Fredag
Efter en inte så rolig morgon där jag vaknade med huvudvärk och ljuskänslighet har jag nu iaf kommit igång såpass att jag drog med mig E ut på en kort promenad med hunden och en ponny.
Ja E kom hem igår igen. Woop woop!
Jag var och hämtade henne vid skolan när bussen anlände från Arlanda vid halvniotiden igårkväll. Trött som jag var så hade jag sovit middag sen jag kom hem från jobbet och innan jag skulle åka och hämta hem henne.
Hon hade shoppat lite smått och gott men inte såpass att hon var helt black.
Hon känner sin mor så självklart hade hon köpt snapsglas till min samling. Men de plockade hon fram sist av gåvorna.
Och två doftljus med violdoft. Och den påsen öppnade jag först och jag kunde inte komma på vad det var för doft på dem först. Bara att det var en bekant och god doft. Haha
Sen hade hon ju självklart köpt hem macaroner också.
Och det var när hon rabblade upp smakerna på kakorna som poletten ramlade ner eftersom smakerna var: vanilj, choklad, hallon, pistage och tadaa viol. Haha tjejen med koll liksom...
Iaf, nu har jag just haft lite fredagslyxfika med tända ljus, kaffe, fransk nougat och såklart en macaron. Det fick bli chokladsmak och den var ju "to die for" god.
Under promenaden ringde mobilen och i andra änden var det samordnaren som undrade om jag möjligen skulle kunna tänka mig att jobba på söndag. Sååå nu är jag bokad att jobba 7-13 på söndag. Jag får se det positiva = mer pengar i lönekuvertet.
smygmotion är den bästa motionen
Jag hade en lucka i min planering idag på eftermiddagen så jag passade på att cykla. Ett jobb i byn men sen nästa var 3 km utanför.
Öppna fält med sidvind och molnen hängde tungt norrut där jag tänkte styra min kosa.
Jag har längtat hur länge som helst efter en jobbrunda med cykelavstånd till alla så jag tänkte att friskt vågat är hälften vunnet.
10 minuter rast trampande och jag var på plats. Plötsligt kände jag mig riktigt upplivad och jobbet jag skulle göra gick som en dans innan jag sen hoppade upp på cykeln och trampade tillbaka igen.
Inte ens att kyrkbacken var jobbig när jag kom tillbaka till byn.
Och när jag sen så småningom var färdigjobbad för dagen och hade landat här hemma igen så kände jag mig riktigt pigg i jämförelse med hur jag känt mig på sistone.
huvudet kvar på kudden
Tror minsann jag åkte ifrån huvudet. Har hunnit med att bädda bara halva sängen hos en brukare. Så fick hon bädda klart. För jag knatade visst ut i köket o började med frullen.
Men sanning o säga så var det hennes fel, för hon började prata om hörapparaten som hade fått gammal o stel slang. Och jag började ju med den också mitt i bäddningen.
tröksöndag
Idag är det en riktig tråkdag. Jag har ingen som helst ork till nånting. Jag har mest vandrat runt som ett lik när jag varit på benen och däremellan har jag legat i sängen och sovit.
Förstår inte att orken inte vill infinna sig alls.
Igår orkade jag ju ändå ut i skogen och tog en runda med häst och hund i släptåg. Kanske att det tog mer på krafterna än jag ville inse? Att balansera med både en hund (som jag dumt nog satte sele på istället för halsband o så var han inte styrbar som i vanliga fall) och en häst i besvärlig terräng. Besvärlig eftersom man måste forcera ett rätt nytt kalhygge och en massa träd som hade ramlat kors o tvärs så jag fick göra om rutten ibland.
Idag har jag den där surrande känslan i huvudet igen. Tack och lov att jag inte som grädde på moset måste jobba idag också utan kan dra täcket över huvudet.
Jag har bara gjort det mest nödvändiga här hemma. Dvs skött hästarna och sett till att jag fått nåt i magen. Men jag vet inte hur bra det är med varm choklad och en skinkmacka o så lite chips bara. Jo förresten jag tog ju lunch också. En kopp kall choklad och en limpmacka utan annat än smör på.
Jag har en bit grytbitskött i kylen och massa fina rotfrukter att göra gryta på men ja.... orken finns bara inte.
