Vilken helg
Helgen var, ska vi säga intensiv?
Fredagsmys? Nåja, jobbade från 14 till 22. Sååå det var inte mycket tid över till att göra annat. Men jag tycker ändå att jag hann med att njuta av den fina dagen o ladda upp inför jobbkvällen.
Lördagen började med kaos. En som inte dök upp. Jobben fick läggas ut på oss andra. Trodde ett tag att jag skulle bli kvar för en heldag. Nu löste det sig och istället drog jag på roadtrip med kompis efter jobbet. Till huvudstaden för att fota stadshuset i solnedgång.
Löftet var att jag skulle vara hemma till 01:00. När jag ville gå förbi Mårten Trotzigs gränd så sa min namne att löftet om tid kanske inte kunde hållas. Nåväl. Man kan faktiskt inte vara så nära gamla stan o inte fota gränderna.
På vägen hem köpte vi nattamat i Enköping.
Landade ändå hemma med god tidsmarginal. 30 min till godo.
Upp tidigt som F på lördagen. Jobb väntade. Två fattasturer så en jobbade heldag. Och en rutt splittade vi o delade ut jobben på övriga.
Jag hade bestämt med en annan vän tillika kollega om konst-och hantverkrundan på långrasten. Sagt och gjort.
Vi betade av 4 stationer och fikade på det lokala fiket. Som btw har det godaste fikat.
Sen tog jag en promenad med fjanten och käkade innan det var dags för del 2 av arbetsdagen.
Måndagen fortsatte med jobbkväll. Lite död ska erkännas. Så igår gjorde jag typ inget alls. Jo en cykeltur mot kvällningen. Ramlade förbi en vän o snackade uppdatering sen sist vi möttes irl. För snart 2 år sen 🙈
O vi bor 15 km från varann över skogen. Skömmes tametusan.
Kom hem o fann oväntat besök väntandes i hammocken.
Säger bara *suck*
Bjöd på kaffe, skorpor och en utskällning. 😅
Nä men jag släppte fram 30 års bitterhet som jag trodde att jag släppt. Men den ligger där. Längst ner i ryggsäcken man alltid har.
Jag drog återigen hur galet jag tycker det är. Att någon vill ha min tid o uppmärksamhet nu. När jag inte var vatten värd då.
Alla gånger jag kom hem efter att ha jobbat till 22:00 för att finna honom sovandes. Totalt obrydd över om jag skulle komma hem helskinnad. Kollegorna kunde få frågan om de ville ha fika när de kom hem. Åh, om jag hade fått den frågan en endaste gång. Eller om han nu då var så kvällstrött. Ja jo han var uppe före mig. Märkte jag när han gick upp? Visade han att han åkte. En puss på kinden eller en kram o hejdå? Nope.
Jobbade jag morgon o han sov när jag skulle åka. Så nog fasen gick jag upp o sa hejdå. För man vet inte. Varje gång kan va den sista gången man ses.
Allt detta o lite till spydde jag ur mig.
Jag var så arg att hunden kände sig nödd och tvungen att styra upp o la sig till slut o vaktade exet så jag inte skulle göra nåt. Fast jag stod helt still o bara använde rösten för att visa mina känslor.
Två oskyldiga människor fick sina liv omkastade, för att två personer ville ha varandra. De skötte det så osnyggt man bara kan.
Ja, saker händer. Inte alltid som man tänkt eller borde gjort.
Men det värsta var förnekandet och de totalt genomskinliga lögnerna. Lögnerna skadade mer än handlingen i sig. För om jag frågar så betyder det att jag redan vet eller starkt misstänker.
Sorry för sidospåret. Ska försöka att inte packa ner allt i ryggan igen utan slänga lite av det.
Det skulle hjälpa om han den där som lämnade, gav fasen i att mata bitterheten så den kan få svälta hjäl.
Jag vill inte ha uppmärksamheten nu. Det är försent. Som att köpa åror till en båt som ruttnat. Byta olja i en motor som skurit.
Idag är det onsdag. Lillördag.
Galet trött. Orkade inte gå upp på hur länge som helst.
Men jag ska ladda batterierna i solen o ta dagen som den kommer.
Kanske träna. Har blivit lite lite av den varan på sistone.
Kommentarer
Trackback
