Jag var ut igårkväll med jobbarkompisarna.... skitkul hade vi

Vi hade bokat 3 bowlingbanor i 2 timmar. Vet ni att 2 timmars bowlande är jobbigt. Efter lite drygt en timme var jag rätt mör i högerarmen o det klotet som jag först tagit var aningens för tungt o jag orkade inte svinga det lika snitsigt längre o mina resultat dalade snabbt. Men (skryter lite ^^) jag vann iaf totalt. Jag hade över 400 poäng efter nästan 4 omgångar... ja sista rundan fick vi avbryta i förtid eftersom bowlinghallen stänger kl 22.


Stilstudie av mig i action... hahaha
ser att det ser ut som om jag har en flintisfläck i bakhuvudet men det är mitt hårspänne... hahaha
Vet ni hur ont jag har i dag i höger arm/axel/nacke??? För o inte tala om vänster ben o skinka.... håhåjaja

Lilla J var på halloweendisko igår också.... o nu ska ni få se resultatet utav mitt pumpagrävande.

Gaffeln sitter där istället för en kniv som J först ville ha
Nu har pumpan fått en annan funktion - den lite mer normala som pumpalykta

Tanken idag var att jag skulle plocka lite här hemma... men uschabuscha jag är inte alls motiverad...

Ställde ut fröken G till pojkarna i morse... gissa vem som INTE går med pojkarna nu.... bara ett par timmar senare... förstår inte att hon bara MÅSTE ut i andra hagar.... grrrrr

P R U T T H Ä S T

Bilden inte från idag men synen är ju ungefär den samma

Alltså, jag vet inte varför jag gör det... men ibland sätter jag mig o tittar på blocket o hundannonser.

Inte med tanken att jag ska ha en till hund eller så... utan bara ändå... men jag blir så ledsen varenda gång.

Det finns HUR många omplaceringshundar som helst därute.... blandraser (inget ont om såna, Ricko är ju en omplacering OCH blandras) med de mest underliga rasmixer.

Ibland är de bara några månader gamla o redan ett fall för omplacering... många gånger är de sisådär 9 månader o ALL utrustning medföljer. Har ibland sett antiskall-halsband... o då tänker jag ju genast att det är en skällig nervös hund som de "tröttnat" på som dessutom är i en slyngelålder då de testar ALLT O ALLA.

Likaså hundarna som hunnit bli 1½ år... de har en period då de är lite jobbigare o folk tror att det är sådär det kommer bli....

O hundar som vandrat från familj till familj som en annan jäkla vandringspokal....

Aja, vet inte varför jag skriver det här.... men har ju alldeles nyss kollat på annonser på blocket dårå.... ledsen blir jag iaf.

Jag är ju av åsikten att har man tagit sig an ett djur så får man också ta ansvaret.... o stå sitt kast.
Sen inte sagt att det inte kan hända saker som inte går att förutse... folk blir sjuka eller får såpass ändrade förhållanden i livet att det inte längre är möjligt att ta hand om det.

Slänger in en bild på Ricko som varit en vandringspokal med ett par ställen innan han kom till oss... o här stannar han "for life". Faktiskt så hittade vi honom på just blocket....

I morse hade jag lite bråttom för jag var sen i starten (som så många andra mornar) o checkade lite snabbt att det fanns vatten i hagen o i boxen till Gnistra... sen slängde jag bara ut hö åt dem o åt Gnistra.

Sen for jag mot jobbet....

När jag kom hem från jobbet fick lilla fröken gå ut en stund till boysen i hagen o så slängde jag ut mer hö åt dem. Konstaterade att pojkarna slurpat i sig hela baljan med vatten under dan o hämtade mer vatten i hinkar.

Gnistra var jättetörstig o dök ner i ena hinken innan jag ens hunnit ställa ner hinken på marken.

När jag kom in i stallet o titta ner i hennes hink igen förstod jag varför.....

En rådis hade döden mött i hennes vattenhink o flöt nu upp o ner däri.

O genast fick jag dåligt samvete.... tänk om den där rådisen flöt där redan i morse.... tacka sjutton för att hon var törstig nurå. För vem vill dricka vatten som en råtta drunknat i??

Inatt ska Elvis få stalltjänstgöring har jag tänkt. Alla fönster o dörrar till stallet ska stängas o så får "EllisBellis" jobba som råttfälla.
Så det är väl dags att bära ut honom dit nu kanske. För jag är trött, såååå trött. O längtar efter min sköna säng helt ärligt.

Ikväll gröper jag ur en pumpa....

det var jobbigare än man kan tro..... mycket fruktkött i en pumpa... men får väl vara glad åt att den inte är lika fylld som en melon. Det var ju iaf hål i mitten av pumpan...

men så till frågan - VAD GÖR MAN AV PUMPA??



Uppdatering: om man fräser upp pumpaskav i en stekpanna i olja o sen saltar lite lätt så påminner smaken o konsistensen om grovriven morot som man fräst i olja.

Skumt... o uäck så flottigt det kändes. Tror jag var lite fööör frikostig med oljan... hade nog tänkt mig lite frasigare resultat... typ som friterat. Mer värme nästa gång kanske?? O mindre olja??

