Bara jag ju

Jag fotar för mitt eget höga nöjes skull. För att det ger mig en paus där tiden står still. Såklart rusar sekundrarna vidare i en evig jakt men jag stannar. Går in i en bubbla. Fokuserar på en liten punkt i hela universum. All energi kanaliseras genom mig på det jag vill fånga.

 

Själavård. Jag mår bra. Går in i skaparläge. 

 

Mobilen är typ alltid med. Typ alltid full av bilder och för dåligt laddad också men. 

 

Ibland är jag nöjd med vad jag fångat. 99 av 100 ratas. Eller ah. Nånstans däromkring. Give or take 50. 

 

Folk har ibland sagt att det är dags för en utställning. Nej säger jag varje gång. För jag är ju bara en hobbyfotograf. Som fotar med en sketen mobil. Nikon samlar damm. O hjärnan orkar inte pilla systemkamera. 

 

Häromdagen kom frågan igen. 

🙈

 

Jag vet inte hur man gör. Jag har inga fysiska bilder. De är alla digitala. 

 

Visst. Bilder är lätta att framkalla. Kostar inte nödvändigtvis skjortan heller. 

 

Men fortfarande, jag tycker inte att bilderna är nåt extra. Nåt att göra en utställning på. 

 

Jag ser så många andra som fotar galet fina bilder. Som använder riktiga grejer. Som kanske faktiskt vet vad de pysslar med. Jag är bara jag. Vilse i pannkakan. Noll koll kokosboll. 

 

Kort sagt. Jag blir jätteglad när någon gillar en bild. Men jag vet inte om jag vill framhäva mig o ta plats. 

 

Jag ska fundera på det. Många varv till.

 

 

 

Bilden de ville använda? 

 

Blir glad varje gång du lägger in foton i dina bloggar.Tycker dom är så fina och uttrycksfulla.

Gör en utställning, det skulle väl kul? Välj ut några foton och sätt igång ;)
Men jag förstår vad du menar när du skriver att det är för din egen skull, för måendet, jag gör samma sak, och har också fått frågan. Men jag är ju långt ifrån lika duktig som du.