allmänt off sådär.
Det där karensbefrielsen som utlovades. Den är inget annat än ett hån och rent pissande på den som redan ligger.
Såsom varandes en yrkesgrupp utan valet att kunna arbeta hemifrån men kravet att vara fullt frisk på jobbet är det återigen vi som förlorar.
Jobbar du hemifrån o har skypemöte o sånt så kan du snora och hosta utan att det riskerar någon annan. O du kan fortsätta jobba. Kanske halvliggandes i sängen till och med. Med laptopen i knät. Och casha in lönen as usual.
Gissa vem som inte kan det!
Jag. Och alla andra inom hemtjänst, särskilda boenden, landstingsanställd vårdpersonal och så vidare. Notera att jag nämnde hemtjänsten först. För vi glöms bort när alla andra får matlådor och rabatt på hämtat o allt vad det kan va.
Vi räknas inte. Men vi är fortfarande en väldigt viktig del av många äldres liv. Än mer just nu kanske än annars.
Bitter? Låt mig få va det. Vem fan har 700 kr i karensavdrag änyway? Och sen skatt på det. Pfffft, up yours.
Roar mig med att redigera bilder från en annan dag. Leka loss o redigera sönder kanske. Men låt vara så då. Min konstnärliga frihet. Man växer inte om man inte prövar sig fram.
Hellu
Ooops
Tiden står inte still
Även om bloggen verkar göra så.
Dålig uppdate här. Instagram får mer uppmärksamhet av mig för nu. Enklare att bara lägga upp en bild liksom. Ja jo, då har jag ju min bildblogg som var tänkt för det syftet. Hrmmm, ja den är ju om möjligt ännu mera bortglömd än den här bloggen.
Lovar ingen bot och bättring. Men uppdaterar läget lite.
I helgen var jag på äventyr.
K9-biathlon sprint i Jumkil. Sååå kul.
På vägen hem tog vi matpaus vid gamla Uppsala.
Jag hittade backsippor att fota. Klev över avspärrningarna för att få en bra bild. Ja, jag höll mig ju ifrån de stora högarna som avspärrningen var till för att skydda iallafall.
Gissa vem som fick ta över ratten för hemfärden. Haha ja tydligen ska vi inte springa ihop. Jag och S. För hon passar bara på att vricka sig när jag är med.
Ursäkten när jag sprang förbi henne i spåret och hon låg med foten i högläge och omhändertagen av funktionär löd: jag snubblade på en myra.
Inget K9-Biathlon utan lite skit mellan tårna.
Skorna överlevde även denna gång. Blev så rena och fina efter ett varv i tvättmaskinen.
Applåder
Vad är det? Att applådera för vårdpersonal. Vad ger det?
Sluta med sånt trams o ge något som faktiskt gagnar all vårdpersonal du säger dig vilja hylla.
Jag blev inbjuden till den där fb-gruppen där man ska ställa sig på balkongen o applådera.
För mig säger en applåd på balkongen mer "duktig idiot" än "fy fan va du är bra".
För ja, vi är idioter. Som stretar på. Vill hjälpa så andra får en dräglig tillvaro. Ger skillnaden mellan liv och död.
Ett mycket bättre kvitto på uppskattningen vore lön som visar att vi är uppskattade. Lön som motsvarar att det är människor vi jobbar med. Älskade nära och kära till er. Vad är din mammas , pappas, farmors, morfars liv värt? En applåd klockan 20:00 från din balkong.
Okej då vet jag.
