working class hero

Den här jobbhelgen har känts mer okej än vad det har känts på ett bra tag.

 

Även om vi bara var två som jobbade varje kväll och man åkte åt varsitt håll och endast sammanstrålade en kort stund vid en dubbelgång så kändes det bra.

 

Jag har kunnat lägga upp min kväll som jag velat. Jag har fått köra mitt eget race och inte behövt anpassa mig till någon annan. Det har varit enbart upp till mig att planera så kvällen gått runt. Och allt har flytit på bra under alla tre kvällarna. Enda kruxet har varit att OM vi hade fått larm så hade planeringen gått käpprätt åt skogen.

 

Men som sagt, det har känts så gött att få vara "me, myself and I" mellan besöken. Jag gillar den delen av kvällsjobb bäst faktiskt. Att få rulla runt med bilen från gård till gård och göra en insats och sen vidare ensam i den mörka kvällen och få filosofera i tystnad.

 

Missförstå mig rätt nu, jag gillar mina kollegor och jag har jäkligt roligt ihop med dem när vi jobbar ihop. Men det tar fruktansvärt mycket energi av mig. Och jag har inte så gott om den varan nuförtiden.

 

Jag fick en kick och en "just ja" känsla. Plötsligt var det roligt att jobba igen.

 

Sen att jag hade kameran med mig in till en brukare och att jag lyckades få henne på riktigt bra humör innan jag så småningom åkte därifrån var bara en bonus. 

 

jag tycker också om att vara ensam med mina tankar emellanåt, det kan vara mycket irriterande när man har en kort rast och det kommer någon pratsjuk kollega...inte för att jag ogillar mina kolleger, men efter några timmar i kassan, med alla ljud behöver jag en stunds tystnad för att ladda om och orka nästa pass.