Det är väl dags att börja tänka på refrängen... jag ska ju upp i morgon. Så jag orkar...
Men innan jag får krypa till kojs så lär jag vattna lite fålar o slänga åt dem en o annan tuss hö. Ja rätt mkt hö om jag ska vara ärlig... jisses Amalia så de tuggar i sig....

Bilden föreställer E's plastringsdraperi som hon har hängt upp i fönstret o så är det hennes stjärnljusslinga som speglar sig däri. Lite drömskt sådär... hemskt suddig bild men jaja...

På förmiddan såg det ut såhär i hagen... fyra pållar som käkar sitt hö "side-by-side"

När jag skulle åka till stan o handledarutbildningen såg det inte längre ut så....

Lilla fröken Gnistra gick plötsligt i egen "kuppe". *suck*

Hade tänkt göra ett riktigt arbetat inlägg om min lunch idag... men lyckades radera bilderna i kameran utan att först ha lagt in dem i datorn... *suck* sånt som just jag lyckas med...

Men men iaf... ni kan få en bild på resultatet... för det fotade jag efter att jag hade raderat minnet.

Stekt lax i gräddsås med kokt potatis o grönsaker

laxen ser lite tråkig ut men det är ju för att den kokat med grädde o grönsakskokvatten en stund...
o grönsakerna blev lite sönderkokade men inte mindre goda för det....
potatisen har kokat tillsammans med grönsakerna o fick börja koka ensamt i kastrullen. Än kan man äta dem med skalet på

Vi testar väl idag igen... än så länge är det 4 hästar i SAMMA hage... men hon har inte varit ute så länge än -pruttstoet.
Solen skiner från en klarblå himmel... men den går inte så högt över trädtopparna den här årstiden inte... frosten hänger sig kvar hela dan där solens strålar inte når ner för att värma.
Inne är det iaf varmt o gott o katterna busar friskt... Elvis är riktigt rackig på Nalle o biter han i halsen mest hela tiden o brottas o har sig... två gulingar som inte vill fastna på bild riktigt.
I kaminen sprakar en härligt värmande brasa....

jag är inget fan av vintern... tycker mest att det är besvär med den årstiden... men det gäller ju o skapa ljuspunkter här i livet... o som den skapande människa jag är så......

lilla J fick ett hjärta på fönstret när jag skjutsat honom till bussen... skrapade rutan medan vi stod o väntade.... tror han kanske tyckte det var tur att han är först på sin sträcka att kliva på XD

Tittade ut o räknade ihop mina pållar

Jag tänkte visa med bilder hur det såg ut.


Dallas (närmast kameran) o Texas gick fint o käkade sitt hö...

Lilleman höll ställningarna i skogskanten

Gnistra gick också i skogskanten.... men vänta ett slag..... det är nåt som inte stämmer.....

Inte sjutton ska det vara ett staket MELLAN Lilleman o Gnistra!?!

Pruttstoet har gjort det igen.... gått över till en annan hage...



Är ledig från jobbet idag o tänkte att det blir en perfekt dag o släppa ut Gnistra till de andra pållarna för då kan jag hålla lite koll på henne så hon sköter sig.

Hon har fått gå i lösdriftsboxen med tillhörande "fånghage" sen sist hon förlusta sig på fel sida staketet.

Men iaf, idag skulle hon få komma ut o sträcka på sina lurviga tänkte jag.

Efter att Jonte myra fått skjuts till bussen släppte jag ut henne... strax efter 8 alltså...

Kikade ut lite mellan varven o det verkade lugna puckar... tills jag kikade ut i tio-taget.

Nu har jag återbördat fröken till samma hage som pojkarna o hon sa att hon inte visste HUR hon lyckats hamna på fel sida om tråden... det verkar vara sånt som bara händer i den frökens liv... "hoppsan Kerstin" liksom

Idag är en pissigt pestig dag

Jag är ledsen idag

O trött så in i bängen. Sov först till nästan elva innan jag masa mig ur sängen. Sen tog jag o E en promenix med varsin häst o så Ricko Västerbo runt. E tömkörde Lillen o jag hade Dallas med i grimma o grimskaft. Hade tänkt att jag skulle vakna till o bli lite piggare i sinnet utav frisk luft o motion men nixpix det blev nästan bara värre.

Igår var det begravning utav min älskade mormor... o så jag saknar henne. jag bröt ihop en stund där vid graven då vi skulle ta vårt sista farväl o släppa rosen på kistan. O bara att jag sitter här o tänker tillbaka på stunden så bryter jag ihop o gråter igen.

Det som också stjäl så mkt energi just nu är min mors beslut att skänka sin del av arvet till frälsningsarmen utan att först låta oss barn få välja om det är nåt vi vill ha.
Hon sa visserligen att var det nåt vi ville ha så skulle hon köpa tillbaka det från frälsningsarmen men hallå liksom... varför??

Jag förstår hennes tänk men jag förstår inte ändå... jag kan inte acceptera det riktigt. O det stjäl energi att jag går o grubblar o nöter i mitt huvud.

Gick o la mig igen o sov bort rätt många av dygnets ljusa timmar... vaknade halv sex sisådär... orkar inte ta mig för nånting...

J är hos sin bror o förfestar... han ska ut på 30+ ikväll... jag kände att jag orkar inte... så jag stanna hemma. Han hade först räknat lite kallt med att ha mig som chaufför men jag sa ifrån... o han har fixat en annan att skjutsa dem.

