2020
Året där allting är upp och ner.
I stort som smått.
Min dotter kom inte hem för mors dag. Vi får se när vi kan ses igen. Jag är iallafall glad att jag hann åka till storstan o umgås en dag innan allt det här.
Sonen kom över. I sällskap med sin far.
Han sträckte över något. Och överst hade han lagt en multiscarf som han fått som gåva när han beställt andra varor. Han frågade mig om det var något jag ville ha. O en buff är alltid användbar.
Men sen under låg en platt kartong och när jag lyfte på scarfen såg jag vad det var.
Åh, jag blev så rörd. Och glad.
Fredag
Jag tog ut timmar idag. Gjorde om min 7-16 arbetsdag till ledig dag.
Och jag behövde det verkligen.
Vaknade i 3-tiden med halv panik över vad klockan var och jag vet att jag mindes att jag inte ställt larmet.
Lättnaden när jag insåg att jag var ledig.
Somnade om och sov tills jag vaknade av mig själv 8:30 sisådär. Mornade mig en stund.
Mulen start men sen sprack det upp till en underbar dag. Vinden som var iskall har gett med sig. Och jag har solat, vilat, läst bok och bara rent allmänt gjort det bästa av dagen.
Tänkte ta en tur med cykeln innan det blir för sent. Men känner mig lat o ovillig att resa mig från hammocken som jag flyttade fram till huset.
I äppelträden surrar det av humlor och bin. Och jag ligger alldeles under o blir yr i skallen av ljudet.
I förrgår fyllde fjanten 8 år.
Det firades på skogsbanan. Han fick presenter av sina vänner och fd matte hade köpt en så fin sele åt honom. I hans färg och allt.
Ni ser väl så stolt han ser ut.
Oddities
Jag är inte som alla andra kanske.
Vem annars skulle fota döda platta djur?
Ormen var väl färskast av dem men likväl död.
Lite sån kväll ikväll.
Jag är trött, slapp och likgiltig.
Nä nu ljög jag. Bara lite.
Tankarna snurrar iväg ibland. När bitterf*ttan visar sitt fula tryne.
Kanske inte borde skriva detta men min blogg, mina tankar. Oavsett hur fula, elaka, bittra de är.
När jag blir lite less.
På allt.
På pussmileys som inte borde skickas men ändå skickas. Där alkoholen går in går vettet ut. Eller vad jag ska kalla det. Dög jag inte då o fick jag aldrig hjärtan o virtuella pussar då så varför nu? Varför slösa dem på en människa som inte är människan i ditt liv?
Fick frågan förut om jag ens försökt gå vidare. Jag undrar vem som ... Well, never mind.
Jag svarade iaf att mitt största problem är att det är fel killar som skriver. Bara de där som redan är upptagna.
För en vecka sen fick jag besök. Nån som ville vara social. Frågade varför det ska umgås nu. När det inte dög då. När jag ville få göra saker ihop men behövde boka tid flera dagar innan typ för det var alltid annat som var viktigare. Andra som var viktigare. Och då behövdes ingen tidsbokning minsann.
För nånstans, till syvende och sist, vill man så blir det av. Annars finns det alltid, ALLTID, en ursäkt.
Bara lite less som sagt var. Lite less och trött. O jag känner mig lite som på bilderna.
Fixa matlådan till imorrn kanske. Så jag orkar med min dag på jobbet då med. Även om det inte blir finmat som idag med rostbiff, stekt potatis beasås, picklad rödlök och avokado.
Såg en sak på insta. Var förvisso reklam men ändå. Fem saker som visade om man va intelligent.
1 vara rolig
2 ha stökig omgivning
3 prata högt för sig själv
4 svära mycket
5 vara kattmänniska
Check på den listan. Full pott.
Vilket leder mig till den här bilden.
Nä matlåda var det.
Sorry för ett rörigt inlägg som svänger hej vilt. Behövde bara få spotta ur mig lite bitterhet. Innan den färgade av sig på mig.
Igår tränade jag och solade o latade mig. Idag jobbade jag och sov i soffan hela kvällen. Imorrn? Den dagen, den sorgen.
Kontraster
Igår åkte jag hem efter jobbet. Slängde i mig nåt att äta, bytte om och for iväg.
Tillbaka mot jobbet. Nästan. En grusgrop strax utanför var målet. Väl där körde jag ca 30 min träning med tjejerna innan vi skiljdes åt och jag trampade hemåt igen. Fortfarande med kraft och ork kvar.
Faktum att det kändes så himla bra. Så jag drog på två extrasvängar än raka spåret hem. Först upp på det i skämtsam ton benämnt Hedåkersfjällen.
Och sen med en km kvar hem drog jag iväg på den nya grusvägen till sjön.
