Vissa dagar bara flyter det på och allt känns som en dans på jobbet.

 

Ikväll var inte en sån dag.

 

Men när jag kom hem hade E gjort smörgåstårta.

Strax dax att åka mot jobbet. 

 

Inte alls taggad men det får gå ändå. Såvida inte planeringen har ändrats så vill jag minnas att jag har en riktigt spridd runda innan rasten. 

 

I min matlåda ligger det kokt rimmad oxbringa med pepparrotssås, kokta morötter och potatis. Smaskens

 

Seg i kolan idag. Inte många knop på mig idag inte.

 

Måste ändå försöka samla ihop mig och åka o handla inom en snar framtid. Jag köpte en bit rimmad oxbringa igår på "halvan priiis" eftersom det var kort datum. Insåg försent bara att jag inte hade nå morötter eller potatis hemma. Så snart blir det en tur till stan. E's bil behöver en ny säkring till bakljuset och eftersom det var en liten säkring så måste jag köpa hem såna. Stora platta sk stiftsäkringar har vi gott om i alla skrotbilar som står lite överallt på gården, men det var tji att hitta en 5A liten säkring. 

 

Tuppen som utsattes för fågelattacken har överlevt så här långt. Han äter och dricker men håller sig för sig själv. Igår fick han flytta ut till de andra igen. Han borde ju få ett fräckt namn nu när han är en ärrad krigsveteran. Först tänkte jag på Viking kanske men kom på att Oden kanske kunde vara bättre med tanke på att han nästan miste ena ögat. 

 

De tre nykläckta kycklingarna verkar må alldeles prima. Ebony är en duktig mamma även om hon verkar tro att de kan följa henne överallt redan. Då hon la sig att ruva i ett hörn där korna en gång i tiden fick sin mat och det är kanter som de inte kan komma över än, så är de lite där de är liksom. Men det är bara bra kan jag tycka. Jag har kikat lite på vingpennorna på dem och min högst oprofessionella gissning är att det är en höna och två tuppar utav dem. Hönorna ska tydligen sätta vingpennor tidigare än sina bröder och det är bara en som har tydliga vingpennor. Den gråa kycklingen har dessutom mer markerad kam redan nu.

Vill. Inte.

 

Efter 8 dagar ledigt känns det motigt att åka till jobbet. Strax dags att att vända näsan ditåt.

 

Men det är en kväll, sen är jag ledig imorrn innan jag sen går på ett jäkla pass på helgen. Kväll, delad och sen kväll igen.

 

Slumra hela dan känns mer som min melodi för dagen.

Nähäpp. Tjejer kan visst inte. Iallafall inte den här tjejen, just nu.

 

Jag vet inte hur jag ska komma vidare i felsökningen utan ett mätinstrument som funkar. Hittade inget fräscht batteri och när jag öppnade apparaten så fanns där inte ens ett batteri i till att börja med. 

 

Jag har gjort det mest obvious men ptja, nu får gubben hjälpa mig.

 

Tuppen som blev attackerad igår verkar ha piggnat på sig lite. Han har ätit och druckit av vad unge herr J har bjudit honom. Han får fortsätta att bo i hans rum i en hundbur så länge. Släpper jag honom till de andra så hackar de väl ögat ur honom bara för att det redan är sårat omkring där. Blod är ju en trigger hos höns.

 

Här skulle jag vara lite duktig och försöka själv. "Kvinnor kan" liksom. 

 

Först hittade jag inte nån mätapparat och när jag hittade den så var det tydligen slut på batteri i den. Hmmm och jag tror inte att jag har något 9 volts batteri liggandes bara sådär.

 

*mutter mutter*

 

Jo jag skulle försöka hitta jordfelet på hästsläpet och fixa det dårå. Blah. 

 

Den här herren lyckades hitta spillolja som herr J hade lyckats lämna öppet nånstans vid garaget. 

är att man ibland får påhälsning av räven eller höken.