Jo just ja, glömde säga...

Gnistra har straffat ut sig igen o får återigen stå i arresten.

När E kom hem från skolan igår så såg det ut som om Gnistra gick i hagen längst bort - nyaste gräshagen. Men hon gick utanför gräshagen... o konstigt hade väl varit annars eftersom vi inte hade släppt NÅN av hästarna att gå i nya hagen.

Slänger in ett inlägg till på en gång...

Det snurrar i mitt huvud. Många tankar, mycket som ska processas, känslor o funderingar...

Det hände en sak på jobbet idag som faktiskt fick mig att börja tvivla på min egen mentala hälsa.

Vi satt o pratade om brukare i hemtjänsten då jag plötsligt nämde en brukare som vi skulle fått men som en annan hemtjänstgrupp tog åt oss då de ändå var i grannskapet o den här bodde precis på gränsen mellan grupperna. Både A o C som satt med mig på lokalen sa sig inte minnas att vi egentligen skulle ha den här brukaren. O hur jag än försökte få dem att minnas så var de lika oförstående båda två. O jag tror att de till o med sa att jag måste ha drömt det.

O så det störde mig... o oroade mig... för kunde jag verkligen minnas så galet? Kunde det vara så att min hjärna fabricerat minnen som inte var minnen... men det borde vara omöjligt då brukaren i fråga är en person som jag vet vem det är o "känner" igen privat. O alltså också vet sjukdomshistorian bakom lite granna...

När jag väl fick chansen sen så var jag bara tvungen o leta fram meddelandet på mailen. O det mina vänner var inte heller det lättaste. För när jag sökte så kom inget sånt meddelande upp... det var som om mailen blivt rensopad på alla spår av mailkonversationen kring den brukaren o när chefen mailade att den andra hemtjänstgruppen skulle ta det. Till slut fann jag iaf vad jag sökte. O jag kunde andas ut. Det var inte jag som började bli tokig. Bara mina jobbarkompisar som har dåligt minne.... eller ja, de lägger väl inte så stor vikt vid sånt som inte längre är aktuellt. Speciellt som de inte har träffat människan eller varit där nångång.

Men med tanke på senaste veckan o vad jag fått veta/blivit påmind om så blev det så uppförstorat i min hjärna. För även om diagnosen säger att risken att insjukna är 10-15 % om man har en förälder eller ett syskon som är drabbad så börjar ju hjärnspökena genast mala o man tänker sig det värsta när man blir ifrågasatt på det viset.

Ikväll tog jag o gjorde slag i saken o ringde ett telefonsamtal som jag funderat kring sen förra veckan.

Det kändes skönt att få släppa ut lite känslor o få fördämningen att brista lite grann. Men jag vet inte egentligen hur kul det var för mottagaren i andra änden att bli "störd" helt oförhappandes bara sådär.

Även om inget blev löst så kände jag ändå att jag fick lite kött på benen. Lite informationsutbyte där jag fick veta lite granna var de står o vice versa.

Jag är lite luddig i mitt skrivande just nu. Men så får det vara också.

Det är mera så att jag skriver för o minnas o hålla reda på sakerna.

Telefonsamtalet igår har satt igång min tankeverksamhet... o idag har jag läst igenom den här sajten om Schizofreni.
Nu behöver jag bara komma på en handlingsplan för hur vi ska attackera problemet.

O jag förbannar faktumet att idag kan man inte tvångsvårda en människa som inte vill få vård så länge den inte är en fara för sitt eget liv eller någon annans liv.
En person som inte förstår sitt eget bästa... som förstör alla relationer den har runt omkring sig... för att den inte förstår bättre... för att rösterna i huvudet säger så.

Nånting "normalt" i allt snurrigt kaos av onormalt som är just nu i mitt liv.

En lista - en helt vanlig lista med helt vanliga frågor

4 TV-program

• CSI
• Arga snickarn
• Phineas o Ferb (ja tecknat är kul)
• Antikdeckarna

4 saker jag gjort idag

• Jobbat
• Pratat i telefon
• Hämtat ut min bok
• druckit kaffe

4 saker som jag längtar efter

• Lugn o ro
• En frisk mamma
• Att ha roligt
• rida

4 saker på önskelistan

• Tillräckligt med pengar på pluskontot varje månad
• Ett tillräckligt stort hus (som är fix o färdigt)
• En rotorslåtter o balpress XD
• Mer fritid

4 saker jag avskyr

• Orättvisor
• tandläkare
• Sjukdomar
• Bråk o tjafs

4 saker jag tycker om att göra

• Läsa
• Umgås i goda vänners lag
• Bara vara med mina djur
• Busa med mina barn

4 saker jag ätit idag

• Stekt lax i gräddsås o pasta
• smörgås med messmör
• Chokladtoppar (typ kokosbollar)
• Godis

Gjorde ett test på facebook... lite skoj sådär. Eller test förresten... jag klickade på "dagens ängel" o titta vem som kom upp

Ja jag kan ju iaf sluta bekymra mig om utifall det FINNS 27 möbler i mormors lägenhet.... för min "kära" mor har idag tagit tillbaka sin första utsaga om att vi tre barn skulle få dela på en tredjedel av hennes tredjedel av arvet. Hon tänker skänka ALLT till frälsningsarmen.