Värsta mördarbacken dit. Fler backar men en är riktigt jävlig.
Men belöningen är sååå värd det.
Faktum är att jag hade egentligen fortfarande ork när jag kom hem. Som en nyladdad duracellkanin.
Idag däremot. Hela dagen har känts motig på jobbet. Ville bara hem typ.
När jag väl fick åka hem hade jag jobbat över en timme. Nån måste ju passa larmet och så hade jag lite att maila.
Väl hemma tog jag nåt i magen o sen typ kablonk. Omöjligt att hålla sig vaken.
Ska försöka ladda om för ett kort träningspass. Kanske eventuellt iallafall. Eller så vilar jag bara. Kan bli så faktiskt. Och det är också okej.
Gårdagens cykling blev ändå 33,25 km. Och ett pass med åla, krypa, kräla o gå krabbgång med fötterna först uppför en backe o planka o sandjogg.
Vila kan va okej då kanske 😁😅
Chokladbollens dag
Vet inte hur små de ska vara för att få ihop 30 stycken. Jag fick ut 18 på den smeten.
Nisses torn
Nils (Nisse) Mattsson (1929-1998) radioamatör.
I tvärhandsbäcken, Västerfärnebo bodde han och i skogen byggde han sig ett torn som även fungerade som radiomast.
Han var en hejare på att laga dåtidens elektronik såsom radio- och tv-apparater.
Igår styrde jag min kosa dit på cykeln. Medveten om att det redan idag skulle bli sämre väder.
Skylten som pekar ut vägen mot tornet är galet liten så det var nära att jag hade missat den.
Och inte förrän man börjar närma sig tornet i skogen kan man faktiskt se det.
Lördag igen
Känslan när jag fick ta helg igår. Obeskrivligt underbart.
Vilade en timme sisådär innan jag sen så småningom tog cykeln, hunden, kulan till sjön för en kvällsmeditation vid vattnet i solnedgång.
Ja. Att bara vara. Ensam. Vid vatten en stilla kväll är balsam för själen. Och får jag fota o skapa under tiden är lyckan total och min själ helt fri. För ett ögonblicks sekund och tiden står still.
När jag vaknar ur min trans inser jag såklart att det bara gällde i min egen lilla bubbla.
Vaknade okristligt tidigt imorse. Njöt av solen. Åt frukost ute. Gick o la mig igen. Vaknade till varmare luft och passade på att sola o ladda D-vitamin.
Precis som en ledig dag ska vara.
Nåja, finns alltid fler element att lägga till för en perfekt ekvation men det var en bra början iallafall.
Lördag
Jag gillar inte riktigt havregrynsgröt men har upptäckt en variant som är riktigt god.
Mixade havregryn som kokas i mjölk och ett rivet äpple o så en nypa salt såklart. Man får passa gröten bättre än vattgröt under tillagning men mums så gott det blir.
Skivad banan och ett par jordgubbar var pricken över det berömda i.
Lördagsbrunch kanske man får säga då det hann bli mitt på dan innan jag kom mig för att fixa nåt i magen mer än kaffe.
Ja så kan det gå när jobbhelg blir karantänhelg. Glad att jag hade handlat hem frukt och mjölk.
Corantän
Har lyckats dra på mig vad jag hoppas är en vanlig jäkla förkylning.
Men jobbhelgen förvandlades till karantän.
Hosta o lite rinnsnuva (men den vill jag tro är pollenrelaterad). Känner mig lite allmänt off sådär.
Det där karensbefrielsen som utlovades. Den är inget annat än ett hån och rent pissande på den som redan ligger.
Såsom varandes en yrkesgrupp utan valet att kunna arbeta hemifrån men kravet att vara fullt frisk på jobbet är det återigen vi som förlorar.
Jobbar du hemifrån o har skypemöte o sånt så kan du snora och hosta utan att det riskerar någon annan. O du kan fortsätta jobba. Kanske halvliggandes i sängen till och med. Med laptopen i knät. Och casha in lönen as usual.
Gissa vem som inte kan det!
Jag. Och alla andra inom hemtjänst, särskilda boenden, landstingsanställd vårdpersonal och så vidare. Notera att jag nämnde hemtjänsten först. För vi glöms bort när alla andra får matlådor och rabatt på hämtat o allt vad det kan va.
Vi räknas inte. Men vi är fortfarande en väldigt viktig del av många äldres liv. Än mer just nu kanske än annars.
Bitter? Låt mig få va det. Vem fan har 700 kr i karensavdrag änyway? Och sen skatt på det. Pfffft, up yours.
Roar mig med att redigera bilder från en annan dag. Leka loss o redigera sönder kanske. Men låt vara så då. Min konstnärliga frihet. Man växer inte om man inte prövar sig fram.