 

Det var ren tur att jag gick ut när jag gjorde idag för mitt på gårdsplan satt en fågel och försökte som bäst hacka i sig en av ungtupparna. Han kom undan med livet i behåll (än så länge iaf) och rovfågeln fick se sig lurad på konfekten.

 

Eller??

 

Först hittade jag bara halva flocken på djur och i princip bara ungtuppar. De satt inne o kurade skräckslagna i hästboxen. En unghöna hade gömt sig under halmen i boxhörnet men de andra två unghönorna plus deras mor var spårlöst försvunna.

 

Tre djur hittade jag i syrenbuskaget där husse vräkt upp en jordhög. Snacka om att en höna kan gömma sig riktigt bra under en jordtorva.

 

Mamma spräckelhöna hittade jag under en brädhög på gården. 

 

Nu har jag räknat ihop mina hönor och tuppar och vad jag kan se så fattas en tupp förutom den som klarade livet med en hårsmån. Kanske trycker han också i nåt snår eller så var han förrätten.

 

Ja nu är de fyra som kläckts. Och jag tror inte att några fler kommer att kläckas. För jag tror inte att det är något i Ebonys egna ägg tyvärr.Som sagt var så har jag inte sett att hon låtit nån tupp nånsin kliva på. Men hon verkar vara en suverän mamma iallafall. När jag skulle ge henne lite mat så började hon genast skrocka och försöka dela till kycklingarna som än så länge inte bryr sig om mat eftersom de har gulesäcken att leva på än nån dag.

 

Det blev två gula och två gråaktiga kycklingar (än så länge dårå). De gula är Henriettas och de två grå är såklart den spräckliga som förut gick under namnet mamma höna (men nu går ju inte det då jag har en ny mamma höna) och som vi hade tänkt kalla Nelli Yuki men ingen av oss kommer ihåg att säga det.

Vaknade med huvudvärk. Jag har visst pressat tänder inatt. Yay, blir en rolig dag idag då.

 

Steg 2 på poledansen idag.

 

Uff sån träningsvärk jag hade redan innan. Och uff vilken värk jag kommer ha imorrn.

 

För o inte tala om hur mina ben o fötter ser ut. Blåmärken ÖVERallt.

 

Spännande nu.

 

När jag gick ut och kollade till den svarta madamen som lagt sig på ägg så höll det på att hända saker där under henne.

 

En kyckling framme och en som fått hål på ägget och på G ut. De jag är osäker på är hennes egna ägg. OM hon faktiskt har något däri alls. Jag har ju inte sett henne släppa till någon tupp nånsin. Men man vet ju inte...

Det är Henriettas kyckling som tittat ut än så länge. Tvåan kommer väl att bli en från den spräckliga hönans ägg. 

 

 

Kan man annat än ligga kvar så länge det ligger en myskatt och sover på en? 

 

 

Okej...

 

Det var ett par dar sen jag uppdaterade bloggen. Det tog lite stopp och jag var tvungen att ta hand om mig själv.

 

När ekorrhjulet snurrar fortare och fortare och man känner sig som de där guldhamstrarna som tumlar runt om varandra i ett hamsterhjul i nån "gullig" film på facebook. Jag hittade den på youtube förresten så här kommer den.

 

 

Exakt sådär känns det ibland. 

 

I fredags hade jag tänkt besiktiga E's bil och hästsläpet på en och samma gång. Jag konstaterade sent torsdag kväll att nåt hästsläp kunde jag glömma att ta med till besiktningen då släpet och bilen tillsammans lös som en julgran förutom när jag trampade på bromsen för då slocknade hela släpets belysning. Jordfel med andra ord. Hmmm. 