MEN så kul för henne då... hoppas det köper henne en plats i himmelriket. Men gåvor med en baktanke (hon har väl ändå en baktanke med det hela - visa hur rättfärdig hon är så ingen kan tvivla på att hon älskar Gud o Jesus Kristus) är väl ändå inte helt o riktigt rätt?

Nej jag är orättvis nu... jag är nog i mammons våld, tror ni inte. Eftersom jag har sånt habegär.

Jag vet bara att min mormor mer än en gång sagt som svar på sina två andra barns klagovisor om hur mkt saker det är "men det är många som ska dela också, barnbarnen ska väl också ha"

Jag vet att både min syster o bror är väldigt ledsna o arga. O jag känner bara vanmakt o sorg över alltihopa. Jo besvikelse o ilska också.

Jag lärde mig att tänka i ordet RISS när jag gick hos beteendevetaren. För o kunna skilja ut mina känslor i olika situationer.

R - Rädsla
I - Ilska
S - Sorg
S - Skam

Är det inte det ena så är det det tredje...

Det kom ett brev till J idag från kommunen.

De hade lite funderingar kring hans verkstad som han köpte för några år sen som sin plats att kunna meka med våra bilar under tak o gott om utrymme.
Han har ju samlat på sig lite smått o gott vad gäller skrot på den där tomten o nu tror alltså kommunen att han bedriver nån form av verksamhet typ bilverkstad eller dylikt.

Så kvällen har tillbringats med att försöka knåpa ihop ett brev dit som förklarar att det endast är i hobbysyfte som han har den.

Ja kunde jag inte fått slippa magont över nåt iaf.

Inte nog med att min egen mor väljer att skänka sin del av fars o morsarvet till frälsningsarmen istället för o avstå det till sina barns fördel. Två tredjedelar till armen o en tredjedel av en tredjedel till oss tre barn att dela på.... tja, den förste av oss får välja en sak som nummer nio, nästa av oss får välja som nummer arton o sista får välja som nummer tjugosju (27). Känns ju sådär kan jag säga... att saker som jag vet att min mormor önskat att hennes nära o kära skulle få ska gå till okända människor.

Inte sagt att det är dumt o skänka dit men kanske att var o en kunde ha fått välja ut några saker som symboliserar mormor o morfar FÖRST o sen det som blev över kunde få komma frälsningsarmen till gagn.

Pengarna bryr jag mig mindre om.... det lär ju inte bli många kronor från början ens o det har jag ALDRIG räknat med en krona.
Men hennes vackra saker som hon värdesatte så högt...
Gick igenom hennes lägenhet i minnet o konstatera att finns det ens 27 möbler i lägenheten??? köksbord brukar väl ha stolar tillhörandes... eller ska vi räkna dem en o en??

Men jag vet ju vad min såkallade mor skulle anse om hon hörde mitt resonemang... för du kan ju ingenting ta med dig dit du går o det är bara djävulen som har behov av fysiska ting.



En sak till som jag hakade upp mig på vid vårat besök hos mamma. Hon sa att vi satte sån press på henne att hon kunde riskera att försöka ta sitt liv... vad jag vet så fördömer Gud självspillan... borde inte min mor som är så kristen veta bättre än att försöka komma till Herren innan han bestämmer att det är dags?

Jag ska erkänna att jag hade lite ångest över OM jag skulle posta inlägget jag skrev igårkväll. Skulle jag verkligen utelämna mig så mkt?

Men jag tryckte på knappen spara o publicera o stängde sen fort ner alla öppna fönster innan jag fick chansen o ångra mig.

Sen kom J upp i sovrummet. Jag sa att jag mådde inte så bra o sen brast det för mig o jag grät faktiskt en stund medan jag hulkande försökte berätta för honom varför jag mådde så pissigt.

Jag kände mig så ensam just där o då. En bild poppade upp i mitt huvud o jag fick en känsla av att genast teckna ner bilden för att inte tappa den.

Egentligen var min bild ett fotografi av mig. Tagen underifrån där jag står på ett berg eller en stor sten med gråa hotfulla moln som bakgrund o vinden som sliter i mitt hår o regndroppar som piskar mitt ansikte som nålar. Allt i en gråblåmurrig färgskala.

Jag kunde ju inte gärna gå ut mitt i natten o börja fota... men jag kunde leta fram ritblocket som legat i ett skåp i många år för att min tecknarinspiration varit bortblåst.

En stiftpenna o ett ark tjockt ritpapper är allt man behöver

Jag tror inte jag ritat nån bild sådär snabbt nångång. Målmedvetet drog jag upp mallen o sen gick det i rasande fart att förtydliga dragen.

Jag blev såklart inte nöjd med den för den liknade inte alls min bild jag hade i huvudet. Men som skiss till ett senare fotoprojekt duger den bra.

Jag övergav alltså J där i sängen o efter att jag ritat ner min bild somnade jag på soffan under täcket som jag släpat med mig ner.

Natten blev orolig o jag har drömt så många konstiga drömmar.... jag kan inte säga VAD jag drömt för det minns jag inte... men de fortsatte när jag somnade om igen o igen.

