Ångest i kroppen. Mycket omkring mig. Många "måsten". Skapade och pålagda.

 

Vad gäller min far så är tillståndet fortsatt allvarligt men stabilt. Senaste budet är att det ändå ÄR levern som spökar. Han har sänkt medvetandegrad. 

 

Jag antar att vi måste börja rodda i räkningar o sånt snart också. 

 

Försöker fortsätta med att röja i sonens gamla rum men det går trögt. Ge mig ett trollspö så jag kan svinga det och säga "bibbidi bobbedi boo"