 

Bokade av släpet tidigt på fredag morgon och bokade om en ny tid för bilen att besiktigas. La på 50 minuter åt det senare hållet för att vara säker på att hinna få bilen från glasmästaren. Ja för herr J hade bokat en ny vindruta på bilen genom Carglass och en kille på verkstan hade till och med ringt och pratat med herr J. Men si, när jag traskade in där 10.00 som var "bestämt" så hade de inte alls bokat in min bil för byte av framruta. Nja, nog för att en av killarna hade pratat med herr J men inte hade de bestämt tid heller. Men han hade beställt hem en ruta på en gång när de pratade om det. Hmmmm mjaha. Jag kände det som att killen hade tabbat sig men försökte skylla bort sig. Nåväl nu var bilen där, rutan fanns där så de skulle fixa den. Chefen började räkna timmarna till den skulle vara klar att hämtas. Tidigast klockan tre eller fyra skulle det funka eftersom limmet behövde torka/härda också. Jaiks, tänkte jag eftersom jag hade bokat på besiktningen 13.50. Skyndade hem till brorsan som jag hade förvarnat om att jag skulle våldgästa och började försöka boka om tiden till en bättre tid. Hur jag än försökte så ville hemsidan inte spotta fram nån bättre tid åt mig. Till slut efter att jag försökt hitta på andra närliggande städers stationer så ploppade en tid upp. Glad i hågen bokade jag den och tänkte inte mer på det. 

 

Tiden gick under dagen och jag kände att jag var lite darrig i måendet men inte värre än att jag kunde härda ut hos min bror och hans lilla "ligistgäng" av avkommor. Ljudnivån där hemma är inte av denna världen och jag har definitivt lagt av mig vad gäller barnahärjande.

 

Traskade ner för att hämta bilen strax efter 15.00. Åkte förbi macken för att köpa spolarvätska och fylla luft i ena framdäcket för herr J påstod att det var dåligt i det ena. När jag kom fram till macken så stod en annan bil precis vid luften. Och eftersom de har gått ifrån lösa behållare att fylla luft i däcken till slang så behövde jag just den platsen. En kvinna stod och tvättade bilrutorna noga nooooga. Jag tänkte att jag kunde väl lika gärna köpa den där spolarvätskan först så det gjorde jag. När jag kom ut så stod hon fortfarande och gned på en ruta. Jag muttrade några väl valda ord och kunde inte låta bli att likna gnidandet vid att hon verkade njuta av det lika mycket som om hon hade sex. (Och nu slog det mig att hon faktiskt kanske hade sex med bilen där och då. En del är ju så att de blir kära i föremål likaväl som andra blir kära i människor.)

 

Stressad som jag nu var så drog jag ner rutan och sa: ursäkta jag skulle behöva fylla på luft i däcken. För jag tyckte att tvätta rutor på bilen kan man faktiskt göra nån annanstans än precis mitt framför luftstationen.

 

Men nån minut till godo så rullade jag sen in vid besiktningen och sände iväg ett sms om att jag var på plats. Och wham bam... tillbaka fick jag ett svar att jag hade en tid bokad på en annan station. Tokstressad ringde jag kundtjänsten och fick ganska snart en tjej på tråden. Jag drog min story och hon tyckte synd om mig och såg att bilen hade körförbud så hon bokade in en tid dagen efter i Enköping som ju faktiskt låg aningens bättre till än Sätra (var nu det ligger nånstans i avlånga Sverige, för jag tror inte att det var lokala Sätrabrunn som avsågs).

 

Där nånstans tog det slut på allt. Jag ringde herr J och hulkade fram hur jag lyckats krångla till det. Och sen ringde jag E och berättade att jag minsann inte skulle åka och handla på nån affär innan jag kom hem för nu var det stopp och belägg på alla fronter. 

 

När jag kom hem så gick jag i princip raka vägen till sängen och kollapsade. Sen sov jag i flera timmar innan jag blev väckt av telefonen. Det var farsans kusin som ringde och ville ha hans telefonnummer för hon hade en dålig nyhet att berätta angående farsans en gammal kompis som tyvärr hade somnat in för gott på soffan i sitt hem. Jag hade ju gjort upp planer på att åka och hälsa på farsan på lasarettet efter besiktningen men jag orkade bara inte det när det gick som det gick. Brorsan fick åka själv.

 

Jag gick ner och åt tacos som E hade lagat och sen gick jag upp och la mig igen. Orkade inte ens se på film ihop med de andra. 