Bilden är tänkt o symbolisera ensamheten som jag så ofta känner. Jag kan stå i ett hav av människor som jag tycker om o som förmodligen tycker om mig tillbaka men ändå känna mig så ensam o bortglömd.

Jag vet inte var jag ska börja... o jag vet inte hur det ska sluta.... men jag vet att det gör ont.

Det här är ett brev till min mamma. Som hon förmodligen aldrig kommer att få läsa. Inte så mkt på grund av att min blogg skulle vara hemlig eller så.... men jag tror att det kvittar henne lika vare sig hon läser eller inte.

Det var en gång en familj, den var inte som alla andra men det var vår familj. Jag förstod det inte då men förstår idag att du hade det minsann inte lätt alla gånger.

Många var de gånger då man fann dig sovandes rakt upp o ner sittandes lutandes över köksbordet. För oss var det normalt.
Att ha en mamma som jobbade o slet i sitt anletes svett för o få ihop pengar till alla räkningar, som gick upp tidigt o skjutsade ett barn till dagis på cykel tvärs över stan, hem o väckte de övriga två till skolan för o sedan fara vidare till jobbet i den andra änden av stan... det var för oss normalt.
Att ha en mamma som fick vara både mamma o pappa för att pappan inte var närvarande - var för oss normalt.

Det var för oss normalt att oavsett vad vi skulle handla så transporterade vi det per cykel eller med apostlahästarna för du hade inget körkort.

Plötsligt en dag var du kär... i en man du växlat några ord med i förbifarten. Han visste inte om din trånad. Men vi barn o vänner upplevde den på nära håll... hur du satt i fönstret o kikade mot huset han bodde i. Du höll stenkoll på om bilen var hemma eller inte. Att han hade sambo var i dina ögon inget problem. Du snöade in totalt i kärleken till denna man. Du till o med klippte håret i en snygg frisyr för o piffa till dig o började nog till o med sminka dig lite lätt om jag inte minns fel.
En dag tog du mod till dig o överlämnade ett brev där du förklarade hur du kände - han hade inte motsvarande känslor för dig.

Kanske borde vi ha förstått nåt då. Vad vi borde ha förstått vet jag inte... vad skulle vi ha reagerat på... din totala hängivenhet? Din oförmåga att tänka rationellt?

En granne tog med dig på möten. För att du verkade ensam.
Du mötte en härlig gemenskap där alla SÅG DIG. O inte minst du fann att du kunde ge av din kärlek till en annan man, som sa sig älska dig för den du var. Den mannen var Herren din GUD.

Sakta men säkert förvandlades du. Det gick inte längre att prata om vad som helst med dig. Du började korrigera om man råkade svära.

Det här hände under den perioden då jag flyttade hemifrån o jag tror att känslomässigt är det en tuff tid. Då barnen blir stora o flyger ut ur boet. Men jag såg inte alla förändringarna eftersom jag inte längre bodde hemma.

Det började komma upp handskrivna lappar om bibelord o dina egna handskrivna predikningar både på väggarna o dörrarna hemma i din lägenhet men också i trapphuset. Dina grannar uppskattade inte lapparna på det sätt du hoppades på o många gånger revs de ner.

Jag flyttade ut på landet o fick så småningom barn. Först en flicka o sen lite senare en pojke. Du pratade ofta om gud o himlens alla änglar med mina barn o de lyssnade hänfört på barns vis.

Du fick byta arbetsplats pga omorganisation o när jag var o besökte dig på det nya jobbet så kunde du inte stanna o prata med mig de fem eller tio minuter som besöket varade... nej för de höll koll på dig o såg till att du inte slarvade med jobbet. Vem som höll koll fick jag inget svar på. De visste allt o man kunde inte gå säker för de hade sina sätt att få veta.

Den granne som en gång i tiden hade dragit med dig på ett bönemöte ringde mig o var uppriktigt orolig över dig. För att du uttryckte dödslängtan. O för att du så tydligt visade hat mot allt vad datorer hette - de var djävulens redskap. Hon vågade inte berätta för dig att hon via jobbet fick gå en datorkurs.

En gång rinde jag dig för att jag ville fråga om du kunde tänka dig att vara barnvakt en kväll. Jag o J hade tänkt gå på pubafton. En tillställning i den lilla byn vi bor i som inträffar nån eller några ggr per år. Jag såg det som en chans att få komma ut o träffa mina bygrannar - både de nära o de lite längre bort. En cider kanske jag skulle köpt till mig själv men lika gärna kunnat dricka cola hela kvällen... du vägrade absolut att gå med på något dylikt då alkohol är djävulens redskap o bara att jag tänkte befinna mig i samma lokal som det såldes alkohol gjorde att du inte kunde ställa upp.

Här nånstans insåg jag nog att jag förlorat min mamma så som jag kände henne...

Under många år har alla besök o träffar känts konstiga för att jag inte kunnat säga vad jag vill utan att få en lång predikan om Herren o hans enfödde son Jesus Kristus som vi alla måste överlämna oss till för o få del av himmelrikets härlighet. Du har kritiserat mina val av prydnadssaker, val av ungarnas gympapåsar för att det var dödskallar på dem (ja pirates of the caribbean var populärt då) och mycket annat.

Även om jag länge sagt mig känna mig föräldralös trots att jag har både mor o far i livet så gjorde din kommentar ikväll mig väldigt ledsen o ja det gjorde ont att få det så rakt upp o ner i ansiktet.