Har en banan som börjat svartna så den vill jag göra bananchokladmuffins på och ta med till jobbet o bjuda på men ja...
Har tvätt som behöver tvättas men jag orkar inte mer än titta på eländet och ingen annan verkar tycka att det är deras problem så ja...
Disken verkar föröka sig i köket av egen maskin men jag orkar inte ens ställa in den i diskmaskinen såååå.... jaaaa...
Hörde inget ifrån E igårkväll o de skulle ut på nån bar med hela gänget och jag försökte lugna mig med att det säkert blev sent och eftersom det strular med tele2 så har hon ingen surf annat än wifi hos värdfamiljen men katastroftankarna var nära till hands. Inte att jag inte litar på min dotter. Jag vet att hon inte är nån strulfia men det finns alltid folk som har oärliga avsikter och i ett annat land när jag inte ens finns i närheten att rädda upp situationen om hon ringde o sa att hon ville hem så... jag sov dåligt inatt kan man väl säga.
På förmiddagen idag fick jag iaf höra ifrån henne och hon hade haft en trist kväll och det hade blivit senare än hon önskat.
Om jag skulle försöka sparka igång mig så det blir nåt ätbart till kvällen iaf. Och imorgon är en ny jobbvecka... tjo-ho så taggad jag inte är.
Ett med naturen
Som jag sa att jag skulle, så tog jag mig ut en stund och njöt av hösten. Jag gillar inte höst riktigt eftersom det betyder att allt falnar och dör men jorå jag kan visst se det mysiga i höst också.
Men som sagt var, jag tillhör inte skaran som jublar över att få tända ljus, krypa ner i soffan med en gosig filt och tassa runt i ullstrumpor och dricka te. Jag gör allt av det där men jag längtar inte tills det är dags att få göra det. En viss skillnad. Don't ya think?
Hur som haver (skorna skaver)...
Jag gick ut och var ett med naturen ;)
Nu har jag rensat bort lite bilder från mobilen (ehrm, *host* 1646 bilder för att vara exakt) och fått lite mer utrymme (ehrm *host* sisådär 5 GB) så jag passade på att dokumentera lite också.
Jag tog med mig hunden och en pretty pony ut i skogen. Texas fick jobba lite med huvudet för vi gick över stock och sten och han fick göra några rejäla skutt över trädstammar som rasat i höststormarna. Nyttigt, och det var en trött ponny som lunkade hemåt på grusvägen sista biten.
När vi gick över ett gärde fick han syn på två hästar med ryttare ute på grusvägen och knasbollen slängde iväg ett rungande skri efter dem.
flashback memories
Lyssnar på musik (händer inte så ofta nuförtiden att jag lyssnar för att JAG har valt att lyssna) i spotify och leker med gamla bilder. Rättare sagt jag gick in på en sida som ordnade mina bilder i ett collage utifrån mest gillade.
Många känslor i det collaget då saknaden hugger tag i mig när jag ser bilderna på mina älskade röda katter som tyvärr inte finns kvar nån av dem. Nalle blev gammal och sjuk och Fisen (ja han hette Lilla Fisen faktiskt) bara försvann en dag och kom inte tillbaka. Elvis är inte med på nån av de här bilderna men rykten sa att en granne som inte gillade att katter gick över hans gård hade skjutit av en del katter och troligen var Elvis en av de katterna för han försvann också bara helt plötsligt. Ja det är inte klokt vad man har för grannar i grannskapet. Han har visst jagat på andras marker också utan lov och jag tror han blev anmäld för det.
Nu ska jag iaf gå ut och njuta av hösten som faktiskt visar sig från en lite bättre sida idag än igår när det regnade rätt bra mellan varven.
äntligen
Äntligen fredag!!
Äntligen ledigt.
Ja ibland blir jag galet irriterad på folk som utbrister "äntligen fredag" och menar att nu är det helg och nu är det ledigt.
Ja för dig kanske brukar jag muttra inombords. För jag har en jobbhelg framför mig då. Men den här fredagen är jag med i kören av de som lovsjunger veckodagens ankomst.
Trött och sliten tänker jag snart hoppa ner i sängen och njuta av vetskapen om att i morgon ringer ingen klocka. I morgon behöver jag inte kliva upp okristligt tidigt för att åka till jobbet innan solen ens gått upp.