 

Lördagen spenderades i vågrätt läge mest hela dagen. Sovandes med en katt mer eller mindre i ansiktet. Han känner av att jag inte mår bra så nu är han etter värre på att gosa nära NÄRA. I detta nu ligger han på min vänstra arm medan jag försöker skriva på laptopen.

 

Idag var det avslutning på steg 1 i pole dance. I morgon är det start på steg 2. Hinner inte njuta av träningsvärken innan det är dags att trappa upp det hela. 

 

Jag bjuder på en bild från avslutningen. Jag har beskurit bilden för jag vet inte om E vill vara synlig i bild där hon står och stöttar mig utifall jag skulle tappa greppet.  Jag bjuder på de skitiga fötterna (det går inte bort om jag inte tar pimpstenen och skrubbar hårt eftersom det är ingrott från hela sommaren) och mitt tomatröda nylle. Putmagen lyckades slätas ut av tyngdlagen tror jag för jag ser ju riktigt platt ut på den här bilden. Hehe

 

 

Störtdök igår.

 

Trött och helt färdig i knopp och kropp.

 

Sova sova sova

 

Ångest i kroppen. Mycket omkring mig. Många "måsten". Skapade och pålagda.

 

Vad gäller min far så är tillståndet fortsatt allvarligt men stabilt. Senaste budet är att det ändå ÄR levern som spökar. Han har sänkt medvetandegrad. 

 

Jag antar att vi måste börja rodda i räkningar o sånt snart också. 

 

Försöker fortsätta med att röja i sonens gamla rum men det går trögt. Ge mig ett trollspö så jag kan svinga det och säga "bibbidi bobbedi boo"

 

Oj oj vilket dygn. 

 

Tisdag kväll jobbade jag och slutade i vanlig ordning 22.00. Nattuggla som jag är så kom jag inte i säng direkt när jag kom hem. Först måste man ju varva ner och ta något i magen och sen skulle E iväg o jobba så jag gick o la mig när hon åkte. Alltså sisådär 01.30.

 

Jag vaknade av att något lät. Jag hade ställt klockan på ringning på morgonen men det var inte rätt ljud och inte rätt tid. Till slut kopplade min trötta hjärna att ljudet kom från under mitt nattuksbord och där låg en av de två trådlösa telefonerna och skramlade ilsket.

 

Det var ett hemligt nummer och jag sluddrade fram ett sömndrucket hallå i luren.

 

Jag blev dock klarvaken när jag hörde en kvinnlig röst presentera sig som sköterska på xx lasarett. Ja min hjärna registrerade bara sköterska och lasarett och direkt tänkte jag att något hade hänt med E. Hon frågade om jag var jag och det var jag ju. Och då visade det sig att min far hade kommit in med en ambulans och en misstänkt stroke. Han hade varit på jobbet och nån hade upptäckt att han betedde sig underligt och ringt efter ambulansen.

 

De enda ambulanspersonalen fick ur honom på frågan om han hade några anhöriga var hans personnummer. Det rabblade han om och om igen.

 

Efter en snabb utfrågning om lite olika saker så bad hon om ursäkt för att ha väckt mig strax före fyra på morgonen men det är ju en självklarhet kan jag tycka när något allvarligt hänt.

 

Jag ringde syrran direkt och meddelade det lilla jag visste. Brorsan jobbade visste jag men hans mobil var urladdad och man kom direkt till röstbrevlådan, något som sköterskan redan märkt.

 

Jag la mig och försökte somna om. Lite svårt med tankar som snurrade och med två katter som skulle trängas på varsin sida om mig i sängen.

 

En och en halv timme senare ringde hon igen och ursäktade sig ännu en gång. Hon behövde få lite kompletterande uppgifter på en av frågorna jag svarat jakande på. Jag vet inte hur mycket nytt jag kom med men ja...

 

Nu började jag tro att det inte var nån mening att försöka sova mer men bestämde mig att ge det ett försök en timme till tills brorsan kunde förväntas ha kommit hem.

