Alltså, jag vet inte varför jag gör det... men ibland sätter jag mig o tittar på blocket o hundannonser.

Inte med tanken att jag ska ha en till hund eller så... utan bara ändå... men jag blir så ledsen varenda gång.

Det finns HUR många omplaceringshundar som helst därute.... blandraser (inget ont om såna, Ricko är ju en omplacering OCH blandras) med de mest underliga rasmixer.

Ibland är de bara några månader gamla o redan ett fall för omplacering... många gånger är de sisådär 9 månader o ALL utrustning medföljer. Har ibland sett antiskall-halsband... o då tänker jag ju genast att det är en skällig nervös hund som de "tröttnat" på som dessutom är i en slyngelålder då de testar ALLT O ALLA.

Likaså hundarna som hunnit bli 1½ år... de har en period då de är lite jobbigare o folk tror att det är sådär det kommer bli....

O hundar som vandrat från familj till familj som en annan jäkla vandringspokal....

Aja, vet inte varför jag skriver det här.... men har ju alldeles nyss kollat på annonser på blocket dårå.... ledsen blir jag iaf.

Jag är ju av åsikten att har man tagit sig an ett djur så får man också ta ansvaret.... o stå sitt kast.
Sen inte sagt att det inte kan hända saker som inte går att förutse... folk blir sjuka eller får såpass ändrade förhållanden i livet att det inte längre är möjligt att ta hand om det.

Slänger in en bild på Ricko som varit en vandringspokal med ett par ställen innan han kom till oss... o här stannar han "for life". Faktiskt så hittade vi honom på just blocket....