Inatt som var hade jag svårt att hitta sömnen och få ro att sova mer än korta stunder i taget.

 

Inte ens mitt bästa trix att få sömn funkade. Två gånger på raken har det failat för mig nu. Det där att när jag inte får sova så lägger jag mig i fotänden och plötsligt får jag sova. 

 

Jag låg och vände och vred på mig och vaknade till stup i kvarten. La mig i fotänden till slut för att försöka få sova och jag somnade men vaknade med ett ryck när jag drömde en otäck mardröm.

 

Den var inte otäck OTÄCK om man säger så men känslan i kroppen...

 

Först var jag och E ute nånstans på en väg. Det fanns öppna gräsytor och skog men samtidigt var det som att vi var i ett rum och skulle sova. Gränsen mellan rum och ute var suddig. En osynlig kraftstråle for förbi oss och man såg bara att bilden liksom blurrade till i mitten men det var mer en känsla än faktiskt synligt. Både jag och E sa att vi fick samma känsla av "gudomligt" fast ändå inte gudomligt. Sen hördes en röst från ingenstans som oskyldigt sa "hallå?" och vi svarade hallå. Då plingade det till som på en tågstation eller nåt och en kvinnlig röst sa: "man måste inte vara rädd"

 

Där vaknade jag med ett ryck och hade en sån obehagskänsla i kroppen och herr J som också hade haft svårt att sova hade gått ner till vardagsrummet och jag tog min kudde och mitt täcke och rusade så snabbt jag kunde ner till honom och tryckte mig tätt, tätt intill för att jag inte vågade vara själv.

 

Det här är andra gången jag vaknar och har den här riktigt obehagliga känslan i kroppen efter en mardröm. Och förra gången hade jag också lagt mig i fotänden för att få sömn.

 

Jag kommer AAALDRIG mer våga lägga mig i fotänden tror jag.

 

När jag gick o la mig till att börja med så fick jag en sån konstig känsla i kroppen. Jag hade först sovit en stund på soffan innan jag gick ut och nattade pållarna och sen gick jag och la mig riktigt. Redan när jag kom upp i sovrummet kände jag mig konstig och det pirrade i hela kroppen och känslan var som om jag hade druckit och var berusad fastän jag var spiknykter.

Jag kunde inte ligga ner för det snurrade liksom. 

 

Jag vet inte om det hänger ihop med att det snart är fullmåne eller om det är stress eller om det är nåt annat.

 

Idag har jag också känningar av att kroppen inte är som den ska. Jag känner mig febrig fast jag är inte varm så andra reagerar. Jag orkar inte göra nåt utan att få andnöd och ikväll skulle jag ha varit på 50-års fest men jag insåg mina begränsningar och stannade hemma. 

Jag har legat i soffan, tittat på Dr Who med E och käkat marängcup och chips och druckit dricka.