Du sa att du älskar Jesus mer än du älskar dina barn.

O jo, det hade jag ju redan räknat ut med lilltån. O jag trodde nog att jag ändå hade bearbetat den sorgen... men uppenbarligen hade jag inte det.

Det gör ont i mig men jag kan inte gråta...
jag önskar att jag fick göra det så kanske klumpen skulle lätta...




Jag har lärt mig den hårda vägen
Jag står bredbent beredd att ducka o värja mig
Jag har svårt att öppna mig till fullo o visa att jag tycker om någon
Jag har svårt att lita till 100% på någon o de gånger jag gör det så har jag oftast litat på fel person
Jag har lärt mig att ensam är stark, fast egentligen är två starkare än en



Jag hade bara ett enormt behov av att få skriva av mig o få ner alla tankar som snurrar i mitt huvud ikväll. Nånstans hade jag nog kanske också hoppats att skrivandet skulle öppna några fördämningar o låta mig få gråta ut. Men tji fick jag...
Jag grät några ynka droppar i bilen på väg hem... men de var mer av bitterhet än av sorg. Några bittra tårar där jag ynkade mig själv o tyckte synd om mig... men tycka synd om hjälper inte...

Förresten... kom på att jag hade tänkt visa mina blingade naglar som jag knåpa ihop natten till lördag. För o vara mitt första försök på nageltrix så är jag nöjd. Jag har ju inga naglar som är nåt egentligen... de går av så fort de fått lite längd o formen är hopplös på dem men man får väl jobba med det man har o göra så gott det går. Eller vad säger ni ;)

Det är inte proffsigt målat, jag har bara strösslat över lite för hand sådär o så är det några dagar gammalt nu också... o jag är ju o meckar med allt så det har fått sig nån skavank här o där.. högertummens glitter lyckades jag skava av nästan på en gång för att jag hade en trög jeansknapp som bråka.

Lacket är Depend nr 205, glittret är från Biltema o är sånt där som man ska strössla ut och sist men inte minst har jag använt Quick & Shine topplack från Depend.
Hittade inte glittret på Biltemas hemsida men kollade upp Panduro o de hade liknande glitter.

Tänk så svårt det är o få rätt färgnyans på bilder... i verkligheten känns det väldigt royalistiskt. Hahaha DET hade jag inte en tanke på då jag målade dem... inte när jag köpte lacket heller för den delen... då hade jag inte ens tänkt att de skulle blingas med glitter...

Ligger på soffan under dubbla täcken o väntar på att elden i kaminen ska börja göra verkan.
Jag fryser, har snorig näsa, ögon som kliar och är så trött.

Men jag blev så glad när jag kom ut i morse till bilen. J hade satt i kupévärmaren så det var varmt o gosigt där inne. Skönt att sätta sig i varm bil när man är sjuk o ändå måste ut på vägen för o skjutsa liten J till skolbussen.

O vet ni en sak till.... vi har nog världens BÄSTA busschaufför!!
Vi var lite sena (o hur sena skulle vi inte ha varit om inte J hade satt i fläkten så rutorna fick tina?) så hon trodde att vi inte skulle med o hade börjat rulla iväg. Men hon såg oss o backade tillbaka... på en lång o uschlig grusväg.

Alldeles nyss ringde de från sjukanmälan - en sjuksyster - o ville höra vad som felas mig. Det känns sådär kan jag säga... för de flesta råden man får är ju såna man redan kan... men men... själv känner jag mest bara att det låter som "jaja, förkyld säger du, men nog hade du kunnat jobba ändå" (fast de säger inte så). Visst det hade jag alldeles säkert. Men hur bra är det på en skala?? Gå runt o snora o snörvla o känna mig emlig. Hur bra jobb gör jag då??

Nähepp, vet ni. Nu ska jag peta in en pinne i brasan o sen ska jag vila mina kli-iga svidande ögon. Känns som om de inte smörjer sig som de ska fast samtidigt känns de lite klibbiga....

Temat är GLASS

Ingen riktig macrobild men jag har ingen glass att fota på lager... så det får bli den här från i somras med melon, banan, smultron o blåbär tillsammans med gottig vaniljglass.

Klicka här för o se andra torsdagsmacron

Fy satan i gatan så förkyld jag är.... har sjukskrivit mig imorgon för det här går bara inte.... fryser o har så ont i skallen.... ögonen rinner på mig o näsan känns äcklig.

Har jag sagt att jag fryser???
O att jag har ont i skallen??

Jag känner mig riktigt emlig faktiskt....

Jag var o såg Volbeat igår på hovet.

Helt sjukt underbart att lyssna på dem live.

De gjorde en kanonspelning enligt mig. Jag bara satt där o njöt varenda sekund.... ville inte att det skulle ta slut.

Förbanden å andra sidan var så man bara önska att det skulle vara klart..... The Kandidate o Entombed är inte riktigt "my cup of tea" om man säger så

Det var så maffigt....

Det finns stunder i livet då jag verkligen undrar vad kosmos har för tanke med just mig....
Om varför man får "prövningar" mest hela tiden, om varför man inte kunde ha begåvats med ett liv à la o så levde lyckliga i alla sina dar...