 

Vid sjutiden fick jag äntligen tag på honom och berättade samma som jag berättat för syrran på natten. Sen försökte jag sova vidare. Det gick sådär för sen ringde farsans chef och undrade om jag visste hur det var med honom. Han hade försökt ringa sjukhuset men de har ju sekretessen så han blev bara hänvisad till mig.

 

Nu började jag tvivla på att jag skulle få sova nåt mer alls och rätt vad det var så kom sonen inramlandes och hade försovit sig. Han började ju visserligen inte förrän 11.15 men med långa restider så måste han åka tidigt ändå. Jag lovade att ge skjuts men jag försökte slumra lite mer tills larmet slutligen ringde.

 

Efter skjutsen till V-ås så åkte jag hem till brorsan för att invänta att ronden skulle vara avklarad så jag skulle kunna ringa och få några besked. Första gången var ronden inte klar och andra gången hade nån gått på lunch så jag kunde inte få veta något. De skulle ringa upp när de visste något men tiden gick och ingen ringde så till slut ringde brorsan upp och fick faktiskt prata med nån. Stroke var det visst inte. Nu misstänkte de levern och hade tagit prover som de väntade på resultat ifrån.

 

Sen var jag tvungen att åka hem för jag och E hade ju biljetter till Globen och Imagine Dragons. Jag köpte med mig sushi åt oss så vi skulle få något i oss innan vi behövde åka.

 

E körde först för jag mådde pyton i kroppen. Stressnivån var inte nådig och jag hade sprängande huvudvärk men vi bytte när vi närmade oss huvudstaden för jag hade tänkt att vi kunde köra ända fram och parkera där istället för att ta pendeln o ha oss.

 

appen i mobilen lurade mig att svänga av för tidigt fast det var skyltat till Globen och sen påstod den att jag var framme när jag var mitt i tunneln så det blev en extrasväng innan vi kom rätt.

 

Konserten var hursomhaver alldeles underbar även om jag höll på att flippa ur av ljudnivån på publikens sorl mellan förbandet och huvudbandet. Jag satte i hörselpropparna bara för att stänga ute sorlet och då kunde jag varva ner och svimningskänslan försvann.

Såklart hade de skyltat att södra länken var stängd efter klockan 22.00 och jag lyckades köra ut åt fel håll och kom på nån helt galen väg så det blev lite extrakörning i storstaden innan vi kom rätt och kunde börja åka hemåt. Jag blev redigt mätt på storstan och alla triljoner vägar hitan och ditan som myllrar upp och ned och över och under. 

 

Nu har jag varit hemma i snart en timme och nu ska det bli skönt att landa under täcket och dra dubbla filtar utanpå alltihopa. Så vaknar jag sen senare och är tokvarm men nu kommer jag att frysa ändå.

 

Jo brorsan ringde mig när jag försökte leta mig hemåt och meddelade att leverprovet inte heller visat något och de hade tagit prov för att se om det var nån infektion i kroppen som bråkade. Det provet hade visst inte heller visat vad som felades. Brorsan hade varit dit och hälsat på men han var inte kontaktbar mer än att han hade vaknat till en kort kort stund men sen försvunnit igen och liksom legat och snarkat fast han inte sov som vanligt.

 

Jag hoppas att natten blir lugn och att läget är stabilt ändå för förvärras det så ringer de ju och meddelar oss.

 

Ja o just ja, idag var det tillbaka till framtiden typ.

 

Städa städa varje fredag och så varje jul... det tycker jag är kul. Ja nåt sånt sjöng väl Pippi. Idag är det inte fredag men jag lär försöka röja lite i sonalyckans gamla sovrum. Det ska upp en skiljevägg och sen ska jag göra iordning till mitt pysselrum. Där jag ska ställa upp min ärvda vävstol har jag tänkt. Och försöka klämma in ett par bokhyllor så mina böcker jag också ärvt kan få komma upp. I tanken är jag redan på inredningen och vilken tapet jag ska välja till fondväggen. Hoho, jag kanske borde börja med att vika tvätt som ligger kvar på unge herr J's gamla säng och slänga lite sopor som han lämnat kvar. 