Ska bara (som Alfons Åberg sa) natta pållarna först. Ge dem lite extra kanske så de inte blir väldigt missnöjda över min sovmorgon i morgonbitti.
I morse på jobbet så blev jag lite sen på ett ställe. Brukaren var väldigt trött efter att ha varit på äventyr i går. Det tog tid att orka kliva ur sängen och besöket som var beräknat att ta 30 minuter tog helt plötsligt en hel timme.
Det gjorde att jag blev försenad till nästa ställe. Och nästa, och nästa. Men lagom till min lunch hade jag på något underligt sätt lyckats knappa in minutrarna så jag nästan kunde slå ned rumpan i tid.
Jag slog rekordtid på duschen jag hade. Kom in och loggade in mig, upptäckte att handskarna var slut så jag gick ut till bilen och hämtade en låda handskar, assisterade damen medan hon placerade ut sina handdukar efter konstens alla regler och allt som bara måste fixas inför duschen, hjälpte till vid duschen och slutligen rullade håret på 34 min (TRETTIOFYRA minuter!!). Det var avsatt 45 minuter.
Sen hade jag lunchbesök hos brukaren som varit så trött på morgonen. Jag bävade lite när jag insåg att jag var rätt rejält sen. Jag insåg att får jag en kommentar om sen ankomst så måste jag ju förklara att jag blivit lite sinkad under morgonens besök. Jag funderade på om jag isåfall borde nämna att det var pga brukarens egna seghet på morgonen som jag var sen eller om jag bara skulle säga att ett besök under dagen dragit ut på tiden.
Som tur var slapp jag ens välja. Och jag tänkte att ja, jag lär ju få äta min egen lunch på stående fot eftersom lunchbesöket brukar ta en timme fastän det bara finns 40 minuter avsatt tid. Så döm om min förvåning när jag klev ut därifrån och hade fixat lunchen på 16 minuter. Kan man ens koka potatisen mjuk på så kort tid??? Huh, ja mjuk var den och jag hann ju då som sagt var in nästan helt i tid till min egna lunch.
Om jag igår hade en riktig blajdag vad gäller koncentrations så lyckades jag hålla fokus bättre idag. Men det tar på krafterna vill jag mena. Som sagt var så är jag redigt trött i kväll. Och ögonen gick i kors på mig redan vid hemfärden. Men brorsan stod på gårdsplanen med sin treårige son som hade uttalat önskemålet att få åka o hälsa på herr J.För att herr J har så galet roliga maskiner som man får provsitta och provköra.
Nä nu känner jag att om inte hästarna ska lacka ur på mig för att jag somnat ifrån dem så lär jag sluta blogga nu och gå ut och ge dem käket.
Tjingeling pling
om att vara inte som alla andra
Alldeles nyss skrev jag följande i en grupp om HSP som jag är med i på fb:
"När ekorrhjulet snurrar fortare än vad jag egentligen mäktar med så klarar jag inte att sålla informationen som strömmar över mig.
Idag var en sådan dag där jag kände mig som om huvudet var en antenn till en radio och ni vet hur det är ibland när det hoppar mellan stationerna? När man får in AM-bandet istället för FM och det bara är ett gytter av surr.
Eller som att jag hade en tratt som samlade upp ALLT i en salig röra och pressade in det i hjärnkontoret.
Eller som att stå mitt i ett vattenfall utan att kunna göra annat än att bara stå där och ta emot vattenmassorna.
Idag har jag inte kunnat fokusera och känslan inuti mitt huvud har varit som en surrande bikupa. En känsla av statisk elektricitet. Ett brus som lägger sig som ett störningsfilter där allt som sägs till mig eller som jag behöver uppfatta nästan försvinner i mängden.
Mindre bra eftersom jag jobbar inom hemtjänsten och jag måste ju kunna snappa upp om nån informerar om något viktigt som hänt hos nån brukare till exempel.
Usch vad jag ogillar när tankarna fastnar i sirapsgegga.
Nu ska jag iaf försöka sova och ladda om för en ny och förhoppningsvis bättre dag på jobbet imorgon."
The eagle has landed
eller ja...
Dotra är hos den franska familjen nu efter en hel dag på resande fot.
Jag hoppas hon får en underbar vecka och ja jag saknar henne såklart redan.
