En låg dag idag.

 

Jag sov till lunch och då blev jag väckt av telefonen. 

 

Huvudvärk och det känns som att den är ögonrelaterad. Jag spänner mig. Jag har bara haft de här glasögonen ett drygt halvår så jag tycker inte att det borde bero på styrkan. Däremot kanske det har att göra med att jag är oerhört känslig för om glasen blir smutsiga. Minsta lilla solk på dem och jag känner mig irriterad och trött i ögonen. Och då drar jag paralleller till de gamla jag går hem till i jobbet. Deras glasögon kan vara så det knappt går att se igenom dem men de reagerar inte. Inte förrän jag putsat upp dem och de plötsligt ser att de ser så mycket bättre. 

 

Jag vet en orsak till mitt låga mående. Jag har bara sjukintyg till idag men läkartid först på torsdag. Och jag måste ringa samordnaren och lägga upp framtiden. Idag då helst.

 

Blärk, jag är inte taggad alls. Men att gå hemma för länge är inte heller bra. 

 

Jag vet inte vad som är vad. Vad som fortfarande är ursprungsdepression och vad som är biverkningar av medicinen. Jag vet inte om den hjälper eller om det är bortkastad tid. Jag vet bara att jag har noll energi.

 

Nä idag är ingen bra dag.

Huvudvärk, en känsla av att ha en klump i halsen som om det jag äter inte vill ramla ner oavsett hur jag sväljer. 

 

Dagens projekt har varit att övningsköra med E till stan för hon hade en körlektion på fm. Sen lunchdate med henne och vi gick till kinarestaurangen och käkade buffé. Jag höll mig till enbart sushi medan E åt annat också.

 

Sooha vet verkligen hur man påkallar uppmärksamhet. I morse när herr J skulle åka till jobbet så sprang katten in samtidigt som J gick ut genom dörren. 

 

Genast talade han om att Hans Höghet Sooha har anlänt och kräver mat GENAST. 

 

Jag hade tänkt få sova en timme till innan det var dags att gå ur sängen men det var omöjligt att få nån sömn eftersom han skrek ut sitt missnöje med högljudda mjauanden.

 

Efter ett tag gav han upp men när han hörde att E var i farten så satte serenaden igång igen. När hon kom ut från badrummet hade han parkerat utanför för att hon inte skulle kunna missa att han var inne och HUNGRIG.

Dagens projekt har varit att baka och hämta hö.

Det har blivit sena kvällar på sistone. 

 

Dels för att jag läst ut två av de tre böckerna i trilogin om Barkhe men också för att jag haft svårt att slappna av. Det har varit ett flertal stölder i området av fyrhjulingar och verktyg, och eftersom vi bor som vi bor så är det inte så många som kan se om oärliga personer är ute och snokar om nätterna. 

 

Även om vi har hund så är det ingen 100 % garanti. De behöver ju inte ha sett honom eller så kanske de inte bryr sig.

 

Yessss

 

Jag har velat köpa biljetter så länge men av olika anledningar har det inte blivit förrän nu.

 

Så bra. Älskar det bombastiska romantiska. Nya sångerskan Floor fyller bättre tomrummet efter Tarja än vad svenska Anette kunde. Nu låter de äntligen som de ska igen. 

 

Rackarns bara att det ska vara så himlans långt till november. ;)

Ja jag har drömt inatt med. Jag minns bara en snutt men det var om att jag och E hade två favoritserier som var skrämmande lika varann. Båda handlade om en karaktär och hans box. De hade båda namn som liknade varann och vi hade sett båda så långt det gick och bara väntade på att en fortsättning skulle spelas in.

 

Ni har säkert räknat ut att den ena serien är dr Who, men jag har inte den blekaste i vaket tillstånd vilken den andra serien ska kunna vara. ;)

 

Ja eftersom jag och E följer serien på BBC så har vi sett fram till och med slutet på säsong 7. De verkar envisas med att bara sända repriser so far (vad vi har märk iaf). 

Jag känner hunger men inte mycket lockar att äta. Bara tanken på att äta får mig att må illa. Nej, jag är inte gravid, och jag är inte magsjuk. Jag bara inte känner lust till nåt ätbart.

