Oj oj vilket dygn. 

 

Tisdag kväll jobbade jag och slutade i vanlig ordning 22.00. Nattuggla som jag är så kom jag inte i säng direkt när jag kom hem. Först måste man ju varva ner och ta något i magen och sen skulle E iväg o jobba så jag gick o la mig när hon åkte. Alltså sisådär 01.30.

 

Jag vaknade av att något lät. Jag hade ställt klockan på ringning på morgonen men det var inte rätt ljud och inte rätt tid. Till slut kopplade min trötta hjärna att ljudet kom från under mitt nattuksbord och där låg en av de två trådlösa telefonerna och skramlade ilsket.

 

Det var ett hemligt nummer och jag sluddrade fram ett sömndrucket hallå i luren.

 

Jag blev dock klarvaken när jag hörde en kvinnlig röst presentera sig som sköterska på xx lasarett. Ja min hjärna registrerade bara sköterska och lasarett och direkt tänkte jag att något hade hänt med E. Hon frågade om jag var jag och det var jag ju. Och då visade det sig att min far hade kommit in med en ambulans och en misstänkt stroke. Han hade varit på jobbet och nån hade upptäckt att han betedde sig underligt och ringt efter ambulansen.

 

De enda ambulanspersonalen fick ur honom på frågan om han hade några anhöriga var hans personnummer. Det rabblade han om och om igen.

 

Efter en snabb utfrågning om lite olika saker så bad hon om ursäkt för att ha väckt mig strax före fyra på morgonen men det är ju en självklarhet kan jag tycka när något allvarligt hänt.

 

Jag ringde syrran direkt och meddelade det lilla jag visste. Brorsan jobbade visste jag men hans mobil var urladdad och man kom direkt till röstbrevlådan, något som sköterskan redan märkt.

 

Jag la mig och försökte somna om. Lite svårt med tankar som snurrade och med två katter som skulle trängas på varsin sida om mig i sängen.

 

En och en halv timme senare ringde hon igen och ursäktade sig ännu en gång. Hon behövde få lite kompletterande uppgifter på en av frågorna jag svarat jakande på. Jag vet inte hur mycket nytt jag kom med men ja...

 

Nu började jag tro att det inte var nån mening att försöka sova mer men bestämde mig att ge det ett försök en timme till tills brorsan kunde förväntas ha kommit hem.

 

Vid sjutiden fick jag äntligen tag på honom och berättade samma som jag berättat för syrran på natten. Sen försökte jag sova vidare. Det gick sådär för sen ringde farsans chef och undrade om jag visste hur det var med honom. Han hade försökt ringa sjukhuset men de har ju sekretessen så han blev bara hänvisad till mig.

 

Nu började jag tvivla på att jag skulle få sova nåt mer alls och rätt vad det var så kom sonen inramlandes och hade försovit sig. Han började ju visserligen inte förrän 11.15 men med långa restider så måste han åka tidigt ändå. Jag lovade att ge skjuts men jag försökte slumra lite mer tills larmet slutligen ringde.

 

Efter skjutsen till V-ås så åkte jag hem till brorsan för att invänta att ronden skulle vara avklarad så jag skulle kunna ringa och få några besked. Första gången var ronden inte klar och andra gången hade nån gått på lunch så jag kunde inte få veta något. De skulle ringa upp när de visste något men tiden gick och ingen ringde så till slut ringde brorsan upp och fick faktiskt prata med nån. Stroke var det visst inte. Nu misstänkte de levern och hade tagit prover som de väntade på resultat ifrån.

 

Sen var jag tvungen att åka hem för jag och E hade ju biljetter till Globen och Imagine Dragons. Jag köpte med mig sushi åt oss så vi skulle få något i oss innan vi behövde åka.

 

E körde först för jag mådde pyton i kroppen. Stressnivån var inte nådig och jag hade sprängande huvudvärk men vi bytte när vi närmade oss huvudstaden för jag hade tänkt att vi kunde köra ända fram och parkera där istället för att ta pendeln o ha oss.

 

appen i mobilen lurade mig att svänga av för tidigt fast det var skyltat till Globen och sen påstod den att jag var framme när jag var mitt i tunneln så det blev en extrasväng innan vi kom rätt.

 

Konserten var hursomhaver alldeles underbar även om jag höll på att flippa ur av ljudnivån på publikens sorl mellan förbandet och huvudbandet. Jag satte i hörselpropparna bara för att stänga ute sorlet och då kunde jag varva ner och svimningskänslan försvann.

Såklart hade de skyltat att södra länken var stängd efter klockan 22.00 och jag lyckades köra ut åt fel håll och kom på nån helt galen väg så det blev lite extrakörning i storstaden innan vi kom rätt och kunde börja åka hemåt. Jag blev redigt mätt på storstan och alla triljoner vägar hitan och ditan som myllrar upp och ned och över och under. 

 

Nu har jag varit hemma i snart en timme och nu ska det bli skönt att landa under täcket och dra dubbla filtar utanpå alltihopa. Så vaknar jag sen senare och är tokvarm men nu kommer jag att frysa ändå.

 

Jo brorsan ringde mig när jag försökte leta mig hemåt och meddelade att leverprovet inte heller visat något och de hade tagit prov för att se om det var nån infektion i kroppen som bråkade. Det provet hade visst inte heller visat vad som felades. Brorsan hade varit dit och hälsat på men han var inte kontaktbar mer än att han hade vaknat till en kort kort stund men sen försvunnit igen och liksom legat och snarkat fast han inte sov som vanligt.

 

Jag hoppas att natten blir lugn och att läget är stabilt ändå för förvärras det så ringer de ju och meddelar oss.

 

Ja o just ja, idag var det tillbaka till framtiden typ.