(arkivbilder från 2013)
vem försöker jag lura
Hur man än vänder sig har man arslet bak.
Ja, ikväll känner jag mig otillräcklig.
Hur jag än gör och hur jag än försöker anstränga mig så har jag ändå missat något.
Ikväll har jag (och sambon och sonen) vänt upp och ner på hemmet för att finna sonens badbrallor.
Jo jag visste att han skulle bada imorgon. Men när sonen endast ber om kläder till klädsimmet så tänkte jag inte längre än så. Förrän nu ikväll dårå när han plötsligt frågar om JAG vet var hans braller är.
Öh lagom dags att komma på det NU.
Stressnivå över taknivå
45 min senare är de hittade. Där han la dem efter senaste badvändan. Nåja de var inte mögliga för de hade legat torrt sååå...
Ge mig en sobril tack
04.00 kliver E och herr J upp för då ska hon åka till skolan för att sen fara mot Arlanda.
Buäää jag saknar henne redan
tvättgumma och kakförsäljare
Friskskrev mig igår men var för sent ute så de hade hunnit beställa vikarie. Nåja, shit happens och vad gör väl det om hundra år?
Jag har istället roat mig med att tvätta kläder åt E. Ja hon har inte haft framförhållning att tvätta allt hon velat tvätta inför resan. Hon tänkte att hon skulle hinna tvätta det sista idag efter skolan och hinna få det torrt... hmmm
Jovisst har vi torktumlare men det går inte att köra både tvätt o tumlare samtidigt sååå...
Sen har jag även sorterat kakburkar som ska med till jobbet. Tydligen var E en av de som sålt flest burkar.... hrm rättelse: tydligen var E's mamma en av de som sålt flest kakor.
Enligt E är det visst inte normalt att sälja 36 burkar med kakor och godis.... nähä? Nåja, jag råkade ju beställa 7 av burkarna åt oss själva. Men jag var inte värst. Nepps, en tjej på jobbet har faktiskt 8 burkar i sin påse. Eller ja, påsen räcker inte till men de står upptravade som ett torn ur påsen.
Så bara den här maskinen jag har i gång just nu är klar och jag fått slänga i en ny med handdukar så tänker jag packa in lite burkar i bilen och åka mot jobbet för att dumpa av lite smått o gott till de som har kosing redo. Och så ska jag skriva ut ett papper åt E som hon ska ha med sig på resan.
*kliar mig i skallen* Var det nåt mer tro?
TBT - throwback tuesday
London!!
En gång har jag varit där men jag längtar tillbaka.
Kollade av lite bloggar jag följer lite löst och en bloggare skrev om sina resor till just den staden. Om sin kärlek till den. Och det är konstigt för jag känner precis samma.
Hur kan man connecta så totalt med en plats bara efter att ha varit där i ett par dagar?
Jag fick lite pengar av min faster som hon hade plockat ihop i ett kuvert dagen innan hon dog som jag hade lagt undan för att kunna göra en resa. Det var inte mycket när det kommer till vad det kostar men några tusenlappar är bättre än inget. Men nu måste E få ta av de pengarna till sin resa istället. Och faktiskt så var ju min faster gudmor till E så det passar väl rätt bra ändå. Det kommer fler chanser att spara ihop till min resa.
remember the days of sun
Slängde ihop ett collage av härliga solvarma solrosbilder
Just nu är alla minnen fulla på både kamera och mobil så jag kan inte ens självmedicinera på det sätt jag gillar allra bäst.
Men nån dag snart ska jag ta tag i det så jag kan få fylla på med må-bra-saker
meep
Jag blev hemma från jobbet idag.
Känner mig fortfarande helskum i kroppen och hela dagen igår hade jag menskrampen från helvetet. Den har funnits där idag med men idag har jag inte behövt dämpa den med smärtstillande för att stå ut.
Jag vet inte om det är ångest som härjar och inte vill släppa taget eller om det är nåt annat.
E åker utomlands med klassen om bara några dagar och ja det hänger också över mig.
Ville väl mest bara säga det... :/
riden av maran
Inatt som var hade jag svårt att hitta sömnen och få ro att sova mer än korta stunder i taget.
Inte ens mitt bästa trix att få sömn funkade. Två gånger på raken har det failat för mig nu. Det där att när jag inte får sova så lägger jag mig i fotänden och plötsligt får jag sova.