Min moster ringde mig för ett par timmar sen o, tja, låt mig bara säga... jag blev inte såååå förvånad över hennes ärende.

Mina tankar går till henne lite då o då... för hon har inte sannerligen inte lätt ska ni veta. Det är inte så att HON var den elaka, krångliga eller obstinata människan.

Nånstans inte långt härifrån, i en liten idyllisk stad med vita broar, finns det en människa som snart har tappat sin sista ostkrok ur påsen. (jag syftar inte på mig själv även om det säkert är befogat att tro det ibland om även mig ;P)

Jag undrar väl mest bara... vad krävs för att omyndigförklara en människa???? Känns som det är där vi står snart... gaaaahhhh

 

Jag har jobbat min sjätte dag på raken idag... börjar märkas för jag är så trött o flamsig på jobbet.... men kul har jag ändå... jag o Anna tokade rätt rejält på lunchen idag... o allt började med en tappad ärta som ramla ner på golvet.

Unisont tittade vi ner på den där ärtan som låg på golvet mellan oss... sen som på en given signal tittade vi upp på varandra o när vi gjort det så återgick vi till vår varsin matportion innan vi insåg vad vi just gjort o då brast det... gudars så vi garva.... åt oss själva o våra goofiga miner vi haft o vår arbetskamrats reaktion på vårt flamsiga skratt gjorde ju inte saken bättre...

Sen urarta det ganska snabbt o en hel rad med foton o arrangerade poser på de där ärtorna fixades....
Jessika bara skaka på sitt huvud åt oss o sucka.

Men vi hade kul.... o det är väl huvudsaken ^^

Snodde bilderna rakt av från hennes facebook så det är Anna som är fotografen till alla bilder i detta inlägg

Kom på att jag börjar jobba en hel timme senare än vanligt... ho ho så härligt det kändes när jag upptäckte det.

Fixade lunch för en timme sen... blev stekt lax o stekt potatis o så lite grönsaker... mätt i magen blev jag då iaf... o gott var det.

Har legat o slumrat i soffan framför tv:n. Låg inte i nån skön position direkt.. kurade under en filt som egentligen kändes för liten o så hade jag en katt vid fötterna som gjorde att jag inte vågade röra mig av hänsyn till honom. Så jag är va... men samtidigt är det ju mysigt att ha katten hos sig.

Bilden är från en tidigare dag men det är samma hörn av soffan o samma katt

Hade hoppats på "sovmorgon" men den sket sig....

Hade tänkt o få sova tills det var dags att skjutsa E till bussen vid strax före 9 men det slutade med att jag fick skjutsa lille J också.

O sen började jag ju med djuren lite. Sååå jag har liksom inte kommit tillbaka till sängen igen... o jag som ska jobba kväll ikväll.....

Fototrissen för den här veckan är "alla lika alla olika"

Här kommer min tolkning av temat. Blomtok som jag är så är motivet inte så långt borta.... men hur vackert det än må vara så var det med stort vemod som jag förevigade ögonblicket.

Min förklaring kommer efter bilderna....

Uppifrån o ner: Verbena hastata - Blåverbena, Achillea millefolium - Rölleka och slutligen Ranunculus - Smörblomma

Tre blommor av olika sort o färg som alla fått en ny tillfällig skepnad i form av frostens kalla klädsel.
Vackert men en påminnelse om att inget är för evigt

Idag när jag kom hem från jobbet så var jag så trött i knoppen men rastlös i kroppen så jag tog helt sonika o började mocka i hagarna.
Lagom intelligensbefriat. Man går från hög till hög med gödselgrepen o försöker få skiten att separera från gräset. Konstatera att det ÄR mkt mer än det ser ut för o vara när man ser det på marken i hagen.

Hade tänkt mocka ur de två hagarna som används för tillfället... eftersom Lilleman har en förmåga att bara släppa sina högar där han för tillfället står så blir det gale möe högar mest överallt. O i slutändan betyder det att jag får en massa oanvändbara hagar... dvs hagar som de inte vill äta i. För de ratar helst gräset som växer där de bajsat. En sorts spärr mot att få i sig parasiter.

Hann bara med första hagen o då fyllde jag ändå tre skottkärror med bajs... o då tog jag främst de där högarna som låg synligt på väl betade områden.... typ golfgreenhöjd på gräset.

Så den hagen som jag EGENTLIGEN ville tömma på skit hanns inte med idag. Den hagen har alltid varit så fin o välputsad naturligt av pållarna o ratorna har legat snyggt längs sidorna o hela stora ytan på mitten har de ätit rubb o stubb på... men som sagt var... Lillen fattar inte systemet utan har lämnat högar här o där. Jag vill inte att de blir kvar över vintern.

Har en läxa till handledarutbildningen som ska vara klar på tisdag... håhåjaja så mkt jag har tittat på det.... läst lite i boken men inte tittat på papperet alls. Urrk.... är lagom motiverad.

O jag jobbar fem dar till innan jag får ledigt. O då  har jag redan jobbat helgen... sååååå 7 dagar på raken ska avverkas innan jag kan vila i hela EN (1) dag.

Har jag sagt det förut? Jag suger på schemaplanering

Den här bilden tog jag i fredagsmorse då det var rejält med frost. Jag älskar hur den blev

Läste mitt horoskop i Land för den här veckan som har varit.... o jo nog stämde det in ganska bra allt.