 

Sen ikväll blir det ett jobbpass igen. Det sista schemalagda för den här veckan. Woop woop. Sen stänger jag av telefonen tror jag. Har sååå mycket jag måste komma ikapp med här hemma. Röja rum, tömma hästsläp på byggmaterial, gå på konsert med E, besiktiga bil och släp, byta vindruta på bilen först ... ja listan kan göras lååååång. Det där är bara tills på fredag. Heh.

 

Nähej, på med nån upptempolåt så kanske jag får lite driiiiv.

 

 

Här kommer mitt bidrag:

lyckas ta för givet att kvällspasset börjar 12.00 som typ alla andra kvällspass o så börjar det inte förrän 16.00.

 

Nåja, jag fick några timmar med mig själv och min bästa kompis. 

 

Imorgon är det jobbdags igen. Satt nyss och bläddrade bakåt i bloggen lite. Bara några dagar men ändå.

 

Har jag känt livet flöda inom mig nudå? Mja, om man räknar att få känna sig fri att vila hur länge man vill och göra absolut ingenting så.... 

 

Nu har jag setat en stund och låtit mig drömma bakåt i tiden till när jag var ung o lyckligt ovetande. 

 

 

 

 

 

Och vips råkade jag dessutom beställa två biljetter till Imagine dragons som spelar på Globen på onsdag. Oups så det kan gå. Jag och E ska ha lite kvalitetstid.

Han vet hur man får igång matte på morgonen. TIDIGT på morgonen.

 

 

Bildbloggen uppdaterad med lite smått och gott. Mestadels gammalt och nött i bildväg. Ja bilderna är inte gamla men motiven är det.

 

Sovmorgon deluxe idag. Hur skönt som allra helst. Kaffe och rostade mackor med aprikosmarmelad fick bli min frukost (frunch).

 

Strålande vackert höstväder ute. Kamerans batteri sitter på laddning så kanske jag tar en promenad och fotar nåt sen. Vi får se.

 

E har jobbat inatt men är uppe o studsar för hon ska iväg på lite hemligt stuff i vår hufvudstad ikväll. Ja, det var riktigt strikta sekretessregler kring arrangemanget så jag får nog inte säga så mycket mer just nu. Vill inte riskera att röja nåt. 

Orvar korv far runt som en tätting här just nu. Mer vild än tam faktiskt. Tänk att ett använt bullpapper kan vara så galet roligt att leka med. 

 

När man lyckats knixa till med nacken så nåt hoppade snett igen. O naprapaten som har semesterstängt den här veckan för att hon är ute i skogen och jagar älg.

 

Tackar återigen för att det är sista passet den här veckan. Trött, godissugen och ... sa jag trött?

 

Nästa vecka är det två pass innan jag får långledigt med 6 dagar. Jag la in om semester 2 dagar direkt efter och hoppas att jag kan få det.

 

Nä jobba vidare så jag får åka hem kanske i tid ikväll. Igår körde det ihop sig lite granna.

Sista jobbkvällen för den här veckan. Skööönt.

 

Då kanske jag kan känna lite liv igen.

När jag inte har tiden så har jag inspirationen och lusten och i viss mån även orken.

 

När jag har tiden så har jag ingen ork även om jag skulle ha lust och kanske lite inspiration.

 

Men ikväll efter jobbet så tog jag tag i att baka muffins iallafall. 

 

Fast jag hade velat snickra ett par  blomlådor och jag hade velat fixa klart åt hönsen och jag vill måla en skänk som jag köpte begagnad för jättelänge sen och jag vill röja ur sonalyckans gamla rum o flytta in där med min ärvda vävstol som fortfarande står hos min farbror.

 

Jag vill, jag vill, jag vill. Men tiden räcker inte till.

 

Semester kanske? 