 

Jag orkar inte ställa mig och laga mat när inget av det jag kan komma på känns lockande. Och så börjar jag fundera på vad vi brukar äta. För jag minns inte. 

 

Igår bestämde E maten. Fiskpanetter, pommes frites och gröna ärtor. Lite fish'n'chips typ. Jag fick kväljningar när jag tog ut plåten ur ugnen med potatisen för det luktade inte gott. Helt ärligt kunde jag dra paralleller till pissluktande gubbtoa. Jag sa såklart inget till övriga familjen om vad jag tyckte att det luktade och de andra sa inget om att det skulle lukta skumt. Men det gjorde inte min aptit så mycket större direkt. En halv panett och ett tiotal frittar och ärtor var vad jag fick i mig. 

 

När hungern ändå river i min buk och jag behöver något mättande så är buljong faktiskt det enda som känns okej i alla lägen. Men hur mättande är det i längden? 

 

När E övningskörde in till stan i morse så passade jag  på att köpa hem mera mjölk (dah, jag köpte 6 liter igår men det var bara 2,5 kvar i morse) och så fick jag se att ica hade soppa på tetra. Deras egna märke. Jag köpte två tetror. En med morot och en med tomat och rostad paprika. Allt för att försöka få i mig lite mer matigt i flytande form. Mackor har jag ätit mig mer än lovligt less på. Och ändå är det vad jag sitter just nu och försöker få i mig. En tekaka med ost och paprika. Till det en kopp varm köttbuljong. Så enkelt att bara koka vatten, slänga ner en halv tärning i en mugg och så på med vatten och röra om. 

Jag hämtade E i stan igår innan vi for o handlade. Hon sätter sig alltid på bibblan och väntar tills jag är framme i stan. Jag brukar skicka ett meddelande när jag är framme och så kommer hon ut. Men igår ville jag gå in och kika lite för det var år och dar sen jag var in och tittade i hyllorna. Såklart hittade jag en trilogi som verkade lockande och så fick den följa med hem (som om jag inte har olästa böcker till förbannelse ändå här hemma). Nu sitter jag alltså här och petar i mig en trist macka och dricker buljong och läser bok.

Ja jag förstår inte hur trött man kan vara på en skala.

 

Jag skulle helt ärligt kunna sova bort precis hela dagarna utan problem. 

Men det låter sig inte göras helt och fullt. Det finns ju andra runtomkring mig som kräver lite uppmärksamhet ibland också. Djuren, barnen och sambon till exempel.

 

Och jag har börjat drömma så mycket tok igen. I natt drömde jag att jag var hos min farmor fast hon bodde inte där hon bodde irl dvs i den här stugan jag bor i utan istället bodde hon på gatan som jag bodde på som liten. Hon var riktigt snurrig i drömmen och så skulle jag mata katten åt henne. Men plötsligt kryllade det utav katter i olika åldrar och färger. Jag lyckades räkna till 13 men det var inte lätt för de rörde sig hela tiden och det var mer att jag gav upp när jag kommit till den siffran än att det var slut där. En kattunge började leka med en elkabel som var trasig och det gnistrade för fullt om den och såklart lockade det bara till mer lek. Jag var hysterisk och försökte rädda den utan att ta i vare sig katten eller sladden eftersom jag inte ville få en stöt. Plötsligt började farmor att tro att hon hade en urinvägsinfektion och att det var därför hon var snurrig eftersom hon tydligen brukade bli snurrig då (och det kan man ju bli som äldre när man har uvi). Hon gick till grannen men granntanten hade inget test hemma. Jag erbjöd mig att ringa efter kommunsköterskan men hon sa att hon inte var inskriven där och alltså behövde åka till vårdcentralen. Ja o så där höll vi på. Jag försökte hitta en lösning för att kunna få kolla urinen utan att hon skulle behöva ta sig nånstans. Men sen vaknade jag.

 

Lustigt hur det kan bli. Min farmor har varit borta i snart 20 år men i drömmen var det inget konstigt. 