Det stod att jag tyckte att jag fick leda för mkt o visa vägen på jobbet... o med tanke på att jag haft en dubbelgång med mig ena dagen o dessutom jobbat med en som haft semester i tre veckor så jo jag har varit trött i huvudet efteråt.
Men det skulle bli lättnader framöver på den fronten.... låter bra det.

En annan sak som hände idag är lite sådär mysko o ja vill man tänka så, så lite övernaturlig nästan.

Jag har i flera dar tänkt att jag skulle ringa min moster o höra hur det är med henne.... med tanke på min mormor o allt.

Faktiskt så tror jag att tanken ploppa upp i onsdags första gången... o sen har den återkommit minst en gång om dan skulle jag tro.

Iaf, idag när jag satt i bilen på väg till jobbet så tänkte jag att NU ska jag ringa o höra. Mindes inte hemnumret i huvudet o det finns inte med i min mobil så jag skrev in hennes namn o skicka sms till 118118 men fick ett helt galet namn tillbaka... prova på hennes man istället men även då blev det helt fel namn som kom tillbaka... suckade resignerat o ringde hennes mobil istället. Hon svarar förvånat o låter såklart glad när jag säger att det är jag.
Hon förklarar att hon alldeles nyss slagit på mobilen för att ta en bild på en tårta o då ringde jag. Den hade varit avstängd jättelänge innan det tillfället så det var bara en slump mest att hon slog igång den.

Det visa sig ju att de höll på o fira min moster för att hon fyllt år. GISSA NÄR hon fyllde........!!!!!!!!!!!!!!!!
Jo i onsdags

Är inte det lite freaking häftigt eller what?

Jag tror inte att slumpen hade så mkt med saken o göra... nej jag tror att jag fick lite styrning från kära mormor som sitter på ett moln där uppe o tittar ner på oss.

Hemkomna från en NH-förmiddag med Olle Wåhlberg i Hammarby hos Anna.

Intressant, nyttigt o lärorikt. Kul o se att han ändå funkar så himla galant lilla Lillen. Det var inga konstigheter alls... om man bortser från momentet med att bli smekt av en presenning... det momentet tyckte Lilleman var TOTALT onödigt o  nåt som kunde ha hoppats över.

Sen var han lite ovillig att flytta bara framdelen utan att då låta bakdelen liksom följa med utav bara farten. Övningssak att göra det i uppsuttet.. att lägga lagom tryck o sen ge eftergift i rätt ögonblick. Fick återigen en bekräftelse att E behöver få rida för min "gamla" ridlärare... ordet gamla inom parentes för gammal är hon inte... bara så att hon inte längre är min ridlärare. Nu är hon bara min vän o mentor... inte så bara det heller för den delen. ;P

Men kul o se att han är så okomplicerad vid lastning o transport. Han kliver på o inget mer med det liksom... finns det bara nåt att tugga på så är saken biff.... han såg lite förvånad ut över att resan inte tog mer än sisådär 10 minuter.... han ba* va ska jag redan av.... haha

Hemåt blev lite värre för Anna valde att backa upp på gården o bromsen la i så han var lite stirrig när han backa ur transporten o hade lyckats gödsla en hög också fast det sista han gjorde var att skita när han klev på så jag hoppas han inte lägger för mkt minne på den detaljen... (?)

Lilleman o Wippe hälsar på varann i stallet innan det var dags att jobba

Slänger upp en torsdagsmacro också... veckans ämne var smådjur/småkryp o då lägger jag helt skamlöst upp den här igen... en favorit i repris helt enkelt. Ja jag gillar den här bilden skarpt. Gillar färgskalan o ja även motivet... de är nyttodjur så jag dödar dem inte i onödan... plus att jag är lite skrockfull
Ni som har araknofobi behöver ju inte titta om ni inte vill

Äh, här sitter jag o försöker plita ner lite ord. Men jag börjar på nåt o sen raderar jag det igen för det känns bara blaha.

Undrar just när lusten o blogga ska infinna sig tillbaka?

Trött som jag vet inte vad är jag... segt o gå upp o skjutsa liten Jonte till bussen... o ändå är det 10 minuter det tar bara. Men i morse var ögonen så tunga så tunga o det var så varmt o skönt under täcket....

Gnistra fick stå kvar ute i natt för jag orkade inte ta in henne.... hon stod kvar i hagen i morse faktiskt... peppar peppar

Måste gå ut med lite vatten åt de stackrarna också.... käk har de men vattnet har väl frusit eftersom det är kallt om nätterna nu.

Fy tusan, jag VILL inte ha vinter o mörkt o kallt o rusk o halt o allt trist man kan räkna upp som hör till.

Jag har en hemläxa att trixa med också.... eftersom jag missade ett tillfälle på handledarutbildningen o har man inte 100% närvaro får man inget intyg o alltså inte godkänt.

Nu ligger jag i soffan med en katt bredvid mig o Elvis raklång över mina armar så det är snudd på att jag kan skriva det här.... han verkar rätt nöjd med positionen också för han spinner.  Knaskatten nummer ett

Mormors begravning är bestämd till den 22 oktober o jag vet redan nu att det kommer o bli en jobbig dag för mig.