Jag låg och vände och vred på mig och vaknade till stup i kvarten. La mig i fotänden till slut för att försöka få sova och jag somnade men vaknade med ett ryck när jag drömde en otäck mardröm.
Den var inte otäck OTÄCK om man säger så men känslan i kroppen...
Först var jag och E ute nånstans på en väg. Det fanns öppna gräsytor och skog men samtidigt var det som att vi var i ett rum och skulle sova. Gränsen mellan rum och ute var suddig. En osynlig kraftstråle for förbi oss och man såg bara att bilden liksom blurrade till i mitten men det var mer en känsla än faktiskt synligt. Både jag och E sa att vi fick samma känsla av "gudomligt" fast ändå inte gudomligt. Sen hördes en röst från ingenstans som oskyldigt sa "hallå?" och vi svarade hallå. Då plingade det till som på en tågstation eller nåt och en kvinnlig röst sa: "man måste inte vara rädd"
Där vaknade jag med ett ryck och hade en sån obehagskänsla i kroppen och herr J som också hade haft svårt att sova hade gått ner till vardagsrummet och jag tog min kudde och mitt täcke och rusade så snabbt jag kunde ner till honom och tryckte mig tätt, tätt intill för att jag inte vågade vara själv.
Det här är andra gången jag vaknar och har den här riktigt obehagliga känslan i kroppen efter en mardröm. Och förra gången hade jag också lagt mig i fotänden för att få sömn.
Jag kommer AAALDRIG mer våga lägga mig i fotänden tror jag.
När jag gick o la mig till att börja med så fick jag en sån konstig känsla i kroppen. Jag hade först sovit en stund på soffan innan jag gick ut och nattade pållarna och sen gick jag och la mig riktigt. Redan när jag kom upp i sovrummet kände jag mig konstig och det pirrade i hela kroppen och känslan var som om jag hade druckit och var berusad fastän jag var spiknykter.
Jag kunde inte ligga ner för det snurrade liksom.
Jag vet inte om det hänger ihop med att det snart är fullmåne eller om det är stress eller om det är nåt annat.
Idag har jag också känningar av att kroppen inte är som den ska. Jag känner mig febrig fast jag är inte varm så andra reagerar. Jag orkar inte göra nåt utan att få andnöd och ikväll skulle jag ha varit på 50-års fest men jag insåg mina begränsningar och stannade hemma.
Jag har legat i soffan, tittat på Dr Who med E och käkat marängcup och chips och druckit dricka.
värk och tandis
Idag har jag träningsvärken från helvetet. Det hade jag redan igårkväll men det blir så påtagligt när man inte kan ta sig ner för trappen från sovrummet. Ja det är ju en pärs bara att försöka kravla ur sängen.
Idag ska jag till tandläkaren också.
En ny!
Har jag ångest eller har jag ångest?!?
Jorå, stressmage också. Kanske i kombination med att vi festade loss på päronhalvor med vispad grädde igårkväll... laktosmagen gillade inte extra stress så i morse var det brådis. Lägg då till kombinationen träningsvärk, toa på nedervåningen så förstår ni att det var i sista sekunden jag väl lyckades krångla mig ner i sittande ställning. Ja för inte ens den delen är enkel när varje muskel i kroppen protesterar.
Nån dag när jag orkar så kanske jag skriver ner de senaste turerna i min tandläkarhistoria...
Jag har inte ens orkat kika i mina journalkopior som jag begärde ut från den gamla tandläkaren.
Nu ska jag slumra en stund till innan jag måste göra mig iordning för att stirra fasan i vitögat.
Vad jag rent logiskt vet och vad min kropp säger är två vitt skilda ting.
Vet att jag kommer behöva ett STOOORT "bokmärke" efteråt. Även om vi bara pratar idag.
måste man ha en rubrik?
Eftersom jag fortfarande är låg, lågare, lågast så lägger jag in en bild bara... eller ja, ett collage av bilder från tidigare.
One two, one two three ...
Solen skiner ute men jag vill helst bara dra täcket över huvudet och sova bort dagen.
Har bokat att åka o träna multibana ikväll så får se om jag kan bli lite mer pepp efter det. Kommer iaf ha träningsvärk deluxe efteråt misstänker jag.
