Äntligen fredag!!
Äntligen ledigt.
Ja ibland blir jag galet irriterad på folk som utbrister "äntligen fredag" och menar att nu är det helg och nu är det ledigt.
Ja för dig kanske brukar jag muttra inombords. För jag har en jobbhelg framför mig då. Men den här fredagen är jag med i kören av de som lovsjunger veckodagens ankomst.
Trött och sliten tänker jag snart hoppa ner i sängen och njuta av vetskapen om att i morgon ringer ingen klocka. I morgon behöver jag inte kliva upp okristligt tidigt för att åka till jobbet innan solen ens gått upp.
Ska bara (som Alfons Åberg sa) natta pållarna först. Ge dem lite extra kanske så de inte blir väldigt missnöjda över min sovmorgon i morgonbitti.
I morse på jobbet så blev jag lite sen på ett ställe. Brukaren var väldigt trött efter att ha varit på äventyr i går. Det tog tid att orka kliva ur sängen och besöket som var beräknat att ta 30 minuter tog helt plötsligt en hel timme.
Det gjorde att jag blev försenad till nästa ställe. Och nästa, och nästa. Men lagom till min lunch hade jag på något underligt sätt lyckats knappa in minutrarna så jag nästan kunde slå ned rumpan i tid.
Jag slog rekordtid på duschen jag hade. Kom in och loggade in mig, upptäckte att handskarna var slut så jag gick ut till bilen och hämtade en låda handskar, assisterade damen medan hon placerade ut sina handdukar efter konstens alla regler och allt som bara måste fixas inför duschen, hjälpte till vid duschen och slutligen rullade håret på 34 min (TRETTIOFYRA minuter!!). Det var avsatt 45 minuter.
Sen hade jag lunchbesök hos brukaren som varit så trött på morgonen. Jag bävade lite när jag insåg att jag var rätt rejält sen. Jag insåg att får jag en kommentar om sen ankomst så måste jag ju förklara att jag blivit lite sinkad under morgonens besök. Jag funderade på om jag isåfall borde nämna att det var pga brukarens egna seghet på morgonen som jag var sen eller om jag bara skulle säga att ett besök under dagen dragit ut på tiden.
Som tur var slapp jag ens välja. Och jag tänkte att ja, jag lär ju få äta min egen lunch på stående fot eftersom lunchbesöket brukar ta en timme fastän det bara finns 40 minuter avsatt tid. Så döm om min förvåning när jag klev ut därifrån och hade fixat lunchen på 16 minuter. Kan man ens koka potatisen mjuk på så kort tid??? Huh, ja mjuk var den och jag hann ju då som sagt var in nästan helt i tid till min egna lunch.
Om jag igår hade en riktig blajdag vad gäller koncentrations så lyckades jag hålla fokus bättre idag. Men det tar på krafterna vill jag mena. Som sagt var så är jag redigt trött i kväll. Och ögonen gick i kors på mig redan vid hemfärden. Men brorsan stod på gårdsplanen med sin treårige son som hade uttalat önskemålet att få åka o hälsa på herr J.För att herr J har så galet roliga maskiner som man får provsitta och provköra.
Nä nu känner jag att om inte hästarna ska lacka ur på mig för att jag somnat ifrån dem så lär jag sluta blogga nu och gå ut och ge dem käket.
Tjingeling pling