 

Häromnatten drömde jag en annan konstig dröm där jag var hem till min nya chef fast sen när jag väl var där så var det inte hon som bodde där utan en arbetskamrat och hon hade gjort illa sig på benet. Och fastän hon hade brännskador på hela högerbenet och hade en lång stödstrumpa över det hela så låg hon i badkaret. Först var det en säng men sen var det ett badkar. Hon låg och virkade en filt utav gummisnoddar. Sen plötsligt när den var klar så var den inte gjord av gummisnoddar längre utan av levande ormar. De var ihopvirkade så tätt att kollegans man sa att ormarna inte längre var farliga eftersom de inte kunde komma åt att bitas. Men jag kände mig tveksam eftersom att alla huvuden stack ut i kanten av filten. Den var inte stor. Mer i storlek av en dörrmatta än filt och tjock som en halv decimeter ungefär.

Plötsligt var vi ute och gick. Hon också fast hon hade skadat sitt ben. Och flera gamla klasskompisar var med. Och vi gick in i ett kombinerat trapphus och garage. En klasskompis utmanade mig att klättra och hoppa från avsatser till andra avsatser som visserligen hade räcken att hålla sig i men det var flera meter emellan. Jag vågade inte fast kompisen hoppade som en apekatt före.

 

Säkerligen är det något som ska bearbetas och sorteras genom att drömma såhär men jag kan inte riktigt bli klok på det. Jag vet bara att jag har en känsla av saknad i kroppen nu efter drömmen med farmor.

Ja, det var väl en himla tur att jag kollade på apotekets sida där man kan se sina recept INNAN jag gick till apoteket och hämtade ut medicinen. 

 

För hur skulle jag annars fått veta upptrappningstakten med tanke på att läkaren inte skrivit ut hur det var tänkt på den första kartongen jag ska hämta ut men på den andra. Heh ...

Solen sken så härligt idag.

 

Jag roade mig med att sanera mina kängor som blev totalt leriga för ett par veckor sen och som sen bara stått och väntat på att jag ska ta tag i det. 

 

Sen smorde jag en sadel. 

 

Och SEN ... sen klafsade jag ut i lerig hästhage och hämtade en något motvillig ponny och konstaterade att mina lågskaftade gummistövlar läcker i hälen. Det var inte så oväntat eftersom det var ett par billiga "köp 3 betala för 2" från skopunkten. 

 

Nåväl, hästlivet är verkligen inte glamour och jag var ju redan blöt nu så jag fokuserade på att leta fram en någorlunda lerfri ponny ur all löspäls som yrde kring honom. 

 

Det var en seg början. Han var totalt ovillig att behöva anstränga sig. När jag valde att svänga in på en skogsväg så blev det lite roligare. Och när vi hade tagit oss varvet runt en viltåker längst in på den skogsvägen så var det plötsligt inte alls så jobbigt längre för nu pekade ju nosen hem igen.

Nånting som jag stört mig på länge är det här ljudbildsnedskräpningen som ökar och ökar omkring oss.

 

Hur menar jag nu?

 

Jo, överallt omkring oss pågår aktiviteter som låter. Hela tiden. Här hemma till exempel så piper mikrovågsugnen när den är klar. Tvättmaskinen och torktumlaren piper. Diskmaskinen envisas med 8 ilskna pip när den är klar. Och för att välja program på alla dessa maskiner så trycker man på knappar och varje knapptryck orsakar ett pip. 

Telefonen har också en massa ljud för sig. Både den fasta hemtelefonen och framförallt mobiltelefonen. Varje gång nån skriver nåt på facebook eller twitter, skickar privat meddelande på messenger eller alla de andra sociala nätverksapparna som finns, så gör telefonen ett ljud ifrån sig. Jovisst, man kan stänga av de flesta annonseringarna så man slipper höra dem. Men folk runt omkring oss, på bussen, i affären, på jobbet, har också mobiltelefoner och där kan inte vi gå in och bestämma om vi ska höra ljudet eller inte. 

 

Och nåt som jag störde mig enormt mycket på förut men som numera oftast glider mig förbi för att jag nånstans lärt mig att stänga av är alla de här dragkorgarna på hjul i varuhusen. Har ni tänkt på exakt hur irriterande det är att höra det där malandet av plasthjul mot ett stengolv som ofta dessutom har fogar med jämna mellanrum som gör att det låter som en hord av små tåg tuffar runt därinne. 