 

Eftersom jag tog de allra först lagda äggen från Ebony så behövdes 4 ägg till en smet som normalt sett ska ha 2 ägg. Det var de mest pyttiga små äggulor jag nånsin sett tror jag (från en höna iallafall) men såååå härligt gula gulor. 

Sov halva dan innan jag kom igång.

Tog resten av dagen innan jag kom iväg till stan. Det gapade tomt i kyl och frys och hönsen var typ helt utan mat.

 

Sladdade in på Granngårdens parkering med 20 minuter till godo innan stängningsdags. 

 

Ute på tag-själv-lagret så lastade jag på en hönsbas och en havresäck och kom på att jag skulle ha lite pellets också till kaminen. O så stod den där.... Ordinarie pris hade varit 1999:00 nu kostade den bara 599:70.

 

Ja jag kunde väl såklart inte låta bli då. 

 

Sååå en styck hundbur fick följa med hem också. Ett stort åbäke i plast och jag höll på att slå sönder den det första jag gjorde när jag hade lastat den på kundvagnen. Balanserat den uppepå allt annat jag skulle ha.

 

Killen i kassan konstaterade att jag kunde det där med att packa iallafall. Hahaha jag fattar iiiiinte vad han menade.

Galet ont i axel/skulderpartiet idag. Borde ta en stavgångspromenad och sen stretcha. Men törs man ge sig ut idag? Galna gubbar med skjutglada pekfingrar i skog och mark den här veckan jööö.

 

Jag får väl ta dubbla reflexvästar o bjällerkrans kanske. Haha

Den här jobbhelgen har känts mer okej än vad det har känts på ett bra tag.

 

Även om vi bara var två som jobbade varje kväll och man åkte åt varsitt håll och endast sammanstrålade en kort stund vid en dubbelgång så kändes det bra.

 

Jag har kunnat lägga upp min kväll som jag velat. Jag har fått köra mitt eget race och inte behövt anpassa mig till någon annan. Det har varit enbart upp till mig att planera så kvällen gått runt. Och allt har flytit på bra under alla tre kvällarna. Enda kruxet har varit att OM vi hade fått larm så hade planeringen gått käpprätt åt skogen.

 

Men som sagt, det har känts så gött att få vara "me, myself and I" mellan besöken. Jag gillar den delen av kvällsjobb bäst faktiskt. Att få rulla runt med bilen från gård till gård och göra en insats och sen vidare ensam i den mörka kvällen och få filosofera i tystnad.

 

Missförstå mig rätt nu, jag gillar mina kollegor och jag har jäkligt roligt ihop med dem när vi jobbar ihop. Men det tar fruktansvärt mycket energi av mig. Och jag har inte så gott om den varan nuförtiden.

 

Jag fick en kick och en "just ja" känsla. Plötsligt var det roligt att jobba igen.

 

Sen att jag hade kameran med mig in till en brukare och att jag lyckades få henne på riktigt bra humör innan jag så småningom åkte därifrån var bara en bonus. 

En brukare sa idag när jag var där: så går en dag än från vår tid. O så pratade vi en stund om hur den generationen som hon hör till har fått uppleva en sån utveckling som ingen annan generation tidigare och säkerligen ingen generation senare heller kommer att få uppleva. 

 

Hon minns när elektriciteten kom till byn och hur stort det var att bara kunna knäppa på en knapp för att tända lyset. Innan var det fotogen eller karbidlampa som gällde. Hon sa att de brukade kivas om vem som skulle få tända eller släcka.

 

Att arbeta med äldre människor är en sådan ynnest. De har så mycket att dela med sig utav. Om man bara låter dem få chansen. 

 

Visst, det tar hårt på en att jobba så intensivt och nära med människor men det ger väldigt mycket också.

 

Det svåra är att hålla balansen bara.

vända mig om o sova vidare ett par tre timmar till.

 

Såå trött. Mjo det blev sent innan jag kom i säng. Först skulle sushin ätas upp o sen hjälpte jag E fixa hästarna. 

 

när man kommer hem efter kvällsjobb och E har köpt hem sushi som står o väntar i kylen.

