Det finns stunder i livet då jag verkligen undrar vad kosmos har för tanke med just mig....
Om varför man får "prövningar" mest hela tiden, om varför man inte kunde ha begåvats med ett liv à la o så levde lyckliga i alla sina dar...

Min moster ringde mig för ett par timmar sen o, tja, låt mig bara säga... jag blev inte såååå förvånad över hennes ärende.

Mina tankar går till henne lite då o då... för hon har inte sannerligen inte lätt ska ni veta. Det är inte så att HON var den elaka, krångliga eller obstinata människan.

Nånstans inte långt härifrån, i en liten idyllisk stad med vita broar, finns det en människa som snart har tappat sin sista ostkrok ur påsen. (jag syftar inte på mig själv även om det säkert är befogat att tro det ibland om även mig ;P)

Jag undrar väl mest bara... vad krävs för att omyndigförklara en människa???? Känns som det är där vi står snart... gaaaahhhh