 

Och så en annan sak som dykt upp mer och mer i ljudbilden inne på varuhusen. Pipandet från 20-30 självscanningsenheter när folk går runt i butiken och självscannar.

 

Ja, jag själv en ivrig självscannare så jag klagar inte på utvecklingen så. Men ljudet kan vara enormt störande när man har en dålig dag. Tänk dig då personalen som måste vara i den ljudbilden hela dagarna. Brrrr. Nästan som att jobba på dagis. Haha

 

Det är så skönt att jag bor på landet så jag slipper höra trafikbruset alldeles utanför huset eller grannar som spelar musik som jag inte vill höra på.

 

När jag bodde i en liten etta i stan så kunde jag höra grannfruns klocka. Hon bodde på våningen ovanför mig men varje gång den slog, dvs en gång i halvtimmen, så hörde jag den. Jag hörde även grannarna som bodde våningen ovanför henne varje gång de bråkade. 

 

Idag när jag bor ute i skogen så hör jag mest bara fåglarnas kvitter, nån grannhund långt borta som skäller, nån granne kanske kapar ved men det är flera kilometer bort så det är inget som stör. Lyssnar jag riktigt noga kan jag också höra när tåget åker förbi en halvmil bort. Och faktiskt om jag lyssnar riktigt RIKTIGT noga kan jag höra trafiken från stora vägen. 

 

För en stund sen stod jag på trappen och pratade med hästen som står i hagen 50 meter bort och hörde hans dova brummande gnägg när han svarade mig. DET är livet på en pinne i granskogen.

 

Frågar man herr J har jag definitivt för många böcker. Men man kan aldrig få för många böcker. Nån gång ska jag läsa dem alla också. Nån gång.

 

Jag skyller på att de just nu inte står framme så att de är lätt åtkomliga. 

 

Hur som haver, skorna skaver, så vill jag gärna vinna en uppsättning såklart.

 

Det är Kulturkollo som lottar ut.

I torsdags var jag med E och svägerskan på bio. Efter bion åkte vi genom en drive-thru och köpte hem en varsin burgare åt de två herrarna J som väntade hemma. 

Life is like a rollercoaster... först så går det upp och sen så går det ner.

 

Ja, efter gårdagens blogginlägg så blev det inte så mycket mer gjort. Jag fick ett enormt energifall och sov bort mer eller mindre hela dagen. Hade ändå inga problem att sova inatt. Mer än att jag drömde nåt så inivassens skruvat. 

 

Jag är toktrött idag med. Så det kostar på att ligga på topp. En dag med energi och lite aktivitet och jag får sota för det i två dar. Hmmm seems fair. NOT.

 

Min dag igår blev riktigt bra om man bortser från slutet.

Vårdagjämning

Solförmörkelse

Rocka sockor-dag

Fredag

och sist men inte minst ...

 

min födelsedag

 

Än så länge har jag firat den genom att ta en timmes skrittrunda med ponnyn och passat på att se solförmörkelsen från hästryggen. 

Bästa presenten hittills: en kram från 15-åriga sonen som inte längre delar ut kramar till höger och vänster. Jag har fått kramar av både sambo och dotter också såklart och de var precis lika bra. :) men jag hade inte förväntat mig en från unge herr J.

 

Det enda jag önskar mig nu är en trevlig kväll tillsammans med min familj och sushi till middag.

 

Snön som envisas med att ramla ner från himlen hade jag kunnat vara utan förstås men man kan inte få allt. 

Idag rockar jag sockor

Kvällen bestod av ett biobesök med dotra o svägerska.

 

För att orka med kvällen sov jag middag ett par timmar. Hade gärna sovit längre än så.

Efter att E övningskört in till stan i morse så stannade jag till efter hemvägen och luftade kameran en stund. 

Man kan väl säga så mycket som så att mitt första försök till att fota norrsken inte blev så riktigt bra.

Jag lyckades med nåt totalt onödigt. 

