Suddig bild från när jag försökte finna en ännu  mindre skogsväg som skulle leda ut på ett annat ställe på grusvägen. Vi fann den dock inte. Men bara en stund efter jag fotat så tyckte pruttponnyn att nu fick det vara nog med trams och så försökte han få av mig medelst jämfotahopp och ackompanjerade det hela med missnöjda grymtningar för att jag vägrade ramla av och vägrade låta honom rusa fram över stock och sten.

 

Det är tur att han är så otränad som han är eftersom jag är så otränad som jag är. Till slut kom vi överens om en fart som vi båda kunde gå med på. 

 

Grannfrun såg oss från köksfönstret och kom ut på trappen och sa att det där såg ju inte alls dumt ut. Så fick jag växla några ord med henne också. Fast först höll hon på att skrämma ponnyn halvt från vettet för han märkte inte att hon kom ut på trappen. Och sen blev han sur för att vi blev ståendes när han längtade hem till hagen och en tuss hö.