 

Tack älskade unge <3

Trött idag men måste upp för om ett par timmar är det jobbdags.

 

Full fart hela dan igår.

Besiktning av bil 8:40

Naprapaten kl 10:00

Väntade in unge herr J, som var hos tandhygienisten, med att lufta kameran i stadsparken.

Skjutsade sonen till V-ås o så luncha vi på Max innan vi sen shoppade en grafritare o lite annat åt honom och slutligen skjutsade jag honom till skolan för en långlektion i svenska.

Åkte till biltema o köpte hem glykol åt herr J o lite annat bråte åt mig. Klockan rusade fort på slutet så det blev senare än jag tänkt att komma hem.

Herr J beställde pizza till kvällsmat o sen fixade jag lite med hönsens nya lya innan jag tog kväller o gick o la mig.

 

Efter att nästan ha glömt bort den så har jag nu uppdaterat min bildblogg med inte mindre än tre inlägg ikväll

Jag har drömt så sjukt.

 

Dels drömde jag att min bror hade hittat en annan flamma. En som var typ 10 år äldre än honom. Han vägrade åka hem och ens  prata med sin fru om saken. Han påstod att hon inte visste nåt men jag förstod att hon helt enkelt låtsades som ingenting för att vad skulle hon göra liksom.  Jag vågade inte åka dit och berätta sanningen utifall hon verkligen inte visste... sen samtidigt så har jag drömt om höns och kycklingar som typ muterat och får superkrafter vid en viss ålder. Och jag har "jobbat" på ett konstigt lasarett/ålderdomshem och det låg halvdöingar i gigantiska sittvagnar som låg ner så de hade fötterna uppåt i luften. Fast de låg här hemma på min loge så jag vågade knappt gå in där. Sen var det nån konstig sammankomst här hemma med massa folk och ungar och packning hitan och ditan. De skulle typ bo här som på läger. Och jag fick nån kniv som jag skulle ha o försvara mig med när nå monster eventuellt skulle komma o attackera. När de kom så hade "min" fiende nån konstig mackapär som gjorde att min kniv inte funkade genom att han strålade en stråle mot min kniv. Men jag hade fått en bonuskniv som var liten och tack vare den så klarade jag mig i slutänden. Trots att jag hade lagt båda två i samma benficka på mina byxor. 

 

Ja, jag vet inte ens i vilken ordning jag drömde allt det där. Och jag har säkert glömt hälften också. Men ja, tänk er känslan typ som från ett sjukt dataspel eller en äcklig film.

 

När jag summerar mina timmar som jag arbetade innan jag gick hem och sjukskrev mig så kan jag konstatera att det blev lite mycket va?!?

Slänger in några bilder från i lördags när vi var och kollade på W.A.S.P i Eskilstuna. 

Tröttdag

ont i huvudet

ont i kroppen

 

Jag har bestämt mig för att vara hemma från jobbet må, ti också. Jag behöver det.

 

Fick en släng av må-skit igårkväll.

 

I Eskilstuna. Står just nu o väntar på W.A.S.P

 

 

Han gjorde vad en god tupp ska göra. Offrade sig för flockens överlevnad. Han kommer att vara ytterst saknad.

Jag är nog inte känd som den i världshistorien som känner sina begränsningar bäst här i världen men nu har jag iallafall tagit en välbehövlig paus.

 

En kompis på jobbet frågade hur länge jag skulle bli borta. Ikväll och imorgon o sen är jag ledig i helgen, svarade jag. Ett halvår ser du ut att behöva, svarade hon mig.

 

Hela min kropp skrek NEEEEJ när jag tvingade iväg mig till jobbet idag. APT som drog iväg mig. Men faktum är att det var inte förrän i bilen på väg till jobbet som jag insåg att det håller inte, jag måste pausa.

 

Ont överallt efter naprapatmanglingen igår och ett stresspåslag på 110 %.

 

När jag kom hem efter mötet så gick jag en runda i trädgården och plockade in den kanske sista buketten för iår.