 

Jag satt vid köksbordet och skulle ställa mig upp men fick ett blodtrycksfall som inte var av denna världen och hann inte riktigt parera med att sätta mig på huk utan jag ramlade omkull och i fallet så drog jag till nåt så jag fick nackspärr. På andra sidan av nacken än jag brukar ha ont. 

 

Blöh, är vad jag har att säga om det.

 

Äntligen tagit tag i att ladda upp bilder till datorn från kameran. Bästa idag var när jag upptäckte att krokusarna slagit ut i backen vid brevlådan.

Ökade min dos av ssri idag. Hjärtklappningen tillbaka direkt. 

 

Jag försöker hålla min föresats om att göra nånting roligt varje dag. Även om det inte är lätt när sinnet är dävet. När en slöja av tungmod ligger över hela känsloregistret. 

 

I två dagar har detta betytt att jag kravlat mig upp på ponnyn för ett par korta barbackarundor i skritt. Och så snart jag sitter där så undrar jag varför jag inte gör detta oftare. Varför jag inte tar mig för att göra det mest underbara som finns. Jag har inget svar på frågan.

 

Tyvärr orkar inte huvudet så långa stunder så jag avbryter innan jag kroknar helt.

 

 

 

Slutligen går mina tankar till min vän som igår blev tvungen att fatta det tunga beslut som alla djurägare måste fatta förr eller senare. 

Som någon kommenterade på hennes status: himlen har fått en ny stjärna.

 

Bildbloggen är uppdaterad med bilder sen fotopromenaden i måndags. Jag tog en sväng förbi gatan jag bodde på som liten. 

 

Jag älskar våren men våren kräver väldigt mycket utav mig.

 

Efter en liten stund i trädgården där jag rafsade lite bland jordgubbsplantorna, drog bort lite gammalt torrt i landet och gallrade ur två prydnadsbuskar med sekatören så var jag helt färdig. Så trött i huvudet och kroppen.

 

Jag hade också låtit pållarna få komma över till sommarhagen eftersom det är mindre geggigt där och mer sol.

 

Det uppskattades och det var en samling muntra pållar som bockade och tokrusade mellan hötuggorna innan lugnet lade sig i hagen. 

Jag tänkte tanken när jag gick in för att vila mig på soffan att jag kanske borde ha flyttat ett stycke svart olycka.

 

Jag hann inte mer än slappna av så hörde jag ett frust från utsidan av huset. Det lät väldigt nära för att komma från hagen. 

 

Jo mycket riktigt. Vad skådade mitt norra öga när jag kikade ut genom köksfönstret.

Tänkte bara lämna ett livstecken. Jag lever, även om jag är lagom rolig just nu.

 

Jorå men nog stämmer det att innan man kan börja klättra uppåt så måste man nedåt.

 

Med andra ord, det stämmer som de säger att man mår sämre innan man mår bättre. Fick frågan om zumba idag men jag kunde inte förmå mig att samla ihop mig såpass att jag kom iväg. 

 

Istället lägger jag in ett par bilder från i måndags efter att jag skjutsat in E till bussen. Jag tog en kamerapromenad i parken och njöt av solen. 

Njöt var kanske o ta i, för det blåste snåla vindar.

Veckans tema på fototriss är alltså motjus. Jag gräver i arkivet och lägger upp några som är instagrammade tidigare.

inte mycket händer som är värt att blogga om när man sover som om man tävlade med katten i att sova mest.

 

Igår sov jag bort nästan hela dagen. Jag tvingade ut mig på en kort promenad på sena eftermiddagen/tidiga kvällen. Då tog jag och E med oss pållarna på en liten runda men det var inte direkt optimalt att ta med alla på en och samma gång för det blåste och det var taggade ponnysar. 

 

 

 

och alltså stannade jag hemma. 

 

Orkade inte stressa iväg för träffa visserligen trevliga människor. Men mår man inte bra så är det inte säkert att det blir så bra. 

En pissdag idag.

 

Om tre och en halv timme sisådär är det tänkt att jag ska träffa några vänner på after work.

 

Just nu är jag totalt opepp.

 

Jag vill helst bara sova. Blörk känns det helt ärligt. 

 

Gårdagens projekt blev att övningsköra med E och skjutsa henne till och från V-ås. Sen var jag totalt slut resten av dagen. Hon hade bara en timme i skolan och jag tänkte att om hon fick åka bil till och från så skulle hon spara flera timmar och slippa vänta på buss hit och dit. 

 

Innan vi åkte hem hann jag få blodsockerfall och det triggade en ångestattack och sen tog det all ork jag hade kvar. Hjälpte föga att åka förbi en drive-thru.

 

Idag orkar jag inte ens tänka på att äta något vettigt. Macka och chokladbit är vad jag har fått i mig hittitlls. Så blodsockret är nånstans under skosulorna idag med. 

 

 

Dagens projekt blev att ta mig till jobbet för att delta på arbetsplatsträffen. Jag behövde lämna in mitt sjukintyg så vad passade bättre än att göra det idag.

 

Ny(gammal) chef från månadsskiftet och jag kände att jag gärna var med på första träffen. Och min känsla när vi var färdiga var bra. Det blir nog bra.

 

Jag råkade visst bli vald som fackombud och skyddsombud också. Oups. Vi är två som delar på den biten så jag behöver inte känna mig orolig att det ska bli för mycket. Vi var två som "kandiderade" men alla ansåg att jag hade bäst förutsättningar att föra arbetsplatsens talan. 

 

Jag kände mig lite tveksam till att anmäla mitt intresse först eftersom jag är sjukskriven i dagsläget men de som satt bredvid mig sa att det spelar ju ingen roll.

 

Efteråt åkte jag och grattade svägerskan som fyller halvjämnt idag. 

 

Nu är jag rätt mör i både kropp och knopp och det blir nog inte så mycket mer gjort ikväll. 

 

 

 

 

 

Fortfarande en förbaskad hjärtklappning. Usch så illa jag mår. Försökte laga mat med hela kroppen bråkandes men jag var inte sugen alls på mat även om jag tänkte att lite mat i magen kanske skulle göra att det kändes bättre. Så jag åt inte många tuggor alls.

 

Nåja, that's life.

 

Ja bloggen blir inte så mycket roligare än så här idag. 

 

 

Fy rackarns...

 

hjärtklappningen är inte rolig.

 

Fy sjutton för biverkningar säger jag bara. Igår lyckades jag glömma att ta medicinen efter att ha tagit den i två dar. Då hade jag känningar för det. Blärk.

 

Igår när jag satt och slösurfade på facebook så dök det upp en annons i en lokal köp- och säljgrupp. Det hade gått 15 minuter sen säljaren postade inlägget men ingen hade kommenterat. Jag å andra sidan for i taket och jublade eftersom föremålet på bilden var av en sån typ som jag varit på jakt efter ett tag nu.

 

Det har bara inte dykt upp exakt rätt efter mina kriterier tidigare. 

 

Jag skrev direkt "jag köper det" och sen rusade jag upp och väckte herr J, som tog en kvällsslummer, med orden "du måste hjälpa mig" i ett lite uppjagat tillstånd.

 

Haha, kanske inte så snällt för han blev klarvaken på två röda eftersom han trodde att det var något allvarligt. Men jag fick kortslutning i kommunikationscentralen. 

 

Jag blev ju så exalterad att jag inte ens tänkte på HUR jag skulle få hem objektet. Det bara skulle bli mitt liksom. 

 

Sen när jag hade förklarat läget och fått med han på noterna så började den nervösa väntan för säljaren tog sin rundliga tid att svara om jag var först eller inte på att tjinga. 

 

Det var busväder igårkväll så det kändes aldrig som något alternativ att åka in till stan redan då och jag gjorde upp med säljaren när hon väl svarade om att komma idag.

 

I slutänden blev det brorsan som fick ställa upp som bärhjälp och det gjorde han med den äran. Tack tack broder T. 

 

Nu står bilen med släp och mitt fynd och väntar på gårdsplanen. Jag behöver ju bärhjälp in också men det får herr J hjälpa till med när han kommer hem. Eller unge herr J om han skulle råka ramla hem före. 

 

Ni ska få en sneakpeak på fyndet men inte mer än hur det såg ut i backspegeln när jag åkte hem. Det färdiga resultatet får ni när allt är inbaxat här hemma och iordning.